Sandra Beijer

Hej! Idag demonstrerar jag hur jag gör min vanliga frisyr, ni vet: rakt hår med topparna inåt. Så många som undrat nämligen.
En video blev det, spana in här:

.

Translation. A video how I do my hair.

För några veckor sedan var det World Poetry Day och jag frågade er om ni hade någon favoritdikt att bidra med. Det hade ni förstås. Idag pyntar vi onsdagsmorgonen med några stycken av dem. (här är del 1)
.
✎
i like my body when it is with your
body. It is so quite new a thing.
Muscles better and nerves more.
i like your body. i like what it does,
i like its hows. i like to feel the spine
of your body and its bones,and the trembling
-firm-smooth ness and which i will
again and again and again
kiss, i like kissing this and that of you,
i like, slowly stroking the,shocking fuzz
of your electric furr,and what-is-it comes
over parting flesh….And eyes big love-crumbs,

and possibly i like the thrill

of under me you so quite new

– ee cummings

✎
Aldrig ångrar jag åren som slösades bort, som vit syrén

– Okänd

✎
När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.

– Edith Södergran

✎
Längst inne i mitt huvud
står hästar under träden
och molnen flyger fort
där lyser vallmon röd i säden
Det har den alltid gjort

Längst inne i mitt huvud
är livet skönt och utan slut
och göken gal varenda timma
Jag ligger stilla i en båt
och driver långsamt ut
fast det är dimma

Längst inne i mitt huvud
är allting ofattbart och svårt
och skratten dånar
som kanoner
och gräs är mjukt
men sten är hårt
och jorden rymmer millioner

Längst inne i mitt huvud
finns det en tystnad
stor och tung
och tankar som man inte orkar tänka

Längst inne i mitt huvud
är jag alltid ung
och kan se dina ögon blänka

– Barbro Lindgren

✎
jag har varit med om dig
jag kan aldrig förlora dig

– envoi av jaques werup

✎
Vem bryr sig om hur nätterna far?
Jag bryr mig inte ett spår.
Bara jag får ha mitt ansikte kvar,
dolt i min älsklings hår”

– Cornelis Vreeswijk

✎
may i feel said he
(i’ll squeal said she
just once said he)
it’s fun said she
(may i touch said he
how much said she
a lot said he)
why not said she
(let’s go said he
not too far said she
what’s too far said he
where you are said she)
may i stay said he
(which way said she
like this said he
if you kiss said she
may i move said he
is it love said she)
if you’re willing said he
(but you’re killing said she
but it’s life said he
but your wife said she
now said he)
ow said she
(tiptop said he
don’t stop said she
oh no said he)
go slow said she
(cccome?said he
ummm said she)
you’re divine! said he
(you are Mine said she)

– may i feel said he av e e cummings

✎
The one thing I know for sure is that feelings rarely are mutual, so when they are, drop everything, forget belongings and expectations, forget the games, the two days between texts, the hard to gets because this is it, this is what the entire world is after and you’ve stumbled upon it by chance, by accident – –
So take a deep breath, take a step forward, now run, collide like planets in the, system of a dying sun, embrace each other with both arms and let the rules, the opinions and the common sense crash down around you.
Because this is love kid, and it’s all yours. Believe me, you’re in for a hell of a ride, after all – – this is the one thing I know for sure.

– Beau Taplin
.

.
Translation. It was World Poetry Day a few weeks ago and I asked about you favorite poems. Here are some of them.

photo source.

För några veckor sedan blev jag så orimligt sugen på kräftor. Jag och Magnus gick således till frysdisken i vår närmsta mataffär, köpte ett paket turkiska kräftor och gjorde en vanlig kväll till en mycket liten kräftskiva.

Här ser det ju inte ut som att jag uppskattar maten så jättemycket men det gjorde jag i alla fall. Vi åt kräftor och vitlöksbröd och drack citronläsk och jag uppmanar alla kräftsugna att göra detsamma!

