Sandra Beijer

Efter sex dagar i gult damm, ljusrosa hus och fårade ansikten känner jag verkligen att om man nu ska fotografera mer denna vecka ska det bara vara femtiotalsklänningar, sockervadd och tjusiga käkben. Men det går ju förstås inte.
Det vore så spännande att fånga något verkligen som stack ut. Missförstå mig rätt, Marrakech är alldeles fantastiskt vackert och magiskt men eftersom vi är en fotogrupp med flera människor så är man alltid på jakt efter motiv som ingen annan upptäckt. Jag har letat internet runt efter subkulturer i marrakech. Tänk så fint med punkare i mörka vackra ögon. Eller skinheads med röda hängslen mitt bland alla burkor eller små pandor med stort svart hår och nerklottrade converse. Det här går förstås inte alls. Igår hängde vi utanför caféer och skolor som möjligen, möjligen skulle kunna gömma ett emokid eller kanske två. Men inte.
Sådana slags musik och klädstilar är så reserverade för västvärlden, trots att de självklart finns på andra platser också. Jag läste ett reportage om kenyanska mods och de var så flotta så det inte var klokt. Det vore spännande att fånga.
Nu ska vi på kamelmarknad. Och vem vet, kanske dyker det upp två vackra sextiotalsflickor bakom en puckel.
.

The sixth day. I’m getting a little bit tired photographing pink walls and old men. Wouldn’t it be fantastic if someone invtied me to a fifties themed party today? At least I found a pink balloon yesterday 🙂

När jag tänker efter centrerar hela mitt liv runt väder. När jag vaknar, när jag klär på mig, när jag promenerar till tunnelbanan, när jag tittar ut genom fönstret på jobbet. Jag tänker aldrig, aldrig att det skulle vara trevligt och fint med en halsduk. Jag gör det för att jag är tvungen.
Jag pratar ofta om väder. Inte för att något annat är ointressant, utan för att man aldrig riktigt kan veta, och saker man är osäker på blir ofta viktiga. Vissa dagar går solen inte ens upp och man tillbringar en hel dag i någon slags märklig grå massa. Kylan är hela tiden påtaglig.
Här är vädret som en liten del av många olika saker. Jag känner ingen ångest över en förmiddag inomhus för jag vet att himlen kommer finnas där senare under dagen. Jag tänker inte riktigt på vad jag ska ha på mig mer än vad jag har lust med, för allt passar ändå. Jag är så fruktansvärt trött på att frysa och det kan bara inte vara meningen att jag ska spendera så många årstider med tre par strumpbyxor samtidigt. I ett perfekt land dricker vi rosévin en februarikväll och snörar av oss skorna för att känna på gräset i oktober.
Hur som helst, idag har jag fotograferat mönster istället för människor. Det var en sådan dag helt enkelt.

The fifth day of the photography course. This is the day I got tired of people so I spent the afternoon finding patterns in the city. Pastel green doors and long shadows seem to be the theme 🙂

Igår morse inträffade det perfekta frukostägget, en mycket sällsam upplevelse.
Jag har förstått att det är de exakta 3 minutrarna och 50 sekundrarna. Alldeles lättskalat, med fast äggvita mot en klar gula som är lös de första millimetrarna in men sedan alldeles mjuk och nästan smörig inuti. En väldigt liten förpackad dröm helt enkelt.
Efter detta äventyr åkte vi till djurmarknaden, med höns i burar och får som skrek så högt att jag drömde inatt att jag helt tappade rösten och bara kunde bräka. Sedan hade vi lektion ett par timmar tills eftermiddagen kom. Jag kände att inspirationen inte alls fanns där så jag stannade kvar, spelade tennis, badade och drack te.
Och det är i hemskt korta dag den fjärde dagen.

.

Day four in Marocko. For breakfast I got the perfect bolied egg. After that we all went to the animalmarket, which was huge and very noisy. In the afternoon I played tennis and had a swim, and that’s about it.

Den tredje dagen gick jag omkring i trädgården på förmiddagen och fotograferade mig själv och ett gäng fjärilar i jakt på annat innan lektionen började. Vi åt havskräftor till lunch och sedan gick jag och emelie ut bland de trånga gatorna. Det fastnade kanske mest hemliga väggmeddelanden och tvättmedel i min kamera. Imorgon (eller idag om du har vaknat och det är tisdag) ska vi på djurmarknad.

.
 

Day three in morocco. I found a lomofriend, a butterfly, some sunflower oil and a tiger in a book.

Imorse gick vi upp tidigt för att åka iväg och lära känna staden lite bättre. Vi åkte till ett förfallet slott som storkarna tagit över. Vi åkte till marknaden, trång med starka dofter av mjukt skinn och te, svenska flicka billigt billigt-säljare och gamla små män med trasiga tänder.
Vi tog bussen hemåt och åt lunch under ett fikonträd. Sojabönor med vitlök och spaghetti och minst tre glas rosévin. Och sen ut på gatorna igen.
– Försök ta er till ställen där inte turisterna är! Hitta gömda platser, fotografera där ögonblicket händer.
Så säger han, fotografkursledaren innan vi lämnar murarna. Det är så väldigt enkelt att säga så om man är en medelålders amerikansk man. För händerna och blickarna, de är precis överallt. Pekandet, obscena tecken och ord jag inte tänker skriva ner. Då vill man skynda sig hem med väskan tryckt mot magen, förbi alla skumma gränder och pojkhänder in in under ett varmt täcke. Så från och med nu får kursens unga damer en guide med sig.
På kvällen spände de upp en vit duk och vi tittade på The Sheltering Sky med John Malkovich och drack mintte.
Nu är klockan kvart över åtta och jag måste iväg och äta frukost. Hejochpussochså.

.

Day 2 in Morrocco. We took a bus in the morning to the souq. At lunchtime we went home and had spaghetti under a huge fig tree before we went out again. In the evening we lay on cushions in the garden and saw the movie Sheltering Sky.