tankar.

vecka 33.

Ny vecka nytt liv.
Från och med nu typ börjar jag blogga två gånger om dagen på vardagarna igen. Eller eh. Kanske inte JUST idag pga kämpar med min trötthet nyss hemkommen från en festivalhelg. Men jättesnart i alla fall! Såg att det var några som undrade : )
Way Out West var greatness men jag är SLUT som artist.

Nu ska jag berätta EXAKT vad jag skrivit upp i min mobilkalender denna vecka, varför inte:

Måndag: Hade inte skrivit upp någonting. Skönt för mig. Planen är att hänga hemma och kolla på tv-serier. Blir alltid så sjuk efter att jag varit på festival för att man är så mycket utomhus och det är kallt och jag röker för mycket cigaretter och då är det viktigt att tvådagars-vila och äta frukt.

Tisdag: Hade bara skrivit upp ”Vinterjackor klara”. Jahapp. Hade alltså lämnat in dom på kemtvätt. Så att man är redo för vintern, även om den aldrig kommer komma igen iofs.

Onsdag: Skrivit: ”Heldag fibernät” (ska få fibernät i huset och dom ska installera), ”Lunch Peppe” (ska äta lunch med Peppe som har en av mina favoritpoddar Mellan Raderna ni vet? På Indio!, ”Fota Löfbergs” (inför ett samarbete, ska göra ett recept), ”Publicera samarbete” (säger sig självt)

Torsdag: ”Terapi” (första efter ledigheten) och ”N&K författarfest”, mitt förlag har sommarfest! Kul!

Fredag: ”Moderna med Mamma” Vi ska se Marie Louise Ekman-utställningen! Så pepp på det. ”Sturehof med familj” ska bli födelsedagsfirad! De var bortresta på min själva födelsedag.

Det var det. En trevlig och lugn vecka.

Vill se Dunkirk på bio också, så mycket vackra män med. Kanske ska göra det idag.

hejdå.

photo source.

surlistan.

Snodde rolig lista från Clara. Man gillar ju att muttra runt lite på söndagar.

Obehagligaste jag vet: Blött hår mot ryggen när man har duschat och det är vinter. Ljudet av att öppna en Piggelin. Rensa duschbrunnen. När folk ställer sig för nära en på tunnelbanan, vid övergångsställen etc. Människor som pratar för nära ens ansikte.

Absolut inte min killtyp: Biznizkillar i brattig juristkostym, alla killar på Tinder som tagit en selfie i sängen/i badrumsspegeln med bar överkropp, killar som inte bryr sig om sin klädstil, killar som överanvänder skrattgråtande emojin, killar med för mycket skägg, killar i dreads, killar i fula skor, killar med smutsiga naglar, killar med småstadskomplex, killar som ser för vuxna ut, alltså som liksom förlorat all form av pojkaktig glimt. Alla jävla snubbar på Tinder som säger att de ”inte gillar att chatta” LOL? Inte upp till dig ditt äckliga äckel, det handlar att man som tjej ska känna sig säker på att man inte möter upp nåt läskigt weirdo. Känns som jag kan fortsätta 4-ever, är kräsen. De killar som fått hångla med mig sen jag blev singel ser typ likadana ut.

Äckligaste mat jag vet: Har ju gjort ett sånt inlägg! Finns här.

Blir arg på: Folk som går aslångsamt framför mig på trottoaren.

Sämsta bok jag läst: Sthlm Queens av Denise Rudberg. Den var nominerad i Stora Ljudbokspriset där jag satt i juryn. Utan tvekan det absoluta sämsta jag någonsin läst.

Något som får mig att byta radiokanal: Pianocovers på kända nutids hits.

Sist jag ville ta till knytnävarna: När jag såg honom senast. Men det var länge sedan nu.

Sämsta serien jag nyligen sett: Kan inte komma på? Testar så många serier som jag stänger av om de inte imponerat på mig inom fem minuter.

Fulaste plagg jag vet: Jeans med strassapplikation.

Äckligaste drycken: Avslagen Coca Cola.

