Kickstarter: DOM JÄVLARNA SKA SKJUTAS aka THE WOLVES
Denna tv-serie känns som en slags svensk Kill Bill! En grupp kvinnor bildar ett superhjälte-team för att hämnas på våldtäktsmän. Men. Det saknas pengar för att serien ska bli av. Gå därför in och hjälp till! Du kan skänka från tio kronor liksom, allt räknas.

DIY: Plant hanger
Sandra visar hur man gör sin egen ampel. Jag följde faktiskt denna instruktion idag och skapade ett hem till en av mina kaktusar!

Forest Dweller Garden Pot.
Fattar att det är lite hata eller älska på de här små kruk-djuren, men jag vill ta hem varenda ett i alla fall.

Fresh Homemade Pasta (Using What You Already Have in the Kitchen)
Spenatpasta, morotspasta eller rödbetspasta till exempel.

H&M Home News
H&M har just kommit med många små nyheter i sin webbshop och jag hittade en del fint och tipsar därför vidare.

Cara.
Denna sminkningen är det finaste just nu på internet tycker jag.

The tiniest peekaboos you will ever hear.
Alltså <3
.

Nu var det IGEN så där lång tid sedan jag senast svarade på kommentarer. Här kommer i alla fall ett gäng svar. Publicerar en bunt till imorgon (eller så) också. Har du inte fått din fråga besvarad då skicka igen, tappar bort dom ibland. puss.
.

Hej Sandra! Jag har en fråga/fundering som jag hoppas du vill svara på nästa gång det är dags! Den här pressen som sätts på smarta, pålästa människor just nu om att man MÅSTE GÖRA PRECIS ALLTING RÄTT, hur känner du för den? Pressen att vara den perfekta feministen, som absolut inte får flyga mer än absolut nödvändigt, som måste vara vegetarian – helst vegan, som absolut inte får stödja något eller någon som någon gång gjort sexistiska val, som måste shoppa ekologiskt – men helst inte alls, som måste ha en ANALYS om precis allting – privat som professionellt. Jag märker det mer och mer, speciellt här i bloggvärlden men även IRL. Förväntningarna på smarta, pålästa människor är så sjukt höga, och dom höjs hela tiden. Den pressen tar på riktigt bort ALL min livslust. Jag känner inte för att leva om jag måste vara perfekt på alla sätt. Jag orkar inte då. Hur känner du? Kommer det vända?
→ Jag skrev ett ganska långt blogginlägg om det här i våras, och efter det blev det otroligt mycket bättre atmosfär härinne på bloggen i alla fall. Alltså. Verkligen ingen kan ju vara perfekt och varför skulle man ens vilja vara det? Man kan inte göra alla rätt, man kan inte pleasa alla. Då kommer man slå knut på sig själv. Och vet du, jag tror att bloggvärlden i det stora hela har skapat något mänskligt och personligt som tidigare inte fanns faktiskt, det får man inte glömma.
Lyssna inte för mycket på vad andra tycker, alla de bästa människorna är de som är lite skavda i kanterna.
Här finns texten.

Hej på dig! I min data+mobil (mac+iphone) syns dina svar så dåligt för de är ju i samma typsnitt och storlek som frågan. Kan kan man ha åtminstone ett litet mellanrum mellan fråga och svar?
Puss&kram du är bra.
→ Så konstigt, frågan är fetstilt i både min mobil och dator. Jag använder safari och firefox. kram

Alltså Jennys hår är så himla drömmigt! Hur har hon fått till den tjusiga knuten? Var klipper hon sig?! Hur stylar hon? Får en ta med en bild på henne till frisören att ha som inspiration?
→ Jenny svarar: För att få till fin knut använder jag en jättestor hair bun som jag sätter fast med hårnålar i massor. Jag klipper mig hos världens bästa frisör Ola på W Lounge på Rådmansgatan i Stockholm. Han ska dock tyvärr sluta nu. Stylar gör jag typ inte, använder lite hårspray ibland! Ett annat knep jag brukar använda är att inte borsta håret efter att jag tvättat det, ger bra volym! Såklart går det bra att använda bild som inspiration, jättesmickrande ju!

