En bloggläsare som heter Sara (<- obs länk till hennes fina bilder) mailade och frågade om hon fick fotografera mig och Milla för att hon tyckte vi var så fina ihop. Denna lilla komplimang tog mig med storm och vi tackade ja direkt.

Förra veckan sågs vi i Vitabergsparken. Det var femton grader i luften och Milla hade sitt favorithalsband på.

Här kommer således en liten bildkavalkad! Sara fångade oss så himla fint, jag tycker man kan se att Milla är en av mina bästisar. ^^

Jag bar skor från Superga, jeansjackan från Asos, mörkblå miniklänning från Asos och Magnus mössa.

Pälsen är Millas egen.

Vi tog oss upp för berget för att fotografera lite i solnedgången.

Milla ville inte gå upp själv så fick bära lite.

Hon grävde ett ganska djupt hål i marken under tiden som Sara bytte objektiv.

<3

Spanar ut över våra ägor.

Så himla mysigt att ha en liten tax i knäet när man blir fotograferad.

Fler bilder från fotograferingen kommer när ni minst anar det.

Alla foton av Sara Holmberg.

Translation. A photo shoot with me and Milla taken by Sara Holmberg.

Jag hängde runt i mitt flickr-arkriv för att leta efter något jag redan glömt bort då jag fann ett gäng msn-konversationer för nio år sedan. Innan facebookchatten, whatsapp, skype och allt det där så hängde man ju där. Och ännu tidigare på ICQ! Minns fortfarande mitt ICQ nummer och det välkomnande du-har-fått-ett-meddelande-ojet.
Hur som helst, önskar att man kunde få tillbaka samtliga msn-konversationer! Så många trevande förälskelser, förödande avslut, hemliga erkännanden och nya vänskaper som påbörjats där.
Här har vi de jag hade sparat, antagligen för att jag hade någon bloggidé om dem redan då 2006 som jag aldrig gjorde något av:

Här pratar jag och Brita om mellanstadieförälskelser. Vi var tydligen båda kära i Charlie Sheen. Tack gud att den förälskelsen gick över. Det där biter inte på mig längre Challe, för att citera Brita.

Här har jag och Filip en gullig konversation om kvällens förfest. Tycker den säger mycket om att vara tjugoett, att man inte har en aning om vem som har förfesten (eller förpeppen som vi sa då), bara att man ska dit. Mitt internet-alter ego som tjugoettåring var Mademoiselle Molly Fryxell som ni ser. Min kompis Christian kallar mig fortfarande för det.

Här är det jag och min kompis Hannah som skriver. Jag, hon och Nathalie hade kommit på den eminenta (?) idén om att vi skulle ha en tremanna-maskerad med älgtema. Vi sågs hemma hos mig, drack öl och åt persilja ur varsin mugg. Vi hade egenbyggda horn och ritad nos samt lyssnade på en skiva som Hannah bränt där Älgarna Demonstrerar gick på repeat. Sedan gick vi till Marie Laveaus källarklubb. Önskar att jag hade kvar bilderna men de verkar ha fallit ur mitt bloggarkiv :*(
Älskar att vi har Paris och Nicole som profilbilder förövrigt.

Sedan har vi ett gäng konversationer med Maja, alla med det enda syftet att tala om alla unga männen vi bokstavligt talat skulle äga.

Även pojkvänner ingick tydligen i detta.

mvh /objektierat män since 2006.

Translation. Old msn conversations from 2006.

Min helg har mest bestått av sängliggande på grund av den förbaskade visdomstanden. Hoppas hoppas att jag mår bättre imorgon i och med att jag fyller år då och så. Håll gärna en tumme eller två!
Jag har i alla fall städat min mobil och raderat miljarders med mobilbilder. Hade (oroväckande) många bilder på mig själv, och därför tycker jag att vi denna söndagen slår till med ett riktigt jäkla pang-selfieinlägg. Här kommer cirka 150 selfies från min mobiltelefon. Vad vore livet utan selfies?

Jag använder kanske framförallt selfien i rent privat syfte för att kolla hur mitt smink ser ut och om det sitter kvar vid olika tillfällen. Det verkar det ju göra allt som oftast.