Det skriker jag när jag blir arg: Satans jävla kukhelvete.

??

photo source.

idag fyller jag år!

? ? ?
Idag är det min födelsedag!
33 år fyller jag, ett väldigt estetiskt snyggt nummer. Nu måste jag vänta ända tills jag fyller 66 innan jag fyller ett lika snyggt nummer igen. Attans.

Att bli äldre är i princip enbart roligare. För varje år känner mig lugnare i mig själv, mer säker på mina yrkesval, tryggare i mina vänskapsrelationer och bekvämare med att säga vad jag tycker om saker och ting.

Så jag kan verkligen rekommendera det till alla! Att bli äldre. Det är som att man landar behagligare i sin egen personlighet för varje år, blir ödmjukare för världen runt omkring en och samtidigt känner jag hur jag utvecklas framåt, att jag inte är färdig, att det finns så mycket att göra och lära mig och människor att träffa.
Så mycket liv kvar att leva helt enkelt!!

Däremot är det en sak som blir extra tydlig, särskilt sedan jag fyllde en ålder med en trea i början. Och det är åldersdiskrimineringen. Framförallt mot kvinnor som inte följer en specifik mall.
Det är så lol på att jag känner av den trots att jag ännu är så ung. Jag ser den i mitt kommentarsfält ibland, på trådar om mig själv på internet och jag möts av den när jag hamnar i nya situationer. Varför har jag inga barn? Varför är jag inte gift? Varför klär jag mig som jag gör? Vad får jag ut av att gå ut så mycket? När ska du växa upp? Kan du bara lägga av?

Det är ingen slump att jag får dessa frågor. Att vara 33 år och bara gå en yttepyttebit utanför ramen av en traditonell kvinnoroll stör folk utav helvete. Det är som att de känner ett behov av att uppfostra mig, försöka få mig att förstå att du får faktiskt inte ha mer roligt nu, nu måste du faktiskt bidra med din primära uppgift här i livet: yngla av dig och ta hand om en snubbe.

Jag säger inte att det ena valet är bättre än det andra (obs verkligen inte!). Men jag säger dock att jag aldrig i mitt liv stött på en 30+nånting man som ställs inför dessa frågor. Att jag driver mitt eget aktiebolag, skrivit flera böcker, byggt upp en av Sveriges största bloggar helt själv, skrivit över hundra krönikor, jobbat som copywriter på de några av de bästa byråerna i Sverige och New York i ett gäng år och drog in min första miljon i mitt företag innan jag fyllde 25 är irrelevant. Jag har sagt det förut, men det är för att kvinnor fortfarande definieras utifrån sitt utseende och sin relation till män.

Tänk vad tråkigt det måste vara för alla dom (män) som känner ett behov att förklara för kvinnor vad de får och inte får göra. Och tänk vad härligt det är ändå att vi lever på en plats där man får bestämma helt själv.

För i slutändan är det ju just så. Folk kan sitta där och irritera sig hur mycket de vill. Och samtidigt knäpper jag min allra kortaste kjol, stryker på mitt allra rödaste läppstift, möter upp mina allra roligaste kompisar och dansar iväg ut i natten.

new york.

om att vara en vän.

Gud det här var den svåraste listan jag svarat på pga kände så förmätet att skriva om sig själv så som man tror att man upplevs positivt? Insåg samtidigt att listan måste således publiceras, för allt som skaver är ju intressant. Här kommer den, en lista om att vara kompis helt enkelt.


Hur är dina egenskaper som vän?

