Sandra Beijer

JANUARY.
Tvåtusentretton dansades in på en svartklubb inuti en kyrka i Bushwick. Klockan sju på morgonen rusade polisen in och vi sprang det snabbaste vi kunde bort och iväg. Det var min sista månad i New York och jag hade förberett mig månader innan men var ändå skakig när jag knackade på hos mina chefer för att säga upp mig.
– Men vad ska du göra då? frågade de förvånat när jag sa tack för den här tiden.
– Jag ska flytta till Paris och skriva klart en bok.
– Jamen såklart du ska, svarade dom.
Man har två veckor på sig innan visumet går ut och jag fick ha kvar min kontorsplats till dess. Även om jag inte längre hade något att göra kändes det ändå bra att gå dit varje morgon, äta lunch med Mathieu och skriva på annat. Annars bestämde jag att krama ur allt av New York. Hemmafester, märkliga rave, glow sticks runt benen och halsen och dans dans dans. Två dagar innan jag flyttade hade jag kalas i min lägenhet med franskt tema. Alla jag lärt känna under de här två och ett halvt åren kom och vi åt tårta, jag fick hejdåpresenter och jag grät ibland. Åkte till flygplatsen med två fullpackade resväskor, gav en adjökyss till en kille jag tyckte om och boardade ett plan mot nya äventyr.

FEBRUARY.
Man har bara tio dagar semester om året när man jobbar i USA och jag hade inte varit i Stockholm en hel himla månad sedan tvåtusentio. Jag fikade mig genom stan, gick på knasiga hemmafester och trots att staden var iskall och mörk och slaskig hade jag saknat att få vara i den och inte bara skynda sig förbi på en vecka. Jag skulle flytta till Paris i början av mars och till dess huserade jag hemma hos Michelle på Södermalm. I mitten av februari promenerade jag till Riddarholmen, till Rabén&Sjögrens kontor och skrev bokkontrakt. Där det stod ”författare” på kontraktet skulle jag skriva under. Overkligt.
Då hade boken fortfarande ett annat namn: Det gör inte ont men det känns som att det gör det. Det känns som att det gör så jävla ont. Det ändrades till Det Handlar Om Dig några månader senare.
En torsdagsnatt på Kåken efter en skolfest på Berghs som jag följt med Michelle på, såg jag Magnus. Han stod tio meter bort och var det sötaste någonsin. Dagen efter hade Michelle hemmafest så jag bad henne att bjuda honom. Skriv till honom att jag tycker han är det snyggaste jag sett.
Vi hånglade den kvällen och dagen därpå följde han med mig på hemmafest hemma hos Joakim. Vi satt i fönstret och hade känt varandra i mindre än tjugofyra timmar.
– Jag gillar dig verkligen, sa han.
– Och jag gillar verkligen dig, svarade jag.
Och sen flyttade jag till Paris.

MARCH.
Jag hade aldrig bott i Paris förut och kan ungefär tio ord på franska. Jag hyrde min mammas kompis fina lägenhet i Saint-Germain och påbörjade de uppgifter jag fått av förlaget. Boken var i princip färdigskriven men jag behövde bygga på med ungefär 50 000 tecken till. Det fick bli min Paris-läxa under de tre månaderna jag var där, resten tänkte jag skulle vara smekmånad till mitt nya icke-kontorsliv. Gustav som också bloggade på Rodeo då skickade ett mail och frågade om vi skulle äta middag ihop. Vi hade aldrig träffats tidigare, eller jo, kanske hälsat på någon fest, men inte mer än så. Jag är så glad att han hörde av sig! Kärlek vid första ögonkastet på den mannen och sedan hängde vi jämt resten av de tre månaderna. Finns ingen som honom, på riktigt alltså.
Min plan med Paris var ju förutom att skriva att hänga med vackra fransmän, dricka rödvin på deras balkonger och leva romantic klyscha. Men jag ville inte det alls längre när det fanns en så sjukt gullig Göteborgare i Stockholm. Kunde inte få honom ur huvudet. Jag bestämde mig för att boka en biljett tillbaka bara några dagar efter att jag flyttat dit. För att få det överstökat, kolla om han verkligen var sådär guldglittrande som han var i tanken. Jag köpte en biljett hem och mötte upp honom på en bar direkt från flygplatsen, med resväska och allt med mig. Och sedan sov vi ihop resten av min vistelse. Det kändes så jäkla självklart.
Den sista kvällen frågade han om han fick hälsa på mig i Paris i april. Det fick han.
Tanken på fransoser och deras balkonger kändes totalt ointressant.

.

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

I tisdags hade Brevnoveller anordnat releasefest för min lilla novell Djuret som gavs ut i veckan.

Det var pyntat med ballonger och fint på Ugglan på Söder. Det blev helt fullt, himla tack alla som kom <3

Jonna var där till exempel.

Och min mamma och styvpappa!

Och vackra Matilda.

Jag fick en tärning av henne! Finaste tärningen jag sett helt klart.

Elsa läste lite novell.

Kompiskören sjöng Håkan och annat tjusigt.

Sedan intervjuade Julia Skott mig och så läste jag ett stycke ur novellen. Var lite nervös men tror det gick bra.

Joakim, Michelle, jag och Sara.

När det var slut stannade vi kvar och dansade till Spice Girls och annat. Samt fick med oss ett stort knippe ballonger.

Ballongerna fick följa med in till lek&spelrummet.

Joakim.

Där spelade vi rundpingis! Så fin kväll, novellen hittar du här.

.

Translation. Last Tuesday it was the release party for the short story ”Djuret” that I’ve written!

Hej! Nu är det ju Musikhjälpen, fram tills imorgon. I år går pengarna till att hjälpa kvinnor att överleva sin graviditet, 99 procent av alla dödsfall sker i låginkomstländer där det inte finns tillgång till en fungerande mödravård.

Jag tänkte vara med lite såhär i sista sekunden! På Tradera kan du nu buda på att äta en carbonara-middag som jag lagar hemma hos mig till dig. Jag skrev i januari i annonsen, men vi kan göra det lite när du har lust, jag är flexibel. Budgivningen håller på tills imorgon klockan kvart i åtta.
Här hittar du den!

Translation. Musikhjälpen (Swedish for music aid) is an annual project that raises money towards a forgotten disaster. This year the money raised will go towards helping women survive their pregnancy. I started an auction at Tradera (Swedish Ebay) where you can win a pasta carbonara dinner with me, all the money will go to Musikhjälpen.

Månadens krönika för devote.se är ute idag. Den handlar om en av mina bästa julaftnar tillsammans med min familj någon gång runt början av tvåtusentalet. Tycker julaftnar ibland har en tendens att förväntas sönder så att det slutar med att någon blir ledsen eller arg istället. För många presenter, för små barn, för ömtåliga kläder, för mycket släkt. Just den här julaftonsdagen hände ingenting av det, och jag tror att det berodde på att vi gjorde allt precis tvärtom.

Finns att läsa här.

Translation. New column in Swedish here today, about a Christmas i celebrated with my family in Thailand about ten years ago.

Nu kan man köpa novellen jag har skrivit för brevnoveller.se för sextio riksdaler här!
Säg hemskt gärna vad ni tycker om ni läser den. Kanske kan det passa som en julklapp till någon.

Ett smakprov från den första sidan:

.
Translation. A short story that I wrote that can be bought here (in swedish).