Sandra Beijer

…heter jag. Och det hette ganska många i USA för ungefär femtiosexti år sen också. Därför är det rätt lätt att hitta smycken, cheerleaderjackor och annat med emblem med just detta namn. En win helt enkelt.

Köpte dessa örhängen på Ebay. Har exakt likadana som hårspännen också. Från sent 60-tal, tidigt 70-tal skulle jag tro.

Annars ser jag ut såhär idag. Ska ut och ta en promenad nu och sen ska jag vara gäst i en podd med tema litteratur och feelings.

Hej hej

Mina växter på balkongen klarar sig inte riktigt. Torra och grå och slokande. Får väl fylla den med nåt annat om de dör. Plastväxter blir ju bara plastväxter om man tittar riktigt nära. Kanske.

Kortvecka i alla fall. På onsdag är det som fredag och jag har haft fönstren på glänt dygnet runt i flera dagar.

photo source.

Nu har jag gått och tänkt på det här i veckor och hittar faktiskt ingen rimlig förklaring.
Varför finns det inte godis med grönsakssmak?
Grönsaker som både kan vara friska som äpplen, söta som jordgubbar och knapriga som päron. Detta är inte okej.

Dessutom – vuxna älskar godis? Jag läste att den genomsnittliga person som äter mest godis i Sverige är en 30nånting kvinna. Alltså jag.
Kan i och för sig vara enbart jag som drar upp hela statistiken.

En sötsyrlig tomatkaramell? Ja tack yes och merci.

Förslag på godis:
✖ Körsbärstomatkaramell
✖ Grön ärttoffee
✖ Paprikavingummi
✖ Ruccolakaramell
✖ Nässelvingummi
✖ Sockerärtskola
✖ Kastanjkola
✖ Gurkgelégodis (tänk gott&blandat)
✖ Fänkålsskum
✖ Morotskaramell
✖ Mangoldgelé

ETCETERA

ser jag framför mig dessa frisyrer:

Här är två drömmiga målbilder. Alicia Silverstone på 90-talet är den finaste frisyren jag sett kanske. Så vill jag ha jämt tack. Ni vet väl att man magiskt också förvandlas utseendemässigt till Alicia Silverstone när man skaffar samma frisyr? Så otroligt praktiskt.
Den andra bruden som jag gissar är fyrtiotal är väl en frisyr jag kanske aldrig kommer ha, men jag är ändå helt mesmerized av hennes svall. Det får bli på de dagarna man är bjuden på cirkusprinsessfest. Som man blir.

Annars hämtar jag inspiration i Britt Eklands och Brigitte Bardot tuperade lockar, Kirsten Dunst och Chloe Sevignys gardinluggar, Jane Birkin och Liv Tylers självklarhet, Drew Barrymores tidiga 90-talshårsprayade kalufs och typ alla långa svall där ett öra tittar fram lite alvlikt. Så himla fint alltså.
Nu har mitt hår växt några centimeter nedanför axlarna men jag tycker gott att det kan bränna på lite fortare. Jag är redo att bli sjöjungfru vilken dag som helst.