När skivan var över bestämde jag mig för att göra kräftssoppa på skalen. De blev en av de godare soppor som jag lagat, så här kommer det som egentligen detta inlägg handlar om, nämligen: receptet! Något modifierat men inspirerat från det som stod på baksidan av kräftförpackningen.

Du behöver (blir soppa för fyra personer):
Skalen från typ 15-20 kräftor
En morot
En halv fänkål
En halv purjolök
3 schalottenlökar
2 tomater
1 chili
1 palsternacka
1 matsked tomatpuré
2 matskedar vetemjöl
2 buljongtärningar fiskbuljong
En halv citron
2 dl vispgrädde

Valfritt:
Två nävar räkor
2 nävar små pilgrimsmusslor

1. Riv moroten och skiva schalottenlök, fänkål, palsternacka, purjolök och chili i små bitar.

2. Fräs i en kastrull med olivolja.
3. Krossa eller grovhacka kräftskalen. Jag la dem i en djup bunke och bara jobbade järnet med en tung mortelliknande grej jag hittade hemma. Man behöver inte vara så supernogrann.
4. Häll i skalen i kastrullen. Fräs under omrörning i ungefär fem minuter.

5. Skiva tomaterna.

6. Och lägg i kastrullen tillsammans med en matsked tomatpuré. Rör om och låt fräsa någon minut till.

7. Pudra över två matskedar vetemjöl och rör om väl.

8. Häll i 14 dl vatten, två fiskbuljongtärningar och saften av en halv citron. Låt koka upp och sjud sedan utan lock i en halvtimme.
9. Sila av allt jox så du bara har buljongen kvar.

Nu är del 1 klar!
Efter detta steg lät jag buljongen svalna och sedan frös jag in den i en stor matlåda.

10. En dag några veckor senare plockar man ur buljongen ur frysen, öppnar en flaska cava och bjuder över sin kompis Gustav som fyllt 24 år och sin kompis Alexandra som fyllt 30 år på födelsedagsmiddag.

11. Värm upp buljongen i en kastrull, addera två deciliter grädde. Låt puttra ihop i fem minuter. Smaka av med salt och peppar och möjligen lite ytterligare citronsaft.
12. (Detta steg ej nödvändigt men gör soppan matigare) Jag skalade ett gäng räkor samt fräste ett gäng små pilgrimsmusslor (finns i påse på Picard tips tips) i en stekpanna och la i soppan.

13. Ät tillsammans och dela ut födelsedagspaket som är preciiiis lika stora och inpackade likadant så ingen ska bli avundsjuk (hej hej uppväxt med tre bröder). Och känn dig så himla nöjd med dig själv för att du gjort en soppa så redigt from scratch!

Translation. I few weeks ago I did a delicious crayfish soup with stock i made from crayfish shells. I googled the internet for a similar recipe in English and found this!

Jag hämtade mina fotoalbum i mina föräldrars förråd. Eller nu ljuger jag, de körde dem hem till mig en kväll. På bilden ser ni nämligen bara en bråkdel av albumen. Det är två fulla flyttlådor med ett noggrant dokumenterat liv. Föddes helt enkelt som bloggare kan man väl säga.
Tänkte att vi skulle titta igenom albumen lite! Vi börjar från början:
1993 – året då jag fick min första kamera. Då var jag nio år gammal.

Tycker att de här första bilderna är så fina. Små hastiga ögonblicksbilder, uppenbarligen tagna av ett barn. Här är jag och min styvpappa.

Och här är min mamma och min styvsyster Mira.

Sedan gick det tyvärr utför i fotograferandet, för då kom kaninen Skrutt in i mitt liv. Sida upp och sida ner bara bara olika bilder på denna lilla kanin.
Här är i alla fall jag och min lillebror Jack. Och Skrutt då.

Vi hoppar direkt till 1994 istället. Här är min mamma tidigt nittiotalig i magväska, pannband och pastellig dunjacka.

Och här slutar jag lågstadiet i blommig långklänning och scrunchie.

Sommaren 1994 när jag, mamma, min styvpappa och min lillebror var på Mallorca.

