Hej! Här kommer svar på frågor de senaste två veckorna. Kan vara så att några frågor ramlat av, men då kan man bara fråga igen. puss.
hm undrar lite hur du tänker med racism och cultural appropriation med era ”indian hattar”?
→ Hej här kommer ett gemensamt svar till alla kommentarer angående våra fjädrar i håret på inlägget om dagen innan midsommarafton. För det första vill jag bara säga att jag verkligen uppskattade den goda tonen i kommentarsflödet! Det är nog första gången under min bloggtid där jag gjort något ett gäng inte gillat och jag inte blivit kallad ”vidrig”, ”dum i huvudet”, ”idiot”, ”ska aldrig mer läsa din blogg” etc. Så tack för det, att ni förklarar och visar misstycke utan att sparka. Det tyder på att internet ändå är på väg mot en vettigare plats på något vis där man inte bara säger saker för att det är kul att göra någon ledsen.
Så: mot kritiken – > Jag är medveten om vad kulturell appropriering är, men tycker att det är en snårig stig att valla sig igenom. När vi satte på oss fjädrarna till middagen så frågade jag osäkert: är det här kulturell appropriering eller inte? var går gränsen? För mig är det självklart att jag aldrig skulle sätta på mig en stor fjäderskrud och måla ansiktet, men dessa fjäderhattar symboliserar jag långt mer till min dagis-tid än native americans. De är färgade i karamellfärger och var ju inte en klassisk utklädnad på det sättet. Eller det kändes inte så då i alla fall. Så himla svårt det här med kulturell appropriering! Det är ju ett ord som just nu är på tapeten, men många gånger känns det som att det felanvänds och därigenom urvattnas. Min vän Nina skrev bra om det här exempelvis. Men jag är villig att backa såklart, och tar med mig det ni sa i bagaget och kommer inte att bära fjädrar i håret på detta sätt igen. Man lär sig något varje dag, så tack för det. Och tack återigen för att så många undvek smutskastningen och istället förklarade något så som man förklarat det för en kompis, ni anar inte hur mycket jag uppskattar det.
.
sandra, jag har panik. för ett halvår sedan träffade jag en kille som jag sedan bjöd ut på dejt, han hade flickvän och sa nej. för en vecka sedan sågs vi igen på en fest och det slutade med att vi gick hem ihop. sedan dess har jag suttit som på nålar och väntat på att han ska höra av sig, jag gillar honom så orimligt mycket. jag ville tänka att det bara vara en kul kväll men jag vill inte lämna det där, jag vill ha mer.
det här hade ju kunnat vara en fin grej om det inte var för att jag tänker att om han nu inte hör av sig nån gång, så är han inte alls intresserad, och allt jag kan tänka är att jag inte duger åt honom. han är för snygg för mig, det är därför han inte hör av sig. ska jag sitta här och vänta och isåfall hur länge, kan jag höra av mig själv och hur ska jag isåfall hantera det? jag borde väl bara tolka hans tystnad som ointresse men jag vill inte det. snälla snälla svara på detta så snart du kan.
→ Hej! En sak som jag undrar över när jag läser din fråga är om han fortfarande hade flickvän när ni gick hem med varandra? Om han har det, så är det ganska tydligt varför han inte hör av sig. Han har såklart ångest, och kanske till och med ångrar sig. Då måste du nog backa och låta de vara. Man ska inte in och rota i upptagna personer, det finns så många som kan bli sårade. Om han är singel: hör av dig! Sluta vänta om det äter upp dig. Skriv hej på fejjan, om inte annat för att stilla din egen ångest. Då får du fortare reda på om han vill något eller inte. Det värsta är att gå runt och vänta. Och tänk aldrig att någon kille är för snygg för dig, snygga killar är till för att hånglas med. puss.
.
