Nu såhär i slutet av året är det ju dags att summera året och hålla på. Tänkte att vi kunde börja med kläderna. January till mars i tygväg kommer här.

JANUARY.

Var i Mexiko och firade nyår och julafton och gick mest runt i shortsdressar. Som den här från Topshop.

Hade skjorta jämt och ständigt när det var utgångsdags.

Köpte mina tygskor som jag nog använt mest i år. Här ser de så himla rena och nya ut, det gör de inte längre : (

Införskaffade min superhjälte-magtröja som blev mitt bästa bästa-älsklingsplagg.

FEBRUARY.

Hade en randig klänning från Nastygal.

Mycket varma koftor. Denna gula kommer från Gina Tricot.

Skjorta igen.

Provade mittbena genom hela februari men tröttnade i mars.

En tofs jag blev extra nöjd med. Knäppt egentligen, att bli nöjd med en tofs.

Köpte min fina kattröja från Opening Ceremony i perfekta midjekorta längden.

MARS.

I mars kunde man äntligen ha knytblusar och magtröja igen. Såhär såg jag ut när vi hade fest på ett tak för första gången i år.

Gick på perukfest. Såg först ut såhär..

…men ändrade mig och gick dit i lilla peruk istället. Skulle jag färga håret i en knasig färg en dag skulle det nog bli denna.

Köpte mina älskade vita Dr Martens.

Och hade bollar i håret.

Hade hängselklänning när vi gick och såg First Aid Kit.

Och kattröja och mockakjol när vi besökte Botaniska Trädgården för första gången i år.

Roströja.

Och leopardklänning.

Och magtröja i ull! Smartaste ever. Denna hade jag helt glömt bort så den måste jag ju genast börja använda igen.
Ja. Det var de första månaderna.

Veckans krönika i Sofis Mode med en arg rubrik finns ute från och med idag. Handlar om att träffa folk i vuxen ålder som varit elaka mot en i tonåren.
.
.

This post is for the Swedish readers. It’s a reminder that my thirty-firth column in the magazine Sofis Mode is out today. Its about meeting people who were mean to you in high school as adults.

Hej! Jag ville bara säga hej och att vi lever och så. Har  varken varmvatten, gas, el, mobiltäckning eller internet. vi bor ett fint litet gäng på fem personer i en lägenhet i nolita som i alla fall har varm vatten och gas. Lagar middagar med det som inte hunnit bli dåligt i kylen, dricker rödvin och hänger ficklampor I taket. Märkligast är nog att vara utan musik så länge. Har tagit mig över bron till brooklyn idag för att dämpa internetabstinensen. Min el ska komma tillbaka på söndag eller måndag så då kan jag förhoppningsvis blogga som vanligt igen. Ganska fint är det i alla fall, hur folk tar hand om varandra och lånar pengar och fördelar cigaretter och lagar storkok på rester och konserver. Fotograferar mycket förstås. Vi hörs om några dagar. Puss

Idag fyller jag år!
Jag absolut älskar födelsedagar så det här kommer helt klart bli en bra fredag, på festival och allt dessutom.
Här kommer det traditionella födelsedagsinlägget, det blir sjätte året jag gör det, så nu kan jag liksom inte bara sluta med det.

Lite 10 augusti genom åren!
.

Slutet av 80talet – jag fyller tre eller fyra

Mina födelsedagar när jag var liten tillbringades på vårt landställe på Ingmarsö. Just den här födelsedagen hade jag fått två reklambroscher av min farfar som jag satt på min klänningskrage. Jag tyckte dom var det finaste jag sett.
.

2001 – jag fyller 17 år

Min 17:e födelsedag inträffade Emmabodafestivalen. Jag var förälskad i en pojke med skorrande R och vi lyssnade på David&theCitizens och han höll mig i handen. Mina vänner gav mig cigaretter och öl i present eftersom det inte fanns så mycket annat i närheten på en festivalplats.
.

