09.00.
Vaknar och äter frukost. Yoghurt med bär och nötter och ett kokt ägg.

10.00
Läser och badar. Den här boken alltså, så väldigt fin. Den ska vi återkomma till en annan dag.

11.00
Gör mig iordning för biltur med min mamma.

12.00
Vi åker till Cannes för att strosa runt i affärer och äta lunch.

13.00
Fullt med fina hus överallt i Cannes.

14.00
Dags för lunch. Jag beställer en carbonara som är SÅ bra. Det är det lite farliga med att beställa det på restaurang (om man är en carbonaraknarkare alltså), nästan alltid är det för mycket grädde i. Men precis så här ska en god carbonara vara tycker jag, inte såsig utan nästan brödsmulig av parmesanen. gah.

15.00
Vi spanar i lite mer affärer, jag köper till exempel en ny ögonbrynspenna och en ny vit ögonpenna. Och en halsduk på Zara. Även om man kan låtsas att det är sommar förevigt vet man ju någonstans att man snart kommer frysa ihjäl igen. Kul det ska bli :(((

16.00
Vi fyratiden håller vi på att dö av värmeslag och ont i fötterna och bestämmer oss för att bege oss hem igen.

17.00
Eller sedan ångrar vi oss och stannar i Juan Les Pins en liten stund. Bland annat för att köpa blommor.

18.00
Vi är megasugna på dumplings och bestämmer således att det blir kvällens middag. Bland annat de här goda med räkor i.

18.30
Och så åker vi hem till Cap d’Antibes igen.

19.00
Hemma! Milla är galen av lycklighet där i bakgrunden för att hon trodde att vi skulle överge henne 4-ever.

20.00
Matdags. Min lillebror är där med två kompisar så mycket mat blir det. Apelsinkyckling, nudlar med räkor, dumplings, wokade grönsaker och någon till kycklinghistoria med såna där goda svampar som ser ut som förkolnade öron :O

Dumplingssnäckor. <3

21.00
Efter maten får alla varsin lyckokaka. I min står det ungefär ”The secret of happiness is to admire without lust”. Så nu vet ni det.

21.15
Sedan vill Milla bada. Det får hon.

22.00
Min mamma skjutsar min bror och hans kompisar till Juan Les Pins så de kan dricka sliskiga drinkar etc. Jag och Milla leker på gräsmattan lite och så blir det mörkt.

23.00
Avslutar dagen med ett sista dopp. Klart slut.

Translation. Please read the captions by clicking ”in english” below FAQ.

Idag är en ny krönika ute som jag skrivit på Devote. Handlar om att träffa sitt ex igen, några månader efter att man har gjort slut.

I sin helhet:

Det tar ungefär tre månader och lika många nätter tills man till slut känner ingenting. Tre månader tills man tappar precis allt. Först, innan det, känner man kanske mer än vad man någonsin har gjort i hela sitt jäkla liv. Man andas i dubbel takt, vaknar med hjärtklappning och skickar så många felstavade sms att man till sist tappar räkningen. Man ringer till sin mamma och viskar att helvete nu sprängs jag, nu finns snart bara rester och flisor och skarven mellan hjärta och lunga kvar.

Men sedan, när två årstider har gått inser man en eftermiddag på sitt förbannade tråkiga jobb att man inte har en enda känsla kvar. Att man använt upp precis alla, till och med den där känslan av att falla precis innan man somnar. Istället faller man bara. Och självklart är det just då som han hör av sig. Ping ping i inboxen, hej hej jag kommer till din stad, ska vi ses?
I och med att man har förbrukat alla synapser till emotionell verksamhet svarar man det kan vi väl och så möts man på en mörk bar där man inte riskerar att träffa någon man känner. Och så helt plötsligt sitter man mittemot en före detta bästa vän, någon man kunde kasta sig framför tåg och bussar för och som nu bara är en bleknande Gotye-singel. Now you’re just somebody that I used to know.

Man beställer självsäkert en flaska vin, tittar honom rakt i ögonen och säger att det är kul att ses. Härligt säger man till och med, men ångrar det direkt eftersom ingen under fyrtiofem säger så utan en viss ironi i rösten. Man är så uppfylld av sitt eget tillfrisknande att man inte ens märker hur han flackar med blicken och snurrar en cigarett mellan pekfinger och tumme för att det inte ska synas hur ostadig och skör han fortfarande är. Eller har blivit snarare. Och så pratar man, samtalar med varandra, om allt som inte har med något att göra. Om en ny klocka, om vädret som gick över till vinter, om vad man har haft för sig sedan man sedan sågs. Sedan man sågs var alltså ganska nyss, när man själv låg under ett bord på Grevturegatan och väste mellan tårarna att den här paniken aldrig skulle gå över, nu var man döende och död på en och samma gång och allt var hans fel.