Inspirerat av dig, har jag tänkt ut att årets nyårsmiddag ska bli lobster rolls. Det verkar liksom festligt och gött avslappnat på samma gång. Så, har du gjort det själv någon gång och har nåt slags recept som är toppen? Annars får jag fråga Google.
→ Alltså förlåt för sent svar men svarar ändå: Emily Dahl har gjort ett recept!

Hej Sandra! Kan du inte påminna bloggläsarna att gå tillbaka till penpals-kommentarerna o kika lite! Många skrev ju ganska sent, och det är ju mkt röda, lediga dagar framöver. Man kanske hittar sin bästa kompis, där bland raderna, när man är så uttråkad framför skärmen att det känns som internet har tagit slut!
→ Jamen såklart! Här finns det senaste brevvänsinlägget.

I need to know where I can get bahn mi in New York please!
→ I’ve had great bahn mi’s at Saigon Shack, Mooncake and An Choi. An Choi is the place I went to a couple of weeks ago and posted about in the blog.

Hi Sandra, I would really appreciate if you could offer some advice on this – I was wondering if you know anyone who have met their partners via online dating, and what your thoughts are on that? My boyfriend and I met via online dating, we talked online for months before we finally met up, and have been happily in love for 4 years now. We are really great together but I still get anxiety when meeting people for the first time and they ask how we met. I know there is social stigma surrounding online dating (that they are for losers, spinsters/ ugly people/ creepy stalkers who can’t get a date in real life) but both me and my boyfriend are fairly smart good looking people in our mid 20s and the only reason I tried online dating is because I am shy and also do not enjoy the night scene and thus do not get many chances to meet new people. Although I have a good relationship, I often worry that people are judging me for how we met and it really makes me anxious to meet new people as a couple. Should I start lying that we met at a party instead haha? I would really appreciate your sensible advice, and any advice from readers in a similar situation are welcome too. Tack so mycket everyone!
→ Hi! I actually have a bunch of friends that met that way, I feel that internet is almost the most common way to meet people nowadays.
I loved the reply you got in the comments from another reader:
”Never lie to someone about how you met your partner and why because if its none of their business. As long as you are happy nothing else matters and if people are judgemental then let them. Its your life and you are the one that is living it.
My parents met through a personal ad in the newspaper over 25 years ago and they are still together. Be proud of how you met your boyfriend and be happy and madly in love. Dont let anyone make you feel otherwise.”

Till nästa answers to past weeks comments helt enkelt. Blev dumpad för ett halvår sedan ungefär, och har ganska nyligen kommit ut ur ledsenperioden. Tänker mindre på hen och har börjat känna glädje igen, mer tillbaka till ett normalt liv helt enkelt. Under detta halvår har vi inte setts alls, hörts lite då och då, vilket har varit ömsöm väldigt roligt och ömsom väldigt sorgligt/tråkigt/gråtigt du vet. Fastän jag inte är så ledsen längre känner jag inte att känslorna slocknat helt för hen, känner fortfarande att jag vill vara nära, göra roliga saker osv. Dock vet jag inte om jag bara saknar hen som väldigt bra kompis och någons närhet, eller som partner, om du förstår. För inte så länge frågade hen om jag vill ses. Jag både villvillvill för att det vore så roligt att ta igen missat, och en del i mig bara längtar efter att få hångla och ligga med honom även fast jag vet att hen antagligen inte vill eftersom det var hen som gjorde slut. Samtidigt vill jag aldrig mer se hen igen, aldrigaldrigaldrig bli så ledsen och ramla ner i det hålet igen. Hur ska jag göra? Ska jag lita på hjärnan som säger nej, eller ska jag bara köra och träffa honom? Så rädd för att ångra mig hur jag än gör/inte gör.
→ Hej fina! Svår fråga. Jag skulle nog träffa honom, bara för att bli av med känslan av ”vad skulle ha hänt om jag gått dit”. Däremot hade jag övat mig psykiskt jättemycket till själva mötet. Bestämma att nej. Oavsett vad han tänker och vill kommer jag vara stark. Detta är inte en väg till att bli ihop igen.
Det är så viktigt att jobba sig stark innan tror jag, man faller så HIMLA lätt tillbaka till ruta ett när man ses och tappar allt det där man övat på i så många månader. Träffa en kompis innan och efter, låt hen peppa dig. Här är en krönika jag skrev i ämnet en gång. kram

