my screen caps.

Igår såg jag Blue Valentine för första gången. Som jag har bävat inför den filmen. Inte vågat se den. Laddat ner men raderat den från datorn, sett enstaka klipp på youtube. Därför att den handlar inte bara om kärlek som går åt skogen, det är dessutom tillsammans med Ryan Gosling. Men igår var det i alla fall dags, för att det är vår nu, nästan i alla fall, och det vintertunga är borta. Jag tänkte att det gör ju inget om man gråter lite. Det kan va fint att gråta på tisdagskvällar till och med.
Men vet ni. Jag fick inte ens fram en enda kort snyftning. Ingenting. Jag tyckte det bara var en så himla fin film. Att de var så kära, att de kämpade tills det överhuvudtaget inte gick längre. För så ska man göra nämligen tycker jag, kämpa och kämpa för varandra och när man till sist inser att det inte går längre, så har man i alla fall värdesatt det man haft. Och därför tyckte jag inte att den var så himla sorglig faktiskt, bara sjukt romantisk på det där tragiska viset. Eller så är jag kanske bara cynisk, avmätt med åren. Jag är övertygad om att något litet dör inuti en varje gång det tar slut med någon.
Väldigt fin film, megaromantisk. Se den.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=aZUm2Gp3_AA[/youtube]

Ny krönika ute idag på Devote. Den handlar om när jag var 21 år och otrogen mot min första pojkvän. Usch det var så hemskt och så sorgligt.

I sin helhet:

Vi har varit ihop i tre år om två veckor. För några månader sedan ringde du på hos mig med två flyttkartonger i famnen och en 12 tums TV. Och så flyttade vi ihop. Jag plockade undan tre hyllor till dig och fyllde skafferiet med sådant du tycker om: kikärtor och linser och sojabiffar. Och sedan bodde vi ihop.
Inte en enda natt behövde jag vara utan dig. Inte en enda natt vaknade jag av att du inte var där när jag skulle krypa upp mot din bröstkorg.
Det började så bra.
Jag åt frukost i ditt knä, du lagade middag när jag kom hem sent från skolan och vi låg med varandra i soffan, på badrumsmattan och i köksfönstret. Du glömde att diska, att bädda, att släcka lamporna när du gick hemifrån. Jag tjatade, igen och igen, och du sa jaja men fällde ändå aldrig ned toalettsitsen. Denna smygandes irritation, som jag förfasats över hos andra par låg efter några månader som en kompakt dimma i vår gemensamma lägenhet.
Och en natt, ett halvår efter att du har flyttat in, skakar jag mig ur ditt grepp om natten och rullar över till den andra kanten av sängen.

I augusti firar vi snart tre år. Tre år med denna tjugoettårige pojke som jag var så förälskad i att jag grät i biosalonger för att jag inte kunde tolka hans sms. Och inatt kommer jag vara otrogen mot honom.

Vi är på en hemmafest ute i skärgården dagen innan min födelsedag. Han måste åka därifrån tidigt, han måste jobba, han måste iväg.
– Jag stannar, säger jag. Ta nattbussen hem du, så ses vi imorgon.
Han kramar mig adjö och två timmar senare efter en öl för mycket blir jag kysst av någon annan bakom ett träd. Jag blir kysst och jag låter honom kyssa mig. Inte mer än så, inte längre än i någon minut men dagen efter vaknar jag av att kroppen känns avgrundsmörk inuti.

Morgonen kryper fram i ultrarapid och till slut är det eftermiddag, till slut ska vi ta bussen in till stan och jag ska träffa honom. Jag gråter hela vägen, gråter över att jag älskar honom, att jag förstört något så stort med något så litet. Gråter över att han inte kommer att sova i min säng något mer, att inte få äta frukost i hans knä. När jag ringer på till vårt hem och han öppnar och ser mig med mascaran i ringliga spår längs med kinderna vet han redan vad som har hänt.

