Sandra Beijer

I lördags gick jag och Nina över bron mot Louvren-hållet och allt det där för att spana i affärer. Nina bodde i Paris för ett gäng år sedan och är en utmärkt lära-sig-stan-guide, eftersom jag hittar typ knappt runt hörnet. Det verkar inte spela någon roll att jag har varit i Paris en del innan, jag kommer inte ihåg någonting. Kan inte franska heller för er som har missat det. Eller jag kan ju beställa vin och säga tack i alla fall.

Vi gick förbi drömmiga blomaffärer.

Och vackra broar.

Efter att vi tittat i en miljon affärer och jag köpt en collegetröja på den där vintagebutiken Kiliwatch var det dags för lunchpaus. Vi gick till Le Café.

Nina tog sallad med anka och linser och jag åt en råbiff.

Sedan strosade vi hemåt genom en gata med massa god mat. Fastnade ganska länge här för att det luktade så gott.

Magnolian har börjat blomma.

Sedan blev det kväll igen, som det blir varje dag. Men exta bra: lördagskväll! Vi gjorde i ordning oss och jag satte på mig min nya tröja.

Och så åkte vi till Bastille och mötte upp min favoritfransos Kris.

Vi skulle äta middag på Le Wok.

japansk öl – check.

Le Wok har ett mycket bra koncept där man får plocka på sig råa grönsaker och rått kött och sånt man ville ha i sin wok och sedan lagade de alltihop framför en tillsammans med såser och kryddor man också fick välja.

Klart!

Efter middagen gick vi till en liten indiebar runt hörnet.

Kris kompisar kom också dit.

Här kanske Nina säger något om sin vodkasoda tänker jag.

Vi hann dansa lite grann innan det var tack och adjö för lördagen. Mycket bra dag plus kväll.
.

Translation.
Saturday with Nina! We went shopping in Marais and had lunch at Le Cafe. In the evening we met up Kris in Bastille and had dinner at Le Wok. Ended the the evening at a little bar around the corner from the dinner place.

Det här har jag haft på mig idag. Tröjan köpte jag i lördags på en second-handaffär i Marais. Storlek XXL står det men antagligen är den typ xxs för att den är så kort i ärmarna och slutar vid midjan. Vill ha femhundra collegetröjor med tryck i olika färger i vår tack. Fint ju. Kjolen är AA, skorna är Asos och chokerhalsbandet i sammet är från ebay.

Skulle i och för sig inte förvåna om Paris gör så att jag inte har på mig något annat än bylsiga tröjor. Kanske är det extra tydligt för att jag är ensam så mycket om dagarna, men fy vad uttittad och betraktad jag känner mig i den här staden. Till skillnad från New York och Stockholm (även om det finns osköna snubbar där också) där jag ändå upplever mig säker om dagarna och kan ta mig från punkt a till b utan att bli stoppad, känner jag mig hämmad i vad jag kan göra här. Det är inte okej när ens kompis kan säga ”ska du ta tunnelbanan själv? men ha helst inte kort kjol då.”
wtf jag har bara korta kjolar.
Hemskt att man ska vara orolig för att någon ska komma fram och dra i en, bara för att de kan. : ( Inte alltid så himla enkelt att resa själv som tjej, och det är så jäkla tråkigt att det ska vara så. Paris är great annars men asså vissa killar, gå och göm er under en sten seriöst.

Lunch.
Gjorde en omelett på två ägg. Först vispar man dem i en liten skål och saltar och pepprar. Sen häller man över i en stekpanna och strösslar över det man vill ha på. Jag hade tomater, basilika, purjolök, ärtor och parmesan. Låt steka på mellanvärme i ungefär fyra-fem minuter.

Middag.
Kokade tagliatelle i hönsbuljong (pastan blir godare då), och hade sedan i ärtor, prosciutto, basilika, hackad vitlök och parmesan när den var klar. För att göra pastan extra krämig hade jag i en triangel av den där gulliga osten Skrattade Kon (älskar den). Det var ett av mina smartaste matdrag, passade så himla bra i pasta! Ärtorna köper jag i skidor och så kokar jag dom i två minuter (i pastavattnet), så är de fortfarande knapriga när de ska ätas, men tappat den beska smaken. Glöm inte att salta och peppar också förstås.
.

Lunch: Omelet with tomatoes, peas, basil, leek and parmesan.
Dinner: Tagliatelle with peas, prosciutto, garlic, basil, parmesan and a cube of The Laughing Cow (La vache qui rit).

Jag köpte nya numret av Lula på Colette i lördags. Som vanligt var det megafint. Vi tar en titt.

De har exempelvis gjort en tiosidig lång intervju om feminism  med ett gäng av deras favoritpersoner. Älskar Leith Clarks (Lulas chefredaktör) svar.

Extremt vackra bilder och en intervju med det franska klädmärket Sessùn.

Mitt favoritavsnitt i tidningen! En lång intervju med Kasia Walicka Maimone som gjorde kläderna i Moonrise Kingdom. Man älskar ju att läsa om hur det är att jobba med Wes Anderson.

Och så extremt mycket ögongodis i form av magiska modereportage. Plus en massa annat förstås. Fint som snus.
.

Some of my favorite parts of Lula mag issue 16.

I fredags runt lunchtid landade Nina i Paris!

Jag var så himla glad över att få hänga med den briljanta personen hela helgen.

Vi gick till Cafe de Flore och åt tonfisksallad i solen, det var nämligen vår här i fredags. Nu är den dock borta igen.

Efter maten promenerade vi runt lite i Saint-Germain. Carven (som är ett av mina absoluta favoritmärken ni vet) har nämligen en egen butik där och jag vill så himla gärna ha deras vita skjorta i magtröje-längd men den var slut : (

Vi svängde förbi Bon Marché där vi hittade en annan sak från Carven men till Nina istället! En megafin klänning. Jag festade till det med en primer.

Sedan blev det kväll och vi gjorde oss i ordning för fredagsnatten.

Tog tunnelbanan hit.

För att äta middag med Fanny på Hotel du Nord, en väldigt mysig restaurang.

Fanny och Nina åt burrata med massor av olika grönsaker och jag åt lamm.

Sedan åkte vi till Strasbourg Saint-Denis för att möta upp ett himla bra gäng på en bar som hette L’innconnu. Vi tog över uteserveringen.

Gustav.

Ellen.

Siri.

Fanny.

Hängde utomhus och drack vinet tills klockan slog två ungefär. Detta med uteserveringar alltså, känner bara <333333.
.

Translation.
Nina came to Paris this weekend to visit me, so much fun! On Fridy we had lunch at Cafe de Flore, went shopping in Bon Marché, had dinner with Fanny at Hotel du Nord and spent the rest of the night with lots of lovely people at a bar called L’innconnu.