Sandra Beijer

Saffran är ju inte bara gott i efterrätter och skaldjursgrytor utan även världsbäst att ha i pastor! Så här kommer nu ett recept på saffranspasta med lammköttbullar som jag lagade i början av veckan.

♡
1. Du behöver lammfärs (jag hade 400g), vitlök, gullök, ett rått ägg, en chili, tagliatelle, körsbärstomater, ruccola, färsk basilika, creme fraiche och malen saffran.

2. Blanda färsen i en bunke tillsammans med hackad vitlök, lite torkade kryddor som typ oregano, salt, peppar, gullök, ett rått ägg och färsk hackad chili (plocka bort lite kärnor så det inte blir för starkt). Jag hade en halv i färsen och andra halvan i pastasåsen.

3. Rulla färsen till bullar och stek på medelhög värme i olivolja. Sätt på pastavatten.

4. När lammfärsbullarna är i stekpannan kan du börja med såsingredienser. Hacka resten av chilin, en halv gullök, en vitlöksklyfta, dela på körsbärstomater och skölj ruccola.

5. När bullarna är färdiga är stekpannan ganska skruttig, så torka av den lite och lägg lammbullarna på en tallrik.

6. Stek löken och chilin i pannan och ha i köttbullarna igen samt tomaterna.

7. När du lägger i pastan i ditt kokande vatten kan du hälla i creme fraichen och ungefär ett kryddmått saffran i stekpannan och låta puttra tills pastan är klar. Man får provsmaka lite och känna hur mycket saffran man gillar.

8. Pastan ska koka en-två minuter kortare än vad det står på förpackningen (jag använde tagliatelle). Sedan vevar du ner den i såsen och låter alltihop gotta in sig. Salta, peppra och ha i ruccola och basilika. Servera direkt. Ät upp.

.
Translation. This is a recipe for saffron pasta with lamb meatballs that I made this week.

Idag händer ingenting mer än att det är kallare än igår, mindre än en vecka kvar till jul och jag måste posta paket. Jag längtar efter lite snö och jag längtar efter nyårsafton. Nyårsafton är den allra bästa högtiden tycker jag, alla är finklädda och man får dricka champagne. Bättre än så blir det kanske inte.
Hur som helst, här får ni lite tre par opublicerade outfits från Paris i våras. Från en vecka i maj när man både kunde vara utan strumpbyxor och jacka.
Känns som ljusår sedan.

Translation. Three outfits from Paris last spring that I haven’t posted on the blog before.

Jag har en fråga. Du är ju alltid ute och äter mat som verkar vara så himla god. Jag tänkte åka till Stockholm med min boyfriend och vill bjuda på en sjukt bra middag, gärna trerätters eller liknande. Kollade i dina Stockholmstips men den kändes inte så uppdaterad, hade varit jätteschysst om du kunde tipsa om lite bra ställen att gå till där maten är mmmmm god!
Just nu gillar jag Nytorget 6 och Köttbaren allraste mest! Sardin på Nytorget är också forever den mest romantiska lilla middagsplatsen. Och Hjördis är supergott det med. Gillar du spaghetti tipsar jag om Vecchia Signora och Den Gamle & Havet.
.

hej fina du. jag har bara en liten kort fråga eller fundering eller vad man ska kalla det. om man ser någon sjukt vacker pojke på en bar som man bara vill ha, kan man gå fram och prata bara sådär? vad säger man? på klubb är det ju en helt annan grej för då stöter man in i folk och samtalen börjar så himla lätt. men på en bar är ju alla i sina små ”gäng” och det känns ungefär som när man ville gå fram till den där killen i skolan men inte vågade. så vad säger man? hur vågar man gå fram till honom när han står med massa kompisar? hjäp!!!! puss puss
Hmm svår fråga. I Sverige (eller i alla fall i Stockholm) så står folk verkligen jämt med sina egna gäng och glor på varandra. I New York är det ju exempelvis inte alls så. Där kan folk gå fram och prata med en utan att det ens handlar om att ragga eller så, bara för att det är kul att lära känna någon ny. ÄLSKADE det. Men som sagt, Stockholm, inte riktigt så. Mitt tips om man inte känner att man vågar gå fram till den söta personen man har upptäckt, är att hålla honom under uppsikt och sedan när han går på toaletten eller beställer något i baren eller på något vis slits ifrån sitt gäng se till att hamna bredvid honom. Då är det inte lika läskigt att säga hej. Att slänga långa blickar och inte bryta ögonkontakt är också något som funkar ganska ofta, håller han kvar blicken också brukar det vara ett bra tecken. Och om du ser att han pratar med någon du känner: rusa genast dit och hälsa på hen så får du chans att prata med honom. Nu kommer jag inte på något mer, men håller med om att klubb är ju helt klart enklare än bar.