I brist på annat att göra så kollade jag långt bak i ditt arkiv och hittade ett lite roligt svar på en fråga: ”Vad gör du om åtta år? Svar: Om åtta år är jag 31 år. Då jobbar jag som copywriter, antagligen i Stockholm (kanske har bott utomlands i ett par år innan detta). Jag är inga barn men är rysligt kär i en pojke som jag har bestämt att jag ska leva lycklig med för alltid och alltid!” Det låter väl bra?
Stämmer väl ganska bra, förutom copywriter-grejen då.
→ Haha ja så fint! <3

Du pratade i podden om en tjej på insta som inrett sin lägenhet med massor av träd, minns du vad hennes konto heter? x
→ Nej tyvärr jag inception-ade på insta och hamnade någonstans dit jag aldrig mer hittade tillbaka igen 🙁

Jag behöver New york tips!! Åker en vecka i mars, vad gör jag mer än dem klassiska turistgrejerna?? Restauranger, barer, områden, fik, bra löpställen osvosv. Kram!
→ Här är min New York-guide!

Hej Sandra!
Jag har märkt att i er podd när ni pratar om att hooka med människor, hångla, gå på date osvosv så säger ni alltid killar/män. det känns liksom så tråkigt för det blir så exkluderande för mig och säkert många andra homos. kan ni inte börja säga typ partners, människa, hen/han och hon mm?
Fattar att det är naturligt för er att säga killar för ni e straighta men ni har ju en sån stor publik av massa olika människor, blir lite ledsamt att ni bara pratar till en viss då. Er podd är ju världsbra så vill inte sluta lyssna.
Kram
→ Hej! Absolut, ska försöka tänka på det när det inte handlar om egna upplevelser. Ibland glömmer man bort det när man liksom bara pratar på! kram.

jag har ett gäng vänner, och när vi går ut brukar jag gå ifrån när jag tröttnar på att hänga ihop i stor grupp. och det är något jag oftast får skit för. alltså jag fattar väl att de vill att jag ska vara med dem, men det är så oerhört frustrerande att stå ett gäng tjejer och dansa mot varandra hela kvällen. så jag går iväg och hittar nya kompisar ett tag. eller om jag hittar en kille för natten, så ska de alltid påpeka att jag gör fel osv (dissar dem och sånt). har gått så långt att jag inte orkar med dem längre, utan bara gör som jag vill ändå. det är såklart jättetråkigt men hur fan kan jag göra för att få dem att se det ur mitt perspektiv också? jag gör ju såklart fel, men det är tröttsamt att alltid behöva höra det negativa om en.
→ Hej! Alltså jag tycker verkligen inte du gör fel. Jag är precis likadan. Jag brukar säga såhär när det rycker i fötterna efter nya personer: ”Nu får ni ursäkta mig en stund, men nu måste jag gå iväg och mingla lite, jag är tillbaka om någon halvtimme eller så.” Alla ska få gå ut och festa på sitt sätt ju. Förklara det för dom när ni är nyktra, och att det är allvar och viktigt för dig att de förstår ditt synsätt också. Mvh /Mingler 4-life.

Du har tidigare sagt att du inte längre har samma inkomst och kapital som du hade i New York; vad är den största förändringen du fått göra i ditt liv på grund av det? Något speciellt som du har fått sluta med eller fått dra in på? Var det svårt att anpassa sig till en annan ekonomisk situation. Jag frågar eftersom gick från heltidslön till CSN-lån när jag började plugga och fick en chock över hur lite pengar jag hade plötsligt.
→ Hej! Jag tjänar ju liksom inte dåligt nu så det går inte riktigt att jämföra med CSN, det var bara så att när jag bodde i New York tjänade jag väldigt väldigt bra.
Jag har numera dragit in på kläder exempelvis. Om ni kanske minns när jag shoppade förut så köpte jag mest fina märken, det har jag inte råd med längre. Dessutom shoppar jag bara när jag verkligen behöver eller vill ha något. Jag går aldrig på stan för att hitta något till helgen eller något sånt. Jag har även dragit in på restaurangbesök. Förut kunde jag äta ute flera gånger i veckan. Nu går jag på restaurang kanske tre gånger i månaden. Det är fler grejer såklart också, men detta är två exempel. Jag tycker inte omställningen var särskilt jobbig eftersom jag nu får jobba med grejer jag verkligen älskar, och då är det värt det. kram!