Jag undrar en sak, du som liksom jag har ett stort intresse för att träffa folk i festliga sammanhang. Jag känner att jag börjar må dåligt utav mitt drickande, jag mår dåligt allmänt och brukar känna mig lugnare då jag dricker, det har ju den effekten tyvärr. Jag tycker att det är så svårt att komma nykter till ett sammanhang där andra dricker alkohol men vill inte heller känna att jag måste dricka, man umgås med alkohol så himla ofta ju. Jag tycker om att vara berusad men mår inte bra av det i efterhand. Så jag blir så stressad över att det är så jag gillar att umgås, tycker liksom att jag blir lite skönare, lite roligare, lite lugnare. Jag vet inte, men har du några tips på hue jag kan tänka? Vill ju inte välja bort den livsstilen men vill inte känns att jag alltid måste dricka till ett visst tillstånd. Tack för fin blogg!
→ Hej! Man ska inte dricka när man mår dåligt! Jag vet att det är lätt att säga, men problemet låter ju som att det är långt mycket större när du skriver att du mår dåligt i allmänhet. Kanske behöver gå till någon att prata med. Det är aldrig liksom bra att använda rusningsmedel för att ”försvinna” i. Det är så beroenden uppkommer och de tenderar ju aldrig att sluta bra. Ta dig själv och ditt mående på stort allvar, var försiktig och var inte rädd att ta professionell hjälp, och kanske till en början prata ut med en vän du litar på. Och testa att ta en vit månad, det är ju vanligt och en bra grej för att bryta mönster. tusen pussar.
.
sandra, jag behöver hjälp med en sak. hur vet man att man är kär egentligen? jag är för första gången tillsammans med någon nu och jag tycker så mycket om honom fast kär är jag inte. eller jag tror inte det, men jag har aldrig varit kär så jag kan inte veta. det jag undrar är alltså hur det känns att vara kär, för jag är så rädd att jag går och väntar på det här stora som beskrivs i böcker och filmer, men tänk så är inte kärlek så utan jag går och väntar på något som aldrig kommer hända. kanske är jag väldigt naiv men är så himla osäker.
→ Hej gullis! Ibland kommer kärleken som ett KABLAM och ibland smyger den sig på. Ibland är den som ett zoo i magen och ibland som kolsyra längst med armarna. Det är omöjligt för mig att veta hur du känner, men några säkra tecken är till exempel om du inte vill hångla med någon annan än honom, om du längtar efter honom när han inte är där, om han luktar något helt överjäkligt gott.
Jag tror inte att du går och väntar på något som aldrig kommer hända. Kärlek är sjukt snurrigt och slår en hårt stundtals. Men, med det sagt tycker jag du kan ge den här grabben lite tid och känna efter, för ibland kan den träffa en efter ett tag och det är lika storslaget ändå. puss.
.
Men du, vart är Michelle någonstans? Ser att ni inte träffas så mycket (eller hon är inte med i dina bilder.. Hahah)
Ni verkade ha det så fint tillsammans. Btw eran podd var bäst
→ Oj oj oj vad många frågar om det här.. Förstår om ni är nyfikna, men plis, vissa saker kan jag inte skriva om i bloggen för att värna om andras (och mitt för den delens) privatliv. Jag och Michelle umgås för tillfället inte. Det finns många anledningar till det. Ibland är det så när man är väldigt väldigt väldigt nära en kompis tror jag, att man behöver pauser för att sedan hitta tillbaka till varandra. Jag är alldeles säker på att det här kommer att reda ut sig, men tills vidare har vi en break. Det är väldigt sorgsamt men ibland kanske det helt enkelt behöver vara så. Det kommer lösa sig.
.
