Sandra Beijer

I verkliga livet får jag väldigt sällan höra att jag är lik någon. När jag är på en middag eller något och denna roliga fråga kommer upp så kommer aldrig någon på vem just jag är lik.

Finns helt enkelt inte någon känd person som ser ut som mig helt enkelt?
På bloggen har jag dock fått höra en rad olika personer.
Vi tittar efter!

Amanda Jensen
När Amanda Jensen var med i Idol och vi samtidigt hade vitt hår fick jag höra minst en gång i veckan i kommentarsfältet att vi var äggstremt lika. Jag tror det mest hade med håret att göra ärligt talat, kan inte direkt se att vi delar några andra lika drag. Förutom blekheten i huden kanske. ^^
(foto: Olivia Mariette Borg/SR)

Dakota Fanning
När Dakota Fanning gick från barn till teenage började ni ana likheter även här. Det var ungefär samtidigt som hon blev ansikte utåt för Marc Jacobs, så vi båda hade plötsligt rätt liknande gullig stil. Kan va det. Men hon har ju också rätt runt ansikte, stora ögon, små läppar och tydlig näsa och det har ju jag med. Denna bild till höger skulle kunna vara en ung jag möjligen. Har dock aldrig hört Dakota i verkliga livet förutom en snubbe på gatan i New York en gång.
(foto för Marc Jacobs)

Clara Henry
När Clara Henry boomade på Youtube började flera av er @:a mig i bilder på henne på instagram. ”Sååå lika” skrev ni. Nja, känner jag? Här kan jag heller inte så några liknande drag alls, men det kanske är mimiken?
(foto: härifrån.)

.

En ung Meryl Streep
Denna har jag faktiskt fått höra en gång i verkliga livet också förutom några bloggkommentarer. Jag tror det är den ganska höga pannan + näsan. Önskar mig hennes kindben tack.
(foto: härifrån)

Uma Thurman
Den person som jag har näst mest fått höra är Uma Thurman. Alltså. I WISH. Detta vore ju sjukt flott om det stämde, men jag är rätt säker på att det återigen är näsan som är grejen. Kändisar med bumps på näsan = jag får höra att de är lika mig. Klädde ut mig till Mia Wallace en hel del i tonåren på maskerader by the way, pga hade den frisyren och färgen då ^^
foto: härifrån.

Baby i Dirty Dancing.
Okej, på absolut första plats utan någon som helst tävlan med de andra kommer Baby i Dirty Dancing. Från att jag började blogga för elva år sedan och sedan flera gånger per år får jag höra av läsare att jag liknar karaktären Baby i åttiotalsrullen Dirty Dancing.
Knäppt kanske eftersom vi varken delar samma slags hår eller färger – men jag tänker att detta bara gör denna likhet starkare eftersom man då ser förbi detta?
Detta tror jag ni tycker är likt: större underläpp med smal överläpp, mer runt än avlångt ansikte och en krokig näsa. Det är det som göre helt enkelt.
Helt okej för mig, hon är ju gullig.

Får öva in den här scenen (som jag förövrigt spolade tillbaka på VHS-bandet och såg om och om och om och om igen i högstadiet.)

Inspiration för detta inlägg fick jag från Sandra Hjort!

Translation. Famous people my blog readers thinks I look alike.

I samarbete med Eriks Såser.

Förra veckan gjorde jag ett av de mer roligare och knäppare bloggsamarbeten i mitt liv.
I samarbete med Eriks Såser av Erik Lallerstedt byggdes det upp en liten restaurang i mitt vardagsrum för en kväll, med egen neonskylt och allt!

Vi tände levande ljus överallt.

Och så fanns plötsligt restaurang Sandras.

I köket stod ingen mindre än Erik Lallerstedt med sous-kockar och lagade maten.
Så overklig grej? Att ha en stjärnkock i köket som frågar var jag har mina köksknivar någonstans egentligen.

Jag fick ett glas prosecco i väntan på mina gäster.

Menyn för kvällen var drö-ö-mmig.

Vid 18 ringde det på dörren och mina gäster anlände. Elsa, Gustav och Magnus såklart.
Ber om ursäkt i förväg för det lite märkliga ljuset men det är så det blir när man har en neonskylt på sin restaurang.

Förrätten serverades på ett av våra soffbord. Skaldjursplatå med hummer, krabba och räkor och sås.

– Får det lov att vara lite saffransaoili, Elsa?

Det var helt sanslöst gott såklart.

Som andra rätt blev det halstrad gravlax med amondinepotatis och gravlaxsås. Erik Lallerstedt kom in och presenterade alla rätter för oss när de serverades.

Vi åt och åt och drack goda viner och skvallrade. Man ser på Magnus min att Elsa berättar ett nästan overkligt bra skvaller här.