Vi sitter på sängen, och jag fyller år. Jag fyller fucking år och det är än idag den sorgligaste födelsedagen i mitt liv. Jag berättar skamset vad som har hänt, om kyssen, om hur jag kysste tillbaka, om att han inte längre var den senaste med läpparna mot mina. Jag vågar inte titta honom i ögonen. Jag knyter tio knutar på filten framför mig och efter att jag berättat klart väntar jag på hur han ska göra slut på oss. Dessa midnattssvarta sekunder innan han tar min hand, drar mig till sig och viskar,
– Men älskade lilla Sandra. En enda kyss? Du vet att vi är större än så.
Och jag lägger mina armar om hans hals och fortsätter gråta. Gråter för att jag så gärna vill att han ska ha rätt. Att jag så gärna vill att det ska vara han och jag. Gråter över att han inte vet hur jag rullar bort från hans armar efter att han har somnat. Och bara ett par månader efter min födelsedag är det jag som avslutar vår historia. Och inte förrän då förstår jag att även en sextio sekunder flyktig kyss kan betyda så mycket mer än man någonsin kommer förstå när man står någonstans bakom ett träd på en skärgårdsö och druckit en öl för mycket.

—————

Finns även att läsa här.
Säg hemskt gärna vad ni tycker.
.

The third column för devote.se is out today. The link is here, I guess you could try to read it in google translate if you want to : )

pic source: 1 & 2
.

Den andra delen av det finaste som hänt er hittills i år. Fint som snus är det.

♡
Mitt finaste minne hittills är fredagen för en vecka sedan ungefär.
Jag skulle på min första fest som singel sedan väldigt länge och jag kände mig så jävla snygg och det var jag också. Jag mötte upp min bästa vän och sedan två till. Vi satt och sjöng hela bussresan dit och hade så himla kul och jag kunde skratta utan ansträngning för första gången på väldigt länge.
Vi kom fram och festen flöt på. Alkoholen började sprida sig i blodet och vi fuldansade mest hela tiden. Jag la mig sedan i en säng som stod precis där för att vila mig och njuta av min egen lycka och så bara kom han där, födelsedagsbarnet och kysste mig i pannan. Jag hann knappt tänka innan jag siktade in på hans läppar och sedan var det igång. Vi småhånglade till och från hela festen och alla hade så fruktansvärt kul.
Jag för första gången på länge kunde känna lycka, lycka utan honom. Jag kysste någon annans läppar, det kändes inte konstigt. Första kärleken är över och jag överlevde och där var jag. fullkomligt levande.
♡
vi lagade mat och jag höll upp en stor vitlöksklyfta och frågade om den räknas som en eller två och han svarade “du frågar alltid det! jag lovar att du kommer fråga samma sak när vi är 73″.

♡
Min hund kom på besök! Jag hade inte träffat honom på ett år för han bor långt borta hos mina föräldrar men så fick jag chansen att ha honom hos mig en helg. Blev bara så himla lycklig av att ta honom på promenader och låta honom fånga pinnar och träffa nya hundkompisar. Varje gång vi kom hem somnade han i mina armar (han är ganska trött och gammal nuförtiden) och jag tänkte att det är helt sjukt hur mycket jag älskar det här lilla livet. Gråter bara av att skriva det här.

♡
Bästa stunden när barnbarnet kom susande runt soffbordet och tittade upp på mig med glitter i ögonen – vi ses inte så ofta och jag är en främmande tant för honom. På torsdag åker jag och hälsar på dem igen, barnbarnet, dottern och svärsonen.
Barn går inte att muta till att tycka om.

♡
jag tror årets finaste var när min bror ringde till mig igår kväll och för första gången öppnade sig för någon och han grät och var ledsen på livet och var kär i en flicka som han inte sade vem och jag kunde bara säga “jag vet, jag vet” för det var likadant för mig, och jag berättade vad som hjälper och att inget egentligen gör det. och sedan sade han tack cecilia och jag lovade att vi ska läsa i min dagbok nån gång snart och det var så himla fint alltihop så det kändes som att hjärtat skulle spricka lite. och tänk att av alla han kan öppna sitt hjärta för så valde han mig. han är bara ett år yngre och han är den bästa bror man kan ha. jag älskar honom. punkt.

♡
Jag var på en fest med min pojkvän och jag brukar aldrig bli inbjuden i det gänget så bara en sån sak var kul. På festen smakade jag på världens godaste shot (nyponnyp! cuarenta y tres, nyponsoppa och grädde) och bad mina vänner komma dit. Vi dansade, skratta och hade det kul och jag och min pojkvän hånglade på toalettgolvet och när jag skulle böja mig över handfatet för att dricka lite vatten såg jag inte stearinljuset som tände eld på mitt hår. Min pojkvän flög upp och började slå på mitt huvud samtidigt som han skrek “DU ÄR TJEJEN FRÅN YOUTUBE!”. Jag drog in mina vänner i toaletten och en låg på golvet och skrek av skratt medan den andra klappade på mig och googlade information på hur många hårstrån man tappar om dagen för att trösta mig. Det var nämligen inte så mycket som brann upp, några hårstrån, så nu har jag en liten liten tuppkamstuffs MITT PÅ HUVUDET (tur att min lugg inte brann av!) som bara syns om man vet om den men när den väl syns så påminner dig mig bara om hur kul jag hade!

