I förrgår såg jag om Josie and the Pussycats, något av en kultfilm från 2001 (och även en tecknad serie från sjuttiotalet). Filmen är lite som en yngre och snällare variant av Mean Girls för tweenies kan man väl säga.
Filmen tar avstamp här, i pojkbandsvärlden som var exploderande stor vid den tiden. Ett Backstreet Boys-esqueband sjunger sin nya singel på en flygplats och fansen har samlats för att gråta och skrika.
Bara några timmar senare rapporterar MTV News att bandet dött i en flygkrasch. :O
Deras manager har av någon anledning bara en dag på sig att hitta ett nytt popband och råkar av en händelse nästan bilkrascha in i The Pussycats. De har tidigare bara spelat i gallerior och bowlingshallar men skriver kontrakt inom några minuter med världens största skivbolag.
Obligatoriska make-over scener.
Musikvideo-inspelning!
Inom en vecka är de världens största band.
Vad vi som tittare får reda på ganska fort är att det elaka skivbolaget lägger in subliminala meddelanden bakom textraderna som får världen att konsumera mer. omg omg.
Hela filmen är en satir på det extrema märkes-och-konsumtionssamhället som då definitivt regerade. Exakt allt i filmen är brandat, från duschar till hajarnas vatten på Akvariumet.
Och självklart blir det slitningar i gruppen när de dolda meddelandena i deras egen musik börjar påverka självaste Josie and The Pussycats.
Väldigt knäpp film med så många bra one-liners som man vill skärmdumpa och pinteresta genast (borde laddat ner en subtitlad version känner jag nu såhär i efterhand). Och exakt ALLA som var störst vid den här tiden är med.
Dessutom! Kattöron i alla färger! Kickers-make-up! Parker Posey!
.
Translation. Re-watched Josie and the Pussycats two night ago. A funny cult comedy from 2001 that’s most of all is a parody of our consumer society which definitely was a the top during that time.