Här kommer ett recept på en festlig/dejtig/goood pasta som jag komponerade ihop när jag kom på att jag hade jordärtskockor hemma. Jordärtskockor är ju så hi-me-la gott och jag tänkte att smaken borde ju passa i en gräddig pasta? Särskilt en med saffran i? Det gjorde den och här är receptet.

Du behöver (för två)
– En pasta du gillar (jag tycker bandpasta är godast i krämiga pastor och valde en pappardelle)
– Fyra jordärtskockor
– En schalottenlök (svåraste jag vet att stava btw)
– En till två klyftor vitlök
– En chili
– En stump purjo
– Parmesan
– Ruccola
– Matlagningsgrädde
– Fransk senap
– En halv citron
– Pinjenötter
– En knivsudd saffran

Skiva jordärtskockorna i smala bitar. Fräs i en stekpanna med olivolja på lagom låg värme i en kvart tillsammans med:
En finhackad chili (ta bort fröna för att den inte ska bli alltför stark),
zesten av en halv citron,
en klyfta citronjuice,
en finhackad schallotenlök
och en till två finhackade vitlöksklyftor + lite salt.
Provsmaka en liten bit av jordärtskockan när det gått en kvart – den ska va så pass mjuk så att den inte alls känns rå, men ha kvar sitt tuggmotstånd.

Sätt på pastavatten i en kastrull.

Häll i en halv förpackning matlagningsgrädde i stekpannan tillsammans med en klick senap, en knivsudd saffran och purjolöken. Rosta lite pinjenötter i en torr stekpanna och ställ åt sidan.
Nu är det nog dags att lägga pastan i pastavattnet också!

Medan pastan kokar, rör om i stekpannan samt riv osten. Jag hade lite gruyere hemma också som fick följa med.

När pastan är färdig (obs al dente inte mer, lova!) vevar du ner den i stekpannan tillsammans med två matskedar pastavatten + parmesan och ruccola. Salta, peppra, rör om och smaka av. Servera direkt med rostade pinjenötterna på toppen och lite mer ost.
Ät upp, bli lycklig.

Ps. Lagade rätten dagen efter utan saffran och plus körsbärstomater. Blev också himla gott!

Translation. Saffron pasta with Jerusalem artichokes. This is nom.

Det var inte förrän en vecka in på min Tokyoresa som jag kom på att jag skulle fotografera alla olika ramen som jag åt. På grund av detta lämnades tyvärr 4 stycken odokumenterade. Men! 14 stycken är i tryggt förvar inuti detta inlägg.
Snittade på lite mer än en ramen varannan dag, bra kämpat ändå.

Vad är ramen kanske någon undrar?
Ja, det är helt enkelt en nudelsoppa. Det finns många olika varianter med olika nudlar, buljong och ingredienser. Ramen är ofta billigt (kostar runt 40 kronor för en stor portion) och serveras på just ramenställen. Detta är vanligast i Japan, alltså att restauranger har ett specifikt tema som exempelvis ramenrestauranger, tempurarestauranger, yakinikurestauranger osv. Man går dit den rätten man är sugen på.

I Japan är man mycket omsorgsfull med sin mat och även om du besöker ett hål i väggen eller en kedja så har någon med största sannolikhet lagt ner en bit av sin själ i din rätt. På ramenställena görs alla nudlarna på plats, buljongen kokas i dagar innan den anses färdig och för att bli en ramenkock krävs många år av träning.
Alltså kan man typ aldrig gå på en nit när man äter i Tokyo, vilket är rätt magiskt.
Här kommer en topplista på 14 ramen jag köpte och åt upp inom loppet av fyra veckor:

14. 
På plats fjorton kommer denna ramen från ett ställe som heter Paimen och ligger i Nakameguro. Den enda ramen jag egentligen inte gillade. Buljongen smakade bondgård och den stora fläskbiten var verkligen inte min grej. Dock ett plus för mycket grönt.

