Här var det ny bok utläst hemma hos mig. Den här gången Sara Stridsbergs Beckomberga, en tokhyllad skönlitterär historia om Beckomberga, mentalsjukhuset utanför Stockholm som var öppet mellan 1935 till 1995.

Historien handlar om Jackie vars pappa Jimmie Darling blir inlagd på Beckomberga när hon är liten. Där sitter han sedan fram tills att hon är vuxen och Beckomberga bommar igen. Jackie tillbringar mycket tid på mentalsjukhuset, både med sin pappa och de andra patienterna och snart är de sterila korridorerna hennes andra hem.

Boken hoppar mellan årtal och skeenden, vi får lära känna Jimmie Darling som ung, Jackie som vuxen och tiden däremellan. Jackies mamma Lone som rymmer till Svarta Havet när saker gör för ont och tiden innan Jimmie togs till Beckomberga. Och tiden efter.

Det här är en bok proppfylld med vackra formuleringar och magiska beskrivningar, fantasifulla liknelser och metaforer. Sara Stridsberg har ett säreget språk som är poetiskt och trolskt utan att det blir för pretentiöst. Jag tycker mycket om böcker där språket får ta stor plats, men trots det fastnar jag inte till hundra procent för Beckomberga. De målande naturbeskrivningarna sträcker sig ibland över en halv sida och en mening kan hålla på i fyra rader. Jag kommer aldrig riktigt in i historien, till den där bästaste berättarplatsen när världen utanför försvinner. Så som det är med en riktigt bra bok ni vet.
Beckomberga är välskriven men inte särskilt välkomnande på något vis, det känns som jag hela tiden är på utkanten. Kanske är det det dramaturgiska drivet i boken som saknas, vad vet jag.

Rekommenderas för en språklig läsupplevelse med massa vackra ord och meningar att stryka under men kanske inte helt en bok att försvinna in i enligt mig.
Flora har också läst den såg jag, och tyckte annorlunda!

Finns exempelvis att köpa här eller här.

Jag älskade Per Nilsson när jag gick i mellanstadiet och högstadiet. Jag har läst Hjärtans Fröjd och Korpens Sång och Du & du & du flera gånger. Nu när jag skulle åka till Frankrike tänkte jag att jag skulle läsa om någon av dem, men de fanns inte i bokaffären :'( Däremot stod hans nya roman Otopia och tronade på ungdomshyllan. Så den fick följa med istället.

Otopia handlar om platsen Otopia. Den som blev till efter Det Sista Kriget och Floden. Efter att det samhället vi bor i nu tog slut och förstördes. De människor som fanns kvar bestämde sig för att bygga upp något nytt och i den nya världen bor Miqi. I Otopia finns inga pengar, inga ägodomar, inga klasser, inga politiska partier och inga kärnfamiljer. Här hjälps alla åt att bygga världen ny. I skolan lär hon sig om hur det var förut, och hur viktigt det är att det aldrig någonsin ska bli så igen.

Boken tar sin början då Miqi börjar fundera kring den värld hon själv lever i. Det ska ju inte finnas någon svartsjuka, men varför sprider sig då ett mörker när hennes pojkvän hånglar med Fathima? Och familjeband ska inte vara viktiga, men varför känns det då så mycket när hon av en slump möter sin syster? Och vad gömmer sig egentligen på andra sidan Muren?

Inga samhällen är perfekta, det vet vi ju. Otopia är inspirerad av boken Utopia som skrevs i början av femtonhundratalet. Där beskrivs Utopia som ett idealsamhälle där alla har rätt till ett värdigt liv. Privat egendom och pengar finns inte och där råder rättvisa och jämlikhet. Precis som i Otopia. Just jämställdheten trycker Per Nilsson extra på. Miqi och de andra får lära sig i skolan hur viktigt det är att respektera alla människor, oavsett kön. Att de skillnader som finns, som till exempel att män ibland är starkare, inte för den skull ska utnyttjas.

Miqi är helt fri i sin sexualitet på ett väldigt fint sätt. I Otopia pratar om sex helt öppet, man skäms inte, man gör sig inte till. Man säger när man har lust och inte och man respekterar varandra. Det och mycket (mycket!) annat är tankeväckande och eftersträvansvärt i Otopia. Samtidigt döljer sig saker under ytan. Varför pratar ingen om Muren? Varför är vissa frågor förbjudna och andra inte? Och vad är det egentligen i det vatten som de måste dricka tre gånger dagligen?

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Språket är poetiskt men lättläst, tonen stilla men med något oroligt puttrande under ytan. Har haft svårt att sätta mig in i den bok jag läser just nu för att jag på något vis längtar tillbaka till den här. Rekommenderas.
Finns exempelvis HÄR eller HÄR.

Jag har en idé om att ungefär var femte bok jag läser ska vara en klassiker. För det första: är det en klassiker så måste den rimligtvis vara bra. Dessutom känns det som att man borde ha läst dem, jag vill ha de avcheckade helt enkelt.
I april plockade jag åt mig den här flygplatsen: George Orwells dystopi-roman 1984. Den är skriven 1948 och handlar om en potentiell framtid (år 1984 då) där allt helt enkelt gått åt helvete.

