Här kommer en liten historielektion! Visste ni att Saint Barth – alltså ön i Västindien där jag just nu är – en gång i tiden var en svensk koloni? Den var vår mellan åren 1784–1878, alltså i nästan hundra år.
Sverige använde den främst till att bedriva slavhandel i och med att världen historiskt sett ganska ofta suger.
I huvudstaden Gustavia som vi besökte i lördags finns små svenska hints kvar – som gatuskyltar, svenska flaggor och annat. Det finns till och med ett svenskt konsulat här. Dessutom består öns vapensköld av Tre Kronor och staden själv är döpt efter Gustav den tredje. HUR mycket lär jag er nu?
Hur som, i lördags åkte vi i alla fall hit för att promenera runt bland Gustavias kvarter, titta i affärer och äta lunch. Det var så otroligt pittoreskt och lite som att vara i en gammal technicolorfilm.
Passerade Trångsund där jag även var och föreläste förrförra veckan!
Hello, här står jag och poserar lite.
Rosa hus är bäst.
Egentligen är inte de svenska gatunamnen officiella eller hur man ska säga, utan det var en konstnär på sextiotalet som monterade upp dom. Man fick ju ändå hopp om att även svenska gator kan ha varm sol i december.
Vi tittade in i en kyrka.
Och gick förbi en parkvakt (?) med en kotte i handen.
Min mamma tyckte hon och detta huset passade ihop ^^
Sedan åt vi lunch bredvid den här lilla fiskestugan innan det var dags att åka hem och bada.
☆
Translation. On Saturday we spent the day Gustavia, the biggest city on St Barths. Between the years of 1784–1878 St Barths was a Swedish colony, so everywhere in the city there were little Swedish hints, like Swedish street names for example. We walked around, did a little shopping and had lunch before we headed back home.