13.
Plats tretton: flygplatsramen. Godare än typ vilken snabbnudelsoppa som helst (och vilken annan flygplatsmat som helst!) men inte gjord med den kärlek som de andra på listan var då och definitivt inga nudlar bakade på plats : )

12.
Denna soba ramen kommer på tolfte plats. Verkligen inget fel på den och var god för att vara en soba ramen. Men just soba är nog min minsta favoritnudel. Den är gjord på bovete och smakar så nyttigt och buljongen är ofta tjock och går nästan mot grythållet.

11.
Resans första ramen! Intogs på ett ställe i Shibuya. God tonkotsu ramen (min favoritramen! mer om den strax) men lite för hårdkokta ägg och lite för lite grönt. Det ingår förövrigt i 90% av fallen en sån där tjock fläskbit i alla ramen (iaf i Tokyo). Jag försöker att inte äta så mycket kött men gav helt upp detta på min Japanresa.

10.
Shio ramen i Nakameguro. Shio ramen är en saltbaserad ramen som ofta har spaghettiliknande nudlar märkte jag. Som ni ser på bilden är de inte vågiga utan mer raka.  Gott med mycket grönt men kändes mer som att äta en liguinisoppa. Gillar dessutom mer tyngre buljonger upptäckte jag. Shio är ganska tunn, genomskinlig (men fräsch!) historia.

9.
Udon i Shinjuku! Udonnudlar är riktigt tjocka nudlar med supernajs tuggmotstånd. Känns som geléormar. Kanske inte för alla men I love. Här åt jag en med lite för lite buljong (ibland blir man lite förvirrad i sin beställning) med smak av rå äggula, vitlök och fläsk. Alltså more or less en ramen-carbonara! Supergod men lite mindfuck? Till side hade jag ett friterat löskokt ägg.

8. 
Kinesisk vegetarisk ramen i Ikejiri Ohashi. Enligt wikipedia heter den kinesiska nudelsoppan lā miàn, så nu har vi lärt oss något nytt. Och självklart är det – som några av er påpekade för några veckor sedan – att vegetarisk ramen är ju sällan helt vego här. Buljongen är oftast (alltid) djur eller fiskbaserad.

7.
Tonkotsu ramen vid tunnelbanestationen i Ueno. Ser ni det stooora vitlöksklicken vid ägget? Omnom säger jag bara. Tonkotsu ramen är en fläskbaserad buljong och min godaste ramen! Den är nästan gräddig och umamismaken vill man typ knarka. Du hittar små tonkotsu ramenställen i nästan varje hörn i Tokyo, särskilt kring tunnelbanor pga vanlig lunchmat.

6.
På sjätte plats kommer denna udon ramen jag åt i Daikanyama på ett asmysigt udonställe på en liten innegård. Menyn hade inga bilder, bara japanska tecken, så jag visade en bild på en tempuraräka och fick detta goda. <3 Skulle man äta sånt här varje dag skulle man nog aldrig bli sjuk.

5.
På femte plats kommer den iran-japanska ramen jag åt på min nästa sista dag i Tokyo. Min kompis Saids favoritramen om ni minns! Väldigt bra ägg, fräsch, smakrik buljong och fint med rostad tomat i. Anledningen att den är inte kommer högre är för att jag insåg att jag gillar allra mest när buljongen är ”cloudy” (kommer inte på något svenskt ord för det). Alltså som i en tonkotsu ramen.

4.
Plats fyra! En klassisk tonkotsu på ett litet ställe i Nakano. Kände som att det hade funnits sedan urminnes tider och att kocken förfinat sin lilla soppa till perfektion. Alla smaker satt som en smäck.

3.
Bronsplatsen (skrev brottsplatsen först..). Ichiran är en tonkotsu ramen-kedja som finns på lite olika ställen i Tokyo. Jag gick till den i Shimokitazawa. Man sitter i bås en och en och lämnar in sin beställning genom en lucka, så man ser aldrig någon som jobbar där. Själva upplevelsen är ju en stjärna i sig självt. Men det fina med detta ställe är att man får välja umamigrad, addera ingredienser om man vill och bestämma firmness på nudlarna. Jag tog högsta umamigrad och medium firmness och så få ingredienser som möjligt.
Helskotta vilken god buljong alltså.

