Sandra Beijer

Äntligen hemma i min säng igen efter en stökig festivalhelg i världens bästa väder. Hade så roligt, något trött nu.

Så här såg jag ut i fredags, den dagen som skulle bli min bästa festivaldag om man nu måste välja. Tänkte egentligen fota alla dagars kläder men glömde bort både torsdag och lördag. Så kan det gå.

Ribbad t-shirt från H&M, jeanskjol från Monki, strumpor från Adidas, kängor Dr Martens och solglasögon Dolce&Gabbana.

Nu ska jag äta pizza. Glad söndag!
.

Translation. Friday outfit at the way out west festival. Skirt Monki, t-shirt H&M, boots Dr Martens and glasses from Dolce&Gabbana.

Vilket är ditt bästa sommarprat?
Hittills i år: Tom Alandh och Daniel Poohl.

Vilken är den bästa kombinationen av två saker du vet?
Okej tar ett gäng av bra kombinationer: Färska räkor i brun papperspåse, långfrukost utomhus, hångel på dansgolv, smörstekta kantareller på rostbröd, lobster roll på en parkbänk New York och skrivflow på en helt vanlig förmiddag.

Vad gjorde du för exakt fem månader sedan?
Alexandra och Linn hade födelsedagsfest med skogsrave-tema, jag hade kattöron i form av glowsticks och hånglade i en fotoautomat.

När var du avundsjuk på någon senast?
Är avundsjuk på alla med skrivflow för tillfället.

har du något onödigt du gör?
Biter på naglarna, röker cigaretter, blir sjuk för ofta, har ångest över framtiden.

Kan du visa bild på något jättebra?

Det här med att jag var barbent och utan tröja i New York i oktober förra året är ju onekligen något bra. I år åker jag dit igen och förlänger sommaren!

Vad är det sämsta med denna vecka?
Min visdomstand.

 Vad ska du göra resterande dagar av denna vecka?
Idag är det lördag och jag tänkte se lite band på festivalen, allra helst Amazon och Alt-J. Ikväll spelar jag skivor på Nöjesguiden-festen och så blir det säkert massa spännande upptåg både innan och efter. Imorgon åker vi hem till Stockholm igen, äter förmodligen på McDonalds.

När hade du hjärtklappning senast?
Jag testade lustgas på en svartklubb igår. Det var en så oerhörd märklig upplevelse. Det kanske är olagligt förresten? Aja, de sålde det i alla fall helt öppet. Det var så konstigt, så konstigt hur som helst, oklart om det ens var bra eller dålig känsla, bara weird. Och med hjärtklappning.

vad ska du göra i höst?
Skriva på bok två, spela in lite webbteve, jobba på ett projekt tillsammans med Flora, föreläsa lite, blogga järnet, resa till New York, skriva på lite olika skrivuppdrag, inreda badrummet, testa att göra egen gnocchi.

har du några planer inför slutet av sommaren?
Äta massa skaldjur med min mamma när hon kommer hem från Frankrike, gå på korvkurs med Magnus, Popaganda, Guldknappen samt fira några födelsedagar!

Vad är det konstigaste du gjort för kärlekens skull?
Kanske flytta in hos honom innan vi ens var ihop och vi bara hade träffats kanske fem gånger. Men det var det ju värt för sedan flyttade vi aldrig ifrån varandra.

vad borde du göra men orkar bara inte?
Sortera kvitton. Alltid sortera kvitton.

vad har du i ditt kylskåp?
Just nu har jag paprika, ägg, parmesan, bacon, gräddfil, champinjoner, olika lök, öl, vin, nagellack, kaviar. Typ.

kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?
Nästa vecka bjuds det på Way Out West, lite outfits, ett boktips och några filmtips bland annat!

.

Denna lista gjorde jag även för exakt två år sedan och då såg svaren ut såhär.

Min första krönika i Metro för hösten är ute idag. Läs här eller här:
→

♡♡♡♡♡♡♡♡
Hon säger det så enkelt. I förbifarten, som att be om en påtår: kan du fylla på här?
Utan att höja ett ögonbryn, utan ens något prövande i blicken berättar hon,

– Jag såg honom på gatan igår. Han drog på en barnvagn.

Jag håller för andan. Måste blunda, ställer ner mitt glas, sväljer två gånger. Sedan svarar jag att det inte är möjligt. Han var ju sexton år alldeles nyss, satt bredvid mig på kemilektionen, orsakade svettningar och andnöd.
Hon skakar på huvudet,

– Det var femton år sedan. Kemilektionerna tog slut.

Jag har ett speciellt fack i mitt huvud för alla de namn som stått med brinnande tusch och inringade i blyertshjärtan i min dagbok. Jag katalogiserar smaker och dofter och sörjer då och då. Har fiktiva altare i särskilda hörn av staden. Där pågår enskilda scener om och om igen, jag kan dem utantill.
Det är gängliga tonårspojkar som skjutit i höjden men inte i vikten än, som lutar sig fram i Gamla Stans gränder och viskar att de förälskade nu. Det är tjugotvååriga indiekillar med svart lugg som beställer McFish på nattöppna hamburgerkedjor och delar med sig av sina pommes frites. Det är trettioåriga art directors som kan koder in till hemliga rum i nattklubbslokaler och tar mig med. Det är korta ögonblick som blivit till skarpa fotografier inuti, de återspelas som på film när jag passerar platserna.

