Sandra Beijer

God morgon! Här kommer ett riktigt klassikerboktips: Sylvia Plaths första och enda roman, Glaskupan.
Den kom ut i början av 1963 och bara några veckor efteråt tog Plath livet av sig. Boken är delvis självbiografisk. Huvudkaraktären går runt med liknande tankar och skildrar Plaths egen depression.

Men det börjar här. I New York. Esther får tillbringa en sommar på Manhattan tillsammans med ett gäng andra talangfulla och vackra unga kvinnor. Man kanske kan säga att de är typ dåtidens modebloggare? De körs runt av chaufförer mellan flådiga middagar, blir fotograferade, får dyra smycken, går på cocktailfester och skriver noveller som publiceras i veckomagasin. Alla ska börja hösten på fina college och varenda en spås en lovande framtid (= dvs gifta sig rikt).

Esther är lite av gruppens stjärna. Hon kan både skriva och vet hur man för sig.
Men trots det gnager något i Esther. Hon vill inte ju alls gifta sig och lämna skrivandet när sommaren är över. Hon drömmer om att vara fri, precis så som män har möjlighet till att få vara.

Så. När sommaren tar slut och Esther åker hem till sin hemstad tar boken en abrupt vändning. Från att ha handlat om fest, glitter och glamour i New York handlar den om en ung tjej som är helt vilse. Esther går ner i en depression och börjar strategiskt, i total hemlighet, planera sitt självmord.

Jag tyckte det här var en otrolig roman. Älskade hur den helt ändrade riktning och språket är så fint. Ångesten kändes rakt in rakt i och jag kan bara tänka mig hur mycket den behövdes tidigt sextiotal. Lika aktuell nu i och för sig. Läs den!

.

Translation. Recently finished The Bell Jar by Sylvia Plath. Her first and only novel, about a teenage girl who spends her summer in New York, haning out with friends, partying and dating boys. In the fall when she returns home she falls in to a deep depression and starts to plan her suicide. Really liked this book a lot, the language is amazing.

Igår var det söndag. Vi gick upp, värmde baguetter i ugnen och åt med smör och gräddost (godare än alla bullar minst!). Sedan hängde vi i olika delar av lägenheten och jobbade. Jag satt i sängen.

När klockan slog lunchtid traskade vi ner mot stan.

Genom allén i Kungsträdgården.

Till Riche där vi skulle äta lunch med min familj.

Milla var med såklart. Stod och gnydde vid allas stolar för att hon var tvungen att hänga nere på golvet.

Jag åt kantarelltoast. Detta goda alltså.

Milla fick flytta upp en stund mellan Jack och Magnus. Inte lätt att vara tre äpplen hög.

Till efterrätt åt jag och mamma varsin lingonsorbet.

Efter lunchen kramades vi adjö och åkte hem igen. Sedan låg jag i sängen och kollade på Dessertmästarna. Inte ens en särskilt bra säsong så fråga mig inte varför. Här är utsikten från vårt sovrumsfönster, fin va?
När middagstiden kom var vi fortfarande mätta från lunchen så då gjorde jag ett superenkelt matsnacks som bestod av champinjoner bakade i ugnen med parmesan.
Här kommer receptet:

Parmesanbakade champinjoner
Du behöver:
champinjoner
parmesan
havssalt
vitlökspulver
Gör såhär:
Sätt ugnen på 200 grader. Skär champinjoner i slantar (typ tre per champinjon) och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Riv över parmesan + salt och vitlökspulver. Grädda i tio minuter. Ät upp.

.

Translation. Our slow Sunday. I spent the morning working from my bad and the we walked to a restaurant called Riche to have lunch with my family. I had the chanterelles toast, it was nom. Spent the rest of the afternoon watching tv-series in bed.

