Har en fråga om din bok förresten. Kommer den att komma ut i pocketutgåva också? Älskar pocketböcker, de är så himla lätta att leva med och förlåtande då man kånkar runt och skaver på dem dag efter dag. Hoppas du får en kalasbra dag, jag sitter på Stockholmståget från Göteborg för att träffa min bästa person. Har längtat så. Kram
Hej! I bokbranschen fungerar det så att alla böcker släpps först i hårdpärm, och så är det de som säljer bra som senare får komma ut i pocket. Men det är inte förrän typ ett år eller säkert mer, vi får hålla tummarna att den gör det!
Hej, jag undrar bara vad du tycker om upplösning av 7e/10p, ifall du följde den hela vägen till slutet? Själv tyckte jag att den var fin, men jobbig på samma gång. Även om det såklart är viktigt att spegla hur verkligeheten ser ut och att kärlek inte alltid är perfekt så var det så antiklimatiskt att hon, helylletjejen med utbildning och huvudet på skaft, faller för en typisk ”bad boy” vars aggressiva beteende gång på gång ursäktas av hans svåra barndom. Jag hade hoppats på en något mer nyanserad bild men är nyfiken på hur du känner?
Jag kände exakt likadant. Gulligt slut men gudars vad man slutade gilla honom. Hon förtjänade bättre.
Sandra, du som är feminist och förstår hur viktigt det är att var det, hur kan du tycka så mycket om Håkan filmen när den porträtterar kvinnor/tjejer på ett så hemskt sätt? Jag älskade Håkan alla mina tonår men nu gjorde den mig bara ledsen! Snälla kan du förklara! Tack snälla du
Jamen hej! Jag håller med om att prinsessan Eva porträtterades ja, hur ska man säga det, som världens vavavoom-brud som går runt med sug i blicken och hade inte så mycket fler bottnar än så. Lena tyckte jag dock om! Men håller med om att Eva hade kunnat få lite fler lager, hon var väldigt pojk-drömmmig (som mycket är i Håkans värld). Det var också något som vi pratade om jag och min vänner när vi gick ut från biografen, och också något som man ser om man har på sig genusglasögonen allt som oftast (vilket man ju har om man är intresserad feminist). Men annars älskade jag filmen. Jag älskar att den är extra allt, att den är så lite annan svensk film och istället målar världen med varenda färg som finns. Att den låter sig vara fantastisk trots att världen inte ser ut så. Att de sjunger, att de springer, att de är fulla och har fest klockan mitt-på-dagen. Ja ba dör av sånt skit. Precis på samma sätt som jag dyrkar Wes Andersons estetik, vars filmer också har brist på kvinnoporträtt, så vill jag bara bo i den världen där minsta lilla kam och sprayflaska är noggrant ditlagd och formgiven. Ta mig dit ta mig med. Det är nog bara så det är, jag är medveten om bristerna, och jag gillar de inte, men i brist på filmer i samma genre med ett genusperspektiv tar jag det jag får tills någon annan presenterar något bättre. Sagor är mitt knark.
Det fina runda bordet, är det något utomordentligt second hand-fynd eller var kommer det ifrån? Så himla fint hur som helst!
Jag bor i andra-hand just nu och ingen av möblerna är mina!
En fråga, tänker du att det var bra att ditt ex gjorde slut för annars hade du inte träffat denna fantastiska killen eller känner du att det hade gått bra med en framtid tillsammans med ditt ex också?
Jag tror inte man ska tänka så. Då blir man galen. Det som hände hände och det som inte hände är inte ens en sidohistoria, det är ingenting.
Hejsaaaan! Är nyfiken. Nu när du letar lägenhet, letar du åt dig själv då eller tänker du och Magnus köpa tillsammans, eller ska han flytta inmed dig i din lgh? Kramis
Nej jag köper själv, jag och Magnus har ju inte ens varit ihop i ett år. Ingen av oss vill gå så pass fort fram och det känns skönt. Han har inga problem med att jag har köpt själv. Sedan får vi såklart skriva samboavtal och sådant när vi flyttar in där ihop, man ska nog alltid vara på den säkra sidan.
Lite knepig undran, men. Jag antar att du som framförallt jobbat i reklambranchen fått möta en del främst äldre män (även kvinnor) genom åren som klappat dig på huvudet. Du vet, ”du är en liten tjej som inte kan nånting”. Hur gör du med dessa bemötanden? Jag är 24 men får ofta höra att jag ser mycket yngre ut och behandlas därefter. Hur gör man för att t ex inom sitt yrke (mitt: försäljning inom mansdominerat område) få respekt? Självklart motbevisa dem att jag inte är en okunnig tös, men innan de är övertygade? När de antar mig vara typ en praktikant från gymnasiet, hur bemöter jag dem? Hoppas du fattar min fråga.
Ja jag har mött det här, framförallt i USA. Jag och Nina som var min arbetspartner då pratade ofta och mycket om det. Det kanske är ett bra tips, att prata om det med andra kvinnor (och män). Det är svårt att ryta ifrån jämt, speciellt när det är ens chefer och man är där på ett visum och kan få kicken från en dag till en annan. Tjejer måste som det ser ut nu, iaf enligt min egen upplevelse, prestera mer och jobba hårdare innan de når upp till samma respekt som killarna i samma ålder. Det suger. När någon vill förminska med klapp eller kommentar kan man fråga ”hur menar du nu?”, det tycke jag funkade, för då blir de medvetna om sin handling. En gång sa jag i ett stormöte när en man fällde en sexistisk kommentar att ”nu för du väl bannemig skärpa dig, tror du seriöst att världen ser ut så?”. Då kände jag att det var enklare att vara helt frank, för att man har flera arbetskollegor runt omkring sig så historien kan inte vridas på i efterhand. Försök ta plats i möten och förbered dig och tala lugnt, det är respektingivande. Trist att vi ska leva i en sådan här värld, men vi får göra vårt bästa för att försöka parera den. Lycka till. kram.