Men ibland även enbart för att posera i och med att man är bloggare och så.

Hittade selfies ganska långt bak i tiden, som de här för två år sedan när jag hängde i Paris en vår.

Och de här från förra hösten när jag var typ brunhårig. Det hade jag nästan glömt.

Finklädd-och-ska-på-fest-selfies.

Sjuk-selfies.

Ganska-så-full-selfies.

Har väldigt många selfies med Magnus.

Ännu fler!

Och selfies med kompisar (och en mamma) förstås.

Här har vi ett gäng med groupies som är hittills det märkligaste ny-ordet om jag får tycka till.

Ett gäng med hej-hur-mår-du-jag-gör-det-här-just-nu-selfies skickade till olika personer (mest magnus) på whatsapp.

Selfies i regnet.

Och så får vi ju inte glömma klassikern selfien i spegeln såklart.

Heja selfies friskt humör!

Flera av er har eftersökt lite mer ingående beskrivningar av alla de olika personerna jag hänger med. Jag fattar att det är klurigt och jag vill såklart också att ni får ett humm vilka de briljanta människorna är. Här kommer därför en första del med kompisar. Hur vi känner varandra, vad de gör, etc.
De här sex första tror jag att ganska många av er har koll på i alla fall!

Nina.
Nina är inte bara min kompis, utan även min gamla sambo, arbetskamrat och den jag tog under armen och flyttade till New York med.
Vi träffades för första gången 2007, när vi båda precis börjat jobba på reklambyrån Garbergs. Tre år och många maskerader, dansanta fester och rosetter i håret senare bestämde vi oss för att tillsammans söka jobb som kreativt team på reklambyrå i New York. Det gjorde vi, fick jobb, flyttade dit och bodde tillsammans i en liten lägenhet på Lower East Side och jobbade ihop vareviga dag. Nina är nog helt klart den människa jag tillbringat mest tid totalt med efter min mamma typ. I New York behövde vi till slut inte avsluta meningar för att vi redan visste vad den andra ville ha sagt.
Nina jobbar numera som reklamforskare på Handelshögskolan, föreläser, skriver krönikor i Metro och är författare till boken Meningen med hela skiten. Hon är den smartaste och klokaste jag känner.

Christian.
Christian dyker upp i bloggen så fort jag hänger i New York, för där bor han. Vi träffades 2005, när vi började i samma klass på reklamskolan Berghs. I år firar vi alltså tioårsjubileum som kompisar! Christian och jag har i princip pratat dagligen i tio års tid vilket är ganska så sjukt. Men också väldigt fint. Nästan varje dag hörs vi på facebook-chatten, oavsett om det handlar om något problem, en livshändelse, ett skvaller eller en video på en gullig hund.
Christian jobbar som copywriter på en reklambyrå på Manhattan och har högst EQ av alla jag känner, världens roligaste instagramcaptions och är den jag berättar saker för som ingen annan vet.

Alexandra.
Alexandra och jag träffades för första gången på en Halloween-fest, två dagar efter att jag flyttat till New York 2010 (den här festen). Hon kände Christian sedan tidigare. Vi blev ganska fort vänner och snart var hon min partner-in-crime vareviga helg. Som tur var flyttade hon tillbaka till Sverige ungefär när jag gjorde det, så då kunde vi fortsätta vår duo. Vi är bäst på fredagar, att aldrig gå och lägga oss och att förstå varandra med en himla blick. Alexandra jobbar som säljare på blogg- och mediekanalen Tailsweep, har antagligen sett varenda dokumentär i hela världen och är fullkomligt besatt av katter.

Gustav.
Gustav är en av mina bästa vänner som jag känt kortast. Vi lärde känna varandra våren 2013, när jag tog mitt pick och pack och drog till Paris i tre månader. Han skickade ett mail till mig där det stod ungefär ”hej vi känner inte varandra, men bloggar båda på Rodeo och jag har också precis flyttat till Paris, ska vi hänga?” Vi gick på kompisdejt på ett litet dumplingsställe i Belleville (här finns det inlägget) och efter det sågs vi konstant. Inte så konstigt för Gustav är briljant på alla de bästa sätten, rolig, vass, snäll och allvarlig i en ljuvlig liten mix.
Gustav pluggar journalistik, är professionell stillebenmakare och dansar bäst på dansgolvet.