Läste igenom din sammanfattning från 2012, året då jag började följa dig (slaviskt, pga bäst). Har ju varit nyfiken på historien om alla dina krämpor som så plötsligt försvann när Ludvig gjorde slut. Är det dags att berätta tro? Puss!
→ Hej och puss! Det var inga särskilda ”krämpor” så, utan jag hade en otrolig visdomstandsvärk samt jätteont i halsen som antagligen skulle bli en halsfluss. De försvann bara efter att han ringde. Jag tror det var för att hjärtat behövde all hjälp då.

Vilken är din favoritbok?
→ Silke av Alessandro Bariccco

Jag skulle bara vilja skriva av mig lite. Imorgon ska jag på den traditionella julfesten (går på gymnasiet) och jag har ångest. Jag har skrivit på ett kontrakt om att jag inte ska dricka alkohol förrän jag fyller arton år och jag har nästan klarat det. Det enda problemet är att ”folk” tycker att jag är så fruktansvärt tråkig när jag inte dricker. Hur är man rolig på en fest? Vad pratar man om? Jag tycker om matte och ord och att skriva i tidningen och politik och jag har A i alla ämnen, men det kan jag ju inte prata om. Jag vill inte vara 17 år, jag vill vara äldre.
→ Hej! Bloggaren Jennifer Stroud är nykterist och har skrivit mycket bra om det, här till exempel.
Ett knep för att småprata med folk är att ställa frågor om dem, vad de gör och gillar. Folk älskar att prata om sig själva. Dessutom kan man hitta gemensamma intressen då som man kan prata om! kram

Hejhej! Det här är inte alls relevant till inlägget men bara måste fråga! Jag har fått för mig att flytta till Göteborg trots att jag inte känner en enda kotte där, hurhurhur hittar jag kompisar? Magnus kanske har något tips tänker jag när han är från gbg!
Puss!
→ Kolla detta svaret från en annan läsare i kommentarsfältet:
”Jag är med i niotillfem- gruppen i Gbg. Skicka iväg ett mail och häng med oss ut på quiz och dans!Om det finns fler i Gbg är det bara att gå med i gruppen på fejjan eller maila!”
Så himla kul att det finns en niotillfem-grupp i gbg! Jag sökte på fb och hittade den här.

Tack för en underbar blogg bästa sandra!Bara en liten fråga, redigerar du dina bilder?
→ Hej och puss! Ja, jag redigerar mina bilder i photoshop.

blev lite nyfiken nu när du skrev om solsken och öppen jacka; vad tror du om vädret i new york i mitten på januari? ska dit 7-16/1 och funderar på om jag ska ha en skitvarm jacka eller bara en varm jacka. pöss!
→ Vädret i new york är mycket oberäkneligt och det är omöjligt att svara på. Det kan skifta från fem minus till tjugo plus på en natt. Men i överlag är New York mycket kallt i januari så klä dig varmt. puzz

Är byxorna stretchiga eller ”hårda”. Har lite mer kurviga ben än du, tror du de kan sitta bra ändå? Och vilken storlek har du?
→ De är stretchigare, så kurviga ben skulle nog passa sig utmärkt i dem! Jag har storlek xs. puss.

Hej Sandra! Jag behöver hjälp. Jag är kompis med en kille, vi är inte så nära vänner men vi känner varandra liksom. För någon månad sen hånglade vi på en fest, mest på skoj, i alla fall för mig. Nu var vi på fest igår och då berättade han att han har känslor för mig. Jag känner verkligen ingenting för honom, förutom att han är en snäll kille. Han var verkligen jätteledsen och jag känner mig själv jätteledsen nu över detta. Borde jag umgås lite mer med honom för att se om jag börjar känna något eller är det en risk att han blir ännu mer sårad om jag aldrig kommer få känslor för honom. Förresten har jag aldrig varit kär. Kram.
→ Hej gullis! Att vara tydlig mot honom och förklara att du inte känner som honom, samt att inte hångla med honom igen, är nog det enda du kan göra. Han kommer komma över dig fortare då. Han måste själv ta beslutet om han vill vara runt dig just nu eller inte tror jag. Det är svårt för mig att svara på om du kommer få känslor för honom eller inte i framtiden, sånt där kan man liksom inte riktigt veta. Lycka till i alla fall! puss.

 .

