Sandra Beijer

Snart är året slut och jag har blivit taggad på instagram som man blir ibland.
Det har varit ett ganska omtumlande år känslomässigt, men det gick bra sen.
Det gör ju det tack och lov till slut nästan alltid.
Och nu när jag ser tillbaka på bilderna jag har blivit taggad i tycker jag till och med att det ser ut som ett ganska fint år ändå.
Låt oss ta en titt.

I januari åkte jag och Jenny till Paris. Vi hängde med Sofia på uppvärmda uteserveringar och drack rödvin.

I februari åkte jag till Helsingfors och föreläste. Mysigaste föreläsningen i år! Alla var så fina.

Sedan flyttade jag hem till mina föräldrar ett tag pga mådde piss. Men då kunde man i alla fall promenera till Rosendals en lördagsförmiddag och äta lunch med den här braiga familjen.

Sedan flyttade jag hem till söder igen och Christian kom på besök från New York! Vi åt sushi och ceviche på Indio.

Metro Mode hade middag och jag umgicks med den här trion.

Jag och Devi hade dejt på Vina. Här berättade hon att hon var kääääär <333

Jag åkte till Växjö och föreläste och matchade publiken ^^

I mars spelade jag in ett samarbete i mitt kök.

I april fyllde min lillebror Jack 30 år och hela familjen åkte till New York.

Jag stannade kvar en extra vecka och bodde hos Christian. Vi gick på karaoke till exempel!

I maj åkte jag och Alexandra till Köpenhamn och hälsade på Nicolina.

Och min novell Juan-Les-Pins kom ut! Jag, Petra och Devi hade minifest för den på Morfar Ginko : )

Åt brunch på Miss Clara med min familj.

Bjöd hem gulligt folk på middag i mitt vardagsrum.

Jag och Elsa hade somrigt event i Hagaparken i juni.

Och sedan åkte vi ett gäng till Italien och åt pasta och badade i några dagar.

Midsommar! Firade i Frankrike med min familj och italiengänget.

Sedan stannade jag kvar i Frankrike och hängde med min familj.

En vecka senare hoppade jag på ett flyg som tog mig till Jennys hus i Nerja, Spanien. Tillbringade tio dagar där med detta eminenta crew.

Gjorde mest sånt här.

Augusti och Trädgården förstås. Åt middag med gulliga tjejor.

Fyllde år och drack öl med gulliga killar.

Och blev firad av min familj på Sturehof med skaldjur.

Jag och mamma gick och såg Veronica Maggio på Mosebacke i slutet av augusti.

Livia fyllde år och hade middag! Här är förövrigt dagen jag började med instastories.

Aw med mamma i september.

Linn flyttade hem från New York och bjöd på inflyttningsmiddag i september.

Helena fyllde år och hade hemmafest.

Jag och Rasmus på fest i oktober.

På influencergalan med Alexandra, mamma, Elsas mamma Helene, Elsa och Thomas.

Var i London en sväng i november.

Och blev fotad för en tidning i november.

Många grejer man gjort ändå. Och idag är det fredag så nu blir det ännu fler!

La upp en instastory för några veckor sedan när jag rotade runt i mitt stora badrumsskåp efter nagellack. Flera frågade då om de kunde få en närmare inblick vad jag har där inne.
Självklart!
Jag har allt mitt smink och sånt jag använder dagligen i lådorna under handfatet (de kan vi kolla i en annan gång). I spegelskåpet göms annat.

Skåpet är från Ikea och heter Godmorgon om någon undrar. Porslinsburkarna under är från Habitat och den runda spegeln är Lagerhaus.

Så, nu kommer ett gäng ganska fula foton på vad jag har härinne. Högst upp: nagellack! Mest blå, gröna och korallfärgde.

En våning ner: nikotinplåster från förra hösten när jag slutade röka men sen blev jag singel och rökte mer kombinerat än jag antagligen hade gjort om jag fortsatt röka de där två månaderna som rökfri.. Oh well, det blir ett framtida projekt.
Gasbinda och alcogel från när Christian var hemma hos mig i våras och hade ett inflammerat finger och vi skulle laga honom.
Sen lite shampo, balsam och sånt.

Ansiktsmasker (älskar den från Biologique Recherche). Sen lite ansiktskrämer och lite parfymer.

Den rosa rektangeln innehåller handskar om man tonar håret, sen ett hårmousse, en hårinpackning, nagellacksremover samt jättemånga torrshampo. Älskar torrshampo!!!!

Längst ner lite allt möjligt. En koppartoning tydligen. Saltvattenspray för att fixera lockarna, olja för håret, aloe vera om man bränt sig i solen, Dust-it (ÄLSKAR DUST-IT), mer krämer och d-vitamin.

I korgen nedanför sheetmasks, mer krämer, handtvättmedel och en låda med skavsårsplåster.

Det var det hörrni.

Det hann bli en ny årstid innan jag blev frisk. Nu går världen i vitt.

Jag fick sjukbesök av en liten tax och min mamma! Alltid lika trevligt.

Min mamma hade med sig saffransbullar hon hade bakat. Dör vad goda dom var.

Jag fick en allergisk reaktion av nåt i måndags när jag äntligen började må lite bättre. Attans. Eksem och uppsvullen i ansiktet och över halsen. Fick kortisontabletter av doktorn och av min mamma fick jag låna polotröja.
Inte kul. Kände mig så ensam och ledsen att gå från febrig till det.
Här är från i onsdags dock när det mesta gått ner, känner mig fortfarande rätt skruttig dock.