–
Hej hörrni och välkomna till oktober. Hoppas ni mår bra. Här är en bild på från bloppisen i lördags, tack alla som kom och var så gulliga. Hoppas ni trivs i era nya plagg! (bild tagen av marika tedroff)
Jag börjar bli riktigt trött på fasadrenoveringen av huset där jag bor i, det är så stökigt hemma hos oss och så kvavt. Går inte att vara hemma längre perioder under dagarna utan att bli helt sänkt och det är ju typiskt för någon som jobbar ganska mycket hemifrån.
Oh well, värre skit har ju hänt så ska sluta klaga. Den här veckan ska jag göra nästan bara roliga saker: äta goda grejer, ha en fest, gå på finrestaurang och har till och med avsatt ganska mycket tid för att skriva på nästa skrivprojekt. Kewl.
Här kommer veckans måndagslänkar,

Såg ni debatten mellan Trump och Clinton förra veckan? Jag såg delar av den, tyckte denna tweet summerade det hela bra. Jag är så himla stressad över att Trump knappat in på Clinton. Tänk om han vinner? Vad gör vi då? Tänker att världen kommer bli som i The Lorax :/

Att hagga sig ur kvinnofällan. En fantastisk krönika om verbet ”hagga” och hur man kan använda det i den feministiska kampen. Obs, fattar att alla inte kan känna igen sig i just denna krönika och ingen tvingar någon att bli såhär, men jag tror personen verkligen behövs. Att kvinnorollen i sig breddas och får vara avig är så viktigt. Jag själv – särskilt som 30+ kvinna som egentligen borde avla barn och settle down enligt den traditionella bilden – kunde se mig och mina tjejkompisar i detta. Mer skamlöshet och besvärlighet, mindre klädsam tystnad tack.

Akademibokhandeln har nu en tävling som heter Läsarnas Val där man kan utse årets bästa böcker. Ni får såklart gärna rösta på min bok om ni vill 😉 men tror inte direkt att jag har en jättestor chans, men det är hursom en massa fina bokpriser och en kul tävling!

Bunnies eating berries look absolutely terrifying. Denna video får avsluta inlägget. Mer bär-ätande kaniner åt folket <3

.

Translation. Monday links on a Monday, as usual. : )

→
Tycker du saker är pinsamma?
Nej, inte egentligen. Ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig liksom om vad folk tycker. Det mesta går att skratta bort eller vifta bort. Har märkt att folk i överlag mest bryr sig om sig själva och kommer knappt ihåg vad som hänt utanför det. Kom ihåg det när ni skäms över något! Folk bryr sig inte! De glömmer.

→
Vad skäms du för?
Jag kan skämmas över att jag ibland när jag är ute och kanske är lite full kan bli så OLIDLIGT pepp och vill liksom vara allas bästa kompis. Kan prata prata prata prata tills jag typ går av och dagen efter kan jag bli så oerhört stressad över att jag sagt något weird? Då får jag skamsköljningar och börjar skratta generat utan att jag ens tänker på det.

Kan också bli trött på mig själv att jag är så insektsrädd. Sitter aldrig rakt på gräs i längre stunder, står upp och äter om man är i en skog och skulle aldrig typ lägga mig och vila på någon äng eller något? Kan inte heller sitta på såna där dagisparkbänkar som är utplacerade utomhus på fikaplatser pga kryper alltid runt spindlar under bordsskivan. Kan heller inte sitta i båtar om inte någon undersökt att dom är spindelfria. Detta är ett drag hos mig själv jag kanske inte tycker är pinsamt, men i alla fall ovärdigt. Tur att jag bor bland cement tänker jag ganska ofta.

→
Vilka situationer gör dig obekväm?
Män som går igång på att hetsa fram att kvinnor ska känna sig obekväma i situationer och samtal. Detta händer tyvärr relativt ofta om ni tänker på det faktiskt. Och kom ihåg you guys – du behöver aldrig sitta och förklara dig när någon ställer dig mot väggen, vad det än handlar om. Gå bara därifrån. Detta har tagit år för mig att fatta.

