1. Nyborstade trottoarer.
2. Gummidoften på nyinköpta snörskor.
3. Att laga mat med vidöppna fönster.
4. Unga män som tar av sig tröjan och t-shirten under råkar följa med.
5. Knakandet av torra grenar mot skosulorna under skogspromenader.
6. Att lämna in sin vinterkappa på kemtvätten och glömma att hämta ut den.
7. Solskuggor över väggarna när man vaknar.
8. Dela en kokt varmkorv från Seven Eleven på en parkbänk mitt i natten.
9. Känslan när man går utanför dörren i 1 par strumpbyxor istället för tre.
10. Labradorer med gråa hår runt nosen som stannar vid vattenpölar för att sedan ta sats och springa fram och tillbaka tills allt som är kvar är en brun lerfläck.
11. Bära ner och packa upp kartongen från vinden med krispiga vårklänningar.
12. Första middagen ute på balkongen.
13. Kineserna i New Yorks China Town som fäller upp sina färgglada pappersparaplyer mot solljuset.
14. När ryggen blir fuktig av koftan man knäppt på sig tidigare under morgonen. Och när man tar av den.
15. När taxichauffören vevar ner alla fönster utan att säga till.
16. Kaninungarna på Skansen.
17. Nyskurade trägolv.
18. Att kunna ha uppsatt hår.
19. Skrikande tonåringar nere på gatan en onsdagsnatt.
20. Sjutton dollar för hummer med varmt smör i korvbröd från lastbilen parkerad i hörnet Charlton St och Varick St.
21. Utsikten över solnedgången som går ner så olidligt långsamt från bron som binder ihop Gamla Stan med T-Centralen.
22. De franska fotograferna i Kungsträdgården som rest till Stockholm för att fotografera körsbärsblommorna.
23. Helsidor i kvällstidningarna om glassprovning av de nya smakerna.
24. Varm sol i nacken.
25. Ljusbruna fräknar på femtonåriga flickor.
26. Lukten av båtmotorolja.
27. Klippa av slitna vintertoppar till en rak page och se hårtussarna ligga i stora högar på frisörgolvet.
28. Tomatsäsongen och den sötsyrliga doften ur de gröna skaften vid grönsaksdisken.
29. Att pressa ner en stickad mössa djupt, djupt ner i väskan.
30. Cykla.
31. Knastret av isbitar som smälter i rosévin.
32. Sallad med fetaost till middag.
33. Ben E. Kings Stand By Me som ekar ut från grannens öppna fönster.
34. Kanariegult nagellack.
35. Färgglada krokusar på Floras Kulle i Humlegården.
36. När isen i Mälaren spricker upp av Waxholmsbåtarna som ska ta vårpeppiga pensionärer ut till Sandhamn.
37. Doften av nykokt sparris med smör och salt.
38. Upptäckten att ens fönsterrutor är dammiga efter en vinter i mörker.
39. Envisa maskrosor som petar sig ut mellan trottoarsprickorna
40. Att gå hem från jobbet och det är fortfarande ljust ute.
41. Att det händer nu. Inte sen. Inte om tre månader. Nu.

.

(från början en krönika jag skrivit för Sofis Mode, våren 2012).

Translation. A list about spring.

Nu är den här, min första roman, min lilla bebis, det finaste jag lyckats med i hela himla livet.

De första två exemplaren från tryckeriet fick jag gå och hämta för några timmar sedan hos förlaget. Så overklig känsla att jag knappt visste hur jag skulle reagera.

Så här ser den alltså ut. Jag tyckte det var finare att trycka alltihopet direkt på pärmen istället för att ha sånt där papper runt. Titeln är nedsänkt också så man kan känna den fysiskt, för sådant gillar jag så mycket på böcker.

256 små sidor totalt, även om vissa bara innehåller enstaka ord.

28 mars finns den i butik som sagt. Och nu på adlibris och bokus.
.

Translation. I got the first 2 copies of my novel today, straight out of the printing house. So surreal.

