Sandra Beijer

I fredags fick jag bud med ekologisk kyckling. Bara 0,2 procent av Sveriges kycklingar föds upp ekologiskt vilket är ju knäppt lite? Budet var från Reko som nyss lanserat en ekologiskt och KRAV-märkt kyckling så jag bjöd över två kompisar för flott fredagsmiddag.

Dessa två närmare bestämt. Joakim och Viktor.

Kycklingen kom hel så först var jag tvungen att youtuba upp hur man styckar en kyckling för det hade jag ingen aning om. Det var inte särskilt svårt förövrigt, och nu kan jag det! Som köttätare tycker jag ändå att man ska vara medveten om vad man äter. Man lär sig mycket genom att laga sitt kött från så tidig fas som möjligt – som i detta fall att stycka den. Att inte ”kunna äta bitar som ser ut som djurdelar” och sånt där krafs är sådan hyckleri. Om du nu ska äta djur ska du veta att du äter djur och stå för det. Okej, ett sidospår. Mot receptet!

Gjorde rent en rejäl batch trattkantareller (och satte på ugnen på 185 grader).

Och sedan stekte jag dem så vattnet gick ur dem. Efter det adderade jag olivolja, en finhackad chili, en liten näve salvia, finhackad schalottenlök, saften från en halv citron, två pressade vitlöksklyftor, salt och brynade tillsammans med kantarellerna. Sedan adderade jag cirka tre dl grädde och en matsked dijonsenap och lät allt götta in sig på låg värme. Under tiden stekte jag kycklingen i en annan stekpanna med olja på medelvärme i ungefär tio minuter.

Därefter la jag alltihop i lergrytan som jag fått med i budet (!), saltade och pepprade (inte snåla) och ställde i ugnen i en timme. Jag tänker att det går exakt lika bra med en ugnsfast form eller en gjutgärnsgryta?

Strösslade över lite ärtskott när det var klart.

Serverade med ärtskidor och färskpotatis och vips så var en fredagsmiddag kirrad. Vi var tre personer och de fanns sjukt mycket kyckling över så sedan lagade jag en ny rätt på det som var kvar två gånger på raken (alltså räckte kycklingen till 7 varmrätter).
Nästa rätt blev,

Spaghetti såklart! Jag semi-upprepade basen i en stekpanna: lite salvia, vitlök och chili som fick bryna i citronsaft och olivolja. Sedan vände jag över det som var kvar av fredagens middag (minus potatis) i stekpanna tillsammans med al dente-kokt spaghetti, tryffelolja och massa parmesan.
Avslutade med att strössla lite torkad tryffel över som jag köpte i italien i somras (den ska ligga i ett vattenbad i 20 min först).
Jäkla drömpasta blev det.

.
Translation. Two recipes in one: First dish was chicken with chanterelles, snowpeas and potatoes. Then I made a pasta with the leftovers where I added truffel oil and parmesan.

I söndags mötte jag upp det här gänget för upptäckarpromenad runt Slussen. Jag behövde göra lite location-research till boken jag skriver (okej det låter ju sinnesjukt pretentiöst men så var det iaf) och Devi och Gustav var mina bundsförvanter för dagen.

Fast först fick de presenter från New York.

Ett mycket litet Empire State Building och en mycket liten frihetsgudinna.

Vi tog oss ner mot Stadsgårdstunneln. Vänd om! stod det på skyltarna vilket innebar rätt tema för vår promenad. Men don’t do this at home kids.

Jag och Devi tog oss över tågspåret men Gustav stannade kvar på den trygga sidan.

Fast ni behöver inte vara oroliga pga jag är väldigt räddharig och utmanar inte ödet särskilt mycket : ) Vi spanade in i tunneln nere vid Fotografiska och lyssnade efter tåg.

Sedan gick vi genom Atomgaraget som är ett stort tunnelkomplex vid Katarinavägen. Blir det atombombskrig kan vi överleva genom att gömma oss här. Himla spännande alltihop, läs mer här om ni vill.

Tog ett bandfoto.

Vi kom ut nära Medborgarplatsen och tog trapporna upp förbi Moskén och husen däromkring.

Till Mosebacke Torg. Där hittar man en ventil mitt på torget och varför då kan man undra? Jo för där finns en hemlig ingång ner till ett skyddsrum. Om man gräver upp gräsmattan kommer man hitta en stor dörr ner under marken.Väldigt Lost alltihop.

Sedan gick vi upp mot Vattentornet. Stannade för läskpaus här.

Efter det tog vi oss upp mot Centralbron där Devi som kan typ allt om allt berättade om hur det såg ut där innan det byggdes och förtäljde skrämmande anekdoter. Sedan fick utflykten vara nog för dagen pga trötta i fötterna och hungriga. Vi gick till Kaffe på St Paulsgatan och åt kantarelltoast och drack te.

.
Translation. Last Sunday I took a trip around Södermalm with Devi and Gustav and walked in tunnels, over bridges and train tracks.

Här sitter jag på mitt köksgolv i en ny tischa, på en bild inställd på så högt ISO-antal att man nästan kan bli lurad att det är juli utomhus.

