♡
Hej Sandra!
Jag ska snart göra en väldigt jobbig sak som jag gruvat mig för i flera månader. Jag ska nämligen flytta hemifrån på riktigt för allra första gången. 30 mil bort pga kärleken. Lämnar min trygghetszon totalt och känner ingen i det som kommer bli min nya stad. Jag är 19 år och har precis tagit studenten och är livrädd. Vet inte om jag kommer få varken jobb eller vänner direkt och det skrämmer mig något fruktansvärt. Har du eller någon annan tips på saker som kan underlätta min rädsla? Eller bara peppa lite så jag slipper ligga vaken på kvällarna och tänka dåliga tankar om det här. Kan även passa på att nämna att jag och pojkvännen varit tillsammans i drygt 3 år och haft världens deppigaste distansförhållande det senaste året, så därför ”måste” jag liksom flytta till honom nu om det ska funka för distans går inte. Och anledningen att jag flyttar till honom och inte tvärtom är pga att han pluggar 3 år till… Lite rörig kommentar kanske men vill bara ha lite pepp och uppmuntrande ord <3
→ Hej! Det är läskigt att flytta särskilt direkt efter gymnasiet förstås, då blir allt så himla nytt eftersom jag antar att du har bott hemma fram tills nu och så. Jag vill säga att heja dig! Du är modig. De allra läskigaste sakerna brukar oftast bli de allra bästa. Angående vänner så uppmuntrar jag dig att gå in på mitt brevvänsinlägg. Där kan du verkligen hitta folk från hela himla Sverige och säkert många från staden dit du flyttar. Ang jobb så löser det sig nog också, man får kämpa på, skriva cv och ge till många många, bereda sig på att ta vilket jobb som helst och sedan jobba sig därifrån. När jag slutade gymnasiet så gick jag runt till massor av olika ställen och lämnade mitt cv för att liksom visa upp mig och säga ”hej hej här är jag och jag vill verkligen jobba här”. Det är ett litet tips. Ang killen så är det fint att du flyttar för att vara med honom, det är bra. Man ska göra grejer för kärleken tycker jag. Har man inte provat ångrar man sig. Funkar det är det inte hela världen, då kan du bara flytta hem igen och då har du både varit modig, vågat och kämpat, och för det är du värd en guldmedalj.

♡
Sandra eller nån annan, vad gör man om man är på fest och flera idiotkillar vill börja diskutera feminism? När alla går på en på samma gång, man tappar bort tankar och ord, kan inte formulera sig och måste gråta lite på toan av frustration. Hur styr man bort en diskussion som inte passar där och då? Vill alltid diskutera feminism annars (såklart!), men inte på fest när man vill ha kul ju! Puss
→ Man går därifrån. Simple as that. Man säger ”är inte intresserad av att prata med er, google finns.” eller ”är ni intresserade av feminism kan jag rekommendera x bok eller x blogg.”. Asså snubbar? Hatar dom ibland. En sak som verkar ha gått folk över huvudet är att bara för man är feminist behöver man EJ ta fajten att ”utbilda” idioter jämt och ständigt. SÄRSKILT inte på en fest när du är där för att ha kul. Och särskilt inte när de gaddar ihop sig som en grupp mot en person. Gå därifrån bara. Säg att du inte vill hänga med dom, än mindre prata med dem. Är du dock intresserad av att diskutera vid något annat tillfälle rekommenderar jag HejBlekks inlägg: Behöver du ett argument snabbt? Kolla hit!

♡
Sandra. Jag kommer verkligen precis hem från min första fest ever och det var helt okej. Men alltså det var ju liksom bara okej, och min bild har varit helt annorlunda innan. Hursomhelst är min fråga/fundering vad det är som är så himla speciellt med festandet och allt sånt?? Jag tycker det hade varit mycket roligare att göra picknick med ett gäng kompisar och dra till nån park typ och spendera kvällen så.
Vill inte skriva värsta superlånga inlägget men basic fakta som jag kan tänka mig spela roll (gud kan inget om det här hehe): det var en hemmafest, tror många hade skoj, drack ej, kände många, minglade en del, dansade ej (ingen gjorde det i princip). Supersnällt om du ville bara förklara för en oerfaren som inte fattar grejen med det här festandet och om du kan så hade det varit najs med kanske nån bok el film el så där man fattar lite mer vad det hela går ut på, där det verkligen ser kul ut liksom. Kanske har det mycket med just alkoholen att göra men ärligt fattar jag ej det heller??? Har liksom aldrig lockat mig pga känns som man bara tappar kontrollen. Aja om du hade svarat i ett frågeinlägg hade det varit supermegadupersnällt. KRAM <3
→ Hej gulliga du. Herremingud var jag har gått på mycket värdelösa fester genom min tonår. Alla fester är verkligen inte roliga bara för att de är ”fest”. Du kommer märka senare att vad som är roligt med fest är ju just det du beskriver som en mysig picknick: man är människor man tycker om och man har roligt med. Det är precis det som i alla fall jag tycker om när jag går på fest. Därför går jag till exempel sällan på ”events” pga känner ingen där och vill inte festa med dom, och därför var festerna i högstadiet där man kände nån som kände nån sällan roliga pga: ens bästisar var inte där? Dessutom brukar tonårsfester oftast spåra ur, saker går sönder, folk spyr och polisen kommer och sådant ASjobbigt. Herregud, häng med dina polare istället! Utsätt dig inte för saker som är tråkigt. Du fick en kommentar av Julia som jag tyckte var så himla bra:
Nu vet jag inte hur gammal du är, men själv ”festdebuterade” jag i 15, 16-årsåldern. Såhär: festande är inte kul när man är tonåring. Det kanske bara är några få excentriska personer eller alfahonor som gillar det på riktigt. De allra flesta låtsas bara, spelar spelet för det här skulle ju vara de roligaste åren i livet, eller hur? Men festerna i tonåren är fula, högljudda och otrygga. Nån spyr i en förälders säng, skillnader i hierarki och status blir tydliga, ens vänner försöker frigöra sig (fast vet inte från vad) och folk är överlag lite bittra och besvikna. Jag är en ganska normalsocial person som alltid haft ett tydligt kompisgäng, men för mig började livet (och de roliga festerna) när jag var 20, 21. När man kanske börjat plugga eller hittat nya ”vuxenvänner” och fått en chans att omdefiniera sig själv. Omvärlden, inklusive en själv, måste mogna in i festandet och fram till dess låtsas alla att de lever life. Myten om gymnasietiden som livets guldår måste dö. Fortsätt kämpa! : )

♡
Hej Sandra
Nu vänder jag mig till dig för jag tycks inte finna några svar någonstans.
Har du nånsin varit involverad med någon du är kär i – som i sin tur är kär i någon annan? Jag har legat med honom flera gånger, och jag är så kär i honom vilket är så nytt och skrämmande för mig. Men han är inte kär i mig, han är kär i någon annan, i en tjej som flyttat långt bort men han kommer ändå inte över det. Så det kommer aldrig bli vi på riktigt och det kommer alltid vara på hans villkor. Han ringer mig när han är ledsen eller behöver närhet och jag släpper allt och kommer direkt för jag blir hellre utnyttjad än att inte vara med honom alls. Jag vet att han tycker om mig men inte så, inte som han tycker om henne. Hela grejen gör mig så outhärdligt ledsen, jag vaknar av att jag gråter flera gånger i veckan men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det för jag vill ju inte sluta. Jag vill ju vara med honom alltid. Det värsta är kanske att det tänds ett hopp i mig varje gång vi ses som säger att han kommer bli kär i mig snart och glömma den där tjejen. Men hoppet dör lika ofta som det tänds, och det är det som gör allra mest ont.
Har du, eller någon annan, tips på vad jag kan göra för att ta mig ur detta? För att komma till insikt på riktigt liksom.
→ Hej! Jag tycker att du svarar på din egen fråga på många sätt. Du blir olycklig av att vara med honom, och därför ska du absolut inte vara det. Klipp alla band, ta bort honom från alla sociala medier. Radera honom ur din telefonbok. Gör ”slut” med honom nu tycker jag. Alltså i detta nu som du läser det här. Skicka ett sms och förklara att du inte kan träffa honom mer. Att det funkar inte när han tycker om någon annan och att du inte mår bra av den här relationen.
SLUTA genast, han utnyttjar dina känslor för närhet. Han är en douchebag och förtjänar inte ditt hångel. Ta bort honom från ditt liv, gör en rejäl detox. Hångla med andra. Och svara aldrig aldrig mer på hans sms och samtal. På riktigt alltså, man behöver klippa totalt för att komma över någon. Och det är inte synd om honom, få inte för dig det ens lite. Det kommer vara asjobbigt i några veckor, kanske månader till och med. Det är inte lätt att inse nederlag. Men sedan kommer det bli bättre, och till slut kommer du se tillbaka på det här och tänka ”vad sjutton höll jag på med?”. Ta hjälp av dina vänner och folk nära. Skicka sms:et nu.
puss.