2.
Silver! Ippudo är en ramenkedja som är rätt omysig, känns verkligen som en kedja liksom. Men deras ramen! Omg! Denna nudelsoppa som jag intog på Ippudo i Ebisu var så otroligt god, med en buljong som sjudit i 18 timmar och sedan fått stå sig i ett dygn. Denna gräddighet utan att ha haft i en enda laktosprodukt alltså. Min tunga började gråta.

1.
Man ser nästan varför denna kommer först tycker jag. Perfekt korkskruviga nudlar, tre sorters grönt, löskokta pangröda ägg och en creamy spicy buljong från himlen. Tycker också om när man får bygga lite själv ^^Här skulle man doppa nudlar och ingredienser i buljongen. Litet ställe i Shibuya (som jag tror också var en kedja faktiskt?). ingen aning om vad stället hette men här är en karta (man får googla upp Apa Hotel Shibuya tänker jag och gå mittemot):

Vill du äta ramen i Stockholm? 
Då skulle jag rekommendera Ramen – Ki-Mama, ilovebibimbap, Ai Ramen, Blue Light Yokohama samt Totemo Ramen (det sistnämnda har inte öppnat än men är positivt inställd). Ramen ki-mama är nog det stället som är mest likt Japans ramen, men vill ni verkligen ha hundraklassig drömramen rekommenderar jag dock att åka till Tokyo ^^

Translation. All the ramens I had in Tokyo (except 4) on my own top list!

För några veckor sedan frågade Svegro om jag ville skapa lite rätter utifrån deras nya kryddor. Sådant är ju något av det roligaste jag vet, så jag tackade ja till samarbetet och idag är det dags att dela med mig av mina recept till er! Jag har gjort en spaghetti (såklart), smart två sorters ceviche + smaksatt halloumi.

Kryddorna var:
Epazote – En krydda jag inte hört om förut. Smakar väldigt speciellt och ”matigt” eller hur man ska säga. Själv tyckte jag den påminde lite om salvia med inslag av citron, mynta och oregano.
Kinesisk gräslök – Smakar som vanlig gräslök men med en tydlig smak av vitlök. Nom alltså!
Limebasilika – Som en mindre efterrättig och mer matig citronmeliss och med ett litet drag av koriander i sig tyckte jag.

Tonfiskpasta med epazote och kinesisk gräslök

Du behöver för en person:
– Ungefär fyra kvistar epazote
– En kvist rosmarin
– Tre rejäla matskedar tonfisk på burk
– en vitlöksklyfta
– en halv chili
– en halv liten citron
– en schalottenlök
– en tärning fiskbuljong
– parmesan
– spaghetti för 1
–  kinesisk gräslök för garnering

Börja med att hacka vitlök, bladen av rosmarin och epazote, schalottenlöken och chilin. Riv citronzesten av en halv liten citron.

Fräs allt i olivolja + saften av en klyfta citron på lagom låg värme. Inget ska brännas vid utan snarare bli mjukt och gott.

Under tiden kan du koka upp pastan (och ploppa i en kub fiskbuljong i pastavattnet), riva parmesan och klippa den kinesiska gräslöken.

När pastan kokat klart – vänd över den i kryddorna tillsammans med tonfisk, parmesan, salt och peppar. Garnera med kinesisk gräslök och lite mer ost. Ät upp!

Detta blev supergott och smakar mycket, vilket jag gillar. Så himla tråkigt när man måste dränka maten i salt ni vet för att den ska bli någe kul. Detta är alltså inte fallet här. : )
Epazoten har en distinkt smak som gifte sig finfint med tonfisken och rosmarinen.