Oj, nu blir det mycket om boken men så får det bli nu. Nu har Bokus en kampanj där man kan köpa ett ex och få det signerat av mig! Jag ska sätta mig nästa vecka och skriva små hej och annat i dem.
Och förlåt för att kampanjen dyker upp så sent för er som köpt, det är inte jag som bestämmer sånt tyvärr. Helst ville jag att prick alla som förbeställde skulle få den signerad! Men jag kommer ha läsarträffar och annat sånt i vår och sommar och då kan vi ses och så kan jag skriva något fint om du vill.
Men om man vill ha finns kampanjen här i alla fall:

Och sedan har smakprov.se de sexton första sidorna som man kan provläsa och det kan man göra här om man vill:

Japp. Det var det tills vidare!

Idag är det inte vilken dag som helst, utan idag är det prick en månad tills Det handlar om dig landar i landets bokaffärer. Herregud, är orimligt nervös över hur det ska gå. För att peppa lite nu när det är så nära tänkte jag publicera de fem första sidorna ur min lilla roman.
Varsågoda:

Du kan förköpa boken på adlibris eller bokus.
.

Translation. The first five pages from my book that will be in stores in exactly one month.

Jag har skrivit ännu ett författarporträtt i samband med mitt boksläpp, denna gång för Sveriges Bibliotekstjänst. De ville att jag skulle skriva om min bok och mitt skrivande och då blev det såhär:

↓
Jag sitter på ett kontor, i ett annat land, på en annan sida av Atlanten än där jag växte upp. Det är januari tvåtusentolv och vi ska göra en stor reklamkampanj för ett känt ölmärke. Belopp på miljoner med dollar och löften om stora flådiga reklamfilmer och digitala kampanjer. Jag borde vara glad. Jag jobbar som kreatör på en av Amerikas bästa reklambyråer, varje fredag dricker vi öl och poppar popcorn och vi sitter i ett öppet landskap där de högsta cheferna hälsar på mig varje morgon. För en månad sedan fick jag en julbonus på en siffra jag knappt vågar uttala högt. Jag borde vara glad, lycklig och nöjd. Men det är jag inte. Trots att New York breder ut sig utanför mitt kontorsfönster vill jag inte jobba här något mer. Nej. Jag vill ju skriva klart den där historien. Den som kliar i vener och blodkärl och bakom ett och annat organ.

En dag – på ett av de där långa mötena som aldrig tar slut för att amerikaner ska vara så oerhört trevliga mot varandra och låta alla tala till punkt – ser jag mina fingrar öppna anteckningsappen på mobilen och börja skriva. Meterlånga anteckningar blir det efter några veckor. Jag måste skriva av dem till datorn, dela upp i kapitel och ett par månader senare räknar jag det till över hundratusen tecken. Jag skickar alltihop med mail till ett förlag. Skriver ursäktande att om det här kanske kan vara något, kanske inte, men jag kan skriva mer om ni vill.

Får ett svar veckan därpå:

Ja. Skriv mer. Skriv klart, vi vill läsa.

Det går ett helt år till. En januarimorgon tvåtusentretton bokar jag ett möte med mina amerikanska chefer. Jag säger upp mig. Trots ännu en julbonus, trots att det där fina ölmärket verkar vilja förverkliga vår idé till sist.

– Why? frågar de.

– För att förlaget vill ge ut den, svarar jag. Jag tror jag nog måste skriva sådant här nu istället för annonsrubriker.

Det går ännu ett år. Nu kommer boken ut. Nu publiceras den där saken, den som handlar om exakt allt det som reklammakande på tjusig adress på Manhattan inte handlar om. Nej, den handlar om att vara femton år och livrädd. Om hemmafester och hångel i garderober. Om att bli av med oskulder och annat. Om att fråga förbipasserande på gatan om de kan köpa ut öl och att frysa nästan jämt men ändå glömma sina vantar hemma. Men mest av allt handlar den om kärlek.

☆

Boken finns som sagt att förköpa på adlibris och bokus.