Den tredje rätten var kycklinggryta à la Eriks med saffransaioli på riktig saffran. Det var nästan som en kycklingbaserad bouillabaisse och nom.

Extra aioli don’t mind if I do

Finare restaurangsällskap kan jag inte tänka mig. Vill från och med nu alltid ha middag i vardagsrummet när vi har gäster btw.

En av de mysigare middagarna jag någonsin haft hemma faktiskt. Och en sådan ära att ha Erik Lallerstedt som lagar mat i ens kök.
Nu har jag hela kylen full av olika goda såser dessutom.

.

I samarbete med Eriks Såser.

Ni brukar ju tycka att det är roligt att spana in vad jag konsumerat när jag varit på resa. Självklart ska ni få göra det även nu, var ju i London i helgen om någon missat det.
Köpte tandborstar. Varför inte.

Jag hittade de i affären GoodHood som var en ypperlig kläd- och inredningsbutik i ett nice område. Kommer flytta in i ett townhouse några gator bort om några helger i ett parallellt universum om någon undrande.
Hay och Jordan har gjort ett samarbete och de kostade inte mer än någon femma extra än vanliga tandborstar. Ett klipp helt enkelt!

Så mycket finare i badrummet med tandborstar som dessa tycker jag. Det är de små sakerna som gör det och så vidare.

.

Translation. What I bought in London: toothbrushes by Hay x Jordan.

Det känns svårt att överhuvudtaget blogga idag. Sitter med tårar i ögonen och försöker förstå något alls. Men för några dagar sedan var vi i London, intet ont anades vilken dag det skulle vara idag. Då var det lördag och vi beställde upp roomservice till rummet.
Maggus tog en full english och jag avokadomacka med pocherat ägg.

Sedan gick vi ut i Shoreditch.

Lite trötta men glada. Här är Magnus, Jacob och Clara.

Vi gick i klädbutiker och inredningsaffärer.

Köpte kaffe och pekade på olika hus vi skulle bo i.

M hade en poppy på jackan.

Vi gick längs med vattnet och tittade på båtar, kanoter och cyklister.

Ända till matmarknaden. Där såldes det korvar och ost, vinylskivor och vintage.

Ja tack.

Vi stannade på en pub och tog en öl. Ganska kallt vare att sitta utomhus men vi var troopers.

Vi gick vidare till ett annat ställe och köpte varmt vin.

Placerade oss här med en kompis till Jacob och Clara.

Och åt bao och fried chicken. Gott.

Sedan promenerade vi mot kvarteren där Jacob och Clara bodde när de bodde i London.

Tog en öl på bakgården till deras gamla stammispub.

Efter det: vila lite på rummet. Sedan möttes vi upp i hotellobbyn redo för en lördagsnatt.

Vi gick och åt vietnamesiskt men där var fotoljuset så dåligt så ni får tänka er in i att vi gjorde det. Sedan vidare till en bar.

Kaffedrinkar! Dricker ju nästan aldrig drinkar egentligen men detta var kul och gott.

Nere på dansgolvet var det tomt för klockan var bara nio, men Julia dansade lite ändå.

Efter drinken var det dags för nya äventyr.

Vi åkte hem till Magnus kompis Mimmi som hade hemmafest. Så fint att pricka in en hemmafest när man är i London bara två dagar. Det var massor av folk i alla rum och på balkongen.

Magnus visade på Göteborgskartan var han brukade bo innan han flyttade till huvudstaden.

Sedan stökade vi runt, dansade och jag tog en bild på mig själv i badrummet.
Vi stannade till ganska långt efter midnatt och dagen efter åkte vi hem! Short but sweet. Tack London för den här gången.

Käraste ni.
Jag vågade inte tidsinställa något blogginlägg till imorse för att jag har varit så stressad över USA-valet och vilken slags värld vi skulle vakna upp till idag.
Trots det skrev jag ett utkast till ett inlägg färdigt och redo att publiceras idag. Ett utkast över hur tacksam jag var över att en man som ser Putin som en förebild och som kallar kvinnor för grisar och hundar INTE är en av världens mäktigaste män idag.

Tacksam över att vi undsluppit – då syftar jag på hela denna planet – en framtid antagligen mörkare än vad vi ens kan föreställa oss.  Trump är en sådan klassisk disneyskurk att det har varit skrattretande under valkampanjen. Nästan svårt att greppa.
Är det på skoj kanske? har jag tänkt mer än en gång.

Men det var inte på skoj.
Idag vaknar vi upp i en värld där världens mäktigaste man står emot grundliga mänskliga rättigheter. En man som både är kvinnofientlig, rasistisk och kallar växthuseffekten för ”skitsnack”.
Idag ställs klockan tillbaka hundra år.

Translation. What. the. fuck.