♡
Det är såhär det ligger till. Det finns en kille i det gänget jag umgås med, han har dem finaste ögonen jag någonsin har sätt och ett vackert leende. När vi träffas är vi alltid flera personer och jag kan inte minnas att vi har haft en riktigt konversation någonsin, kanske någon gång på fyllan? Sedan tre veckor tillbaka när vi sågs senast tillsammans med våra gemensamma kompisar har jag velat träffa honom igen. Hoppats på att vår gemensamma kompis ska ta med honom när vi ska träffas osv. Men det har inte hänt.
Jag vill verkligen lära känna honom för han verkar var en snäll och rolig kille som dessutom ser otroligt bra ut. Jag vet inte vad jag ska göra nu ?!, vänta på att vi ska ses när vi träffar våra gemensamma vänner eller ta kontakt med honom själv (vet inte om jag vågar, eftersom jag inte vet hur han skulle reagera). Jag står inte ut med att inte veta när vi kommer ses igen eller när jag ska få möjlighet att prata med honom på riktigt.
→ Hej! Adda honom genast på fejjan. Ni hänger ju i samma gäng? Klart ni kan bli kompisar där utan att det är konstigt. Prata med er gemensamma kompis, fråga om hen kan bjuda ditt span nästa gång? Alltså, det är inte pinsamt eller så om man tycker någon är fin. Det är bara charmerande. Du skulle också kunna ha din egen fest eller bjuda in ett stort gäng till en bar eller så, och lägga in honom i gruppmeddelandet. Se till att du får träffa honom igen och om du är modig (vilket jag tycker du kan va!) så skriv ett hej till honom på facebook, fråga vad som händer i helgen eller så. Lycka till puss.

♡
hej. Jag är 15 år och har nyss fått min hjärta så jävla krossat. Min pojkvän gjorde slut med mig via typ sms (!!?) helt utan att ha någon anledning. Jag förstår att känslor bara kan ta slut, men han vill inte ens träffas (inte ringa/skriva etc. heller för den delen) och prata om det. Han vill inte förklara hur eller varför. Mindre än ett dygn efter att han plötsligt gjorde slut så var vi på samma ”festival”, han asfull och jag helt förstörd. Han försökte hångla med min kompis och en av mina bästa kompisar instagramma en bild när hon kysser honom på kinden samma natt. Han tog på andra tjejer och kysste flera stycken bara när han visste att jag såg. Och det gör så jävla ont. Jag grät fem timmar i sträck och tänkte att nu finns det inga tårar kvar, men när jag såg honom så märkte jag att det visst gjorde det. Det finns tårar kvar efter femton timmar också. Han dränker sina sorger i billig sprit medan jag dränker mig själv i tårar. Vi går dessutom i samma klass, börjar sista året i grundskolan imorgon. Grejen är den att jag tror jag dör snart om han inte säger att han älskar mig och vill ha mig tillbaka. Jag är så jävla jävla kär fast jag vet att han beter sig som en idiot. Allt gör så helvetes fucking ont inuti att jag tror jag spricker om någon rör mig. Snälla säg att du vet känslan för jag känner mig ensammast i universum.
→ Men gudars skymning. Stackars stackars dig. Den här killen verkar inte riktigt vara något bra på break-ups alls. Och det kanske inte är så himla konstigt om man är femton år och aldrig gjort något sådant här förut. Tonårskillar är tyvärr ganska ofta idioter och tänker sällan fler steg åt gången. Jag förstår att det gör otroligt ont, särskilt om du fortfarande är kär i honom och han inte vill träffas eller ses och prata överhuvudtaget. Det är respektlöst mot dig, vill typ ringa upp hans mamma och säga ifrån.
Det gör så himla ont när saker ta slut, tro mig jag vet. Men jag vet också att känslan går över. Även om det känns som att den aldrig ska göra det. Jag lovar och svär. Ta hjälp av dina kompisar, låt dom krama på dig. Säg till din bästa kompis att hon inte kan göra sådär på instagram, att hon måste förstå att det är ditt ex som gjorde slut på sms och att du är sjukt ledsen över det här. Här är mina bästa knep för att komma över någon (eller bara stå ut när man ska komma över någon). Lycka till puss tänker på dig <33333

♡
För några veckor sen började jag umgås mer med en snubbe jag var bekant med. Han är snäll och jättekul att vara med. Vi har typ verkligen klickat, men som kompisar. Häromkvällen var vi på fest och nu är typ allt konstigt. Vi förfestar hos hans kompisar och är ganska packade när vi kommer till festen.
Efter ett tag ringer min bästa kompis som är bortrest. Hennes kille känner sig nere och vill inte va ensam och hon frågar om jag kan sova där så han slipper det. Vid det här laget är jag riktigt packad och vill inte göra det. Har redan bestämt att jag ska slagga hos killkompisen jag gick dit med och mår bra för första gången på väldigt länge och då vill jag inte tvinga mig själv till nåt jag vet kommer ge mig ångest.
Jag pratar om det med några fina på festen och alla säger att jag ska tänka på mig själv och inte sova där, så jag ringer min bästis och säger det. Hon blir såklart stressad och besviken vilket jag förstår, men vill inte riktigt lyssna när jag ska förklara varför. Nu är hon jättearg på mig och vägrar prata. För första gången vi har känt varandra är jag på riktigt rädd att jag sabbat allt vi har.
Låter löjligt kanske men jag känner ju henne bra och vet att det skulle kunna va slut mellan oss nu. Till råga på det så råkar jag ligga med min killkompis när vi kommer hem till honom. Nästa dag sa så sa vi inte ett ord om det alls, vilket blev lite konstigt när det var väldigt uppenbart eftersom vi liksom vaknade ihopslingrade och nakna. Det är typ stelt mellan oss nu och jag är jätterädd att vår kompisrelation är sabbad den också.
Vet inte vad jag ska göra, dom är liksom två av mina absolut finaste vänner, men nu vågar jag inte höra av mig till honom och det enda min bästis sa när jag ringde henne morgonen efter var nåt nedlåtande om att jag var självisk som sket i det hon bad mig om för att jag trodde att nåt skulle hända mellan mig och min killkompis, vilket jag inte borde göra. Trodde verkligen inte det men nu gjorde det ju det och har inte vågat säga att jag låg med honom. Grejen är att jag alltid varit väldigt osäker med killar och hon vet att hon får mig att känna att jag inte är värd honom (eller nån annan bra snubbe) genom att säga så. Vet inte vad jag ska göra nu, är helt ensam det är ju liksom dom två jag hade frågat om råd annars och nu kan jag inte det.
→ Hej! Alltså, det första jag tänker på att är att det är så himla konstigt att du ska sova hos din kompis pojkvän för att han har ångest? Har aldrig hört om något sånt. Jag skulle verkligen inte vilja att någon tjejkompis sov över hos min kille när jag inte var där, särskilt om hon var onykter. Jag har inte hört om detta beteende innan. Men hur som helst kan inte din kompis förvänta sig att du ska ta hand om hennes kille. Och om ni nu har en så nära relation, alltså du och pojkvännen, då får väl han ringa? Asså vad är grejen med att tjejer jämt ska babysitta killar? SÅ trött på att vi ska ta hand om killar hela tiden. DE KAN REDA SIG SJÄLVA. Du måste vara ärlig med din tjejkompis och säga hur du känner. Jag skulle ringa upp henne, be om en fika och på fikan skulle jag be om ursäkt för att det blev som det blev. Att du var onykter, mådde bra för första gången på länge och kände att du behövde ta hand om dig själv. Ibland måste man få ta hand om sig själv.
Sedan tycker jag att du ska säga att nästa gång den där killen ”känner sig ensam” så får kanske de lösa det tillsammans, hon och killen. Du kan inte ta hand om din kompis kille när du behöver ta hand om dig själv. Var tydlig med detta, men var snäll på rösten. Det behöver inte bli ett ytterligare bråk, utan försök liksom säga ”att du förstår hur hon tänker men just den här kvällen var situationen som den var”. Säg att du är mån om er vänskap och ledsen att du sårade henne, men att du inte vill att hon ber dig om det här igen.
Ang killkompisen är det som att riva av ett plåster. Jag har också ”råkat” ligga med killkompisar, och också haft grov ångest över den stela stämningen och längtat tillbaka till hur det var förut. Så här gör man för att få tillbaka det som förut: man ses på en öl, säger att ”va fulla vi var, men det var ändå kul och tydligen något vi ville då. Men jag tycker så himla mycket om dig som vän och vill inte förlora dig. så kan vi bara göra allt till som förut ikväll och ha så jäkla kul?” och sedan går man ut och typ wingman-ar varandra och dansar och skrattar och raggar EJ på varandra. Det är inte så mycket svårare än så. Det stora är, som alltid i vänskap, att visa hur viktig den personen är för en. För oftast är en själv precis lika viktig tillbaka. Lycka till. <3

.