Jag är den som startar gruppchattar, har förfest, projektleder resor och bokar restaurangbord. Jag gillar helt enkelt att styra upp grejer. Jag trivs i stora grupper allra bäst tror jag också, och gillar ha många kompisar. Hade väldigt få kompisar fram tills jag var 16 ungefär, tror det kan vara lite därför.
Det är viktigt för mig att ingen ska känna sig utanför, försöker alltid vara inkluderande och tror på att liksom se sina vänner var för sig. Ge dom komplimanger, tagga dom i mysiga hundvideos, skicka länkar på grejer som jag tror de gillar, alltid svara på sms samt fråga hur dom mår. Och är väldigt bra på födelsedagspresenter om jag får säga det själv ?. Jag är lojal, de flesta av mina kompisrelationer är minst tio år gamla.
Jag är bra på att ta hand om ledsna personer. Kanske inte genom att vara så fysisk men jag står stadigt på jorden och därför bra att hålla i handen, samt är i princip alltid tillgänglig, duktig på att kolla läget och aktivera utan att älta. Samt en jävel på att hålla hemligheter. Jag är öppen, pratig, glad och påhittig. Samt rätt enkel, hänger med på det mesta och är okrånglig. Jag är alltid i tid och är motsatsen till oberäknelig, har jag lovat bort mig kommer jag vara där (om det inte är något speciellt som hänt då förstås). Jag säger ifrån men är extremt kortsynt.
Jag är nog lite svår att komma nära till en början men lyckas du ta dig in får du hela mitt hjärta.


Sämst som vän?

Jag är bestämd och glömmer ibland bort att alla inte är lika mycket ”raka rör” som jag är och är således inte alltid tillräckligt inlyssnande på andras viljor. Jag tänker alltid: man säger väl vad man vill annars vill man det inte tillräckligt. Men alla är ju inte så, och då kan man säkert känna sig lite trampad på.
I större sociala sammanhang, typ fester, kan jag även vara ”följa en fjäril”-ig, dvs: jag dras till där det är roligast och kanske helt glömmer bort att jag faktiskt stod och pratade med någon, eller att stå kvar bara för att vara artig. Jag är mycket otålig och vill att saker ska hända nu och tänker inte efter ibland.
Jag har en ganska rå och rak humor utan krusiduller kombinerat med att jag talar från magen och det händer ibland att folk tror att jag är arg på dom? Fast jag är noll procent arg? Försöker verkligen tänka på detta men det är skitsvårt att ändra hur man pratar.
Jag är jättedålig på kroppskontakt och kramar. Är bara bekväm att krama, pussa, klappa på mina kompisar när jag är onykter egentligen, eller om man typ bott ihop i flera dagar och jag känner mig femhundra procent trygg med personen. Jag har någon sjuk osäkerhet med folks personal space, kanske för att mitt eget är så viktigt (men aldrig i förhållanden, då är det tvärtom). När man typ rest ihop och alla ska säga hejdå kan jag gå och gruva mig för alla hejdåkramar och liksom må dåligt över det i flera timmar. Helst backar jag iväg och står och vinkar vid dörren och säger HEJDÅ istället. Detta betyder inte att jag bryr mig om dom, jag bara blev en inte så kramig person. Mina kompisar brukar skämta om hur awkward jag är kring vänskaplig kroppskontakt men det är ju som det är.
Jag tycker inte om att prata i telefon och jag vill sällan umgås med någon annan än mig själv mellan söndag till onsdag för då måste jag ladda batterier för att orka vara social dom andra dagarna.
Jag är även Spotifyhitler. Byter du mitt i måste du tyvärr dö.


Vad stör sig dina vänner på med dig?

Att jag inte svarar i telefon utan bara vill smsa, att jag vill sitta utomhus trots att det är kallt, att jag vill bestämma lite väl mycket ibland, att jag aldrig känner igen bekanta (dvs typ vänners vänner).


Återkommande vänproblem?

Ett vänproblem jag haft mer än en gång är att dom människor jag tar mig närmast till hjärtat har jag en tendens att nästan flyta ihop med. Tonårsbästis-style, att vi nästan är mer ihop än vänner om ni förstår. Men utan sexet och hånglet, och denna kombo är livfarlig, för att en vän är inte en partner, hur man än vrider och vänder på det.
Det börjar så fint att man mer eller mindre kan läsa varandra tankar och går helt upp i varandra. Kärleksförklaringar, vi mot världen och vilja ses jämt jämt. Men efter ett tag har det slutat illa, maktstrukturer, äganderätt och respektlöshet infunnit sig från båda parter. Som att man kräver för mycket av varandra. Sedan går det sönder. Och det är det sorgligaste jag vet och ibland har det gått att laga och ibland inte alls.


