Sandra Beijer

I onsdags vaknade jag med mensvärk från hell och tillbringade min förmiddag med att sitta i Christians fåtölj och tycka synd om mig själv.

Men sedan var det dags att gaska upp sig och äta lunch med den här stjärnan: Mathieu!

Vi gick till det lilla italienska haket Cotenna i West Village och åt en bläckfisksallad och en grönkålssallad.

Efter lunchen promenerade jag ända upp till Central Park för att gå promenad i parken med Livia som var extra vårfin.

Parken var extra vårfin den med.

När det drog sig mot eftermiddagen kände vi att vi behövde lite lyx och tog ett glas skumpa på Bergdorf Goodman och smygtittade på alla megarika upper east-damer.

Sedan hoppade jag på tunnelbanan och åkte hem till Soho. Gjorde mig kvällsfin.

Och träffade sedan detta gäng: Liza, Fabian och Christian. Vi tog en drink på Standard East Villages uteservering.

Vid nio hade vi bord på Indochine. Beställde massvis av goda små rätter som vi delade på, dessutom satt Noel Gallagher vid bordet intill.

Dagen efter hoppade jag på ett flyg och lämnade stan. Tack New York för denna gång!

Det är något svindlande med rubrikerna på de här måndagsinläggen. Sexton veckor alltså? Sexton veckor sedan nyårsafton, sexton veckor sedan jag var någon slags stapplande bambiperson. Jag vet att en sorgeprocess inte direkt är linjär, men det är ändå nästan overkligt hur mycket bättre jag mår nu, än då.

Även om det fortfarande händer att man står i flygplatsköer och gråter och jag glömmer bort igen hur man andades i den där jävla fyrkanten kan det även gå hela dagar där jag mår bra från att jag vaknar till att jag går och lägger mig. En hel himla jäkla dag. Det trodde jag ju inte direkt skulle ske redan i april. Heja våren friskt humör.

Jag är fortfarande på franska rivieran och idag är det bara jag och Milla här i huset. Vi ska vila, gå på promenad, doppa tårna i havet och lyssna på sextiotalspop på högsta volym. Exceptionellt bra måndag om jag får säga det själv.

Imorgon reser jag hem.

Glad påsk mina små kycklingar! Och hej från Cap d’Antibes!
Igår kom jag hit, kändes extra flott att åka från New York till Frankrike utan att lämna av något i Stockholm ändå? Hejdå skinnjacka, hej bikini.

Okej, inte riktigt bikiniväder här men ni fattar känslan.

Idag ska mina föräldrar har stor påsklunch och annars tänkte jag mest läsa böcker tills jag åker hem på tisdag. Jag och Milla ska flyga hem själva tillsammans (!). Kanske den grej jag enskilt längtat mest till på den här resan vilket möjligen är lite sjukt, men det är så mysigt. Sen ska vi bo ihop i några dagar!

Puss och hoppas ni har en fin påsk med mycket godis.

I tisdags hade jag bokat mig en tid på Dry Bar, en föningssalong! Det var jag värd att unna mig tyckte jag ? Man fick peka på en frisyr man ville ha i en frisyrbok och så visade dom romantiska komedier när man satt och sippade på sin cappucino och dom stajlade ens hår. Ville aldrig gå.

Fick vågigt hår och kände mig somrig ^^

När det blev dags för lunch promenerade jag till Lower East Side för att äta på Dudley’s med den här gullisen! Miranda!

Vi åt grönkålssallad med gojibär och pecorino mmmm. Fler ställen i Stockholm borde servera grönkålssallad, skärpning alla det är bästa salladen.

Efter lunchen köpte vi take away-kaffe och tog en promenad.

Gullig person under körsbärsträden.

Plötsligt hade vi promenerat så länge att det blivit kväll och det blev genast bråttom för jag skulle ju ta en aw med Shelley vid klockan 17. Men jag hann! : ) Vi drack prosecco på Café Select.

Och efter det hoppade jag in i en taxi som tog mig till Linns tak i Williamsburg. Här kan man ju hänga

Vi korkade upp rosévin.

Hade det så himla fint.

Tittade på solnedgången och talade om livet.

Vid halv nio promenerade vi till Bozu där vi mötte upp Aviva för att äta middag.

Vi åt massor av sushi, dumplings, edamamebönor osv mmm det var gott

En jäkla pangtisdag helt enkelt.