SandraSandraSandra, du är så fin å verkar alltid ha något klokt ord på hjärtat så därför skriver jag till dig. Jag vet egentligen inte varför jag är så rädd för att testa saker och se vad som händer, men jag har en liten crush på en pojke sedan några veckor tillbaka. Vi tillbringade en vecka i samma hus för att göra en konsert tillsammans med våra skolor, vi pratade aldrig med varann utan utbytte bara ett antal blickar, sedan tog den veckan slut och jag tänkte väl att nu dör allt men så kom det upp ett evenemang på facebook och det visade sig att han skulle vara med på en konsert, så jag gick dit (låtsades vara stencool) och hade väl i tanken att ”vi ska prata ikväll, han å jag”, men det enda som blev var att jag sa till honom att han var väldigt duktig och han blev glad å blyg men sedan var jag tvungen att gå. Nu har jag väl inte kommit längre än att jag lagt till honom på facebook (han accepterade på några minuter och ja jag intalar mig att det är något bra haha). Men nu då? Jag vågar verkligen inte skriva, för jag är så rädd att han ska vara dryg eller bli lite chockad över att en random tjej skriver till honom när vi inte gett varann mer än lite blickar å en komplimang i verkligheten. Och här sitter jag nu och panikar över att han inte gör något (vilket är konstigt för hur ska han kunna veta?) och är rädd för att förstöra något som inte ens existerar. Vad tusan gör man, när man är rädd å feg och bara vill ha lite kontakt med någon som är fin och som man vill lära känna mer? Jag är verkligen inte bra på sånt här och det är väl ingen när man är nybörjare. Det skulle vara så betydelsefullt om du svarade men nu har jag i alla fall lättat mitt lilla hjärta lite ändå.
Och ja det är andra gången jag kommenterar detta pga behöver verkligen svar. <3
Det är superläskigt men man måste bara våga helt enkelt! Det finns inga genvägar, i alla fall inte vad jag vet. Säg hej på chatten och säg att han var bra på konserten! Ni har ju ett gemensamt musikintresse, det kan ni prata om. Våga våga!

Wait! What you mean by church? Maybe because of the translation but I cannot understand if these guys live in a church or not
They did!

SANDRA! Var är din playlist med massa arga låtar som man kan skrika med i när man gjort slut och är helt trasig? Har för mig att du hade en sån och att du skulle lägga upp den men jag hittar den inte. Och jag håller på att gå sönder och har så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen…. skulle verkligen behöva den…..
Den finns men det är inte offentlig, därför går det inte att söka på den på spotfy. Men här finns den.

Hur gör man slut med någon på ett schysst sätt? Vad skulle du ge för råd till någon som tänker göra slut med sin partner?
Mitt bästa råd är att respektera den du gör slut med. Respektera det ni haft tillsammans, respektera att hen kommer att bli ledsen, behöva prata, få ställa frågor, bli arg på dig. Låt hen få ställa alla frågor, få gråta i ditt knä, träffas och prata. Se till att finnas där i början helt enkelt. När du väl bestämt dig och gjort slut, vela inte. Var trevlig och tydlig med ditt beslut. Fyllering inte, utnyttja inte den andres sårbarhet. Typ så.

Jag bor utomlands men vill köpa novellen, hur gör man?
Jag har pratat med brevnoveller och de har sagt att i nuläget går det inte men de ska kolla om det går att lösa!
.

Jag tycker dina vardagsbilder är jättefina. Rent teknikmässigt och sådär har jag inte svårt för foto, men jag tycker att det är svårt att våga plocka fram kameran. Jag känner mig ofta lite dryg och i vägen. Hur tänker du? Hur gör man för att känna sig bekväm, och få andra att känna sig bekväma? Kram.
Jag har ju bloggat i nästan nio år så mina vänner är van att jag har med mig kameran. Jag tror nog att vissa kan tycka det är lite jobbigt ibland, men de peppigaste bilderna är ju de som knäpps av mitt i ett sammanhang, när ingen poserar. Man får helt enkelt bara börja så kommer vännerna förhoppningvis bli vana, och du kommer framförallt tyckte det är mindre jobbigt ju mer du fotar. Man behöver ju heller inte fota varenda himla sekund utan lite då och då liksom. Kram.