T-shirten är framtagen av Nattskiftet, en organisation som flera av mina vänner jobbar med. Nattskiftet verkar för rätten att vara trygg i natten och är en kamp mot våld och sexuella övergrepp. Exempelvis har de nattkompisar på flera nattklubbar och festivaler som man kan grabba tag i om man känner sig otrygg.
Nattkompisen kan följa dig hem, eller vänta med dig på din buss, eller gå och tar en nattburgare på Donken, eller sätta sig på en bänk och prata, eller vad som helst som du kan tänkas behöva. Så viktigt initiativ tycker jag.

De som jobbar med Nattskiftet jobbar helt volontärt och får inga bidrag från någonstans. Men nu har de en kampanj som heter ”Köp en tisha eller swisha”, för att kunna fortsätta med sitt viktiga arbete. Hipstertischan är en limiterad minikollektion med design av Axel Hugmark och går att köpa HÄR. Överskottet går till Nattskiftets arbete. Man kan även swisha valfritt belopp till 123 550 36 69.

https://vimeo.com/144466177
Spana in Nattskiftets film och deras hemsida här.

Natten måste få tillhöra alla.

Hej alla stjärnor där ute. Måndag igen. Helgen var svinmörk och det är svårt att bara blogga ”vanligt” eller hur man ska säga. Därför struntade jag i bloggen igår och bara umgicks med människor jag tycker om och pratade pratade pratade. Och världen fortsätter ändå, man äter sin middag, köper en kaffe på Sleven, somnar i sin säng. Så ser det ut. Och så kanske det måste se ut, precis som krönikan jag länkade till i mitt förra inlägg där Viktor Banke skriver:
” Vi måste våga vara bra nu. Vi kan inte hemfalla åt orimlig politisering eller låta hämnd styra våra viljeyttringar. Vem som sa något plumpt, vem som underskattade faran från gärningsmännen, vilka det nu är: sådant kan vi ta sedan, eller helst inte alls. Låt oss nu göra precis som vi brukar. Var lugn, tro det bästa om saker och ting, och ägna dig åt allt som är roligt och vackert. Begränsa inte barnen, krama dem. Gå till den där restaurangen du har läst om. Var du än är.”

Jag börjar denna veckas bloggande som vanligt med en måndagspepp, alltså bra länkar från veckan som gått. Känns ändå som en fin start på veckan, att dela med sig av saker som gjort mig smartare, gladare och kanske fått mig att tänka till.

Hanna Fridén: Rikta inte ilskan över dåden mot de som flyr från IS blodbad
Hanna Fridén skriver som vanligt briljant om händelserna i helgen.
”Rädslan är förståelig, ilskan likaså, men rikta den rätt. Rikta den inte mot alla som flyr IS blodbad, som inte har något kvar, som är rädda och flyr för sina liv. Människor som har mycket större skäl att hata IS än vad du, förhoppningsvis, någonsin kommer ha. De här människorna är inte emot oss, de är våra största bundsförvanter i kampen mot IS. Så länge vi inte låter terror göra oss irrationella och straffa de människor som förlorat mest.”
Så jävla viktig krönika. LÄS!

Underbaraclara: Fredagen i bilder. 
Läste om Claras fredagskväll på lördagsmorgonen när jag var så jäkla ledsen och tycker det finns något så fint och tryggt med hennes foton och liv. Det är så långt ifrån mitt eget men jag är så glad att man får en liten bit av det där lugna, hemmastadda genom hennes blogg.

North Korean interiors looking suspiciously like a Wes Anderson film set
Otroligt kusliga och mesmerizing bilder om arkitekturen i Nordkorea.

Många är nyfikna och frågor om min badrumsrenovering, och den ska ni såklart få se! Men jag väntar fortfarande på en duschvägg samt en del kakel som fattas pga jag beställde för lite. Sedan så, sedan blir det badrumsinlägg för hela slanten såklart. (obs denna bild ej från mitt badrum, bildkälla här)

Avslutar med denna instagrampost från barnprogramledaren Farzad Farzaneh. Så true.

Puss.

Det är så svårt att veta vad man ska säga, vad man ska skriva. Jag har följt nyheterna under tystnad, hört av mig till mina kompisar där borta. De mår bra, tack och lov, men flera av deras vänner gör det inte. Gråter i sängen, känner mig så jävla uppgiven. För att jag vet att ur det här kommer det växa ännu mer hat, fastän det borde vara precis tvärtom. Sverigedemokrater, rasister, främlingsfientliga kommer att mobilisera sig, ta rygg på ilskan, föda mer ondska. Fastän det borde vara precis tvärtom.

Därför måste jag skriva, att i stunder som denna, i en värld som den här: glöm inte bort. Glöm inte bort att känna efter med hjärtat, att vara snäll. Glöm inte bort att de människor som flyr hit flyr precis från sådant som händer i Paris just nu. Glöm inte bort att det viktigaste vi kan göra nu är att hålla varandra i handen och visa medmänsklighet.
Kärleken måste övervinna hatet. Det måste vara så. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Tänker på alla er som förlorat vänner och familj i Paris idag. <3

Att läsa:
SVT: Bakgrundfakta: Det här är IS.
Aftonbladet: Terrorattackerna i Paris: Detta har hänt.
Sky News. Video: Here’s what we know so far.
Hanna Fridén: IS har det här som strategi. Rasera. För att sedan erbjuda stöd. Kriga, rasera, erbjuda att bygga upp: Men med kravet att man ska göra det under deras alternativ. 
BBC Dave Lee: Why do people spread misinformation during major events?
Metro: Viktor Banke: Nu måste vi våga välja bort rädslan
DN rapporterar direkt.