En av de finare grejer med att ha ett förlag är att varje gång jag är där på möte får jag plocka med mig vilka böcker jag vill. Som att gå i en bokaffär och bara ”jag tar den där och den där och den där”. Alltså. Drömmen. <33
Hur som helst, förra gången jag var där fick jag den här. Var helt enormt peppad, för jag har hört så mycket bra om boken. Läste ut den på två dagar och även om inte ens halva januari gått är jag helt säker på att jag läst den bästa boken jag kommer att läsa detta år. Tror kanske vid närmare eftertanke att det är en av de bästa böcker jag läst i hela mitt liv.
I juli, år 1897, ger sig Ingenjör Andrées expedition iväg i en vätgasballong mot Nordpolen. Ingen har någonsin lyckats ta sig dit och dessa tre svenska män vill vara de första. Ingen av dem har några större kunskaper om arktiska förhållanden, men det gör ju inget, de ska ju bara passera ovanifrån med en ballong, inte sätta en fot på marken. De har packat champagne, rosa sidenhalsdukar och tjusiga handskar i älgskinn. De blir bejublade i Sverige när de ger sig av och alla tre ser framemot att komma hem som hjältar.
Resan ska ta 6 dagar, men ingen hör något av dem på 33 år.
1930 hittas deras kroppar av en slump på Vitön, en öde ö hundratals mil från Nordpolen. Alla deras dagböcker är intakta. Man läser att de har tvingats nödlanda på isen redan efter tre dagar. I flera månader drar de sin packning (som väger flera hundra kilo) på slädar och försöker ta sig till någon slags fast mark. I oktober når de Vitön och så fort de har stigit i land på ön upphör alla dagboksanteckningar.
I nästan hundra år har forskare försökt klura ut hur de tre männen har dött, men ingen har lyckats. Bea Uusma har studerat expeditionen i femton år och är numera världens främsta expert på ämnet. Den här boken handlar om hennes väg mot att försöka lösa gåtan.
En av de tre männen har Bea kanske mest snöat in på, och det är Nils Strindberg, den yngste i expeditionen. När de reser iväg är han nyförlovad med en Anna och i hans dagbok har han skrivit otaliga brev till henne, hur mycket han saknar henne och vad de ska göra tillsammans när han kommer hem. Det är så fruktansvärt sorgligt.
Ett av breven.
Anna väntar på honom i tio år innan hon till sist ger upp och gifter sig med en amerikan. När hon dör har hon skrivit i sitt testamente att de kan begrava hennes kropp hos sin man, men hennes hjärta, det ska de ge till Nils. Nils bröder lever fortfarande, de åker till Amerika och fraktar hem Annas hjärta i en liten silverkista. I hemlighet gräver de upp Nils grav och placerar hjärtat bredvid hans brända aska.
ALLTSÅ <33
Historien om den här expeditionen är så otroligt ångestfylld. Isen rör sig och även om de går i månader kommer de knappt framåt. De går och går och går. Trots att man vet hur det ska sluta hoppas man så mycket att de kanske ändå överlever just den här gången, just när jag läser boken kanske de får komma hem? Det är som den mest spännande historien, och ännu mer spännande blir det ju när man vet att allt är på riktigt.
Även om det här kanske vid första anblick i bokaffären ser ut som en faktabok är den desto mer som en roman, där vi hoppar mellan artonhundratalet och nutid och Beas jakt på att lösa gåtan vad som egentligen hände på Vitön. Gudars det är så himla bra. Läs den bara.
Translation. I just finished reading the loveliest of books, about a Swedish Arctic balloon expedition. In 1897, three men decides to be the first to reach the North Pole. They go on a voyage with a hydrogen balloon, and the goal is to just pass the pole in the sky and then land in Russia or Canada. The expedition were supposed take 6 days but instead they are gone for 33 years. In 1930 they find their bodies on a desert island hundreds of miles off the North Pole. All of their diaries are still intact.