Hej Sandra! Jag älskar dina bilder som du har på din blogg. Det är alltid så fint ljus och skärpa och det är alltid så bra bilder på människor, när det inte vet om att bilden tas. Jag undrar om du har en fotograf som följer med dig och tar bilder, eller om du bara ber någon att ta en bild. Haha ganska konstig fråga, men jaja. Jättefin blogg förresten, älskar den <3 <3
→ Haha älskar att du tror att jag har en fotograf som följer med mig och tar bilder! Vilken lyx det hade varit! : ) Nej jag tar alla bilder till bloggen om det inte står något annat (exempelvis i det här träningsinlägget hade vi en fotograf vilket står längst ner!) Den enda som jobbar med bloggen är jag. Jag som skriver, jag som svarar på era meddelanden, jag som publicerar och jag som tar bilderna (ja eller ibland räcker jag över kameran till en kompis på fest då så att jag själv ska hamna på bild) : ) kram.
.
Hur har du tagit bilden på dig själv där du ligger på sängen? Är det Magnus som agerat fotograf eller har du hängt kameran i taklampan…? Älskar dina bilder!
→ Jag la kameran i taklampan faktiskt och tryckte på självutlösaren. puss och tack!
.
Kanske en knasig fråga, och kanske svår för dig att svara på, men hur kommer man igång på Pinterest ordentligt? Jag pinnar på som bara den men får inga direkta följare, och det vill man ju ha. Puss
→ Här finns en liten Pinterestguide! Följ många så brukar antalet av ens egna följare även växa. Vet faktiskt inget annat knep? puss.
.
Hej Sandra och alla ni där ute! Skulle behöva hjälp för just nu känns det som jag går sönder. Är i ett ett låååångt förhållande med det många som skulle beskriva som drömpartnern. Vi bor ihop, jag älskar hans familj och vi har även pratat om barn och allt. Men på sistone känns det som något som skaver. Vi grälar av att bara göra mat ihop, fäller syrliga sårande kommentarer och vi har diskuterat det här om och om igen men inget händer. Ibland tittar jag bara på honom och undrar om det verkligen ska vara såhär. Samtidigt kan jag inte tänka mitt liv utan honom, bara tanken på att ens diskutera att göra slut känns alldeles för stor och skrämmande. Jag är så rädd för att bara stanna av bekvämlighetsskäl eller rädsla och så rädd för att riskera mannen i mitt liv över lite tvivel. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill älska honom och bli älskad, men hur läker ett förhållande efter så många sårande gräl? Förlåt för svammel men jag vet ingenting längre tror jag
→ :’ ( Åh. Att göra slut är något av det svåraste som finns, så jag fattar förvirringen. Det är i alla fall så, att om man måste göra slut till sist, så kommer man klara det. Man kommer att kunna ställa sig upp och man kommer må bra igen. Livet är inte till för att må dåligt av och man ska vara med någon man mår bra av. Men man ska nog heller inte ta förhastade beslut. Ni måste nog verkligen sätta er ner och prata på riktigt om det där som känns läskigt. Är det värt det? Orkar ni? Vill ni kämpa? I långa förhållanden hamnar man ju i ups and downs och det är ju inget fel med det, det är så för alla. Om några månader kanske svackan är över. Vänta lite och se, och försök prata på riktigt med varandra. Du visste säkert alla dom här grejerna innan, men ändå lycka till, det kommer bli bra hur det än blir <333
.
Hallå! Jag undrar hur du hänger upp amplarna i fönstret? Hänger de i nån sorts krokar eller? Nyfiken för jag har också höga fönster och skulle vilja minska lite på insynen med något hängande grönt
→ De hänger i krokar som vi borrat i taket. Köpte på järnia, ser liksom ut som classic krok.
.
Hur lång är guldkedjan du har på dig i andra bilden, den från Cannes? Perfekt längd tycker jag!
och
Hur många ord, eller tecken, eller vad man nu räknar med, innehåller en krönika?
→ Oj jag vet inte hur lång den är, jag fick den när jag var jätteliten. Man kan ju ta med en bild och fråga på exempelvis guldfynd! En krönika brukar innehålla mellan 2000 – 3000 tecken vanligtvis. De jag skriver i Metro ska vara ungefär 2700 tecken. Kram.
.
