Fin bild Rebecca tog på mig utanför Berns i förrgår. Som ni ser bytte jag kjol i sista sekunden. Jackan har många undrat över (igen), den är som sagt från Petit Bateau. Nu har jag förresten inte färgat håret sedan april, så här har ni min riktiga hårfärg i princip. Strawberry blonde på ett ungefär.

Och! Min novell Djuret som utkom i vintras på förlaget Brevnoveller finns nu att låna på Biblioteket! I samband med det har den blivit fint recenserad av Sveriges Bibliotekstjänst:

”Vi får här följa den namnlösa kvinnliga berättaren som försöker komma över ett förhållande som tagit slut. I återblickar berättas hur relationen har varit och framförallt om den stora djurfobi exet lidit av. För att just få bota den djurlängtan som uppkommit hos huvudpersonen efter det två år långa förhållandet reser hon på safari. Efter några dagar hemma börjar resväskan röra sig. Denna upptäckt får huvudpersonen att smida en lömsk plan. Precis som i Beijers ungdomsbok handlar denna historia om de stora känslor kärleken kan föra med sig. Språket är det starkaste kortet i Djuret, det är enkelt men samtidigt ligger det mycket dolt under ytan. Beijer lyckas i novellen förmedla en berättelse som ger upphov till många frågor och diskussioner. Djuret är väl värd att läsas många gånger.”

Annars finns den att köpa på Adlibris och Bokus för ca 50 kronor.

Och så fotade Emma Svensson Gustav, Elsa och mig i förrgår också! Jag blir ibland fortfarande lite förvånad när jag upptäcker att jag inte är lika lång som mina kompisar. Känns liksom så när man hänger (är 162 cm om någon undrar förresten).

Denna bilden är så mycket <3

.

Translation. Some pictures taken by Rebecca Fexby and Emma Svensson at Fashion week two days ago. Also my short story ”The Animal” is now available to borrow at the libraries in Sweden.

För några veckor sedan blev jag klar med den här. The Secret History eller Den hemliga historien på svenska, av Donna Tartt. Den kom först ut 1992 och blev extremt populär direkt, det var den där man skulle sitta och läsa i caféefönster för att se viktig ut fick jag höra. 🙂
Jag tror att jag har fått den rekommenderad i kommentarsfältet säkert är tio gånger, och alltid: lova att läsa på engelska!
Så det har jag då gjort denna sommar. På baksidan har en recensent citerats: ”It takes my breath away, it is so accomplished.” Och den meningen beskriver den här boken ganska så bra faktiskt.

Boken handlar om Richard som börjar på en internatskola i Vermont. Han fastnar direkt för klassen som studerar antik grekisk kultur och latin. De är bara fem elever, håller till i en annan del av skolan och det går alla möjliga rykten om de något annorlunda karaktärerna. Efter en del övertalning lyckas Richard börja i klassen som hålls av en rik gammal professor med något annorlunda undervisningsmetoder. De fem eleverna är bästa vänner och de bjuder in Richard i deras grupp. De umgås inte med några andra än varandra och vänskapen är intensiv. De ses nästan dygnet runt, spenderar helgerna på herrgårdar, flådiga restauranger, har långa middagsbjudningar och dricker och dricker och röker och röker.
Allt eftersom historien utvecklar sig förstår man att det finns något ohälsosamt och kliande i vänkretsen, en manipulativ jargong och nästan ett ägande. Och en dag sker ett mord.

Det här är en psykologisk thriller på lite över 600 sidor. Vad som fascinerade mig är hur extremt detaljrik den är. Flera gånger kom jag på mig själv med att tänka: ”hur kan INTE det här ha hänt? Ingen människa i världen kan ha en så perfekt utstuderad värld bara i sitt huvud.” Varenda scen är så självklart utmejslad och man BOR i den här boken och ingen annanstans när man läser.

The Secret History är något av det mest fantastiskt jag läst, det går inte att plocka ut enskilda delar egentligen, man får bara sätta sig ner från början och låta sig svepas iväg. Iväg och låna eller köp. Bara gört.

.

Translation. Finished The Secret History by Donna Tartt a few weeks ago. Such a brilliant book, loved every page.

Läste ut Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt förra veckan. Jag köpte den efter att tre bloggläsare hade rekommenderat den till mig, oberoende av varandra. Ett enda litet exemplar fanns kvar i min närmaste bokaffär, så det måste förstås varit ödet.

Låt vargarna komma handlar om fjortonåriga June som bor i en förort till New York tillsammans med sin syster Greta och deras mamma och pappa. Året är 1987 och Junes morbror Finn är sjuk i aids. Faktum är att han dör ungefär trettio sidor in i boken. Finn är Junes allra bästa vän, han bor i en inbonad lägenhet mitt på Manhattan, målar tavlor, kan allt om historia och är allt det som hennes klasskompisar inte är. När han dör vet hon inte vad hon ska ta sig till.

