Min första dag i New York såg ut såhär, eller nästan första i alla fall. Kom hit på tisdagen men gick mest runt som en zombie då så det gills inte.

På onsdagen regnade det. Men det var tjugo grader ute och jag är i New York så det gjorde ingenting alls.

Jag satte mig på 11th Street Cafe som har snabbt internet och god mat, om det finns plats det vill säga. Finns bara typ sju sittplatser. Men det fanns det!

Till lunch åt jag en spenatomelett där äggulan brann orange när man skar upp omeletten. Har läst en gång att det tyder på lyckliga höns, hoppas det.

På eftermiddagen var jag trött och kollade på tisdagens Paradise Hotel. Eftersom jag såg det ensam måste jag skriva av mig om programmet här:
Får krupp på mobbningtendenserna hos Ylva och Jasse, de gör det knappt värt att kolla på programmet just nu. Så mycket högstadium och total brist att ens se lite hur de beter sig mot andra. Hejar på Saga för att hon säger vad hon tycker, är sig själv hela tiden och följer sitt hjärta. Plus att jag känner igen mig lite i hennes temperament.. Men gillar även Joakim Köhler och Calle, som är känsliga och lyssnar av människor och stämningar och jag tycker de har goda hjärtan. Kristian Täljeblad är jag kär i. Jag FÖRSÖKER att verkligen inte vara det, han är så dålig på att känna av människors personliga sfär och är så PÅ Saga på ett stundtals (eller ofta) creepy sätt. Men så fort han ler eller säger något så dör jag lite pga tycker han är så himla himla himla snygg och charmig. ://///

Gick ut och sprang en halvmil i regnet längs med Hudson River (bor i West Village).

Sedan var jag jättesvettig, däckade i sängen och kollade på onsdagens PH-avsnitt och blev SÅ ledsen i parceremonin. Grät i typ tio minuter. Herregud. Skyller på jetlag.

Avslutade dagen med ramen med vegetariska wontons i. Sedan sov jag i elva timmar.

Translation. First day in New York. Worked at a wifi café, took a run by the Hudson River and ate ramen in bed.

Nytt avsnitt ute av Sandra och Michelle. Denna vecka pratar vi konspirationsteorier. Jag har faktiskt inte hunnit lyssna på den själv än, hmm. Men Michelle berättar om sina favoritteorier för mig, jag listar nya möjliga konspirationsteorier och vi är allmänt spion-iga och misstänksamma.

Lyssna och prenumerera i itunes HÄR. Vi finns i alla podcastappar också.
För att lyssna direkt i webbläsaren, klicka här:

https://soundcloud.com/sandra-michelle-2/sandra-och-michelle-21-konspirationsteorier

.

Translation. Podcast no. 20 with me and Michelle is out today. It’s about conspiracy theories.

Igår vaknade jag och upptäckte att vi har smultron igen på balkongen. Den här milda hösten måste ha förvirrat dem. Gott!

Efter lite mailsvarande och bloggande från sängen klädde jag på mig. T-shirten är från Fair Fucking Sex som är ett manifest och upprop mot sextrafficking.

Gick ut och åt lunch med Christian på Ljunggrens men det glömde jag såklart att fotografera. Sedan gick jag till NK. Min resväska är trasig och inlämnad där, men var fortfarande inte lagad. I och med att jag ska resa bort imorgon fick jag låna en. Snällt!

När jag ändå var ute och rände i stan köpte jag en 70×100-ram för att rama in Grand Budapest Hotel filmpostern! Världens finaste filmaffisch. Den ska bo i vardagsrummet sedan. Filmaffischer kan man köpa på amazon.

Mot kvällen mötte jag Magnus vid hans jobb och så promenerade vi till Kungsholmen.

För att äta hejdåburgare på Phil’s burger. Supergoda var dom. Sedan: packa -> paradise hotel -> sömn -> new york!

.

Translation. My Monday. Wild strawberries at the balcony, working in bed, ran some errands and then finished the day with burgers with my boyfriend.

Nu var det för länge sedan jag var i New York. Åtta månader för att vara exakt. Varenda del av min kropp liksom kliar sig ur systemet av längt. Så nu åker jag dit. För ett år sedan i september var jag där en månad och då såg det ut som bilderna här över. Nu stannar jag hela oktober istället.
Anledningen är framförallt för att få tid till att skriva. I en annan tidzon slutar mailboxen plinga vid lunch. Jag har ingen 3G och kommer vara ensam en hel del eftersom alla jobbar rätt mycket där borta. Vågar inte jinxa och säga att nu ska det banne mig bli så mycket ord och bokstäver, men hoppas jag kommer en liten bit på vägen i formandet av bok två i alla fall.
Men nu: flygplatsen!

.

Translation. I’m off to New York! Staying for a month this time and I’m so much looking forward to it.

Förlåt, nu var det så länge sedan jag gav ett boktips. Jag hamnade i en flera-otipsiga-böcker-på-raken-spiral. En gav mig exempelvis så mycket ångest att jag var tvungen att titta på någon form av tecknad film efter typ varje läs-session. Nog om det och i alla fall: jag har läst Looking For Alaska nu. Jag köpte den på Arlanda innan jag reste ner till Marseille.
Looking for Alaska är John Greens allra första roman. Först läste jag ju Förr eller senare exploderar jag och tyckte sådära om den (filmen var ju rätt lökig den med..) och då sa ni att jag absolut måste läsa honom på engelska! Så då tog jag tag i Paper Towns och boken växte helt klart i sitt originalspråk. Och så nu: Looking For Alaska.

Den här boken är nästan tio år gammal, den publicerades i 2005 och handlar om sextonåriga Miles som samlar på berömda personers sista ord. Miles kommer från Florida och flyttar ner till Alabama för att gå på internatskola. I samma korridor bor Alaska. Alaska är skolans cigarettsmugglare, är ihop med någon äldre snubbe och är förstås allt Miles längtat efter och vill ha. Han blir dödsförälskad från första mötet och tillsammans med henne, hans rumskamrat The Colonel och några andra på skolan bildar de ett tajt gäng som sätter sig emot skolans rika, populära elever och röker och dricker vin på hemliga gömställen.

Vet inte hur många gånger jag har sett det här utdraget pinnas vidare på Pinterest. Och det är ju förstås för att det är så himla himla fint.

Den här boken är framförallt en kärleksroman. Och som John Greens andra böcker är även denna rätt sorglig, utan att avslöja för mycket. Alla är trasiga på sitt eget lilla vis och ingen vågar riktigt berätta hur de känner på riktigt. Nu var det över två månader sedan jag läste den, men det som fastnar mest är just de här slags meningarna. Tycker John Green är bra på att blanda kommersiellt och ganska amerikanskt lätt-utlistat filmiskt i sin dramaturgi tillsammans med meningarna som gör att boken till slut är full med nedvikta taxöron.

Looking for Alaska håller fortfarande efter tio år helt klart, men bör nog läsas på engelska. Har upptäckt att amerikanska böcker med mycket dialoger blir helt värdelösa när de görs om till svenska, som om vårt språk inte matchade det amerikanska överhuvudtaget. Kanske är det så.
En bok som gick snabbt att läsa och lämnade efter en mjuk fin känsla.

.

Translation. A review of Looking For Alaska by John Green. So many people have recommended it to me, so this summer I finally read it. My favorite parts where the ones where the main character describes in which ways he were in love with her.