För det första, hur fotar du på kvällen när det är mörkt ute? Alltså om du kan förklara så någon med noll koll på kameror förstår. (Har en Canon EOS som jag aldrig tagit mig tiden att lära mig)
För det andra, när du gör dina filminlägg; brukar du ta screenshots under tiden du tittar eller går du tillbaka efteråt och gör det? Konstig fråga kanske.
→ Jag fotar på kamerainställningen ”M”. På kvällarna har jag jättehögt ISO (ca: 1600 – 3200) och sedan snurrar jag åt vänster på den lilla snurren som sitter uppepå kameran. Då ändras exponeringstiden, det vill säga hur länge det kommer in ljus i kameran. Ju lägre siffror desto mer ljus (det är siffrorna som står på skärmen högst upp till vänster). Men, ju lägre siffror, desto stadigare måste du hålla kameran för att det inte ska bli suddigt.
Den andra frågan förstår jag tyvärr inte riktigt?
.
Hej Sandra! Förlåt om det här känns jobbigt och personligt, verkligen inte menat så, men jag frågar ändå så behöver du inte svara om du inte vill. Noterade att du inte skrev om någon midsommar när du och L var ihop (*stalkar* hah) och undrade mest om du tror ni någon gång kommer bli vänner, eller typ, hänga på samma fester och så(kanske ni redan gör)? Minns att du träffade T på en festival förra året eller vad det var och att du skrev att det var kul, men känns som att det var värre med L.
Liksom, kan en vara kompis med sitt ex? Blev dumpad för ett tag sedan (tror han hade hittat någon annan redan när det hände för satan i gatan vad fort det gick för honom att hitta en annan tjej) och saknar liksom honom som person. Vet inte hur det skulle vara dock, för det känns inte som han vill träffa mig.
Fan vad rörigt det här blev. Förlåt.
→ Jag tror absolut att man kan vara kompisar med sitt ex efter en tid, när alla känslor är borta etc. Men jag tror att sådana grejer tar tid. Jag och T gjorde slut för drygt 8 år sedan och allt det svåra jag kände kring vårt break-up känner jag inte längre. Dessutom tycker jag om honom som människa. Jag och L:s avslut var knepigare och ärligt talat tror jag aldrig någonsin att vi kommer att bli vänner. Jag vill inte ha något med honom att göra och tycker inte om honom. Jag tror att för ditt ex måste du nog ge det lite tid. Det blir ett tomrum när man gör slut, men man får kanske fylla det med annat. Det är inte förrän båda känner sig redo som man kan jobba upp någon slags vänskap. Tror jag i alla fall. puss.
.
Hej Sandra!
Jag har en fråga till nästa frågestund. Det är nämligen så att jag till hösten ska bege mig till USA, mer specifikt California, för att plugga i ett år. Jag har drömt om att bo i USA så himla länge, mycket efter att ha följt din blogg i flera år och därmed blivit galet inspirerad. Men nu när det börjar närma sig har jag blivit så otroligt nervös och ångestfylld. Är väldigt familje- och hemmakär och börjar undra om detta verkligen var rätt beslut, samtidigt måste jag verkligen lämna staden jag bor i för jag är så uttråkad här. Hur hanterar man bäst att flytta till ett annat land när hela ens familj är på andra sidan jorden? Är kulturkrocken jobbig? Har hört att amerikanare är väldigt olika svenskar och att det kan bli lite jobbigt i början. Har du några tips på hur man ska tänka/vad man kan göra där för att känna sig mer hemma och pepp på att vara där? Tack för övrigt för en grym blogg, har läst den praktiskt taget varje dag i 8 år och blir aldrig besviken! Puss!