Photos 3 & 4. Your (male) friend, in the blue scarf : WHERE is his denim, fur-collared jacket from ? Is that Levis ? If you know, or could ask him all about it, I would be so very glad (it would make for one perfect present for my boyfriend!) Thank you Sandra! Lozza xxx
Ask Pontus himself here!

pleaaase, tell me that your book will be also published in english!
Not at first. It all depends on how it goes and everything. But hopefully in the future! 🙂

Hur gör man när ens kille gjort slut, och man kan inte sluta hoppas på att han ska ändra sig? Jag tänker hela tiden att snart kommer han att höra av sig och säga att han visst vill att vi ska vara tillsammans, han behövde bara lite tid för sig själv. Du skrev i inlägget 92 dagar att man omedelbart måste sluta tänka så, och det måste man ju för att gå vidare. Men hur ger man upp den tanken? Det är så förbannat svårt. För tänk om?
Ja. Tänk om. Jag skrev i 92-dagarinlägget att man måste sluta tänka så, men det gjorde jag ju såklart ändå. Jämt och hela tiden. Det handlade mer om att man måste försöka att inte tänka så. Man kan ju inte hjälpa att man gör det, men man kan hjälpa sig själv på traven genom att inse att det är dumt att man gör det. Det är ju helt naturligt att man känner på det viset, jag tror bara man inte får snurra in sig i just dom tankarna för mycket.

Hej detta kanske är ett olämplig fråga, men känner du att folk uppfattar det konstigt att du klär dig som en söt skolflicka när du är runt 30?
Om det är något jag bryr mig minst om av allt i hela världen så är det nog det.

Hej! Jag har läst din blogg nu ett tag och tycker jättemycket om dig! Men jag har en fråga till dig: Är du konfirmerad? Om du är det så vad har du för minnen därifrån och hur var det enligt dig? Om du inte är det så varför inte? Alltså var det någonsin ett val om du skulle konfirmera dig eller så?
Hej! Jag är konfirmerad. Inte för att jag tror på Gud, utan för att jag var pepp på att åka på läger! I stadsdelen jag är uppväxt i åkte alla på konfirmationsläger så jag tänkte liksom aldrig på att det var något jag inte skulle göra. Men på det där lägret lärde jag känna Joakim så det var det ju verkligen värt!

Kan du inte dela skriva-playlisten?
Finns här. Du hittar alla mina spellistor under kategorin ”om musik”.

Hej! Hur får du fram den där infon om musiken? Är de på spotify? Hur kommer jag dit?:)
Där till vänster i länken jag skrev ut hittar du massa underkategorier du kan klicka på, varav en heter ”you”.

Åh vart på Kungsholmen är det där fina? Med alla ljus där du var klockan 16? Kram fantastiska du
Det var på vägen till Kungsholmen så egentligen i Vasastan, precis vid Vasaparken!

Jag funderar på att köpa en Mac-dator. Vet att du har en. Vilken tum har du på din skärm?
Funderar på att köpa en 13-tum, vad tror du om det? Kommer jag bli galen? Är den för liten?
Jag har 13 tum! Den är greatness!

Tycker det är så himla trevligt när du gör såna här inlägg! Vilket får mig och tänka på att jag själv undrat en sak typ hur länge som helst. När du sett filmen The Internship skrev du att du tyckte den var hemsk och kvinnoförnedrande mm. Sen för ett tag sedan så hyllade du filmen Ruby Sparks som jag tyckte var den hemskaste filmen jag någonsin sett och så kvinnoförnedrande att jag mådde dåligt och knappt kunde se klart filmen. Jag måste nästan få veta hur du tänker och varför du inte tyckte att Ruby Sparks var kvinnoförnedrande om du tyckte att The Internship (som jag inte alls reagerade på) var så hemsk? Kram!
Jag tyckte att The intership var otroligt jäkla gubbsjuk och kändes som att Vince Vaughn skrev den enbart för att få hänga med massa unga heta brudar under en inspelning. Bara hela grejen att typ en tredjedel av filmen var på en strippklubb fastän det inte hade något med handlingen att göra alls? Skämten var trötta och killarna dubbelt så gamla som tjejerna. SÅ TRÖTT PÅ DEN TRÖTTSAMMA GRABBGRABBIGA GENREN.
Ruby Sparks är skriven av en kvinna (som även spelar huvudrollen), och hon är dessutom feminist. Ruby Sparks är rätt och slätt en känga mot Manic Pixie Dream Girl-fenomenet. Hela essensen och sensmoralen i historien handlar ju om att ingen kan vara en sån, att alla människor är just människor och att inga problem kan vara ”gulliga” bara för att man har stora ögon och ljus röst, utan de är lika jäkla smutsiga, trasiga och mörka ändå. I senaste Lula finns en artikel med Zoe Kazan när hon berättar lite om sin tanke med filmen om du vill läsa.