Mot maträtt 2! En ceviche på räkor + en på tonfisk och lite annat gott:

Två sorters ceviche på limebasilika + stekt halloumi med epazote.
Du behöver (för fyra personer):
– En kruka limebasilika
– En burk tonfisk
– Ett halvt kilo räkor
– En halv kruka koriander
– En kartong körsbärstomater
– En och en halv silverlök
– En mango
– En decimeterlång (typ) bit av en gurka
– 5 rädisor
– 4 lime
– 1 chili
+
– Ett paket halloumi
– En fjärdedels kruka epazote
– Två avokados
– Tortillabröd för fyra personer (jag tog den minsta storleken och det blev bra med fyra var)

Börja med det tråkigaste: skala räkor. Göre bara göra. Lyssna på bra musik så går det fortare.

Finhacka rädisor, mango, silverlök, gurka, chili och tomater. Samt limebasilika och koriander.

Sedan är det dags att lägga i skålar. Fördela allt 50/50 förutom gurkan som ska hänga med tonfisken och mangon som ska hänga med räkorna.
Varje skål ska sedan dränkas med saften av en och en halv lime. Den resterande halvan skar jag upp i fyra klyftor och serverade till mina gäster om de ville ha mer lime till!
Salta och peppra. Rör om!

Som side stekte jag haloumi med epazote, ett recept jag hittade på Svegros hemsida. Här finns det!

Servera såhär fint med lite avokado och tortillabröd. Sedan kan ditt sällskap bygga sina egna ceviche-tortillas. Alla sa att det var himla gott och alltihop tog slut ^^

Iväg med er in i köket nu och härma!

I samarbete med Svegro.

.

Translation. Some recipes in collab with Svegro: tuna pasta with epazote and two kinds of ceviche with lime basil.

Idag är det dags för ännu ett avsnitt av Bättre bilder med Sandra Beijer i samarbete med Telenor. Den här gången ska vi inrikta oss på något jag älskar att fotografera: nämligen mat!

Jag tar med er till ett av mina stammishak och ger alla tips & trix jag kan för att ta fina matbilder med mobilen.
Spana in filmen vetja:

https://www.youtube.com/watch?v=oHaqPxTd75w

Vill du ta en närmare titt på bilderna jag tog hittar du dom här!

Och glöm inte att alla som har ett Telenor abonnemang får 100 GB molnlagring med appen Capture – så att du kan spara dina matfoton i säkert förvar.

Läs mer om om Telenors app Capture, fototips och annat på foto.telenor.se.

Detta inlägg är ett samarbete med Telenor. 

Translation. Together with the Swedish mobile operator Telenor I have made a photo guide how to take better pictures with your cellphone!

Här kommer ett recept som kan tyckas väldigt märkligt. Jag läste om det i NY Times matsektion och tydligen ska osten höja umamismakerna i soppan och skapa en rund, god flavour. I lördags var jag trött och hungrig och cravade salt och ost och något som gick fort. Då hände det: instant cheese ramen.

Och ursäkta crappy bilder men det var jättesent på kvällen.

Du behöver (för två):
– Två paket snabbnudlar
– Två ägg
– Två skivor hamburgerost
– Purjolök eller salladslök
– Koriander (om man vill).

Börja med att koka nudlarna. Obs ej med smakpåsarna. Bara nudlarna. Räcker med något minut. Ställ åt sidan när de är klara.

Koka upp 4-5 dl vatten och lägg i smakpåsarna från nudelpaketen.
Knäck två ägg i en skål och vispa lätt. Droppa sedan ner detta i buljongen och rör om. Detta gör buljongen godare och matigare och lite cloudy som den oftast är på ramenrestauranger.

Hacka koriander och purjolök/salladslök.

Lägg nudlarna i en skål, slå över buljongen, täck med en skiva hamburgerost och strössla över lök och koriander. Toppa med lite sriracha om du har hemma vetja.

Servera direkt! Osten smälter omedelbums ner i soppan och allt blir väldigt gott tycker jag. Magnus tyckte detta var en helt idiotisk rätt så kan inte lova full pott för alla. Men jag själv kommer helt klart göra detta igen! Ost och kolhydrater liksom, vad kan gå fel.

Translation. Instant ramen with american cheese on top! Perfect hangover food.