Kan tyvärr inte bjuda på så mycket mer kul från den semestern i och med att det mesta ser ut såhär i fotoalbumet. : /

Är nio år och gungar lite.

Här är jag på semester på Lanzarote hösten 1994. Med min pappa, min lillebror samt min pappas dåvarande flickvän och hennes två söner.

Så här dokumenterade jag mest den semestern på ett ungefär.

Här är våren 1995 och jag ska ”gå på fest”. De där mörkblå tygskorna med lite platå: älskade dom så mycket.

Sommaren 1995. Mira, Jack och jag i Frankrike.

Och sedan i London.

Där jag matade duvor.

Vi bilade i Europa den sommaren. Min mamma var gravid med min lillebror Gustav.

Var på 4H-läger den sommaren också och blev kär i samtliga kaniner.

Sedan började jag femman men det tar vi nästa gång. Good Bay Äppel-paj

.

Translation. I have soooo many photo albums because I loved to take photos and document my life when I was little (like now..). Here’s some pictures from the summer of 1993 to the summer of 1995. I am 9 and 10 years old in these pictures. The translator button on the blog is not working at the moment so read here in english.

Den här boken läste jag ut i förra veckan och nu vill jag mega-rekommendera till er. Jag hade den liggandes i en låda alldeles för länge för att jag trodde att det var en chick lit, baserat på det något märkliga valet av omslag. Inget ont om chick lits om man gillar sånt, men det är inte min typ av böcker alls. Men never judge a book by it’s cover säger man ju och det stämmer till hundra procent med den här lilla pärlan.

Kalmars Jägarinnor handlar om ett kickersgäng i Kalmar på nittiotalet. De är stans livsfarligaste med sylvassa naglar, glansiga kjolar och eastpak-ryggsäckar. De tjuvkopplar bilar, dricker ambulansvin och hånglar med allt de vill ha. Tillsammans är det okrossbara och Kalmars glittrigaste. De kallar sig själva ”KJ”: Kalmars Jägarinnor.

I KJ ingår Jenna, Linden, Jossan, Sudden och till sist Eva, bokens huvudperson. En brokig skara från rätt trasiga familjer i radhusen bredvid varandra. Hade jag gått i deras klass hade jag varit fullkomligt livrädd för dem och i smyg inte önskat något högre än att få följa med dem ut på deras äventyr.
KJ enas om alla andra tjejer i Kalmars totala v ä r d e l ö s h e t. Handbollstjejerna som alltid spelar handboll och bor med båda föräldrar i villor utan för stan. De vandrade pinnarna i samhällsprogrammet i Filippa K-jeans och hästsvansar: värdelösa. KJ har vita spaghettilinnen och går efter mantrat Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga.

Vi får följa KJ genom andra och tredje ring på gymnasiet, de där sista åren när man nästan smälter ihop med sina bästisar, innan man slutar skolan och måste klara sig på egen hand.
I början av boken kände jag att det var lite väl mycket droppande av nittiotalsreferenser, men efter ett tag in anade jag att det kanske ändå var meningen. Att det kanske var livsviktigt just då att det var just Absolut Vanilla på soffbordet, Caterpillar på fötterna och Max Factor Soft Beige på kinderna.

Kalmars Jägarinnor är precis på gränsen hela tiden. De utmanar varandra konstant, drar det alltid lite för långt, letar konstant efter hjärklappningen i bröstet och att bara något ska hända.

Killar kommer och går men jägarinnorna består.
När Eva börjar blicka bort mot det där indiegänget i svarta kläder och lika svart kajal, när hon börjar längta efter något annat utbyte, till och med då inser hon att hon är låst i sitt jägarinnegäng, på gott och ont.

Älskade språket i boken. Så himla fint är det, som en enda lång poetisk hyllningslåttext till tjejgänget.
Kan också tänka mig att många känner igen sig i den där känslan att ta vad man har, när man fortfarande är fast i sin omyndiga kropp och längtar så himla mycket till något större än staden man bor i.

Läs läs!
.
.

Translation. A review of a Swedish book called Kalmars Jägarinnor by Tove Folkesson. Not translated to english.