Sandra Beijer

Jag är på konstigt humör idag. Orkar inte tänka. Vill vara ifred eller någonstans med jättemånga människor där man bara försvinner in. När detta inlägg publiceras fikar jag dock med min mamma. Sådant brukar hjälpa ändå.
Pyntar bloggen med lite olika nagellackskombinationer – för att måla naglarna kan hjälpa när man har lätt ångest. Man hamnar liksom i något slags zen när man måste fokusera hundra procentigt på att inte måla utanför kanterna. Lite som att laga mat men pilligare. Jag har ljusblå naglar just nu om någon undrade.

Första gången jag gjorde manikyr i hela mitt liv var 2011 när jag var ganska nyinflyttad till New York. Blev ett par i pastell.

Min senaste manikyr gjordes i Paris i november. Blått är min favoritfärg på naglar för tillfället.

När Nina och Anton gifte sig i somras hade jag (förutom kläder då eh) ljusrosa understass samt pastellgrönt nagellack. Essie gör så fina glassiga varianter.

Som de här två också, i aprikos och jordgubbsrosa.

Såg ut så här på en vår för 3 år sedan.

Och just detta har jag faktiskt idag. Blått är flott.

Och som ni kanske märkt håller Metro på att bygga om min blogg just nu, så om något är knasigt är det därför, så ni vet.

Translation. My favorite colors on nails.

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?
Jag grät i söndags när jag var och såg Zootropolis med Morris och Matilda. Kaninhuvudkaraktären skulle åka till stora stan och lämna kaninbyn. Hejdåkramen med föräldrarna vid tåget, ja där började gråta. Men jag gråter väldigt lätt till filmer, skulle ej rekommendera Zootroplis, den var halvkul.

TRE SAKER DU AVSKYR
Avskyr är ju ett väldigt starkt ord men:
– Människor som är grundsura och som man möter ibland på stan/på bussen/tbanan. Som tittar irriterat på allt och bemöter världen misstroget. Detta verkar vara ett vanligt beteende bland svenska gamla personer. När jag bodde i New York såg jag detta aldrig någonsin. Det måste vara jobbigt för dom att vara så sura jämt.
– Människor som inte kan förklara saker för mig med raka rör utan slingrar sig omkring. Jag blir jätteförvirrad av detta.
I jobbsammanhang: ”När exakt ska vi ses imorgon och var? Vid 11.00?” ”jaa det låter väl bra..eller vad tror du…”
Efter-jobbetsammanhang: ”vill du följa med till xx imorrn” ”jaa..det kanske jag ska göra.. vi kan ju höras..”.
Detta blir kortslutning i mitt huvud, förstår på riktigt inte vad denna människa menar och vill då. Men dessa personer är såklart gulliga, jag går inte riktigt ihop med dom alltid bara.
– Slajmig kinesisk buffé

HUR VAR DU I SKOLAN?
Medelmåttig, duktig på det jag tyckte var roligt. Var kompis med några och pratade helst inte med de andra utanför mitt gäng. Blyg, livrädd, konstant olyckligt kär i någon jag inte vågade hälsa på. Men inte alls rädd på själva lektionerna och vågade ofta säga ifrån och tyckte mycket om att hålla föredrag. Hade IG i gympa och MVG i svenska, vilket kanske är en bra summering.

VAD BLIR DU STRESSAD AV?
När jag inte har en struktur, när jag inte har ett klart schema för dagen. När någon ställer jättemånga frågor jag inte kan svara på. Tyst stämning. Men det sistnämnda försöker jag öva på. Det får ju bli tyst ibland, sånt kan till och med vara viktigt.

TRE SAKER DU ÄLSKAR:
1. Spaghetti.
2. Rödvin.
3. Att resa.
Classic stuff alltså.

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?
Glad tror jag? Lite glättig ibland nästan. Bestämd. Pratig. Samt konstig. Men det sistnämnda vet jag inte riktigt på vilket sätt, men jag får höra då och då att jag är just konstig. Tycker i och för sig att de flesta människor är mer eller mindre konstiga faktiskt.

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?
Känslostyrd, driven, organiserad och dålig på ensamhet. Samt en kicksökare, jag lever mer för topparna än lunket.

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM:
När det blir tyst stämning. Det bara viner i mitt huvud efter något att säga, måste verkligen bli bättre på att låta det vara tyst. Alltså, såklart inte med Magnus eller en bästis, men annars samtliga kompisar och bekanta.  Annars tycker jag nästan ingenting är pinsamt, det är det bästa med att bli äldre. Så håll ut alla som tycker prick allt är jobbigt – det kommer inte alltid att vara så.

NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?
Med lösögonfransar och ett glas vin in. När jag är utklädd på maskerad och får leka någon annan. När jag går på gatan och en aspeppig låt kommer på och det är vår.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?
Imorse när Magnus retade mig att jag såg ut som en controller i en ny tröja jag fått i ett bud. Alltså någon slags ekonomiperson som ringer viktiga samtal och har många mappar ungefär. haha alltså! Denna tröja får stanna hemma efter det.

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER?
Funderar nästan dagligen varför jag får frågan – flera gånger i månaden sedan jag fyllde 30 – när jag ska skaffa barn egentligen. Nästa person som frågar detta, kommer seriöst slå ner den.  Låt. mig. vara.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR:
1. Spindlar
2. Okända män på kvällen
3. Att bli lämnad.

ETT YRKE DU TROR DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ:
Controller.

SLUTLIGEN, ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ:
Långfilmstrailerklippare! Detta skulle jag vilja bli i ett parallellt universum.

Lista från Atilio.

Translation. A list, please read in Google Translator. The button is now located at the top below my header.

Här kommer ett knippe till av era historier om det bästa som hänt er på sistone <333 

♡
Att mitt nya lilla kompisgäng jag hittat i staden jag började plugga i så gärna vill till Berlin en weekend. Men då en av oss precis skaffat lägenhet och lagt massor av pengar på möbler fanns ingen ekonomi till detta. Därför köpte vi andra resan till henne i födelsedagspresent. När hon öppnade paketet, efter nått glas vin, blev hon alldeles tyst och tårar började rinna. ”Ska vi till Berlin?”, frågade hon. ”JAAA!”, vrålade vi.

♡
Min bror blev väldigt sjuk, han kunde inte gå eller äta eller nånting, han som annars lyfter vikter och äter kvarg och grejer. Han var på väg att dö, men det gjorde han inte. Han finns kvar hos mig. Att han gör det är det bästa som hänt mig någonsin.

♡
att han tycker om mig trots att jag var jättefull och tvingade honom att göra snöänglar i snön med mig när det var svinkallt.

♡
När man har gått runt med en molande känsla i magen om att ens barn kanske inte riktigt pratar så mycket som man ska när man är tre år. Och BVC-personen säger efter 3-årskontrollen att det nog är allra bäst att gå till en logoped ändå, så att barnet inte ska hamna utanför och inte få vara med de andra på förskolan.
När tårarna är exakt så himla nära då som det bara går att välla ut genom ögonen. Så tittar man på ungen och säger ”ska vi gå till en doktor och lära oss prata?” Och ungen svarar ”Ja, wihoo” och man fattar att ÄNNU finns det inget i den där lilla människans värld som heter dåligt självförtroende. Ska göra allt jag kan för att det alltid ska vara så.

♡
Tidigt på morgonen viskade jag tyst ‘måste fara till skolan och föröska få nånting gjort’ han slog upp ögonen ‘va? nej!’ och drog mig intill honom. Hostade i kapp, skrattade, stökade, låg med varandra hela morgonen och för en gångs skull såg man solen stiga. Utbrast ‘jag är helt löjligt kär i dig’ han skrattade ‘jag med’. Att cykla till skolan mitt i vintern med huvudvärk och sömnbrist kändes fint efter det.

♡
I december dog min morfar. Det är första gången jag känner sorg och det är precis som i en bok, det gör precis lika ont som det beskrivs och följer precis samma mönster. Hans död har fått mig att vilja leva mer än någonsin. Så jag sa upp mig från mitt jobb som jag vantrivs på, skaffade en hemlös hund som ska få lämna sitt skitliv i Rumänien och bokade in en tjejhelg i Köpenhamn i maj och sedan två veckors bilsemester i Europa i sommar (med hund <3!). Det är det finaste som hänt mig på senaste, en sådan stark känsla av att vilja leva mitt liv tull fullo och sluta vara rädd för vad andra ska tycka och tänka. SKIT IT BA och morfar den här är för dig!

♡
En kille som jag har varit sugen på sedan mars förra året hörde av sig för några fredagar sedan och undrade om jag ville ha sällskap där jag var. Vilket var i min säng. Det ville jag. Han stannade tills fyra dagen efter.

♡
Jag fick sällskap hem efter en utekväll av en kille jag känt lite ytligt i cirka ett år. Har alltid tyckt bra om honom men aldrig tänkt något mer. Han är så underbart knäpp och kallade mig för sammetsmänniska (pga mjuk tydligen). På morgonen målade vi på våra frukostägg med guldfärg och ingenting kändes konstigt. Vet inte om det kommer leda någonstans men vill liksom bara tacka slumpen för att detta råkade hända mitt i en annars ganska misärig tillvaro!