Translation. Q&A about love and stuff. Read it in google translator (link to the right below my profile).

pic source.

Efter att jag läste detta inlägg sprang jag direkt och köpte Eyeko’s eyeliner, den verkade helt enkelt så himla bra! Jag kan nu säga att den var den absolut sämsta eyelinern jag någonsin använt. Jag kunde knappt använda den EN gång utan att den torkade igen på sekunden. Hur lyckas du använda den? Gör jag något fel? För detta var sannerligen det värsta inköp jag någonsin gjort…
→ åhnej förlåt! Känner mig som en idiot som tipsar om saker som inte funkar? Men för mig funkar verkligen eyelinern toppen. Jag har däremot varit med om ”tuschpenne-liners” som varit helt uttorkade. Kan det handla om att den liksom hade ett utgående datum? Så knäppt att smink inte har bäst före-datum tänker jag ganska ofta. Ett tips kan vara att blöta spetsen med saliv. Annars är MAC black boot ett säkert eyelinertips, den torkar aldrig ut.

Hej Sandra! Här kommer en fråga till en av dina Q&As. Jag och en kille har bestämt oss för att hitta på något nån dag, rätt spontant sådär. Vi är bekanta sedan tidigare fast har aldrig umgåtts varken på tu man hand eller i gäng. Jag har inget intresse av att börja dejta honom men jag vill gärna ligga. Det ska alltså inte vara någon dejtig dejt utan mer ett jävligt kul kompishäng och sen spenderar vi natten tillsammans. Så det känns som om kvällen börjar med att vi tar en öl eller två och sedan fortsätter spontant. Men det hade varit fint att ha några förslag i huvudet redan innan. Vad hade du hittat på en sån kväll? Bor i Stockholm kan tilläggas. Kram.
→ Jag kanske skulle gå till Ugglan där man kan spela pingis och boule och ”aktivera” sig liksom. Sedan hade jag lätt tagit en aw på Trädgården. Barhoppa är ju även en finfin dejtingaktivitet. Längs med Skånegatan eller längs med Rörstrandsgatan har jag barhoppat på dejt och slutade med ligg båda gångerna! Lycka till!

Till en annan sak, dina lampor i vardagsrummet?! Du har säkert svarat på detta klart och tydligt (eller så är det hemligt och okej men vill du svara vore det fint <3) men kan inte hitta det någonstans. Pratar om de i mässing som hänger ihop i ett kluster. var har du hittat dem? Så fint!
→ De är från Bolia och du hittar dem här!

Ooh Sandra recenserar du snart Lena Dunhams bok? Har väntat i måååånader för att höra vad du tyckte om den.
→ Jag tänkte förstås recensera den men sedan blev det så att jag aldrig läste klart den! Tycker verkligen att det är svårt att ta sig igenom böcker som inte är skönlitterära. Så det blir nog ingen recension tyvärr :'(

Alltså det här med färgkodade böcker i bokhyllan.. Kan inte komma över den inredningstrenden! Hur hittar man? Känns det inte nästan respektlöst MOT böckerna? Min fördom (erkänner) har alltid varit att färgkodade böcker och när man såhär trycker in dem längst in på hyllan mot väggen är lite obildat. Typ att man aldrig läser. Jag vet ju att du läser, och att många har dem i färg nu. Men jag fattar verkligen inte grejen. Älskar brokiga bokhyllor. Hur som, läste det handlar om dig här om veckan- eloge till dig för mycket fin bok!
→ Hej! Tack för att du tyckte om min bok <3. Alltså jag tycker något slags färgsystem är fint i bokhyllor just för att det känns lugnare för ögat. Bokhyllor där böcker står tätt tätt och inte kan andas har jag aldrig tyckt om (än). Sedan kommer jag enklare ihåg saker inte genom text utan genom bild. Och därför hittar jag utmärkt i bokhyllan pga vet vilka färger alla böcker har.  puss.

Kom tänka på en grej häromdan: hur har du gjort med bokserier iom färgsorteringen i bokhyllan?
→ Bokserier står tillsammans! Är inte hitler med färgsorteringen utan ställer bara lite så som jag tycker det känns fint.

Åh, kan inte du berätta om hur ljudet på vinylspelaren är? Tycker sådana spelare är så himla, himla fina men inte vågat lägga pengar på dem eftersom jag är osäker på just ljudkvalitén. Kram!
→ Nej ensamma är ljudet förjäkla dåligt tycker jag. Dock har de ju uttag så man kan koppla in högtalare! Det var liksom min plan från början att göra. kram.

Hej Sandra! Tänker kanske lite dumt att fråga men jag kör ändå liksom. Har precis som du en stor kärlek för väldigt korta kjolar och undrar hur du gör för att inte flasha dig inför alla hela hela tiden? Asså konstig fråga men undrar för jag har en tenniskjol från AA och vill köpa en till, men vågar typ inte använda för att den är så kort. Kan såklart köpa större storlek, men saken är den att jag har en ganska liten midja och om jag går upp en storlek så är det liksom kjolen som bär mig istället för tvärtom (plus då blir det ju inte lika snyggt med instoppade tröjor). Puss!
→ Hej! Ha rejäla trosor under eller typ cykelbyxor. Man kan även klippa av strumpbyxor (alltså om man vill ha bara ben). När man sedan har strumpbyxor när vädret blir kallare så spelar det ju inte så stor roll om man flashar lite. Tycker jag i alla fall? Och så får man väl när man plockar upp grejer och sånt bara lära sig att böja knäna och inte bara luta sig rakt framåt och sånt. Men jag skulle börja att öva mig med helsvarta strumpbyxor under, då känns ju kjolen inte flashig, folk har ju tajts på sig som byxor nuförtiden.

Å jag älskar också korta kjolar men använder de knappt pga klättringsfaktorn. Vilka strumpbyxor man än använder så slutar det alltid med att kjolen fastnar och ”klättrar upp” = jag visar både bak och fram ofrivilligt. Har du, eller någon klok läsare ett tips på hur detta kan undvikas?
→ Spraya hårspray på låren! Alltså på strumpbyxorna. Då klättrar dem mindre. Skaffa även kjolar i rejälare tyg. HATAR när de klättrar också. kram.

Kanske en dum fråga… Men har funderat i flera år på detta. Jag skulle jättegärna ha en sån kjol, men skippar gärna magtröjan. Kan man ha vilken som helst tröja under, även om den är normallång? Eller måste den sitta supertight då? Läskiga saker. Får prova. Puss
→ Såklart du kan! Jag har dock oftast t-shirts instoppade, kanske inte skulle ha tjockaste ulltröjan pga blir lite obekvämt att peta ner? Man kan ju ha t-shirt/tunn tröja och sedan tjock kofta över på vintern! kram.

Ska laga din supergoda kantarellpasta men receptlänken till Rodeo har slutat funka och när jag googlar hittar jag det inte heller. Problem! Har du nån länk till inlägget i nya bloggen?
→ Yes min rodeoblogg är raderad. Sök på bloggen i dess sökfält efter kanske ”kantareller” så hittar du dit. Eller på google med sökorden sandrabeijer + kantareller. Här är en direktlänk! kram.

Hej Sandra! Vad är för växt ni har precis när en går ut till balkongen? Den höga med stora blad. Så fin!
→ Det är ett fikonträd, skrivit om det här.

OMG! Jag har alltid på något sätt vetat att du varit lejon utan att ha vetat när du fyllt år! Tycker att du verkar ha vissa drag som jag också har! Astrologi är fasen läskigt sant ibland! Tror du på vet? Mvh/ tjejen som är född 9e aug!
→ Hej fellow leo! Jag tror nog litegrann på horoskop, men mest för att det känns som att det faktiskt ofta stämmer in på folk? Tycker det är lite kusligt att det är så. Men tror verkligen inte blint på grejen, men kanske lite på karaktärsdrag liksom..

undrar främst vart du fått tag på Tony’s chokladen som ju kan vara något av det godaste jag ätit i chokladväg men då inköpt i Amsterdam.
→ Den kan man köpa på Paradisets Matmarknad som är en ekologisk mataffär vid Mariatorget!