Gårdagens kvälloutfit när jag var på premiärbio med min familj. Klädsel var smoking så jag rotade fram den här klänningen ur en av mina resväskor, det närmaste jag kunde komma finklätt.

Klänningen är från Tibi, hösten tvåtusentolv. Jag tycker så mycket om snittet – med t-shirtärmar, A-linjeformad minikjol och att den svänger in i midjan.

Och så har den det där knasiga blå spetsduksmönstret på ryggen också (Y). Vi såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann förövrigt. Den var rolig, kan rekommendera.

.

Translation. Wore this Tibi dress last night when I was out on a event with my family.

Nu är det dags att utse vinnarna i tävlingen om att namnge tre av karaktärerna i min bok. Jag fick över sjuhundra förslag, så det har tagit en jäkla tid att gå igenom dem, och det var inte direkt det lättaste att välja. Önskar jag hade tio olika karaktärer till att ge bort, eller nej förresten, flera hundra stycken.

Hur som helst! Här kommer de tre vinnarna.

Gabriella.
För det är min allra bästa vän och själsfrände.
Vi träffades första gången när vi var megasmå, våra föräldrar jobbade ihop och hon var så blyg och försiktig där hon stod bakom sin mamma i min hall. Raka motsatsen till mig, jag var vild och galen, men det var så fint moment där i hallen när vi träffades för första gången. Hon fick syn på en av mina katter (hade kanske en miljon djur och hon hade bara en kanin) och undrade om hon fick klappa. Vi blev bästa vänner på studs, hon blev vild med mig och nere vid min damm blandade vi blod och blev kattsystrar. En gång klättrade vi upp i ett träd och vägrade komma ner när hennes mamma skulle hämta henne. En annan gång badade vi bubbelbad i hennes badkar med riktigt badskum och jag tänkte att detta är definitionen av lyx.

Sen försvann hon utan att jag förstod varför, av anledningar som bara föräldrar får reda på och som man själv inte får höra om förrän år senare. Vi hittade varandra igen under åren på gymnasiet då vi hade italienska som gemensam kurs. Bestämde att vi skulle ses och blev oskiljaktiga efter en ”dejt”. Vi hjälpte varandra från att inte drunkna och dö när livet var som värst under tonåren och vi tyckte så mycket om varandra att folk nästan trodde att vi var ihop. Det gör vi fortfarande även fast vi inte ses lika ofta eftersom jag pluggar KTH här i Stockholm och hon i Lund.

Det var med henne jag åkte till Stockholm för första gången ”på riktigt”. Helt sjukt nu när jag sitter på Bagpiper’s Inn med mina klasskamrater och minns tillbaka när hon och jag gick dit och pratade engelska och drack öl som smakade så himla gott (vet nu dock att den är rätt äcklig).

Hon är den vännen man hänger med dagen efter att man förlorat oskulden, hon som dukar upp lyxfrullen med ProViva juice och som säger att det syns på en.

Därför borde en av karaktärerna få heta Gabriella – för jag antar att huvudpersonen kommer få det tufft åtminstone en gång i boken, och då vill man ha en vän som Gabbsan nära. Så att hon inte drunknar och dör, huvudpersonen menar jag.
– Emma

Alice.
En av tjejerna borde heta Alice, bara för att världen suger så mycket så hon gjorde sin egen.
– Alice

Anton.
Därför att anton är min favorit, han är min ståtliga kille med stor näsa och så lång kropp att jag måste sträcka mig längst upp på tårna och lite till för att ge honom en puss. Jag träffade honom innan studenten och idag har han varit min i fyra fina år och häromdagen sa jag till honom att han va min alldeles bästaste vän av alla mina bästaste vänner och han blev helt mållös av lycka. Att jag fortfarande kan göra min fina kille mållös av lycka efter fyra år är så fint att det inte går att beskriva med ord.
– Ida

Grattis! Ni vinner varsin karaktär och varsin signerad bok.