På begravningen ser hon en man som smyger omkring i utkanterna av sällskapet. ”Han är inte bjuden” informerar hennes syster Greta. ”Det är Finns speciella vän, han som dödade honom.” Här kan man förstås börja ana att Finns pojkvän, eller så kallade ”speciella vän,” och June kommer att hitta till varandra om några kapitel. Och visst gör de det, trevande och på ett sorgligt men högst nödvändigt vis, eftersom de är de enda två i hela världen som älskat samma person lika högt.

Låt vargarna komma är en väldigt fin bok. Den handlar både om att vara fjorton år och ganska ensam, om att sakna någon som aldrig mer kommer komma tillbaka och om att hitta vänskap på oväntade platser. Och om kärlek såklart. Och lite mysterier är förstås också inbakade. Stundtals lite för amerikansk om ni förstår, men inte så att det emot för mycket.

Jag tycker boken i sin dramaturgi och på många sätt i sitt ämne liknade John Greens Förr eller senare exploderar jag men till skillnad från Greens bok där jag ibland kunde känna att dialogen var krystad och inte alltid särskilt verklig, tycker jag den här författaren lyckades så otroligt bra med det. Boken känns liksom, så himla verklig. Karaktärerna pratar som man faktiskt pratar, handlingen är oförväntad och boken är så otroligt välskriven och stundtals himla sorglig.

Och kunde känna igen mig och komma ihåg hur det är att vara fjorton någonting och bygga upp världar i hemlighet där allting var precis motsatsen till hur det egentligen var på riktigt. Finns här eller här.

.

Translation. Just finished Tell the Wolves I’m Homeby Carol Rifka Bunt. Such a lovely book, read about it and buy it here.

Som några av er kanske har koll på har en av mina gulligaste vänner Nina gett ut en bok. Bara en sån sak. Den heter Meningen med hela skiten och handlar om jobb och karriär. Tyckte Nina beskrev det så bra själv, att man kan hitta information överallt om hur man skriver ett CV, men tänk om man inte ens vet var man vill skicka det då? Det är väl ungefär det som är grejen med den här boken, hur man kommer på vad man vill göra och hur man mår så bra och har så roligt som möjligt när man gör det.

Förutom att skriva mycket om sin egen karriär, och skolgång, och funderingar både som sextonåring och trettioåring, innehåller boken många vettiga handfasta tips. Tips som jag tror är viktigare än de flesta faktiskt; när man är nitton år och tror att hela världen har ögonen på en när man försöker lokalisera sig fram i det som kallas framtid. Ibland kan det exempelvis vara absolut högst nödvändigt att någon förklarar att ingen faktiskt bryr sig om en. Det är inte hela världen om man gör lite fel, eller byter karriär, eller hoppar på en läskig sak för att sedan direkt hoppa av den. Det löser sig.

Ett helt kapitel handlar om våra år i New York ur en yrkesmässig synvinkel. Om någon ny bloggläsare missat: Jag och Nina flyttade till New York 2010 för att vi fick jobb som ett kreatörsteam på en reklambyrå. Jag stannade sedan två och ett halvt år och Nina dryga två. Här har jag skrivit om när vi tog beslutet och vägen till utomlandsflytten.
Kapitlet handlar exempelvis om vad man ska tänka på när man flyttar utomlands och om amerikansk arbetsstruktur. Och om vår tid där såklart.

Älskade detta stycket.

Och så skriver Nina mycket om hur viktigt det är att inte glömma att ens kollegor även kan vara ens bästa vänner. Med ett exempel från en midsommar i New York när jag var väldigt väldigt ledsen och hon tog hand om mig. Här är  förrresten en gammal krönika från Sofis Mode när jag skrev om samma kväll (klicka för större bild).

Här är också ett bra men inte så alltid självklart tips (fast det borde). Man ska må bra och då måste man försöka strukturera upp sitt liv så merparten av det man gör är något man inte får totalångest av. Allt kan inte vara roligt såklart, men det ska heller inte göra så man ligger sömnlös.

Läs den! Alla ni som ens funderar litegrann kring yrkeslivet, oavsett om ni är mitt i det eller på väg in i det, jag tycker den här boken gör en lugn på ett väldigt bra sätt. Och glad & pepp för den delen med. Finns att köpa här och här.

Och blev så glad när jag hittade det här längst bak i boken <333333

.

Translation. One of my best friend’s Nina has written a book about work and career and it’s awesome.

Imorgon tisdag är det frukost och högläsning ur min bok på fina hotellet Miss Clara, det hela anordnas av Early Art.
Mellan 8.00 och 9.00 kommer jag läsa ur Det handlar om dig medan ni kan äta frukost och lyssna innan det är dags att åka iväg till era jobb eller skolor. <3 Mysigt va? Kom kom!
Du måste anmäla dig för att vara med och det gör du här, platserna är begränsade.

Förresten handlade bokpodden Ett eget rums senaste avsnitt om min bok och då sa dom att det var den bästa boken de läst i podden hittills och jämförde den med Françoise Sagans romaner åh <3

puss!

Translation. Tomorrow morning I am reading aloud from my book at the hotel Miss Clara in Stockholm.