Typiskt för dig som vän?

Svara snabbt på sms, alltid game på en aw/hitta på något roligt i helgen, prata ofta och mycket om relationer, vara uppe sent, dra med dig ut på dansgolvet, PLANERA, ställa många frågor samt vilja ses ofta.
Samt alltid ha din rygg, möjligen varit maffiaboss i tidigare liv. När jag frågade Devi nyss vad som är typiskt hur jag är som vän skickade hon mig den här länken hah


När blir du sur?

Blir extremt sällan sur för jag anser att idén med vänner är att ha människor runt omkring en som man ska må bra och ha kul med. Vänskapsbråk hör hemma i tonåren (med vissa undantag såklart). Blir jag irriterad på något vill jag prata om det och reda ut det, och sedan har jag glömt bort varför jag varit irriterad en kvart efteråt.
Men jag klarar inte av långsinthet, martyrskap och när folk inte berättar vad problemet är för att man typ ska ”fatta det själv”. Klarar inte av att bli pratad över huvudet och när folk behandlar en som ett barn.
Jag tror hundra procent på att man ska behandla människor så som man vill bli behandlad själv och försöker att inte tumma på den regeln, men om andra gör det mår jag så himla dåligt.


Tråkigast med dina vänner?

Va! Inget.


Önskeegenskap som vän?

Snäll, inkännande, rolig, spontan och fantasifull.


Värsta sortens vän?

Energitjuv, använder en som statusklättrare, glömmer bort att jag känner väldigt mycket även om jag inte alltid visar det. Samt krångliga!! Emot all slags krångel.


Bästa sortens vän?
Dom som låter en blomma. Som plockar fram folks finaste egenskaper genom att vara så trygga och självklara i sig själva. Som gör människor runt omkring dem lugna. De är mina favoritmänniskor topp ett!


Gemensamma drag för mina närmsta vänner?

Att dom är bäst? Att dom är intelligenta, kreativa och alltid ute efter det roligaste i livet. Att vi har så intressanta diskussioner om allt från politik till kärlek, att dom aldrig bangar en maskerad och är så barnsliga. Att de har en stor inneboende respekt för sig själva och andra, att de är inlyssnande och så himla måna om sina vänskapsrelationer. Att de alla bär på någon form av mörker i sig som gör att vi möts på ett djupare plan. Att de är gränslösa, unika och sjuka i huvudet.
Jag älskar dom, så glad att dom ville bli just min kompis.

❤️

Lista hittad från början hos Clara och Elsa <3

pic source.

vecka 32.

FÖDELSEDAGSVECKA!
Är det rimligt att säga till alla man träffar att man har födelsedagsvecka? Planerar att göra det från och med idag. På torsdag fyller jag år och på fredag drar jag på festival. Det är varmt och soligt i Stockholm, jag har smultron på balkongen, hopp i bröstet och kan inte ens minnas senast gången jag hade ångest, måste vara flera veckor sedan. Ska SÅ carpa dessa feelings, det känns så väldigt lyxigt. Önskar man kunde spara ner några procent i en låda och ha till regnigare dagar.

Jaha så vad ska jag göra mina sista dagar som 32-åring? (Känns som jag glömmer bort varannan sekund vad jag fyller btw? Trodde flera dagar att jag skulle bli 34)
Hursom, enligt mitt schema på mobilen verkar det som att jag framför allt ska äta lunch med folk. Ea idag till exempel. Ni äggstremt trogna läsare vet att det var hon jag startade bloggen med en gång i tiden för sisådär 12 år sedan.
Ska även jobba litegrann men mest promenera, fika, ta en öl och så småningom fira min födelsedag. Det är  fortfarande sommar och fortfarande semesterfeeling här på mitt kontor har jag bestämt.

På fredag drar jag till Way Out West och stannar där över helgen. Hoppas vi ses där.

puss hörs snart och var snälla mot varandra

photo source.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!