Åh, var kan man gå korvkurs någonstans? Vi ska köpa ett lamm av våra kompisar nästa gång de slaktar, och vi har en köksassistent med korvtillsats, så är sjukt sugen på att göra lite lammkorv, men det känns som att det kanske är lite svårt, vore bra att få lite vägledning till en början.
→ Taylor & Jones har korvkurs! Ett inlägg om den kommer imorrn!

såg ni inte belle and sebastian på way out west? : (
→ Nej vi hann inte : ( Men det är okej, sett dom fyra gånger innan.

Hei Sandra, jeg har prøvd å bla meg gjennom bloggen din uten hell for å finne ut hvor du har fått tak i den fantastiske kofferten (resveskan) din. Hvor er den fra, og vet du om Den fortsatt er å få tak i? mvh Sarah
→ Väskan är från Alstermo Bruk, som tyvärr har gått i konkurs såvitt jag vet. Men googla så kanske du hittar väskorna någonstans ändå!

När får en se gymnasiefotoalbumen, från år 2000 och framåt typ? Vore kul!
→ Jag hittar dem inte! Blir galen. Så fort jag stökat reda på dem kommer inlägget upp på direkten! Men kan ta lite tid tyvärr : (

Åh var kommer den fin fina vardagsrumsmattan ifrån?
→ Ett inlägg om min vardagsrumsmatta hittar du här!

HUR får man reda på o hittar till en ravefest på ett tågspår under en bro? Va också på wow, drömde om skogsfester o mystiska efterfester, men förstår inte vart dom är.. Svartklubb lixom, handlar de bara om att känna rätt folk?
→ En kommentar som kallar sig S svarade bra här:
Alla ni som undrar om tågrave och grejer! Just detta rave arrangerades av über – de brukar ha både ute och inne-rave på olika platser i gbg. Tips för att hitta sånna här grejer ääääääär *drumroll*: kolla Facebook!!! Gå med i olika grupper som VART ÄR FESTEN? håll koll på uppdateringar från de som brukar arra fester exempelvis über, wish you were queer och genesis (om ni är från gbg dvs). Under wow fanns alla stora evenemang samlade på festivalrykten.se. Alla evenemang de tipsade om hade en egen facebooksida så säger bara fb är key till att hitta festerna. Om ni är helt clueless på utbudet i just er stad kan ni ju söka på flashback typ ”stamp/rave/svartklubb+din stad” så brukar det gå att hitta något att börja med i alla fall och det kan ju i sin tur leda vidare till mer grejer. Puss och kram, happy raveing guys!

Håller tummarna att du får ha ett eget sommarprat nästa år! Och om du fick vad skulle det handla om?
→ Ja tänk det vore flott att få sommarprata någon gång. Fast känns som man måste ha presterat något särskilt då väl? Skulle nog prata mest kärlek tror jag. Tycker det är fint när sommarpratet är ganska tematiskt.

Hej! En fråga som inte alls hör hit till detta inlägg, men tänkte att jag skulle testa fråga ändå. Vill mig minnas att du använder (eller har använt) dig av flickr som uppladdningssida för dina foton. Nu på sistone har de ändrat kodningen så att filnamnet och flickrs logga kommer med på bilden då man använder dess kod till bloggning – har du hittat någon sätt att undgå detta? (tycker själv det är så arbetsdrygt att klicka sig in via ”all sizes” för att kopiera varje bildadress skillt vid långa blogginlägg). Ha de fint! :–)
→ Hej! Du kan använda koden som den är, men du måste ta bort allt som står efter </a> efter varje bild. Då funkar det! lycka till puss.

för en kortis som jag så var det ett bra tips att klippa av jeansen (så fint med ankellängd)!
men 1) hur vågar man göra det på HELT NYA jeans?
2) fransar dom sig inte? är rädd att om jag gör det så har jag typ hotpants efter två dar.
mvh lill
→ 1) Man vågar för att man måste! För att de är för långa annars helt enkelt : ) Jag satte på mig de först, och så ritade jag små bläckstreck som jag klippte efter (alltså klippte efter jag tagit av mig dom). Jag klippte försiktigt med en nagelsax! Lycka till!
2) De fransar väldigt väldigt lite.

Sandra, skulle du inte kunna påminna dina läsare om brevvänsinlägget? Det är många nya som har skrivit som folk kanske inte ser nu
→ Jo! In och hitta en vän här!

Glad lördag!
Här kommer några frågor och svar om feelings och sådant i videoformat. Blev ganska lång den här gången, men man måste ju hinna prata klart liksom : )
I denna video svarar jag på 4 frågor: om att hångla bort hjärtesorgen, om att vara kär i en yngre kille, om att ha problem att komma med sin pojkvän och om långdistansförhållanden. Den första minuten klickar videon för att min kamera försöker fokusera på egen hand, men sedan ställde jag in den manuellt så efter det är ljudet bra.

Hoppas ni gillar och prenumerera gärna på min youtubekanal.

(musiken i början är skapad av noak garberg, just denna var faktiskt ett av förslagen som jingel till min och michelles podd!)

.

Translation. Q&A about love, in Swedish.

Hej, på sommaren har jag inte riktigt hunnit svara på kommentarer på samma sätt. Ursäkta, men hoppas ok. Här kommer i alla fall ett par utplockade från de senaste veckorna. puss.

Jag hoppas verkligen, verkligen att du kommer se och kunna svara på min fråga eller dilemma som jag har just nu..
Nu är det så att jag för första gången i mitt liv har träffat en kille som verkar vara hur fin som helst, snäll, rolig ja en bra snubbe helt enkelt! Men jag har ALDRIG haft varken ett förhållande eller något som hör därtill vilket gör mig sjukt nervös inför hela situationen. Jag gillar honom men är lite osäker, jag fyller hela 20 år om några veckor och hittills har jag aldrig behövt utelämna några känslor eller mig själv till någon annan, jag har backat från situationer som blivit för intensiva med killar förr och den enda jag känner att jag verkligen kan lita på är mig själv.. Vilket är ett dåligt tänk när man ska försöka lära känna en ny person som möjligtvis skulle kunna bli en stor del av mitt liv, problemet är alltså hur vågar man? Jag har ju väntat på kärlek hela mitt liv och nu när jag i princip får den serverad på silverfat känns det inte lika lockande, vad betyder detta, är jag inte tillräckligt attraherad av honom eller är det mig det är fel på? Jag vill ju men är rädd att jag kommer ångra mig…
Skulle bli så enormt tacksam för ett svar då du i princip blivit som en kär vän på håll, som dessutom är en jättestor inspirationskälla i mitt liv!!
→ Hej och puss. Grattis till bra snubbe. Jag var också nitton första gången jag behövde ta detta beslutet. Jag hade också flytt från de som tyckte om mig för att jag inte kände tillräckligt, eller tröttnat, eller helt enkelt bara varit olyckligt kär (ca femhundra gånger). Det är läskigt att hänge sig till någon, särskilt om man gillar personen i fråga. Allt blir ju läskigt då. Man ger ju bort sig själv till någon. Men grejen är ju den att det går inte att gå igenom livet o-sårad, man måste våga slänga sig in i saker. Det är inte förrän då magin sker. Och den är ju så förbannat fin, bättre än det mesta. Det finns inga knep vad jag vet än att bara göra det. Häng med honom, kör. Du kommer märka om det är rädsla eller om det helt enkelt inte var så storslaget som du först tänkte dig. Om det visar sig bara vara rädsla: grattis och njut av att vara kära tillsammans. Om det nu inte visar sig att du inte var så kär: du har du i alla fall provat. Man kan ångra sig och då kan du avsluta relationen, för er bådas skull. lycka till.

Åh, kan du inte recensera de senare sommarpraten också?
→ Det kommer jag göra! Men i augusti tänkte jag. kram (de första hittar ni här för de som missat)

Håller med de andra – väldigt fina bilder i Italien! En helt ny känsla på något sätt. Har du kanske köpt ett nytt objektiv? Eller så är det bara de fantastiska omgivningarna som gör det
→ Ja! Jag har ett nytt objektiv. Kul att ni ser. : ) Det förra gick ju sönder på Gagnef :*( Det är ett porträttobjektiv från Canon och heter Canon EF 50/1,4 USM. kram.