Vad har du för kameraväska?har du några fina kameraväskor att rekommendera? Tycker det är så svårt!
Har faktiskt inte kameraväska, hänger den bara runt axeln när jag går ut.
Sandra, eller någon, jag behöver hjälp. För två månader sen dumpade han mig och nu har vi inte pratat på en månad och jag grät senast för en timme sen. Läste gamla brev, sms, tittade på bilder, ville ringa men gjorde det inte, lyssnade på sorglig musik och bara panikgrät över att det är slut. Det skulle ju vara han och jag. Jag har gått igenom breakups förut men det här, näe fy fan, alltså jag vet inte vad jag ska göra. Har börjat umgås med en ny grabb som säger att jag är rolig och smart och snygg, som vill hålla min hand på gatorna och faktiskt vill umgås med mig. Men jag blir liksom inte kär, eller snarare slutar jag inte vara kär i mitt ex. Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag försöker verkligen finna det magiska och sprakande i att vara singel och självständig, men det leder mest till att jag är destruktiv vilket liksom inte funkar i längden. Och nästan alla mina nära vänner har lämnat Stockholm över våren. De få nära som är kvar är självklart fina, men dels vän med mitt ex och dels inte helt förstående pga ingen av de har gått igenom något liknande (vi är runt 20 allihopa). Jag vet knappt vad jag vill få fram med den här texten men just nu vill jag mest ha en kram eller två. Jag saknar och älskar honom oändligt mycket. När tar det slut?
Mattis svarade väldigt bra i kommentarsfältet så jag kopierar det direkt här, det är nämligen viktigt att komma ihåg att två månader är liksom 60 dagar, noll tid. Att må bra igen tar oftast mycket längre tid.
Mattis svarar: Fina tjejer. Två månader är tyvärr ingen tid alls. Att laga ett trasigt hjärta tar tid. Att acceptera att det tar tid och att man är ledsen och saknar är en del av processen , så försöka göra det. Läs Sandras inlägg ‘att komma över någon’, det är väldigt fint och bra. Ibland är livet jobbigt oklart och det är ok. Fokusera på och göra sådant som får er och må bra. Gråt när det behövs men le också ibland även om leendet inte når ända in i själen så le ändå. Till slut så gör det nämligen det. Men det tar tid.
Sandra, hur gör man om man slutat tro på kärlek? Om det har gått en hel sommar och en hel höst och nästan en hel vinter sedan han försvann och allt förstördes, när tankarna har gått från ”jag kommer aldrig kunna bli kär igen” till helt enkelt att ”jag VILL aldrig bli kär igen, det är inte värt det, det gör bara ont”. Snälla, är inte ens 20 än och vill inte vara såhär bitter redan.
Det kommer oroa dig inte. Ha roligt med allt annat du gillar tills dess!
Hej du!
Jag har läst din blogg ett bra tag och ramlade in här första gången jag skulle besöka New York. Nu är det dags igen, närmare sagt hela juni och jag tänkte fråga om du har några extra bra tips på kul saker som händer då? Jag har ett minne om någon ”dagsutomhusfest” du varit på? Men kan inte lyckas hitta det inlägget.
Hej! Det står om om dagsfesten och andra bra grejer i min new york-guide. Den finns under ”reseguider” här till höger.
Halloj! Gör du de här collagen i nåt speciellt program eller bara klistrar du in bilderna i inlägget? Får själv inte till de så symmetriska som du får!
Superfina bilder också btw!
Klipper och klistrar i photoshop!
Jag håller på att göra en stor tavelvägg hemma (äntligen – har längtat i så många år)…. och så är jag speciellt förälskad i en av dina bilder – som jag så gärna skulle vilja trycka upp i storbild och rama in.
Så jag hoppas hoppas och frågar, om du kanske kan förstå vilken jag menar och kunna skicka en bild med upplösning jag kan använda…! Den har den perfekta korallfärgen, och jag som i år drömt att få åka till Marrakesh får drömma lite mer intensivt när jag ser den!
Bilden är på ett korallfärgat hus i Marocko (tror jag), du har lagt upp den i ett reseinlägg. Det hänger en matta och ett blått tygstycke över husväggen längst upp, och till höger på väggen är en förträffligt fin trädörr. Åååååh hoppas!!
Menar du den här över? Här får du den i högupplöst storlek isåfall!
Hej Sandra!
Du som verkar ha en sån koll på musik (denna lista är überbäst), har du några bra musiktips som får dig att drömma om paris? Kanske bra peppiga låtar på franska eller sånger om världens finaste stad? För jag ska dit i mars och behöver något att stoppa i öronen för att glömma grå februari. OM du har några tips – tack!!
Jag har faktiskt gjort en fransk spellista en gång i tiden. Här kan du lyssna!
Har du läst boken ”Maken” av Gun-Britt Sundström? Om ja, vad tyckte du om den?
Jag läste den i tonåren och minns att jag tyckte mycket om den. Dock kommer jag nästan inte ihåg någonting av den? Kanske är dags att läsa om den.
Sandra kommer jag överleva att göra slut med honom? jag tror nog att det är rätt beslut. Jag behöver bara någon som säger att jag kommer bli glad igen och inte vara ensam resten av livet.
Du kommer bli glad igen och du kommer inte vara ensam resten av livet.
Translation. Read by clicking ”in english” below FAQ.