→ Hej! Att flytta utomlands är ju läskigt, men då får man liksom inte glömma att allt hemma är ju kvar! Dina familj och vänner är ju där! De försvinner ingenstans. Och äter hemlängtan upp dig, då är det ju bara att flytta hem. Man får det, det är okej. Det får man liksom inte glömma heller, att inget är definitivt. Och vänner kommer du få, särskilt om du ska plugga för då hamnar du ju i samma klass som ett gäng människor. Äventyr är till för att göras, det kommer bli bra. Kulturkrocken finns såklart där, men kalifornier är väldigt trevliga och varma. Njut! puss <3
.
Häj!
Magnus svarta glasögon (som han visserligen inte har på någon utav bilderna här ovan), vars har han köpt dem?
→ Sunbuddies heter dom, finns exempelvis på Tres Bien Shop. Kram.
.
Hur gör du med utomhusväxter typ smultron och kaprifol på vintern, står de inne då?
→ Nej de klarade sig ute hela vintern! Vet inte om det är vanligt eller för att det var en försiktig vinter, men det gick bra i alla fall. kram
.
Är du och Joakim inte kompisar längre? Känns som att det har något att göra med hans flickvän? Eller din pojkvän?
Är ni bara kompisar när ni är singlar?
→ Nej nej vi är jättebra kompisar. Han jobbar bara väldigt mycket just nu. Vi har en vänskap där vi umgås intensivt i perioder och däremellan ses då och då. Så har det alltid varit (förutom under de där åren när vi inte umgicks) och jag tycker det finns något fint i det. kram.
.
Åh Sandra du är så bra så tänkte att du kanske kunde hjälpa mig med? Detta kommer låta urlöjligt och superknas men jag undrar hur man vet när man är tillsammans med någon?? Jag är snart sexton år och har aldrig varit ihop med någon förut, inte ens varit kär. Nu är jag det, och han är kär i mig också, men vet inte om jag kan kalla honom pojkvän (även om jag hemskt gärna vill det). När vet man att det är okej att kalla någon pojkvän/flickvän? Hur frågar man, hur gör du för att veta? Hoppas du förstår mina virriga funderingar. Kram!
→ Fråga! Jag har haft tre förhållanden, och i ett av dem har jag frågat och i två av dem har snubben frågat. Det e liksom bara att göra. Typ säga ”skulle du kalla mig din flickvän nu?” eller ”är vi ihop?” eller ”vill du vara min kille?” eller rätt och slätt ”får jag chans på dig?”. do it do it lycka till puss!
.
Skulle inte du kunna visa dina vackraste badkläder? Känner mig peppig på sommaren men har inga bra badkläder,du kanske kan tipsa?
→ Här är alla mina badkläder:
Asos har många i olka färger där man kan välja egen passform och utstyrsel liksom. Den här är där ifrån.
Den här kommer från Monki. De är bra på högmidjade bikinis med fina mönster.
Den här är från Calzedonia, som har massa med fina prints och är billiga också.
Norma Kamali är ett flott märke som gör superfina vintageinspirerade baddräkter och bikinis med jättebra passform. På modcloth.com kan du hitta liknande för en billigare peng!
.
Vet du. Nu på midsommar så fick jag mysa extra mycket med en pojke. Och sen idag tog jag mod till mig och skrev till honom. Så nu ska vi nog på samma fest igen. Snart. Hela jag är liksom full av pirr. Han verkar så fin.
Vet du vems förtjänst det var att jag tog mod till mig och skrev till honom? Jo, din. Din, din, din. Din. Det var din himla underbara förtjänst. Alla dina ”men köör”, ”bara skriv, vetja” och ”vad är det värsta som kan hända?” fick mig att bara kööra och skriva. Allt ditt pepp och alla dina ord gav mig mod. Skitsamma om våra gemensamma vänner skrattar åt mig för att jag tycker han är fin. Skitsamma om det inte blir vi två som ligger i gravarna bredvid varandra om sisdär 80 år. Skitsamma. Allt som betyder något nu är att jag vågade skriva till honom. Och att vi nog snart ska på samma fest igen. Det betyder också något.
→ WOHOOO! Älskar modighet! Det är banne mig det finaste vi har <3