Translation. Read by clicking the google translator button at the (almost) top of the right frame

Välkommen tillbaka till vardagen kanske man ska säga! Idag börjar livet lite på riktigt igen och alla jag känner som jobbar på kontor är nu tillbaka på sina kontor. Jag är också tillbaka på mitt kontor på sitt sätt, vilket egentligen innebär att jag går upp samtidigt (typ…) som min pojkvän men sätter mig på ett café istället.
I och med ej semester-tider och så kanske man just nu är sugen på något som inte är prinskorv och julskinka och gräddiga såser. Det var i alla fall jag och lagade den här grytan på egengjord (!) buljong med massa goda grönsaker och kyckling.
Jag utgick från detta recept men ändrade lite grann på vägen.

Kycklingsoppa med fänkål och rosmarin (och annat).
Tid: Två timmar. Skriver ut detta så ni vet.. Tar ju lite tid liksom, men man kan laga många portioner så att man kan äta i flera dagar!
Du behöver för cirka 5 personer
– Olivolja
– En stor gul lök
– Fyra vitlöksklyftor
– En chili
– 3 morötter
– 2 stavar selleri
– Ett paket bacon
– Kyckling, jag använde cirka 800 gram kycklinglårfilé, men med ben är nog bättre
– 4 kvistar färsk rosmarin
– 2 kvistar färsk timjan
– 2,5 liter vatten
– 2 matskedar tomatpuré
– En ask körsbärstomater
– En fänkål
– En zucchini

1. Vi börjar med att göra buljongen. Hacka en hel gul lök, finhacka fyra vitlöksklyftor och en hel chili (ta bort kärnorna inuti).
Skär en morot och en selleristjälk i slantar. Ta halva paketet med bacon, skär i bitar. Fräs sedan alltihop i en stor kastrull med cirka 2 matskedar olivolja i ungefär 5 minuter.

2. Addera fyra stjälkar rosmarin (och två stjälkar timjan om du har, jag glömde köpa) och all kyckling. Helst kyckling med ben, men filé funkade det med. Koka upp med 2,5 liter vatten. Låt stå och puttra på lägre värme och med lock i en och en halv timme.

3. När tiden gått, filtrera bort alla grejer från kastrullen, men behåll vattnet och kycklingen. Jag filtrerade bort vattnet med ett durkslag ner i en ny kastrull. Sedan plockade jag ur kycklingen ur durkslaget. Har du kyckling med ben ska du nu rensa bort benen så du bara har köttet kvar.
Koka sedan upp vattnet igen (som nu blivit en buljong) i en ren kastrull.

4. Addera två matskedar tomatpuré, en ask körsbärstomater, salt och peppar och koka i fem minuter.

5. Skiva två morötter, en selleristjälk och en fänkål.

6. I med allt i kastrullen och koka i ytterligare fem minuter.

7. Under tiden, stek resten av baconen i en stekpanna på hög värme tills den är knaprig.

8. I med en skivad zucchini plus kycklingen i kastrullen och koka i två minuter. Sedan är soppan klar. Smaka av om det behövs mer salt och peppar.

9. Servera soppan i skålar och sprinkla över bacon som avslut. Ät upp.

.

Translation. A recipe of chicken soup very much inspired by this recipe.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?

Gav ut en roman, fick göra en egen klädkollektion, hade ett program på SVT Flow, köpte en bostadsrätt, började gå i terapi. Exempelvis! 2014 var ett stort år på många sätt.

Vilka städer besökte du?
New York flera gånger, Andorra (ett land iofs men flängde omkring i deras alper), Marrakech i Marocko, Cap d’Antibes, Cannes och Marseille i Frankrike, Cinque Terre i Italien, Köpenhamn.

Vad var din största framgång 2013?
Att boken kom ut, att ni tyckte om den, att den fick så fina recensioner, att den sålde så himla bra. Allt med boken var <33

Bästa köpet?
Ja det måste nog bli lägenheten. Trivs så bra här och trodde aldrig att jag skulle lyckas få tag i en på min bästa plats av Södermalm, dessutom med balkong och högt i tak. Och med ett sovrum man kan stänga dörren till.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Bokrecensionerna gjorde mig så glad. Det kanske är fult att säga för mycket och för högt, men det var verkligen så. De var viktiga för mig på många sätt, för mitt eget självförtroende, för att knäppa folk på näsan som trodde att jag fick ge ut en bok bara för att jag hade en stor plattform, för att jag kände mig tryggare i mitt skrivande när det var just språket som lyftes fram i recensionerna.
Sedan alla de som läste och hörde av sig, skrev eller kom fram och sa att de läst boken och ibland till och med flera gånger. Flera gånger! Det är ett så himla fint bevis på att någon tycker om den. SÅ glad över det!