→
Säg något pinsamt du gjorde nyligen.
I somras när jag hamnade på efterfest med Jonas Lundqvist och blev så starstrucked att jag frågade honom om jag fick mima en av hans låtar inför honom. Han ba ”visst”. Och sen gjorde jag det? Gud. Vem är jag

→
Vad tyckte du var pinsamt som liten?
Allt. Från att jag var cirka 11 till 17 (sedan blev det lite bättre varje år) tyckte jag verkligen allt var pinsamt.
Jag kunde ligga och vrida mig i sängen av ÅNGEST över att jag bara var typ tolv och hade så långt kvar att leva – vilket innebar att jag kunde ju bara gjort en bråkdel av alla pinsamma grejer hittills.

Exempel på grejer jag tyckte var pinsamma:
Att vänta på någon, att ha blå skoskydd på mig, att gå ensam genom skolkorridoren, att ha gympakläder på mig, att ha nya kläder och någon frågade om de var nya (ljög alltid och sa nej, fick panik om de skulle känna sig obekväma med att behöva ljuga om de inte tyckte de var fina) så fort min mamma ropade på mig offentligt, att prata med folk med ännu lägre status än mig själv, ha en hårbubbla i håret om man hade håret uppsatt, att ha svarta tröjor (hade mjällskräck), att lyssna på fel musik i hörlurar och någon kanske hörde (lyssnade alltid lågt bland folk), att jag inte hade bröst, att snubbla mitt på gatan, att jag var okysst, om läraren läste upp något man skrivit inför klassen, att ha föredrag om det bara satt killar på främsta raden, att ta en extra portion mat i skolmatsalen (hade kompisar som fick ta åt mig under hela skolgången, till och med i trean i gymnasiet), äta varmkorv inför folk, äta banan inför folk, att vara nyklippt (samma anledning som med nya kläder) MED MERA. Var ett underbart barn :/

→
Ett tips om man vill komma över sin pinsamhet?
Berätta om händelsen/grejen med en kompis! Det är så skönt att dela med sig och ”skaka av sig” skämmigheten. Då försvinner det så mycket fortare!

.

Translation. The list about embarrassing moments.

Här kommer lite dagens outfit från veckan som ännu är igång. Vi börjar med tisdagen för måndagen glömde jag fotografera.

Jag bar sneakers från Reebok, en kjol från Monki (ett år gammal), skjorta från Gant och ett chokerband runt halsen från Asos. Vårt vardagsrum kanske ser grönt och härligt ut men det är så deppigt nu i och med att de bygger om vår fasad. Alla balkongens växter och möbler har fått flytta in och vi bor som i en djungel med bråte.

I onsdags spöregnade det. Jag hade keps från Ellesse, vintagetröja jag köpt i Tokyo och en ljusblå jeansskjorta under. Kjol från AA och samma sneakers som gårdagen.

Ändå lite härligt med skjorta under tröja-väder! Det är mitt finaste.

På torsdagen bar jag en långärmad magtröja från Asos och en jeanskjol från Monki.
Ett tips som jag inte är säker på om det är kosher eller inte men jag säger det ändå: köp en storlek mindre när du köper jeanskjolar. De töjer ut sig så fort och blir för stora.

Jag hade extra fluffigt hår också.

I fredags, alltså igår, bar jag helsvart. Här ser ni förresten hur balkongen flyttat in i vardagsrummet.

Tröjan är i lite ribbat tjockare tyg och från Forever 21. Kjolen är ny, en svart mockakjol från Monki med knappar där fram.

Hade nya skor också som jag fått av Fred Perry. Jag älskarom!

Det var 15 grader ute och perfekt väder för strumpebandshållare. Ändå ouppskattad grej nuförtiden, känns som man går runt med en fest under kjolen, kan rekommendera. ; )

HEJDÅ PUSS. Nu ska jag ha bloppis komsi!!

Translation. Outfits Tuesday – Friday.