♡
jag sa ifrån till mina bästa vänner och fick dem att sluta mobba mig. jag bytte klass och nu ses vi inte mer. fast en av de här vännerna går i klassen jag nu har engelska med.
en av mina nya kompisar hade en vän som kom och pratade med oss några dagar tidigare och han gick i engelskaklassen. första gången jag skulle dit var jag så himla nervös. när läraren sa åt oss att vi skulle dela in oss två och två för att göra ett arbete var jag helt själv. den här pojken var den ända jag hade pratat med i klassen, även om det bara var i några minuter, så jag letade upp honom på facebook och skrev “snälla rara, kan vi jobba tillsammans!”. han svarade inte först, men sedan frågade hans kompis i klassen om de skulle jobba och han högt svarade “nej jag ska jobba med henne” och pekade på mig. han sa åt mig att komma till hans bord och hela klassen kollade med stora ögon.
min gamla vän verkade så förvånad och jag är stolt att jag vågade gå till lektionen. den här pojken visade sig dessutom vara hur bra som helst och det slutade med att vi pratade bort hela lektionen. nu får vi underkänt på arbetet, men det var det värt.

♡
jag var på fest för första gången i mitt liv med rosenröda kinder och billig öl i handen och en pojke kom fram och frågade “ska vi strula?” och jag sa “jag vet inte”. vi hånglade en stund och sen försvann han. jag vet inte hur han ser ut för det var så mörkt

♡
Jag hamnade i världens kan-inte-röra-mig-vill-bara-gråta-feberfrossa när han var hemma hos mig. Vi bäddade ner oss och medans jag huttrade under täcke och två filtar läste han Cafés intervju med Håkan Hellström högt för mig – och han bytte till göteborska när Håkan pratade.
.
.

The second part of favorites from the post two weeks ago when I asked about what the loveliest things that happened to you this year so far were.

Här kommer den första delen av det finaste som hänt er hittills i år. Så mycket fint var det <3 Ni alltså.

❤
Jag har flyttat ihop med mina bästa vänner.
Varje gång jag kommer hem och ser den tända lampan i fönstret på våning två, och mina tre finaste vänner som sitter och äter middag runt bordet får jag fjärilar i magen och tänker att det här är den bästa idén vi någonsin haft.
Det är helt fantastiskt. Vi tar hand om varandra, tittar på varandras favoritfilmer, delar kläder, går på loppis varje lördag och målar tavlor. I en trea bor vi fyra personer, två katter och en undulat.

❤
mobilanteckning från den nittonde februari: när vi är så nära som det bara går att vara och han viskar “jag älskar dig” i mitt öra.
då.

❤
Jag åkte på en weekendresa med min pappa och mina syskon. Vi var i Berlin i fyra dagar och promenerade runt, åt god mat, frös och köpte knäppa grejer. Jag kan inte minnas när jag hängde med pappa senast i fyra dagar utan att bli ledsen eller besviken på honom, men det hände liksom inte alls under hela den helgen. Det känns nästan som en dröm såhär i efterhand.

❤
Jag la en lapp i hans skåp. Jag hade tänkt på det hela jullovet, skrivit om och skrivit om och ångrat mig och rivit sönder. Sen såg jag honom i korridoren första skoldagen och han hade en ny tröja och hans händer var så fina och när han log så visste jag att jag var tvungen. Så jag la en lapp i hans skåp, och nu får jag röra hans läppar.

❤
När min mamma äntligen hade råd med den där dyra fågelkikaren som hon hade sparat till, och smsade att den var så fin, och kartongen var så fin! Och sedan åkte långt bort och spanade efter örnar i flera dagar. Och kom hem igen, alldeles trött och glad och hade sett en av världens största falkar.
Tänk vad fint, att hon tycker om fåglar så mycket, och att hon äntligen fick sin kikare.

❤
Jag och min kille gjorde slut. Allt i min värld rasade samma. Men efter alla tårar så bestämde jag och min vän oss för var sin kille som vi någon gång under våren skulle ligga med. Tre dagar senare låg han i min säng. 2013 kommer bli mitt bästa år.