Upptäckte att jag hade kycklingvingar i frysen och testade att göra fried chicken wings för första gången i livet.
Inte hade jag en aning om att jag tydligen var PROFFS på detta? De blev sjukt saftiga och krispiga.

Gjorde såhär (mycket enkelt):
Marinerade de i en bunke filmjölk i en kvart. Sedan doppade jag dom i en blandning jag gjort av vetemjöl och olika kryddor jag hittade hemma: vitlökspulver, grillkrydda, cayennepeppar, sischuanpeppar och trocomare.
Friterade de sedan i frityrolja tre minuter på varje sida gånger tre. Alltså jag trippelfriterade dom. Sedan saltade jag, strösslade på lite sesamfrön och ringlade över honung.

NOM!!!!!

Min kjol som jag beställde från Zara om ni minns kom hem till mig. Fin och röd.

Fick ett Krya på dig-bud av Mutti med ingredienser till tomatsoppa efter att de sett att jag bara ätit färdig tomatsoppa i några dagar. Blir så glad av såna här genomtänkta bud.

En sak som jag tänker på ibland är att vara bloggare måste vara det närmaste man kan komma att bo i ett dockskåp. Att få såna här gulliga små glasburkar med socker och kryddor i, får såna flashbacks till att jag var barn och hade liknande miniatyrer i dockskåpsköket.

Snö snö snö. Hoppas den stannar kvar ett tag.

Hallå visst fick jag till bra clickbait-rubrik eller vad?
Här kommer 6 tips på 6 designers som jag tycker gör pangfina grejer.

LPA
Dsignern Pia Arrobio beskriver sitt klädmärke som ”tomboy-meets-girly girl aesthetic that’s at once both rock ’n roll and bohemian, elevated yet casual, design-specific yet simple (källa)”. Funnits i något år och redan en instagramhit (dvs LA-it girls svansar runt i det).

Réalisation Par
Jag är nykär i detta märket som ni kanske vet?! Sjukt fina klänningar i tunt silketyg som är askorta och jätteurringade och känns franskt dekadent och efterfest i stökig lägenhet i Brooklyn på en och samma gång.
Jag har The Goldie dress och The Alexandra dress.

Frasier Sterling
Smyckesmärke från Los Angeles. Allt är handgjort och i den perfekta mixen av nittiotalsflickrum och klubbdansgolv.

The Stone Cold Fox
LA-baserat klädmärke som inspireras av ”vintage lingerie, Jane Birkin and Ossie Clark”. Mycket blommigt, matchande set och flirtigt sjuttiotal.

Petite Studio NYC
New York-baserat klädmärke som specialiserar sig i att göra kläder för ”petite girls”. Om du också känner igen dig i känslan att kläder ofta är för breda över axlarna, för långa i ärmarna och minikjolarna slutar vid knäet är detta märket för dig. Så fina grejer också!

Nico Giani
Italienskt väskmärke som hämtar inspiration från femtio- och sextiotalet. Så otroligt tillfredställande och rena former och färger, dras till dom på ett nästan märkligt sätt.

Jag fick hem John Greens nya roman Sköldpaddor hela vägen ner som recensions-ex och kände att det var min plikt som bloggare att läsa för att jag vet att så många av er läsare gillar honom.

John Green är för den som missat författaren bakom bokhits (och filmhits) som Looking for Alaska, Paper Towns och Förr eller senare exploderar jag.

Sköldpaddor hela vägen ner handlar om tonårstjejen Aza. Hon lider av tvångstankar och OCD och hamnar ofta i tankespiraler som hon har svårt att ta sig ur.
En dag när hon och hennes bästis Daisy är ute och kör bil hör de på radion om att en av stadens miljardärer är försvunnen. FBI har utlyst en belöning på 100 000 dollar. De behöver pengar och bestämmer sig för att försöka hitta honom.

Snart får vi lära oss att miljardärens son är Azas barndomskompis Davis. Tycke uppstår och en kärlekshistoria vevas in i mysteriemixen.

Förlåt, men hur trött är man på den här killtypen i böcker och film? Snubben som är ”djup” och ”missförstådd” och fungerar som någon slags wikipedia och ska lära tjejen om typ stjärnhimlar och filosofer. Och tjejen bara ? tell me more ?

Kanske har det att göra med att John Green är amerikan fast mest tror jag det har att göra med att han är snubbe om jag ska va ärlig. Suck och stön och högst ointressant romankaraktär

Boken var lättläst men fungerade på sin höjd som någon form av bakisfilm på tv3 en söndag. Mest tyckte jag dialogerna var krystade, karaktärerna otrovärdiga och historien tunn. Flera lösa trådar som aldrig riktigt knöts ihop och någon sympati fick jag inte för någon fastän John Green uppenbart kämpade för att en skulle få det.
Å andra sida har jag ju aldrig riktigt fastnat för hans böcker, ska ni läsa nåt rekommenderar jag Looking for Alaska.

Däremot tyckte jag stycket häröver var så sjukt fint och träffade i alla fall mig. I hela mitt liv har jag trott att jag var huvudrollen i en kärleksfilm, men kanske var det hela tiden en kompiskomedi. Så jäkla fin tanke ju?

Gamla recensioner om John Green:
Förr eller senare exploderar jag
Paper Towns
Looking for Alaska