Hej! kan du inte berätta mer om vad du tyckte om huset i Italien, vad det kostade och om sidan ni använde er av var säker?
→ Elsa gjorde ett inlägg om det för några dagar sedan som du hittar på hennes blogg.

Bara en jätterandom grej. Du vet allt med tryffel har snabbt utegångsdatum när det har öppnats? Annars försvinner det tryffliga. Tänkte att du köpte ju en tryffel ett tag sedan… Sorgligt om den har förlorat smaken nu :’(
→ Tryffeln som jag köpte för ett tag sedan åt vi rimligtvis upp snabbt som attan! : ) Tryffelolja håller längre i sin smak, tror det är för att den är artificiell. kram.

Har du möjligen någon hjärta/smärta-musiklista liggandes med rätt portion aggressivitet i? Är i *den perioden* just nu.
→ Yas. här länkat till den i mitt komma över-inlägg. Direkt spotifylänk här dock.

Imorgon fyller jag tjugo år och idag ligger jag i min säng och känner mig tom. Får dåligt samvete för det. Har allt man kan tänka sig. Vänner, familj, jobb och nya äventyr som väntar. Drottningen av kärlek förstår säkert vad det handlar om. Det handlar om HAN. Som inte ens finns. Kan man känna hjärtesorg utan att ens ha fått uppleva kärlek? När ska jag knäcka nöten? HUR GÖR MAN? Var finns bra killar? Hur blir man kär? (i rätt person då förstås) Jag vill ju också bara bli förlorad i någons armar. Jag vill ju bara vara lite kär.
Kram från den eviga singeln
→ Håll ut och oroa dig inte. Kärleken kommer när du minst anar det. Det finns ingen poäng att vara ihop bara för att vara ihop. Alltså verkligen: NJUT av allt du har! Hångla mycket, dansa mycket, lev mycket. Kärlek är amazing men absolut inte allt. Den kommer träffa den där förr eller senare, tills dess, njut av singelskapet amazingness. puss!

En fråga som är helt off topic, men när du började jobba som copywriter i Usa, hade du problem med språket eller hur kunde du så pass bra engelska att du kunde jobba utan problem?
→ Klart det var kämpigt med engelskan, men de hade också anställt oss från ett annat land och var medvetna om att vi inte skulle kunna lika bra amerikanska som amerikaner, så det var aldrig något vi hade totalångest för. De större copy-skrivjobben las aldrig på oss. Engelskan förbättrades också ganska drastiskt till det bättre efter bara några månader. puss.

Hej Sandra! Har en fråga/ett problem som jag skulle bli jätteglad om du ville svara på i nästa frågeinlägg. Jag känner mig helt ångestfylld för jag är 22 år och har aldrig varit kär och aldrig ens kysst någon. Det är skitjobbigt för jag vill verkligen inte att min första kyss ska vara med någon på ett mörkt dansgolv som jag aldrig kommer träffa igen. Jag vill verkligen att det ska betyda något. Men jag skäms så otroligt mycket för alla andra har pojkvänner/ligger med folk/ blir kära hit och dit men jag har verkligen NOLL erfarenhet eller upplevelser av det. Du som vet lite mer om livet och allt, kan inte du bara svara på om jag är helt jävla fucked up? Är det superovanligt att vara 22 år och aldrig ha kysst någon ens?
tack och kram!
→ Hej! Det här tycker jag var en jättesvår  fråga och nu kommer jag bara svara utifrån mig själv, men please, bidra med andra erfarenheter i kommentarfältet om ni känner för det.
Så. Om du vill vänta på din första kyss så ska du förstås göra det. Om du känner att den väntan är viktig för dig så respekterar jag det, och det borde alla andra göra också. Jag tänkte liknande som dig angående min oskuld, att jag ville vänta tills jag hittade någon som tyckte om mig och som jag tyckte om tillbaka. Men till slut blev det ändå så att jag blev av med den med en kille jag knappt visste vad han hette för att jag inte pallade vänta mer.
Det finns två olika tryck från samhället i den här frågan som jag ser det. Det ena att man inte vill vara ensam och sist kvar med sina värderingar och tankar och upplevelser. Att folk ”skulle tycka att man är konstig”. Det var det jag föll för ang. min oskuld. Jag ville bara bli av med skiten till slut. Det andra trycket är ju det här med att första gången ska vara så ”värdefull”. Jag fattar det delvis, pga har själv känt samma som yngre. Men ibland tänker jag också att det är Disney-sagor som vi har blivit itutade sedan vi var små. Att ”ge bort sig till någon” och att ”det ska vara så fint” typ. Och jag respekterar det, men ur egen erfarenhet + kompisars erfarenheter är första gången, både hångel och ligg, sällan något amazing. Att hångla med någon man är kär i för första gången är fucking strålande fastän man har kysst sjuttioelva personer innan. Magin försvinner inte. Går man runt med konstant ångest för att man saknar upplevelserna kanske man bara ska köra? Det där mörka dansgolvet kanske inte var som du tänkt från början, men gång tre, eller fyra kanske blir det. Att hångla är typ det bästa som finns och jag tycker man ska göra det så mycket det bara går för pang bom så är ju livet över en dag. Men det här svaret kommer då från en storhånglare. puss lycka till, jag hejar på dig hur du än väljer att göra. <3

älskar sminktips! Blev nyfiken på en sak – blir ofta så sugen på vissa av produkterna du tipsar om, och kommer sedan på att mitt eget mål är att byta ut allt mot ekologiskt och naturligt. så till nästa frågor och svar så blev jag alltså nyfiken kring vad du själv har för tankar kring att använda ekologiska och naturbaserade produkter?
→ Hej! Jag har faktiskt inte tänkt så mycket kring naturligt och ekologiskt smink. Det borde jag kanske göra nu när du säger det.

Hej Sandra! Jag undrar om ditt torr schampoo doftar mycket? Jag skulle nämligen vilja ha ett som inte doftar alls, eftersom man har andra dofter på sig ofta – risk för doftkaos! Eller om du har något superbra tips på ett torrschampoo som inte doftar så mycket/inget alls och som man inte blir grå i håret av om man inte är superblond. Har du det? Eller någon annan som ser detta som har tips, alla välkomna förstås
→ Hej! Som rökare är det ganska viktigt att mitt torrshampoo just luktar.. pga röklukt i håret är så HI-ME-LA deppigt tycker jag. Ang sådana som man inte blir grå i håret av så tipsar jag om torrshampoo ”för färgat hår”. De brukar ofta ha mindre gråhet i sig. Och just ja! Dust-it! Varken luktar och man blir inte grå i håret av det heller. Köp det!

Hej! En fråga, blir du aldrig trött när du är ute? Hur kul jag än har blir jag ALLTID trött kl 01. Oavsett hur länge jag sovit, vad jag har gjort på dagen osv.
→ Njae jag blir sällan trött just i själva stunden. Om det inte är en tråkigt fest alltså. Det är ju däremot något jag får sota för dagen efter om man har dansat till fyra liksom. Dagen efter blir en icke-dag när jag ligger hålögd i min säng. Vilket är HEMSKT. Jag fungerar ganska mycket som en av- och på-människa när det gäller fest. Går jag ut på fredagen och är med femtioelva kompisar, minglar runt på Trädgården och hamnar på någon efterfest så har jag betat av all min sociala kapacitet för fyra dagar. Mellan måndagar och onsdagar umgås jag knappt med någon och pratar mycket lite i överlag. Behöver stora ensam-stunder för att väga upp för mina översociala helger. Alla är helt enkelt olika : )

Jag tänkte på en sak, skulle inte du kunna göra ett inlägg/video om hur det är att skriva en bok? Hur strukturerar man allting? Var är ditt bästa ställe att sitta och skriva? Har du några tips som har gjort det enklare för dig under din process? Jag vet att jag och många andra verkligen skulle uppskatta det!
→ Hej! Jag har fått ganska många frågor om detta, så kommer att göra ett längre inlägg om detta i augusti. Håll utkik! Tills dess, spana in mitt inlägg Mina Bästa Skrivtips.

Alltså jag bara undrar hur det är med åldern på dina kompisar, är de flesta runt 30 som du eller har du många yngre kompisar? Tänker om det blir så när man blir äldre och ens jämnåriga kompisar börjar gifta sig/skaffa barn, att man då börjar hänga med de som är lite yngre?
→ De flesta av mina kompisar är runt 30 som jag själv men vissa är yngre och andra äldre. Jag har nästan inga kompisar med barn än. Ju äldre man blir lär man känna folk från olika sammanhang, men man lär sig också vilken typ av människor man dras till och då sträcks åldersspannet ut vilket jag tycker är så himla härligt! Till exempel Gustav, han är ju sju år yngre än jag men är en av mina favoritmänniskor. Skulle aldrig bry mig om vår åldersskillnad. Här i Italien är jag på semester med nio kompisar och åldrarna sträcker sig från 24 år till 36 år. Älskart!

