Sandra Beijer

Någon frågade om salt&peppargubbarna på mitt köksbord, och de måste jag förstås visa. Jag fick dem av Magnus i julklapp!

Pablo Picasso tar hand om pepparn.

Och Salvador Dalí om saltet. Han köpte dem i en liten butik i Gamla Stan tror jag, men man kan nog enkelt hitta dem med en liten googling.
–

Translation. I got Salvador Dalí and Pablo Picasso as a salt&pepper couple from Magnus as a christmas gift. I think they are so cute.

Nu har jag läst en bok igen. Närmare bestämt John Greens Förr eller senare exploderar jag. Jag hade hört så mycket bra om den här, bland både kompisar och på bloggar. Dessutom dök citat ur boken upp i mitt Pinterest-feed jämt och ständigt. Så det var helt klart på tiden.

Boken, som är en sorglig historia, handlar om sextonåriga Hazel. Hon har lungcancer och vet att hon aldrig kommer bli frisk. Kanske får hon leva i några år till högst. På veckomötena i kyrkan med andra svårt cancersjuka barn träffar hon Augustus. Han dyker upp från ingenstans och bestämmer sig från sekund ett att det är han och Hazel nu. Han är friskförklarad från skelettcancer och har världens vackraste käkben.
Hazel visar Augustus sin favoritbok Ett Storslaget Lidande, och ingen av dem kan släppa vad som egentligen hände med karaktärerna när boken tagit slut. Augustus bestämmer sig för att ta Hazel till Amsterdam där författaren bor, så att de kan fråga honom hur historien egentligen slutar.

Alltså jag vet inte riktigt vad det var med mig och den här boken, men den tog mig inte riktigt med den storm som jag hoppats. Trots att jag grät ibland och kärade ner mig i vissa stycken (som det här ovanför) så var det inte med ett ”åh” jag slog igen den. Kanske kan det ha varit alla lovorden på bokens baksida  Årets bok Helt underbar En triumf på alla sätt! och så vidare. Kanske hoppades jag på för mycket.

Istället kände jag flera gånger under läsningen att det mer var ett filmmanus till en snyftig ungdomsfilm än en bok. Den är väldigt amerikansk, jag kunde ofta lista ut vad som skulle hända för att den så snällt följde hollywoodmallen. Det behöver i och för sig inte vara något dåligt, men det gör boken rätt osvensk och ibland önskade jag att jag läst den på engelska istället.

Samtidigt pratar karaktärerna oerhört avancerat och stundtals rätt tillgjort, slänger sig med uppslagsbokssvåra ord och Hazel, som ska vara okysst, oerfaren, blygt nyförälskad och har rätt mycket komplex över vad sjukdomen gjort med henne har inga problem att skämta sarkastiskt och rappt om sex och ”vad hon vill göra” med Augustus. Alltså inget fel med det, det är ju superhärligt, men jag hade svårt att få ihop hennes karaktär på något vis.

Men! Så jäkla ömmande bok ändå, om kärlek – framförallt omöjlig kärlek – och om att följa sina drömmar och om mod och alltid stå bredvid varandra, oavsett storm. Den är lättläst på ett fint sätt och rolig och väldigt sorglig på en och samma gång. Jag tror att många av er skulle gilla den.
.

Translation. I’ve just finished The Fault in Our Stars by John Green. Even though I had a little hard time falling in love with the characters I thought the book was a both sad & heartful love story.

Jag gav killen jag gillar brunch på Berns Asiatiska i julklapp, för jag vet ingen som tycker om sushi så mycket som honom. I lördags gick vi dit.

De har en sushibuffé med de mest magiska små bitarna.

Och dumplings, vårrullar, revbensspjäll, nudlar, asiatiska soppor, ostron och en massa annat strålande. Chilimajonäsen gah.

Tycker han är så fin.

Och kak&tårt&godisbuffé! Jag gillar i och för sig inte choklad, men det gör ju de flesta andra.