Jag sparar ner dem för att de måste få fortsätta leva. I mitt huvud har till och med de allra olyckligaste uppbrotten ett lyckligt stillastående. Där växer aldrig sextonåriga pojkar upp, där skriver de på samma kemiprov, vänder sig mot mig, fyrar av ett leende.

Så när min vän fyller på sitt kaffe och byter ämne sker ett mycket litet jordskalv på uteserveringen där vi sitter. Hon vet inte om det, men det är min värld som vibrerar. Det är jag som måste strukturera om, byta plats i mitt bibliotek av pojknamn för att en sextonåring jag en gång kände numera drar en barnvagn på en gata här bredvid.

Och efteråt har jag separationsångest i två veckor, vältrar mig i känslan av att låna hans suddgummi vid tabellen av ett periodiskt system, minns exakt hur hans tonårsrygg var kurvad.

Det finns så många parallella världar, sådana som hade kunnat bli. Varje förälskelse är ett frö till ett helt liv med bebisar och sommarställe och nyårsafton på en tropisk ö. Varje ögonkast en lång roman, ett potentiellt lycklig slut.
Och det borde inte vara så konstigt. Jag vill ta tag i min vän och fråga, Varför? Varför är det just kärlek som ska skrivas över och bytas ut? Var i kroppen förflyttas i sådant fall den explosionsartade känslan av en första kyss? Kanske är det inte alls meningen att det ska bli förträngt. Kanske är det meningen att där nya minnen tar vid svajar de äldre lika ståtligt bredvid.

Vi borde bygga altare över hela stan, sörja i alla gränder, nåla upp varenda fjäril i varenda mage och kapsla in i lufttäta lådor. Vad är annars poängen, med allt ihop – med hela livet – om man glömmer bort hur det kändes, egentligen?

.

Translation. A column in the Metro newspaper today. About love.

I Nolita i New York finns det en restaurang som heter Habana. Där serverar de världens godaste majskolvar med någon slags ricotta-aktig ost, massa lime och chili. Åker du till New York är dessa majskolvar absolutement ett måste. Hur som helst, jag funderade på om man kunde göra om denna rätt till en sallad istället, hemma i sitt eget kök. När jag hade funderat klart gick jag och handlade ingredienser och sedan lagade jag detta:

Sandras Habanasallad
Du behöver för två personer:
– Två majskolvar
– Två rejäla nävar bondbönor (eller sojabönor)
– Ett halvt paket bacon (kan bytas ut mot till exempel rostade nötter tänker jag om man inte vill äta kött)
– En halv lime
– En halv citron
– Ungefär en deciliter ricotta
– En halv chili
– Chilikrydda

Gör såhär:
1. Koka majskolvarna i en stor kastrull i fem minuter. Koka bondbönorna i cirka tre minuter i en mindre kastrull. Stek baconet tills knaprig i en stekpanna.
2. Ta av majsen från kolvarna med en kniv. Man får låta majskolvarna svalna lite, och sedan ställer man de upprätt (i en skål är bra så inte majsen skvätter) och drar neråt med kniven. Finns youtube-tutorials om det låter förvirrande.
3. Bryn hackad vitlök, hackad chili, citronzest av en halv citron, saften av en klyfta citron, olivolja och salt i en kastrull. Återanvänd exempelvis kastrullen du kokade bönor i vetja. Lägg i bönor och majs och rör ihop allt i ungefär en minut på ganska låg värme.
4. Lägg upp på ett fat. Bryt över rejäla bitar ricotta och sprinkla över baconet. Ringla över olivolja och pressa över citronsaft och limesaft. Salta, peppra och pudra med chilikrydda.
5. Servera!

Tänd ljus, köp en blomma och bjud någon du gillar. Man kan också addera någonting till salladen förstås, typ kanske kyckling eller vegetariska biffar eller så. Funkar alltså både som en side och huvudrätt liksom.

Efter maten åt vi världsfint godis, så det rekommenderar jag också. Alltså det måste ju inte vara världsfint, vårt råkade bara vara det.

.

Translation. A salad inspired by the Grill Corn Mexican Style at the restaurant Habana in New York.

Nu tar jag min tandvärk under armen, en liten resväska i den andra och springer ut på gatan för att sedan köra ner till gbg med Elsa och Pontus.
För idag börjar ju Way Out West! Jag tänker mig såklart lite vila pga fortf ganska sjuk, men hoppas även på konsertdans, skogsfest, pizza till frukost, hemliga klubbspelningar, nya bekantskaper, efterfest, musikförälskelser och ett tjugofemgradigt Göteborg!
Ungefär så här roligt tänkte jag ha:

Vi ses där!
På lördag spelar jag förresten skivor på Nöjesguidens avslutningsfest på Scandic Rubinen mellan 00-01. Tror att det bara är lista tyvärr, men har du osat så ses vi ju där också.

Här är förresten min Way Out West 2025-spellista om någon kanske missat.

Puss.
.

Translation. I’m off to Gothenburg and the music festival Way Out West today!