Hello, undrar om jeansjackan du gjorde i samarbete med jc går att få tag i fortfarande? Så snygg:)
→ Åh tyvärr helt slutsåld. kram.

Är det lokal ni hänger i där ni hade middagen på Ninas möhippa? Med pingis, böcker och rökrök! Kramis!
→ Nä ingen lokal, vi var på Alexandras jobb! Hon jobbar på Tailsweep. kram!

Brukar du gå in och kolla gamla inlägg? Kikade in på niotillfem.blogg.se det var ju himlans skoj!
→ Ibland gör jag det för att hitta specifika inlägg. Men man behöver inte gå in på blogg.se-bloggen, hela mitt gamla arkiv finns här på metro. kram!

Hej, Sandra! En fråga till dig som är bloggveteran. Det kan stundtals vara flera hundra som kommenterar inlägg efter inlägg och då undrar jag vad bloggkutymen är kring att svara på kommentarerna. Å ena sidan är det ju en två- och flervägskommunikation, man pratar ju med läsarna och läsarna svarar, tipsar, pratar vidare med varandra och skriver av sig. Men som bloggare kan/hinner man ju inte svara på allt! Samtidigt vill man inte göra folk ledsna och lämna den undrande utan svar… Mvh, Jana
→ Hej Jana! Jag tror att svara på kommentarer är A och O för en bloggare. Det är kommunikationen och lyhördheten för sina läsare som bygger en bra blogg tycker jag. I början svarade jag på allt allt allt, även om det inte ens var en fråga utan bara en komplimang så tackade jag för den. Nu försöker jag istället svara på så många kommentarer jag hinner. På sommaren går det ner lite men under de andra årstiderna svarar jag på nästan allt så länge det inte är romanlångt, för det hinner jag inte. Mail är jag dock sämre på, där försöker jag svara på ungefär var fjärde mail från läsare, hinner verkligen inte annars. Så om du vill ha svar, håll det kort och skriv på bloggen så borde du få svar! Hoppas ok. Man får heller inte glömma som läsare att man bara är en himla person som gör prick allt på bloggen. Så som svar på din fråga är väl att man ska försöka så gott man kan. Som med allt i livet typ : ) puss.

ååh! RÖKBOMBERNA! letar för fullt – men var köpte ni era????
→ Jag köpte dem på partystore.se!

hej Sandra! Först och främst; tack för din underbara blogg. Älskar den, och tycker att du verkar vara en så klok och fin person och skulle därför vilja fråga dig om råd.
Jag gjorde i helgen slut med min kille efter över 2 år tillsammans. Det var svårt, men kändes nödvändigt. Han har haft problem med svartsjuka under vår relation vilket gjort att jag bl.a. sagt upp vänskapsrelationer och burit på mycket ångest och tvångstankar. Har tappat alla mina killkompisar och har knappt vågat prata med killar senaste året p.g.a. att jag har varit rädd för att såra min pojkvän.
Trots allt detta har han varit en otroligt viktig person för mig, och jag har älskat (och älskar) honom väldigt mycket.
Förstår med förnuftet att det bästa nog var att göra slut trots allt, och mina tvångstankar och dåliga samvete har släppt nästan helt bara på några dagar. Men saknar honom så sjukt mycket. Vi skiljdes åt som vänner, och vet att han egentligen inte ville göra slut men att han var glad för min skull att jag gjorde det eftersom jag inte mådde bra i vår relation.
Nu till mina frågor; när kan man höra av sig? Jag vill inte förlora honom helt i mitt liv. Men vet inte vad för slags relation vi skulle ha. Eftersom han inte vill göra slut så blir det ju taskigt om jag hör av mig bara för att lindra mina känslor. Men det gör så jäkla ont bara. Har du någon erfarenhet av något liknande? Har du kontakt med något av dina ex och hur lång tid tog det? Och när slutar det att göra så ont?
Sen så undrar jag om du tycker att det låter som en bra grej att jag gjorde slut? Jag tvekar då och då själv, mycket för att han sagt nu att han ska jobba med sin svartsjuka och verkligen vill bättra sig. Tänk om det hade funkat ändå? Samtidigt vet jag att jag känner en längtan efter att bara få vara fri efter så lång tid av att känna mig kontrollerad.
Såklart svårt att svara på, men om du har någon tanke om det bara.
Förlåt för världens längsta och mest förvirrade text (är väldigt förvirrad) Tack igen för din fina blogg, glad sommar!<3
→ Hej! Att göra slut är svåra grejer. Nog extra svåra om man levt med någon som varit kontrollerande. Jag är ledsen att säga det, men det låter på många sätt som att din expojkvän verkligen är ingenting att ha i sitt liv. Ingen människa i hela världen ska tvinga en att säga upp kompisrelationer eller skapa tvångstankar. Han har fuckat med ditt huvud och jag förstår att det är svårt och jobbigt att resa på sig ensam och bygga upp sig själv på nytt. Men du behöver inte honom i ditt liv. Tro mig. Ta stöd från vänner, du kommer inse en dag att det bästa du gjort var att ta avstånd från honom. lova att vara stark! puss.

Hey Sandra! Which disposable camera is it? I have one and it didn’t take as well as yours does! Hugs
→ Hi! It’s no special camera I bought it at a store like Seven Eleven for 70 swedish kronor. A tip is to always use the flash though! x

alltså den här tröjan du har på dej på den första bilden här?? Den gråa? SÅ FIN! Vart är den ifrån? Tack för svar  PUSS
→ Hej! Det är en gammal tröja som min kompis Silke har gjort för sitt klädmärke Shown To Scale. Jag tror tyvärr inte hon har kvar det märket längre. Nastygal.com brukade sälja dem. kram!

Jag gråter nästan nu eftersom jag helt hade missat din och Michelles tvodd på svt flow! Älskade eran podd och lyssnar på de gamla avsnitten om och om igen. Och nu när jag upptäckte eran tvodd hade precis sista avsnittet gått ut. Antar att det är hopplöst och att de är gone forever? Finns det nånstans man kan se de? puss o kram <3
→ Åh tyvärr hade SVT de bara i ett år, så nu tror jag de är evigt borta. puss tack för att du gillade. <3

Hej! Här kommer svar på frågor de senaste två veckorna. Kan vara så att några frågor ramlat av, men då kan man bara fråga igen. puss.

hm undrar lite hur du tänker med racism och cultural appropriation med era ”indian hattar”?
→ Hej här kommer ett gemensamt svar till alla kommentarer angående våra fjädrar i håret på inlägget om dagen innan midsommarafton. För det första vill jag bara säga att jag verkligen uppskattade den goda tonen i kommentarsflödet! Det är nog första gången under min bloggtid där jag gjort något ett gäng inte gillat och jag inte blivit kallad ”vidrig”, ”dum i huvudet”, ”idiot”, ”ska aldrig mer läsa din blogg” etc. Så tack för det, att ni förklarar och visar misstycke utan att sparka. Det tyder på att internet ändå är på väg mot en vettigare plats på något vis där man inte bara säger saker för att det är kul att göra någon ledsen.
Så: mot kritiken – > Jag är medveten om vad kulturell appropriering är, men tycker att det är en snårig stig att valla sig igenom. När vi satte på oss fjädrarna till middagen så frågade jag osäkert: är det här kulturell appropriering eller inte? var går gränsen? För mig är det självklart att jag aldrig skulle sätta på mig en stor fjäderskrud och måla ansiktet, men dessa fjäderhattar symboliserar jag långt mer till min dagis-tid än native americans. De är färgade i karamellfärger och var ju inte en klassisk utklädnad på det sättet. Eller det kändes inte så då i alla fall. Så himla svårt det här med kulturell appropriering! Det är ju ett ord som just nu är på tapeten, men många gånger känns det som att det felanvänds och därigenom urvattnas. Min vän Nina skrev bra om det här exempelvis. Men jag är villig att backa såklart, och tar med mig det ni sa i bagaget och kommer inte att bära fjädrar i håret på detta sätt igen. Man lär sig något varje dag, så tack för det. Och tack återigen för att så många undvek smutskastningen och istället förklarade något så som man förklarat det för en kompis, ni anar inte hur mycket jag uppskattar det.
.