Tog cheesecake och lakrits istället. Och det var min lördagsmorgon på ett ungefär. Resten av dagen spenderades i sängen framför serier och sedan åt jag middag med Elsa, Gustav och Pontus och trängdes på Riche efteråt. Fast då fick kameran stanna hemma. Året har hittills börjat mycket bra!
.

Translation. I gave my boyfriend brunch at Berns Asiatiska för christmas. They have the most delicious asian themed buffet with sushi to die for, dumplings, spring rolls, ribs, noodles and soups.

Mindre än en vecka har gått på nya året och jag har redan gjort något jag aldrig testat tidigare, nämligen picklat grönsaker! På vägen hem från Färgfabriken på nyårsafton åt vi de godaste Bánh mì-mackorna. Några dagar efteråt bestämde vi oss för att göra likadana. Steg 1: Pickla rättika och morötter.

Man måste börja kvällen innan när man ska pickla.
Sidospår men hur fin är rättika?
Du behöver (förutom rättika och morot):
– Socker
– Risvinsvinäger
– Salt

Värm upp 1 dl socker i en kastrull tillsammans med 1 dl risvinsvinäger, en halv matsked salt och 2 dl vatten. Det ska inte koka utan bara bli varmt.

Oj här kommer ett missvisande steg! Du ska inte riva grönsakerna ju!

Du ska ju skära dem julienne. Julienne är tunna tunna skivor, ganska exakt som små tändstickor. Det tar tid men man får ha tålamod, eller låta någon annan göra det medan man läser bloggar.

Häll allt i en burk som helt går att förslutas och låt stå över natten. Klarpicklat!

Nu är det ny dag! Här ska det göras Bánh mì. Vi utgick från det här (minus patén) och det här (hur vi tillgjorde köttet) receptet.

Alltså det blev så gott. Så gott så gott så gott så gott.
.

Translation. Magnus and I made Bánh mì, french-vietnamese sandwiches, a couple of days ago. They turned out soooooo good.

Min nyårsafton började så flott som på hotellrum! Mr Jet hade en kampanj där alla som hade över tiotusen följare på instagram fick ett hotellrum gratis. Så himla bra tänkte jag och fick ett hotellrum på fina Hotell Stureplan. Här bestämde jag mig för att bjuda in en massa kompisar på fest!

Utsikten från rummet var finfin den med.

Vi började med att checka in, göra oss hemmastadda i rummet och sånt.

Sedan gick vi ner till baren och drack cava.

Fina Jenny kom förbi.

Och Joakim.

Vid sjutiden gick vi upp på rummet igen.

För att poppa bubbel förstås.

Och beställa room service! Vi åt varsin steak sandwich som sista mål 2013.

Sedan gick vi ut i vardagsrummet.

För att nu började ett gäng bra människor droppa in. Som Christian och Linn.

Och Viktor och Amanda.

De hade med sig serpentiner. Det gick inte så bra först.

Fast ganska fort lite bättre.

Fredrik och Christian.

Linn var spelledare och hade gjort ett sjukt svårt quiz om allt som hänt under året. Mitt lag kom sist :'(

Sedan dansade vi.

Och dansade.

Och dansade!

Gruppbild innan klockan strax skulle slå tolv.

Då begav vi oss mot nybrokajen för att spana in fyrverkerierna.

Obligatoriska nyårshångel.

Jag med <3

GOTT NYTT ÅÅÅÅÅÅR

Efter att vi pussat och kramat på alla och skrikit gott nytt år för den femhundrade gången åkte vi till Nyårsnatten, en klubb på Färgfabriken som  BARA BARA spelade powerballader hela natten lång.

Vi dansade, ramlade omkring, dansade mer, skriksjöng med i refränger och dansade lite mer. Kom hem vid halv fem efter en mycket mycket fin nyårsnatt.

Translation. I won a hotel room on New Years eve in a instagram competition so I decided to have a party in it! I invited over some of my favorite people and we danced, drank champagne and played games. At midnight we walked to the water and watch the fireworks and then we headed to a club that we all had bought tickets to. The club is called Natten and their concept is to play nothing but power ballads = best/weirdest/most fun/romantic club atmosphere everz.