❤
För två veckor sedan flyttade jag och min bästa vän ut ur vår lägenhet, och i väntan på den nya så bor vi tillsammans med två andra vänner i en liten tvåa. Vi lagar mat tillsammans, dricker vin på tisdagskvällar, sover där vi somnar och vaknar tidigt varje morgon av att solen sticker oss i ögonen. Det är ett himla fint sätt att leva på.

❤
När min pappa, som inte alltid är så kramig, gick förbi mig i hallen efter en famijemiddag och sa att nu kramas vi. För något särskilt sa jag? Nej, sa han. Bara för att det är fint att kramas lite.

❤
Det måste vara när jag och min vän sket i att vi inte egentligen hade råd och tog flyget till Umeå för att överraska hennes syster som spelade där. Mitt hjärta var tungt, min väns lätt och kärleksfyllt men den helgen fanns liksom bara vi och enkelrummet vi smygsov i båda två. Vi drack sju flaskor prosecco, hade våra glammigaste klänningar och lösögonfransar, jag dansade med en lång norrman, vi spelade fiol hela nätterna och jag låg inte med nån men ville inte det heller för just den helgen räckte det att jag kunde spela så himla fint.

❤
Min pappa hade legat på sjukhus till och från i en månad, det va nyårsafton och det var dagen då han och mamma träffades, för exakt trettio år sen.
Hon satt hos honom på sjukhuset hela dagen fast han sov mest men så skulle hon åka hem på kvällen, då satte han sig upp, tittade rakt på henne och gjorde en puss mot henne.
Dagen efter dog han.
Min fina pappa och den där pussen är det finaste min mamma vet.

❤
var påväg upp från tunnelbanan en morgon när jag mötte två killar som gick och pratade. den ena tittade upp, såg mig och kom av sig mitt i en mening. det var så litet och så oskyldigt men ändå så fruktansvärt vackert och det fick mig att känna mig så fantastisk.
.

Some favorites from the post a week ago when I asked about the loveliest thing that happened to you this year so far.

Nu ska jag berätta en grej som jag velat berätta för er så himla länge.

♡
För ganska exakt ett år och två månader sedan, när jag låg i en solstol i Mexico och dagarna flöt ihop och förbi bestämde jag mig för att påbörja något som jag skjutit åt sidan jämt jämt för att jag alltid tänkt att jag inte haft tid.
Skriva en historia, en lång, en som inte skulle ta slut efter några sidor, utan ett riktigt bokmanus.

Jag skrev i mobilens anteckningsfunktion, och när jag kom hem fortsatte jag på datorn. Jag skrev på luncherna, kvällarna och helgerna. Mellan reklamjobbet och bloggen och frilansskriveriet. Och i maj hade det blivit 100 000 tecken och jag tänkte att det var dags att skicka in det till ett förlag för att se om jag ens hade en chans.

Jag skickade utkastet till Rabén & Sjögren. Jag hade haft ett möte med dom för några år sedan när de kontaktade mig och frågade om jag var intresserad av att skriva något längre. Jag har träffat en del förlag genom åren (så himla fin ära!) men mötet på Rabén & Sjögren var extrafint. Vi satt i två timmar och pratade om livet och vänner och kärlek. Så därför ville jag att de skulle läsa mitt manus först.

Marie på Rabén & Sjögren hörde av sig och sa att de var intresserade men att det behövde bli längre. Och jag skrev tillbaka att okej, det fixar jag. Men bara tre veckor efter gjorde Ludvig slut. Var så jäkla ledsen som ni vet, gick ju inte att skriva en bokstav till. Jag rörde inte historien på fyra månader. Tills en dag i september då jag tänkte att nä, nu kan jag inte låta honom förstöra mer. Nu gör jag bara det här. Och fem månader senare var manuset dubbelt så långt och prick ett år efter att jag börjat skriva skickade jag den färdiga versionen.

Och igår skrev jag kontrakt. Nu är det klart att jag ska ge ut min egna, första bok. En liten skönlitterär kärleksroman blir det, om den första stora förälskelsen.

Det här är det största och bästa som hänt mig hittills i livet. Jag är så HIMLA glad.
April 2014 kommer ni kunna hitta den i bokaffären.

.
I’ve written a novel about first love, and yesterday I signed the papers with the publishing house Rabén & Sjögren. It will be in Swedish book stores April 2014.