sandra, jag har panik. för ett halvår sedan träffade jag en kille som jag sedan bjöd ut på dejt, han hade flickvän och sa nej. för en vecka sedan sågs vi igen på en fest och det slutade med att vi gick hem ihop. sedan dess har jag suttit som på nålar och väntat på att han ska höra av sig, jag gillar honom så orimligt mycket. jag ville tänka att det bara vara en kul kväll men jag vill inte lämna det där, jag vill ha mer.
det här hade ju kunnat vara en fin grej om det inte var för att jag tänker att om han nu inte hör av sig nån gång, så är han inte alls intresserad, och allt jag kan tänka är att jag inte duger åt honom. han är för snygg för mig, det är därför han inte hör av sig. ska jag sitta här och vänta och isåfall hur länge, kan jag höra av mig själv och hur ska jag isåfall hantera det? jag borde väl bara tolka hans tystnad som ointresse men jag vill inte det. snälla snälla svara på detta så snart du kan.
→ Hej! En sak som jag undrar över när jag läser din fråga är om han fortfarande hade flickvän när ni gick hem med varandra? Om han har det, så är det ganska tydligt varför han inte hör av sig. Han har såklart ångest, och kanske till och med ångrar sig. Då måste du nog backa och låta de vara. Man ska inte in och rota i upptagna personer, det finns så många som kan bli sårade. Om han är singel: hör av dig! Sluta vänta om det äter upp dig. Skriv hej på fejjan, om inte annat för att stilla din egen ångest. Då får du fortare reda på om han vill något eller inte. Det värsta är att gå runt och vänta. Och tänk aldrig att någon kille är för snygg för dig, snygga killar är till för att hånglas med. puss.
.

Jag undrar en sak, du som liksom jag har ett stort intresse för att träffa folk i festliga sammanhang. Jag känner att jag börjar må dåligt utav mitt drickande, jag mår dåligt allmänt och brukar känna mig lugnare då jag dricker, det har ju den effekten tyvärr. Jag tycker att det är så svårt att komma nykter till ett sammanhang där andra dricker alkohol men vill inte heller känna att jag måste dricka, man umgås med alkohol så himla ofta ju. Jag tycker om att vara berusad men mår inte bra av det i efterhand. Så jag blir så stressad över att det är så jag gillar att umgås, tycker liksom att jag blir lite skönare, lite roligare, lite lugnare. Jag vet inte, men har du några tips på hue jag kan tänka? Vill ju inte välja bort den livsstilen men vill inte känns att jag alltid måste dricka till ett visst tillstånd. Tack för fin blogg!
→ Hej! Man ska inte dricka när man mår dåligt! Jag vet att det är lätt att säga, men problemet låter ju som att det är långt mycket större när du skriver att du mår dåligt i allmänhet. Kanske behöver gå till någon att prata med. Det är aldrig liksom bra att använda rusningsmedel för att ”försvinna” i. Det är så beroenden uppkommer och de tenderar ju aldrig att sluta bra. Ta dig själv och ditt mående på stort allvar, var försiktig och var inte rädd att ta professionell hjälp, och kanske till en början prata ut med en vän du litar på. Och testa att ta en vit månad, det är ju vanligt och en bra grej för att bryta mönster. tusen pussar.
.

sandra, jag behöver hjälp med en sak. hur vet man att man är kär egentligen? jag är för första gången tillsammans med någon nu och jag tycker så mycket om honom fast kär är jag inte. eller jag tror inte det, men jag har aldrig varit kär så jag kan inte veta. det jag undrar är alltså hur det känns att vara kär, för jag är så rädd att jag går och väntar på det här stora som beskrivs i böcker och filmer, men tänk så är inte kärlek så utan jag går och väntar på något som aldrig kommer hända. kanske är jag väldigt naiv men är så himla osäker.
→ Hej gullis! Ibland kommer kärleken som ett KABLAM och ibland smyger den sig på. Ibland är den som ett zoo i magen och ibland som kolsyra längst med armarna. Det är omöjligt för mig att veta hur du känner, men några säkra tecken är till exempel om du inte vill hångla med någon annan än honom, om du längtar efter honom när han inte är där, om han luktar något helt överjäkligt gott.
Jag tror inte att du går och väntar på något som aldrig kommer hända. Kärlek är sjukt snurrigt och slår en hårt stundtals. Men, med det sagt tycker jag du kan ge den här grabben lite tid och känna efter, för ibland kan den träffa en efter ett tag och det är lika storslaget ändå. puss.
.

Men du, vart är Michelle någonstans? Ser att ni inte träffas så mycket (eller hon är inte med i dina bilder.. Hahah)
Ni verkade ha det så fint tillsammans. Btw eran podd var bäst
→ Oj oj oj vad många frågar om det här.. Förstår om ni är nyfikna, men plis, vissa saker kan jag inte skriva om i bloggen för att värna om andras (och mitt för den delens) privatliv. Jag och Michelle umgås för tillfället inte. Det finns många anledningar till det. Ibland är det så när man är väldigt väldigt väldigt nära en kompis tror jag, att man behöver pauser för att sedan hitta tillbaka till varandra. Jag är alldeles säker på att det här kommer att reda ut sig, men tills vidare har vi en break. Det är väldigt sorgsamt men ibland kanske det helt enkelt behöver vara så. Det kommer lösa sig.
.

Hej Sandra! Jag älskar dina bilder som du har på din blogg. Det är alltid så fint ljus och skärpa och det är alltid så bra bilder på människor, när det inte vet om att bilden tas. Jag undrar om du har en fotograf som följer med dig och tar bilder, eller om du bara ber någon att ta en bild. Haha ganska konstig fråga, men jaja. Jättefin blogg förresten, älskar den <3 <3
→ Haha älskar att du tror att jag har en fotograf som följer med mig och tar bilder! Vilken lyx det hade varit! : ) Nej jag tar alla bilder till bloggen om det inte står något annat (exempelvis i det här träningsinlägget hade vi en fotograf vilket står längst ner!) Den enda som jobbar med bloggen är jag. Jag som skriver, jag som svarar på era meddelanden, jag som publicerar och jag som tar bilderna (ja eller ibland räcker jag över kameran till en kompis på fest då så att jag själv ska hamna på bild) : ) kram.
.

Hur har du tagit bilden på dig själv där du ligger på sängen? Är det Magnus som agerat fotograf eller har du hängt kameran i taklampan…? Älskar dina bilder!
→ Jag la kameran i taklampan faktiskt och tryckte på självutlösaren. puss och tack!
.

Kanske en knasig fråga, och kanske svår för dig att svara på, men hur kommer man igång på Pinterest ordentligt? Jag pinnar på som bara den men får inga direkta följare, och det vill man ju ha. Puss
→ Här finns en liten Pinterestguide! Följ många så brukar antalet av ens egna följare även växa. Vet faktiskt inget annat knep? puss.
.

Hej Sandra och alla ni där ute! Skulle behöva hjälp för just nu känns det som jag går sönder. Är i ett ett låååångt förhållande med det många som skulle beskriva som drömpartnern. Vi bor ihop, jag älskar hans familj och vi har även pratat om barn och allt. Men på sistone känns det som något som skaver. Vi grälar av att bara göra mat ihop, fäller syrliga sårande kommentarer och vi har diskuterat det här om och om igen men inget händer. Ibland tittar jag bara på honom och undrar om det verkligen ska vara såhär. Samtidigt kan jag inte tänka mitt liv utan honom, bara tanken på att ens diskutera att göra slut känns alldeles för stor och skrämmande. Jag är så rädd för att bara stanna av bekvämlighetsskäl eller rädsla och så rädd för att riskera mannen i mitt liv över lite tvivel. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill älska honom och bli älskad, men hur läker ett förhållande efter så många sårande gräl? Förlåt för svammel men jag vet ingenting längre tror jag
→ :’ ( Åh. Att göra slut är något av det svåraste som finns, så jag fattar förvirringen. Det är i alla fall så, att om man måste göra slut till sist, så kommer man klara det. Man kommer att kunna ställa sig upp och man kommer må bra igen. Livet är inte till för att må dåligt av och man ska vara med någon man mår bra av. Men man ska nog heller inte ta förhastade beslut. Ni måste nog verkligen sätta er ner och prata på riktigt om det där som känns läskigt. Är det värt det? Orkar ni? Vill ni kämpa? I långa förhållanden hamnar man ju i ups and downs och det är ju inget fel med det, det är så för alla. Om några månader kanske svackan är över. Vänta lite och se, och försök prata på riktigt med varandra. Du visste säkert alla dom här grejerna innan, men ändå lycka till, det kommer bli bra hur det än blir <333
.