Men det var då, det var innan man blev känslokall och började kyssa pojkar bara för att man visste hur man skulle titta på dem för att göra dem mållösa, betagna och förälskade. Så man skryter om erövringar (jobbmässiga och platoniska, aldrig sexuella, inte med honom) för det är det enda man kan. När allt som kan liknas med ilska och sorg (och lycka för den delen också) glidit ur kroppen finns bara de hårda karaktärsdragen kvar. Och han säger jaha och vad kul och vad bra du verkar må.

– Ja faktiskt så jävla bra, svarar man och drar djupa bloss på en fiktiv cigarett.

Och det är inte förrän man betalat notan jag tar hela ingen fara det går bra nu och han följer en till porten, den han hade följt med in genom om det varit ett halvår sedan, som ytan börja knaka och krackelera. Och eftersom han kan en bättre än någon fångar han upp varenda nervförändring och gräver sig in i ens nacke, viskar ett otydligt förlåt.

Ett förlåt som lika mycket betyder förlåt för att jag gjorde dig till den här personen, någon som inte ens kan gråta när Jack Dawson dör i Titanic, någon som istället kapsejsar och drunknar och bjuder en idiot på en dyr flaska rödvin.

Och när han släpper en, viker av vid en gata och försvinner utom synhåll förlöses man helt oberäknat, sjunker ner mot trottoaren och går sönder återigen men för första gången på flera veckor. Och även om man vet att det här antagligen var sista gången som man träffade honom förstår man att även kolsvarta känslor som sticker som brännsår är bättre än att inte känna något överhuvudtaget.

—-

finns även att läsa här.

Säg gärna vad ni tycker <3

Translation. New column out at devote.se about meeting an ex a few months after a break-up. In swedish here.

Jag flydde Sverige förra torsdagen och tog en sista minuten tillbaka till Franska Rivieran och min familj. Kom hem igår och dagarna däremellan har jag gått på steniga klippstigar med utsikt över tonårshånglande picknickpar, klappat katter (tills milla upptäckt dem), ätit carbonara vid stranden i Cannes, handlat rosor hos en liten gubbe med fiskarmössa och rödvinskinder, lagat mat med flätad mozzarella (finaste mozzarellan jag sett?) samt försökt slå rekord i att hålla andan under vattnet. En oerhört bra vecka om jag får säga det själv.

Nu är jag tillbaka i Stockholm igen och här är det minst sagt dödstyst.

Translation. I’ve spent the past six days at the French Riviera at my parents summerhouse and now I’m back in a spookishly empty Stockholm again.

Förra lördagen bestämde jag mig för att ställa till med middag hemma hos mina föräldrar nu när det är ff där (de är i Frankrike). Jag bjöd in fyra stycken ypperliga personer.

Klädkoden var det vackraste du äger. Jag hade en kort grå klänning från Asos med krage som kanske inte är det absolut vackraste jag äger men helt klart det piffigaste.

Vid åtta trillade gästerna in.

Devi hade sina tjusigaste skor.

En överexponerad Joakim. Alla bilder blev lite konstiga i färgen och kornigheten denna kväll förövrigt, måste haft någon märklig inställning, hmm.

Här är klänningen i sin helhet. Finns här för den som är intresserad.

Jag lagade räkpasta med massa chili och citron till varmrätt.

De här finingarna höll mig sällskap i köket.

Och så var det dags för förrätten.

Kronärtskocka! Det är säsong nu så passa på, så himla gott. Jag gjorde ett smör till med chili, persilja, vitlök och citron att doppa bladen i.

Sedan kom varmrätten. Jag använde detta receptet om någon också vill laga.

Efteråt hängde vi i vardagsrummet och pratade hemlisar och Joakim hittade ett förstoringsglas.

Och vid tvåtiden hade vi pratat färdigt och begav oss hem för att sova. Fin lördag.

.

Translation. My parents are away on vacation so I had a dinner at their place with my friends. I made artichoke with garlic and lemon butter for starters and chili and shrimp pasta for main.

I juni flyttade jag hem till Stockholm från Paris och det blev en himla bra månad med massa upptåg. Så här såg den ut genom min instagram-feed. Jag heter sandrabeijer där om ni vill följa.

Månaden började med att vi åkte på roadtrip till Michelles landställe i Oxelösund.

Där tog det vi det mest lugnt, läste tidningar, grillade och åkte på loppisar.

Sedan bar det iväg ner till Göteborg med det här gänget för att se Håkan spela! Stannade några dagar extra och spanade in den fina stan.

Sedan tillbaka till Stockholm och gick promenader bland hästar och regnbågar och annat bra.

Åt jättesomriga saker.

Och några asiatiska också.

Stockholm är nog världens vackraste stad på sommaren.

Och så blev det midsommar och jag åkte till skärgården. Hittade en hemlig trädgård på vägen dit och såg färgglada hus på vägen hem.

Och månaden avslutades med att jag spelade lite skivor och gick hem förbi en glittrig Djurgårdskanal.
.

Translation. My instagram feed in june. Read the captions by clicking ”in english” below FAQ. My username on instagram is sandrabeijer