Boken handlar om Winston Smith som lever i ett samhälle som är helt kontrollerat av regeringen. Livet består av konstant övervakning och det går inte att lita på någon. Det ledande partiet heter rätt och slätt ”Partiet”. Där styr Storebror (begreppet uppkom från denna bok) och de är helt öppna med sin manipulation och sin styrning. Människovärdet är inte längre intressant, staten är det enda viktiga. Winston arbetar på ett kontor där han skriver om historien genom att ändra siffror och namn i gamla nummer av tidningar och böcker. Det är för att Partiet konstant ska ha rätt, vad som har hänt på riktigt är inte intressant, finns det inga andra bevis utom det som går att läsa är det den enda sanningen.

Boken tar avstamp i en dag i Winstons grå liv där han har börjat tveka på om det alltid sett ut såhär. Tänk om det funnits en tid i mänskligheten då man fått tillåtelse att vara kär, en tid när man fått äta sig mätt eller till och med inte blivit övervakad dygnet runt? Winston vet inte, men han har en känsla av att det borde ha gjort det.
Samtidigt möter han och förälskar sig i Julia, en ung och rebellisk kvinna som hatar partiet. De börjar ses under försiktiga möten på dolda platser, börjar fundera tillsammans på om det finns någon väg ut.

Boken gavs ut strax efter andra världskrigets slut och beskriver på många sätt en potentiell framtidsvärld, så som det faktiskt hade kunnat bli efter Hitler och Stalin.
Vad jag inte var beredd på när jag slog upp boken är att den är sjukt läskig. Alltså läskig på ett kan-ej-släcka-min-lampa-kommer-drömma-mardrömmar-hela-natten-läskig. Kanske borde jag ha förstått det, men trodde framförallt att den skulle vara politisk. Hur som helst, blev väldigt berörd av denna hemska sorgsamma roman som fortfarande känns väldigt relevant. Vilket är så otroligt ledsamt.

Minuspoäng är kvinnoporträtteringen (den är ju då skriven på fyrtiotalet), där kvinnor genomgående beskrivs ut efter sina kroppar och är ofta ganska dumma. Minuspoäng nummer två är dialogen som ibland känns som från en pilsnerfilm med Åsa-Nisse. Julia kallar Winston ”gulle-dej” genom hela boken vilket fick mig att gnissla tänder. Vem säger ens så. Antar att den är långt mycket bättre under de sektionerna om man läser den på engelska, men jag tror den språkmässigt hade varit för komplicerad för mig då.

En läsvärd mardröm med ett knippe gulle-dej för mycket helt enkelt.

.

Translation. Finished the classic 1984 by George Orwell recently. A dystopian novel set in a possible future world of tyranny, dictating and public manipulation. Read more here.

Här kommer två boktips i ett för att de hör ihop. Det är Karolina Ramqvists Flickvännen samt uppföljaren Den vita staden.

Vi börjar med Flickvännen. Den handlar om Karin som är ihop med John. John är alfahannen i ett gangstergäng. En morgon försvinner han iväg på ett jobb utan att berätta hur länge han ska vara borta. Karin lämnas kvar i deras hus med en mobiltelefon med ett kontaktkort.

Det är inte första gången det händer förstås, som det kanske är om man lever med en kriminell man som försörjer en.

Boken utspelar sig enbart i huset, där Karin går omkring och väntar. Hon försöker få timmarna och dagarna att gå fortare genom att bläddra bland TV-kanalerna, göra manikyr, kedjeröka och ta lugnande tabletter.

Så spännande bok, långsamheten gör att det kryper i en, man sitter konstant på helspänn och väntar på att något fruktansvärt ska hända.

:'(

Bok två, Den vita staden, kom ut i år. Det är en fristående fortsättning, dvs att man egentligen inte behöver ha läst Flickvännen. Fast jag tycker nog att man ändå borde ha gjort det. Så mycket som binder ihop dem.

Utan att berätta för mycket har det nu gått några år, och Karin sitter i samma hus, men den här gången är det inte hennes längre. Kronofogden har lagt beslag på det och Karin är pank och dessutom nybliven mamma. Den vita staden handlar om några panikslagna dagar när Karin försöker göra allting bättre.
Två otroligt bra böcker, hög spänning, väldigt sorgligt och mycket välskrivet.

Här är en recension jag skrev för några år sedan om Karolina Ramqvists bok Alltings Början.

Translation. Two Swedish books I’ve just finished.

Jag köpte en märklig liten bok på bokrean. Den handlar om en man vars hustru en dag börjar krympa.

En onsdag kommer en rånare in på en bank, men istället för att råna banken och de tretton besökarna på pengar och värdesaker begär han en sak av varje person; det som betyder mest för dem. Han får till exempel en miniräknare, ett bröllopsfotografi och en poesibok. Sedan försvinner han iväg och strax därefter börjar besynnerliga saker hända med de drabbade.

En av dem sitter på ett café då hon upptäcker att hennes hjärta förvandlats till en bomb.

En annan förvandlas till godis.

Och berättarröstens fru börjar krympa. Mer och mer för varje dag tills de börjar frukta att hon kanske helt kommer att försvinna. Bankbesökarna startar en stödgrupp där de ses varje vecka för att försöka lösa sina problem, men en efter en faller av för att de helt enkelt dör på ett eller annat sätt.

Ja, och sedan händer massa andra grejer. En mycket kort liten bok, jag läste ut den på under timmen. Väldigt härligt skriven och rolig, dock med lite lökigt slut, men what to do. Dagens boktips.

.
.

Translation. ”The Tiny Wife” by Andrew Kaufman is a tale about a man who’s wife starts to shrink after a suspect bank robbery. Rather than demanding money or jewelry, the robber asks each of his thirteen victims to surrender that which they hold most valuable. Read more or buy it here.