♡
Efter Tussilagos spelning nu i helgen frågade jag vakten om de sålde tishor. Slutade med att jag fick gå ”backstage” krama alla i bandet och såklart köpa en tshirt. De va en liten scen och jag stog längst fram men sångaren bara:
-Ja men de va ju du, du som dansade!

Translation. Some moments that happened to my readers recently.

photo source: John Bozinov.

Saker i väldigt liten skala, vad är det med den grejen? Det är så jävla gulligt och nu har jag inhandlat lite sånt. Från den Kaliforniska illustratören Sara M Lyons som gör pins i emalj av sina illustrationer!

Först ut dessa lösögonfransar. De ser ju precis ut som de lösögonfransar jag själv använder och skulle jag göra en tatuering skulle den nog se ut prick såhär! Men vi börjar med en pin : )

Som ni ser är den såååå himla teeny tiny, ungefär en centimeter bred. Och ett pyttepyttelitet strasshjärta som glittrar längst ner till vänster. Jag älskar den och den har flyttat in på min jeansjacka i väntan på våren.

En annan sak som åkte ner i shoppingkorgen när jag ändå höll på var dessa bff-broscher som ropade efter mig och Alexandra (som fyller år snart, grattis A!). Dock får man ju liksom tänka sig att ciggen är just en cigg och inte en joint. Detta slår mig exakt nu när jag skriver det här att det nog rimligen är det senare. Eh.

De är också minisar som ni ser. Så fin grej att dela en pin med någon tycker jag. Men alltså. Seriöst blev jag lite opepp nu när jag insåg att det var en joint, inte direkt det som definierar oss. Aja, har iaf en fin lösögonfranspin.

Vi avslutar inlägget med en bild på den igen för att dränka sorgerna. Oj vad fin.

Translation. New teeny tiny enamel pins by Sara M. Lyons.

Som ni vet läser jag väldigt mycket ung vuxen-böcker. Delvis för att jag själv skriver i samma genre och tycker såklart att det är himla spännande att se hur andra gör, men också för att det är min favoritgenre. De brinner på ett annat sätt tycker jag om ni förstår hur jag menar? Det är alltid på liv och död och om att känna så mycket.

Avslutade Petra Backströms debutroman M varken mer eller mindre igår. Den kom ut jättenyss och fick en så otroligt fin recension på Bokhora så jag blev mycket nyfiken.

Boken handlar om nittonåriga Maj från Södermalm i Stockholm. Hon lever ännu i gränslandet mellan ung och vuxen: bor hemma, har just slutat gymnasiet och släntrar mest omkring på dagarna. Dricker öl, hånglar och fikar typ. Boken cirkulerar kring fyra killar i hennes liv som hon inte riktigt kan välja mellan. Alla uppvaktar henne rätt så rejält men hon verkar blasé kring de samtliga.

Boken är skriven i dagboksform och innehåller stundvis sådana här trevliga saker. Älskar när man leker med bokformen.
Fick ganska ofta känslan att författaren har tagit med verkliga delar ur sin egen dagbok – vissa reflektioner och minnen känns nästan lite särade från bokens innehåll. På gott och ont såklart, kanske mest gott om man vill ha fram läsa-någon-annans-dagboks-feeling.

Boken är skriven på ett roligt sätt och påminner mig om Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld (<-läs!). Dock tyckte jag dialogen kändes lite krystad ibland, som en svensk film kan vara när det blir för teatraliskt. Bokhora tyckte däremot precis tvärtom så det kan ju bara vara jag.

En annan sak som jag funderade på när jag läste var när boken egentligen utspelade sig. Det ska vara nutid men ändå kunde jag ofta känna att huvudkaraktären istället passade in i min egen tidig-tvåtusental-tonår. Hon klär sig i helsvart, citerar Bob Dylan, röker Lucky Strike och imponeras av killar som läser Bukowski. Detta för mig är nästan lite… fantasilöst? En slags indieformel jag sett och läst om väldigt många gånger. Den fick mig att längta till de gränslösa tjejerna i Elin Cullheds Gudarna, de som egentligen raka motsatsen till Maj men mer indie än alla i hela Sverige ungefär. Gud, indie är ett så urvattnat ord men vet inte hur jag ska beskriva det på något annat sätt.

Hur som helst en bok jag läste ut väldigt snabbt och som glimrade till ibland, men inte en superfavorit i min bokhylla.

Finns här och här exempelvis.