Och här kommer lite bubblare, bara för att de är så fint skrivna och för att jag velade så mycket.

.
Jens. För att så få såg hur underbar han var, min vän. Han var smal och blek och hade ofta migrän. Men han var helt fantastisk och många missade det för dom tyckte han var märklig.
– Hanna

Frida! För att min bästa vän i Paris sedan 5 år tillbaka heter det och hon är den allra bästa vän man kan tänka sig. VI har gjort ALLT tillsammans och hon får liksom mig och andra människor att bli så mkt bättre folk. Hon är rolig, pratar jättegullig skånska, är den mest ödmjuka person jag känner och pratar aldrig skit för att prata skit! Plus att hon läser din blogg sen flera år tillbaka och ville fråga om du inte ville ta ett glas när du bodde här men var för blyg. Hon säger alltid ja till det mesta, är alltid pepp och jag har varit med om de mest galna äventyr med henne pga hennes förmåga att alltid vara på G och öppen inför möjligheter och äventyr. Och så fort man säger något dåligt eller negativt om sig själv så får man alltid höra ett rungande NAAAAEEEEJ! Hon är feminist och pluggar 3e året sociologi på Sorbonne, läser parallellt genusvetenskap och när hon kom till Paris för 6 år sen bar hon basker och långa, svarta sidenhandskar, lyssnade på Jacques Brel, rökte slims genom ett munstycke och såg allmänt sådär fransk ut som man tror folk gör här. Alla borde ha en Frida i sitt liv!
– Isabel

Samuel, eftersom att en kille jag träffade ett tag heter så. Han flyttade till Stockholm och vi pratar inte längre, nu är allt jag har kvar av honom en liten liten cykellampa han gav mig en mörk kväll. Lampan har slutat att fungera nu men jag låter den ändå sitta kvar.
– Josephine

Oliver – för att det stavas likadant som oliver och oliver är goda. Och för att jag var kär i en sådan hela högstadiet (inte en oliv alltså).
– Emma

Min lillasyster Sigrid har precis börjat gymnasiet och har det ganska tufft. Hon känner sig ensam och lite utanför. Hon kom till mig igår och var ledsen och undrade hur jag hade gjort för att få vänner. Och ville så gärna hjälpa henne, men det finns ju ingen bestämd ”få-vänner formel”. Så jag tänkte, att om en av de fyra kompisarna heter Sigrid, blir hon nog lite gladare iallafall! <3
– Astrid

Jag skulle jättegärna vilja att killen hette Oskar. För det heter den personen jag älskar mest i hela världen men han ska förstöra mitt liv om ett litet tag för han ska åka till Asien i tre månader. Så det hade kanske vart en liten tröst att det finns en Oskar i din bok som är kvar hemma hos mig. Och jag tror han hade blivit så glad och rörd om det hände.
– Anna

Gustaf.
 Jag var kär i Gustaf och jag är kär i Gustaf. Men han kommer aldrig bli min, fast det är okej nu. Men tänk att få ha honom i en bok i hyllan och ta fram honom då och då när det vrider sig i magen av avund.

– Emma A

Astrid, Melina och Gustaf. FÖR DET FINNS INGA ANDRA ALTERNATIV SANDRA. Det finns bara de. Och jag skulle bli så jävla stolt då, och kunna berätta det här för just dem. Punkt.
– Hilma

 Stina är bra av många anledningar. Rimmar på fina och vagina, låter bra när man säger eller skriker det (man kan skrika det både snällt och väldigt argt) Och just det, jag heter ju det och jag är ju en av personerna jag gillar mest i världen! Dessutom finns det extremt få fiktionella personer som heter Stina (med undantag för Storm-Stina dårå (men det är ju en barnbok))Så alla vi som heter Stina borde få en fiktiv karaktär att relatera till. Tack för mig!
– Stina

Jag tycker att killen ska heta Lukas för så hette den allra första killen som hånglade upp mig på en fest och fick mig att känna att jag kanske inte är så pjåkig trots allt.
– Tilda

Klara, därför att klara färdiga gå och klara stjärnhimlar och det är ju klart det går. Om man heter Klara så klarar man nog allt till slut och det är ju ett himla fint namn att ge till någon. För en Klara är det självklart.
– ajaM

Translation. The winners in the competition for my Swedish readers where they could name three characters in my novel that will come out this spring.

photosource: 1 & 2