2002 – jag fyller 18 år

Jag firade att jag blivit myndig med en fest på mitt landställe. Det var en fantastisk liten födelsedag med bubbel och kvart-i-tre-pizza. På bilden öppnar jag ett paket med en regnjacka i : )

2003 – jag fyller 19 år

Min 19:e födelsedag (eller den firades 2 dagar innan som ni kan se på bildens datum) festades av på klubben Metropolis. Den innehöll en himla massa dans och hångel. Nathalie är damen på bilden.
.

2004 – jag fyller 20 år

På min 20:e födelsedag hade jag stor fest på mitt landställe dagen innan jag fyllde år. Självaste dagen åt jag kräftor med mina kompisar och familj. Jag försöker alltid äta kräftor på min födelsedag, det är något av det godaste jag vet. jag har förövrigt blåbär i tänderna på bilden.

2005 – jag fyller 21 år

På min 21:a födelsedag hade jag bara en liten middag med min familj och mina närmaste vänner.
På bilden syns Jonna, min dåvarande pojkvän Tobias, Nathalie och jag. Vi drack champagnedrinkar, åt kräftor och hallontårta. Dagen efter åkte jag till Emmabodafestivalen och Maja, Tove och Filip lät mig välja vad jag ville från överskottsbolaget som födelsedagspresent. Det blev en ljusblå bandare med högtalare man kunde flytta runt. Fantastiskt.
.

2006 – jag fyller 22 år

När jag fyllde 22 firade jag av mig själv på en karaokebar med massa kompisar och sedan klubben Trädgården. Och jag hade visst sanslöst långt hår. Om man ändå kunde få ha det igen. Det är förbannelsen med att blondera håret.
.

2007 – jag fyller 23

2007 bodde jag i New York tillsammans med Michelle. Så Michelle överraskade mig med drinkar och karaoke på lower east side!
.

2008 – jag fyller 24.

Jag hade kalas på mitt land. Kräftor, såpbubblor och lösmustacher!
.

2009 – jag fyller 25.

På min 25:e födelsedag hade jag stor 25årsfest på mitt landställe. Vi hade långbord, ballonger och tolv kilo svenska kräftor. Så fint.

2010 – jag fyller 26 år.

På min 26:e födelsedag fick jag kräftor hemma med min fina familj.

Och sedan blev jag överraskad av mina kompisar med mini-kalas på lilla baren på Riche. Började gråta av gladhet som man nog kan se på bilden : )

2011 – jag fyller 27 år.

När jag fyllde 27 bodde jag ju i New York. Drack Whiskey Sour på en uteservering.

Och sen åt jag citronpasta med många bra personer.

Nu är jag 28! Ska fira med festivalöl och festivalregn.

.

It’s my 28th birthday today! Here’s some of my birthdays throughout the years.

Här kommer den tredje delen med vänner som ni ville att jag skulle berätta lite mer om! Del ett finns här och del två här.

Carl Fredrik.
Carl Fredrik och jag var egentligen inte alls kompisar först. Faktum var att vi knappt kunde vistas i samma rum under nästan hela gymnasiet. Carl Fredrik var en av Joakims bästa kompisar och dessutom ihop med Ea så det var liksom ofrånkomligt att vi skulle hänga. Vi gick i parallellklasser i gymnasiet och vi var alltid på samma ställen på helgerna. Vi började nästan alltid bråka när vi pratade men stundtals i några korta ögonblick var i vänner, som när vi dansade till samma låt, när vi tyckte lika i en politisk diskussion, när han pratade om saker han brann för. Det var nog inte förrän som han började på Berghs och hamnade klassen under mig som vi började umgås på riktigt. Och med på riktigt menar jag bara han och jag, utan någon annan. Och det var nog då som vi upptäckte att vi tyckte om varandras sällskap. Jag gillar Carl Fredrik för att han inte är som någon annan jag känner. Han pratar intensivt och ofta, har en åsikt om ungefär allt som finns i den här världen, och kan typ allt om allt. Han är best på att namedroppa komplicerade historiska ögonblick, avancerade maträtter eller viktiga skivsläpp. Han är rolig och har en genomtänkt humor med små knorrar och när han ska berätta en rolig historia lyssnar alla. När han är på bra humör liksom smaåjunger han lite för sig själv. Han tycker om att prata länge om viktiga saker, och ibland kan han ta en åt sidan och bara räkna upp saker varför han tycker om en. Han betraktar människor på ett sätt inte andra gör, som om att världen var lite som en film som spelades framför honom. Och så har han snälla ögon. Han har blivit en väldigt viktig person för mig. Här är en fin video om oss förresten som vi gjorde en gång till en grej.