Hallå! Jag undrar hur du hänger upp amplarna i fönstret? Hänger de i nån sorts krokar eller? Nyfiken för jag har också höga fönster och skulle vilja minska lite på insynen med något hängande grönt
→ De hänger i krokar som vi borrat i taket. Köpte på järnia, ser liksom ut som classic krok.
.

Hur lång är guldkedjan du har på dig i andra bilden, den från Cannes? Perfekt längd tycker jag!
och
Hur många ord, eller tecken, eller vad man nu räknar med, innehåller en krönika?
→ Oj jag vet inte hur lång den är, jag fick den när jag var jätteliten. Man kan ju ta med en bild och fråga på exempelvis guldfynd! En krönika brukar innehålla mellan 2000 – 3000 tecken vanligtvis. De jag skriver i Metro ska vara ungefär 2700 tecken. Kram.
.

För det första, hur fotar du på kvällen när det är mörkt ute? Alltså om du kan förklara så någon med noll koll på kameror förstår. (Har en Canon EOS som jag aldrig tagit mig tiden att lära mig)
För det andra, när du gör dina filminlägg; brukar du ta screenshots under tiden du tittar eller går du tillbaka efteråt och gör det? Konstig fråga kanske.
→ Jag fotar på kamerainställningen ”M”. På kvällarna har jag jättehögt ISO (ca: 1600 – 3200) och sedan snurrar jag åt vänster på den lilla snurren som sitter uppepå kameran. Då ändras exponeringstiden, det vill säga hur länge det kommer in ljus i kameran. Ju lägre siffror desto mer ljus (det är siffrorna som står på skärmen högst upp till vänster). Men, ju lägre siffror, desto stadigare måste du hålla kameran för att det inte ska bli suddigt.
Den andra frågan förstår jag tyvärr inte riktigt?
.

Hej Sandra! Förlåt om det här känns jobbigt och personligt, verkligen inte menat så, men jag frågar ändå så behöver du inte svara om du inte vill. Noterade att du inte skrev om någon midsommar när du och L var ihop (*stalkar* hah) och undrade mest om du tror ni någon gång kommer bli vänner, eller typ, hänga på samma fester och så(kanske ni redan gör)? Minns att du träffade T på en festival förra året eller vad det var och att du skrev att det var kul, men känns som att det var värre med L.
 Liksom, kan en vara kompis med sitt ex? Blev dumpad för ett tag sedan (tror han hade hittat någon annan redan när det hände för satan i gatan vad fort det gick för honom att hitta en annan tjej) och saknar liksom honom som person. Vet inte hur det skulle vara dock, för det känns inte som han vill träffa mig.
Fan vad rörigt det här blev. Förlåt.
→ Jag tror absolut att man kan vara kompisar med sitt ex efter en tid, när alla känslor är borta etc. Men jag tror att sådana grejer tar tid. Jag och T gjorde slut för drygt 8 år sedan och allt det svåra jag kände kring vårt break-up känner jag inte längre. Dessutom tycker jag om honom som människa. Jag och L:s avslut var knepigare och ärligt talat tror jag aldrig någonsin att vi kommer att bli vänner. Jag vill inte ha något med honom att göra och tycker inte om honom. Jag tror att för ditt ex måste du nog ge det lite tid. Det blir ett tomrum när man gör slut, men man får kanske fylla det med annat. Det är inte förrän båda känner sig redo som man kan jobba upp någon slags vänskap. Tror jag i alla fall. puss.
.

Hej Sandra!
Jag har en fråga till nästa frågestund. Det är nämligen så att jag till hösten ska bege mig till USA, mer specifikt California, för att plugga i ett år. Jag har drömt om att bo i USA så himla länge, mycket efter att ha följt din blogg i flera år och därmed blivit galet inspirerad. Men nu när det börjar närma sig har jag blivit så otroligt nervös och ångestfylld. Är väldigt familje- och hemmakär och börjar undra om detta verkligen var rätt beslut, samtidigt måste jag verkligen lämna staden jag bor i för jag är så uttråkad här. Hur hanterar man bäst att flytta till ett annat land när hela ens familj är på andra sidan jorden? Är kulturkrocken jobbig? Har hört att amerikanare är väldigt olika svenskar och att det kan bli lite jobbigt i början. Har du några tips på hur man ska tänka/vad man kan göra där för att känna sig mer hemma och pepp på att vara där? Tack för övrigt för en grym blogg, har läst den praktiskt taget varje dag i 8 år och blir aldrig besviken! Puss!
→ Hej! Att flytta utomlands är ju läskigt, men då får man liksom inte glömma att allt hemma är ju kvar! Dina familj och vänner är ju där! De försvinner ingenstans. Och äter hemlängtan upp dig, då är det ju bara att flytta hem. Man får det, det är okej. Det får man liksom inte glömma heller, att inget är definitivt. Och vänner kommer du få, särskilt om du ska plugga för då hamnar du ju i samma klass som ett gäng människor. Äventyr är till för att göras, det kommer bli bra. Kulturkrocken finns såklart där, men kalifornier är väldigt trevliga och varma. Njut! puss <3
.

Häj!
Magnus svarta glasögon (som han visserligen inte har på någon utav bilderna här ovan), vars har han köpt dem?
→ Sunbuddies heter dom, finns exempelvis på Tres Bien Shop. Kram.
.

Hur gör du med utomhusväxter typ smultron och kaprifol på vintern, står de inne då?
→ Nej de klarade sig ute hela vintern! Vet inte om det är vanligt eller för att det var en försiktig vinter, men det gick bra i alla fall. kram
.

Är du och Joakim inte kompisar längre? Känns som att det har något att göra med hans flickvän? Eller din pojkvän?
Är ni bara kompisar när ni är singlar?
→ Nej nej vi är jättebra kompisar. Han jobbar bara väldigt mycket just nu. Vi har en vänskap där vi umgås intensivt i perioder och däremellan ses då och då. Så har det alltid varit (förutom under de där åren när vi inte umgicks) och jag tycker det finns något fint i det. kram.
.

Åh Sandra du är så bra så tänkte att du kanske kunde hjälpa mig med? Detta kommer låta urlöjligt och superknas men jag undrar hur man vet när man är tillsammans med någon?? Jag är snart sexton år och har aldrig varit ihop med någon förut, inte ens varit kär. Nu är jag det, och han är kär i mig också, men vet inte om jag kan kalla honom pojkvän (även om jag hemskt gärna vill det). När vet man att det är okej att kalla någon pojkvän/flickvän? Hur frågar man, hur gör du för att veta? Hoppas du förstår mina virriga funderingar. Kram!
→ Fråga! Jag har haft tre förhållanden, och i ett av dem har  jag frågat och i två av dem har snubben frågat. Det e liksom bara att göra. Typ säga ”skulle du kalla mig din flickvän nu?” eller ”är vi ihop?” eller ”vill du vara min kille?” eller rätt och slätt ”får jag chans på dig?”. do it do it lycka till puss!
.

Skulle inte du kunna visa dina vackraste badkläder? Känner mig peppig på sommaren men har inga bra badkläder,du kanske kan tipsa?
→ Här är alla mina badkläder:

Asos har många i olka färger där man kan välja egen passform och utstyrsel liksom. Den här är där ifrån.

Den här kommer från Monki. De är bra på högmidjade bikinis med fina mönster.

Den här är från Calzedonia, som har massa med fina prints och är billiga också.

Norma Kamali är ett flott märke som gör superfina vintageinspirerade baddräkter och bikinis med jättebra passform. På modcloth.com kan du hitta liknande för en billigare peng!
.

Vet du. Nu på midsommar så fick jag mysa extra mycket med en pojke. Och sen idag tog jag mod till mig och skrev till honom. Så nu ska vi nog på samma fest igen. Snart. Hela jag är liksom full av pirr. Han verkar så fin.
Vet du vems förtjänst det var att jag tog mod till mig och skrev till honom? Jo, din. Din, din, din. Din. Det var din himla underbara förtjänst. Alla dina ”men köör”, ”bara skriv, vetja” och ”vad är det värsta som kan hända?” fick mig att bara kööra och skriva. Allt ditt pepp och alla dina ord gav mig mod. Skitsamma om våra gemensamma vänner skrattar åt mig för att jag tycker han är fin. Skitsamma om det inte blir vi två som ligger i gravarna bredvid varandra om sisdär 80 år. Skitsamma. Allt som betyder något nu är att jag vågade skriva till honom. Och att vi nog snart ska på samma fest igen. Det betyder också något.
→ WOHOOO! Älskar modighet! Det är banne mig det finaste vi har <3