Och ledsen?
Att vi har så långt kvar i jämställdhetsfrågan. Blev så tydligt i år tycker jag, när feminismen flyttats fram extra mycket i ljuset. Massor har hänt bara i år men det gör det också synligt att det är så långt kvar och det gör mig matt, trött, ledsen och frustrerad. Mest arg kanske, och det är väl någonstans bra ändå med lite ilska.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?
Slå mig hårt i ansiktet med Thomas Stenström och Love is an Open Door från Frozen!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mycket mycket gladare.

Vad önskar du att du gjort mer?
Klappat fler hundar kanske.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig över framtiden. Så nervös över den hela tiden.

Blev du kär i år?
Extrakär alla lördagsmorgnar i vår säng. Lördagar med honom är det bästa.

Favoritprogram på TV?
Men sluuuuta Paradise Hotel såklart.

Bästa filmen?
Interstellar, Her och The One I Love tyckte jag var otroliga.

Bästa boken du läste i år?
Expeditionen min kärlekshistoria av Bea Uusma och Egenmäktigt Förfarande av Lena Andersson. Böcker om omöjlig kärlek är den bästa sorten.

Årets youtubevideo?

Sett den här så många gånger. Kaniner med hallon-läppstift är bästa botemedlet mot allt som finns så ni vet.

Bästa matupplevelsen?
Bahn Mi! Jag åt det för första gången från en food truck utanför klubben Natten på nyårsafton första januari 2014. Smakexplosion gånger hundra. Sedan dess har jag nog ätit det 15 gånger under året som gått.

Något du önskade dig och fick?

Att se en bok jag skrivit i en bokaffär.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Satt i en bil hem från Way Out West. Dödens trött och lyssnade på jättemånga avsnitt av Radiopsykologen och blev bakisrörd. Men under natten blev jag hurrad och lyft under Göteborgs trädkronor!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Klart det fanns men isåfall löser jag det sen. Tycker att det var ett så bra och fint år och att jag hann med så mycket ändå.

Vad fick dig att må bra?
Fredagar i vårt kök, komponera nya pastarätter, hångel, sommarnätterna på festival, alla spontanbad under promenadstråk för att Stockholm var så varmt, min säng, att hinna läsa så många böcker.

Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Jag vill ha ett inrett vardagsrum. Det ska jag sätta tänderna i under början av nästa år tänkte jag.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Kristian Täljeblad ^^

Vem saknade du?
Michelle alla gånger hon var i Kenya, Joakim för att vi inte hann ses lika ofta under hösten.

Nyårslöfte?
Mitt nyårslöfte är att lära mig dansa northern soul! I alla fall försöka. Och skriva klart bok två.

Högsta önskan just nu?
Det är nog att sommaren håller i sig lika fint nästa sommar som den gjorde i år.

Sammanfattning från 2012.
Sammanfattning från 2013.

 .

Translator. Please read by clicking the google translator button in the top right frame.

Jag tycker ju om korta halsband eller så kallade chokers, ni vet.
Och nu har jag samlat på mig ett gäng, så jag tänkte att vi skulle ta en titt:

Först har vi detta i sammet, det köpte jag 2012 på Ebay för 5 dollar. Har ett med ett hjärta och ett med en bjällra. Men använder dem inte så mycket längre pga gillar lite enklare nuförtiden.

Det här införskaffade jag i somras, guldpläterat silver och tunt tunt tunt. Har på mig det jämt.

Detta köpte jag på Asos och hämtade ut i fredags! Den lilla berlocken är mitt stjärntecken, lejon.

Detta fick också hänga med i samma beställning. Ett lite blingigare med flera rader. Jag tänkte ha det på nyårsafton.

Slutligen fick jag det här av min mamma i julklapp. Det är roséguldfärg med en stjärna. Så fint tycker jag. Från Kate Spade.

Translation. My collection of choker necklaces.