Devi.
Devi (uttalas dävvi for den som undrar) och jag gick i samma högstadium fast hon gick klassen under mig. Vi lärde dock inte känna varandra förrän efter gymnasiet. Jag minns inte riktigt hur, men Devi har liksom alltid funnits runt mig. Vi har alltid haft samma breda kompisgäng fast varit i två olika håll av dem. Någonstans på vägen, kanske runt 2008, började jag och Devi hänga på riktigt. Devi älskar hamburgare och ostron, hon dricker alltid filmiska drinkar och för sig väldigt elegant. Hon är typiskt en sån person som skulle kunna dricka te med lillfingret lite flott flygande i luften. Devi har koll på alla nyöppnade restauranger/barer/svartklubbar/hemliga platser och har ett smittande fnittrigt skratt. Hon har alltid spännande saker att berätta och dyker upp i New York när man minst anar det. Då kommer det ett litet ”hallå jag är här!”-sms och då får alla andra planer läggas åt sidan för att man ska få så mycket Devi som möjligt på kortast tid. Devi är alltid pepp på att hitta på saker och blir liksom aldrig trött. Hon kan gå ut och hitta på äventyr sju dagar i veckan och vara lika glad för det. Hon är en sådan som kan dyka upp framför ens dörr med väskan full med mini-champagneflaskor och säga att nu har jag ordnat färdkost mellan våra nattklubbsstationer. Dessutom är hon väldigt kärleksfull vilket gör att man mest hela tiden vill säga att man tycker så mycket om henne.

Stefan.
Stefan och jag lärde känna varandra under 2007 när vi båda jobbade på Garbergs. Stefan mailade mig två månader innan jag skulle börja där och sa hej vi borde ju lära känna varandra för du ska ju börja hos oss. Genom brevväxling på Myspace (det var innan Facebook-tiden..) upptäckte vi att vi båda hade ett brinnande intresse för soul och Stefan har gett mig så himla mycket bra musik genom åren. Vi blev kompisar nästan genast på Garbergs och åt jämt lunch, tog promenader genom Stockholm och drack vin hemma hos honom. Stefan är en av de roligaste människor jag känner, hans humor är briljant och han får det tystaste rummet och falla ner och vrida sig av skratt. Ett av mina bästa exempel är när vi hade en tävling om att hamna på insändarsidan i DN och Stefan vann genom att skriva den här helt vansinnigt roliga. Har kanske aldrig skrattat så mycket. Det var även Stefan som introducerade ordet ”flott” i mitt liv. Stefan är en hejare på att dansa, tycker om vackra, välgjorda skor och har en väldigt bra syn på livet i överlag. Han tycker inte att man ska göra något man inte tycker är kul eller bra och även om det kanske låter självklart har det verkligen inte varit det för mig alltid, men han fick livet att verka så lätt. Och den devisen vill jag också leva efter. Stefan och jag har rest ihop sju gånger, skriksjungit över Londons gator, dansat på tak i New York och spelat Galenpanna i Amsterdam. Stefan hittar alltid på knäppa smeknamn till mig (favoriterna är byggdottern och resedvärgen) och han har ett sätt som gör att man alltid kan öppna sig inför honom och berätta sådant som betyder något men kanske ibland sitter för långt in. Stefan är en av mina favoritmänniskor.
.

I asked which ones of my friends you wanted to know more about. The list got quite long and here are the third round of people. Read it by clicking “in english” below FAQ. You can find the first post here and the second here.