Elsa.
Elsa och jag lärde först känna varandra genom våra pojkvänner, som var bästisar. Det här var runt 2004. Vi sågs på videokvällar och förfester fast som ”flickvännerna” eller hur man ska säga. Det var inte förrän vi båda hade gjort slut med dem, började stöta ihop med varandra lite här och var som vi bestämde oss för att gå på en redig kompisdejt. Om jag minns rätt gick vi på ett Gul&Blå-event där vi stannade cirka en minut, tog en goodiebag och sedan gick vi till Riche, drack öl och målade alla som villes naglar i goodbagsnagellackens gul&blå-färger. Sedan dess har hon varit självklar i mitt liv.
Elsa jobbar som programledare, bloggare och vintagedrottning. Hon är bäst på att äga uteseveringar året runt tillsammans med mig och har alltid ett klokt råd rockärmen.

Joakim.
Joakim och jag träffades på ett konfirmationsläger 1999. En natt klättrade han upp i min våningssäng, la sitt huvud bredvid mitt på kudden och började berätta om sina kärleksproblem. Jag låg lite chockad bredvid men tänkte att detta är hittills det absolut finaste som hänt mig. Efter det var vi vänner och ganska snart bästisar och ganska snart efter det oövervinnerliga. Jag och Joakim har inte världens enklaste kompisrelation. Ibland går den upp, ibland ner, ibland pratar vi inte, ibland flyttar vi in tillsammans. Men oavsett hur den för stunden mår står den på något vis över alla de vardagligheterna. Jag skulle döda för honom, jag vet att han skulle kunna göra det för mig. Han är en av mina absolut viktigaste människor, och ibland, när det stormar, den allra viktigaste.
Joakim är grafisk designer, har precis byggt en bil och snickrar på allt som går att snickra på. Han har star quality som ingen annan och världens gulligaste fnitter.

.

Vilka andra vänner önskar ni att veta mer om?

.

Translation. A more detailed description of 6 of my friends. Read by clicking the google translator button below my profile to the right.

Nu fortsätter vi med Nina och Antons bröllop, mot middagen och festen! Har du missat vigsel-inlägget finns det här och har du missat förfesten dagen innan finns det här.

Så: efter vigseln satte vi oss till bords. Här satt jag, med Niclas som min bordsherre.

Maria och Jenny vid samma bord.

Och Cilla snett mittemot.

Alexandra kunde jag vinka till, hej hej.

Här har vi Filippa och Eric som jag anordnade möhippa med tillsammans med Alexandra.

Till förrätt serverades Tuttul, en dalländsk (säger man så?) specialitet som var så god att jag nog måste testa att laga detta hemma.

Aron var toastmaster och det var så många fina tal att jag inte fotograferade något utan satt mest och grät en skvätt.

Ninas bror höll till exempel ett superfint.

Max också. Här efteråt när han får kramar av brudparet.

Mellan matpauserna sprang vi ut i sommarkvällen, för det måste man när det är sommar.

Bordsherre + flickvän.

Sedan in igen, föreviga kvällen + äta varmrätt och efterrätt.

Sara och Helena.

Efter middagen begav vi oss till vattenbrynet.

Där det var uppdukat med fireball-shots och glowsticks.

och rökbomber.

Och isfacklor.

Och fyrverkerier! Så många bra grejer på en gång alltså.

Gulliga <3

Vi gruppkramades.

och pussades förstås.

Sedan var det dags för bröllopsdansen.

Den var Drake med Best I Ever Had. <3

Efter dansen hittade vi rökmaskinen så då fick alla som ville posera i rök.

Sedan dansade vi.

Det var fem olika kompis-DJ:s som spelade och jag var en. Var ganska pepp som ni ser.

Bröllopshångel med glowsticks i håret.

och trädgårdshäng.

Vid halv tre var det efterfest i ett annat hus något stenkast bort. Alla tilldelades glowsticksglasögon.

Fina blev vi som ni ser.

Och så gick solen upp.

Älskar fester där ute och inne smälter ihop.

Alla var vakna alldeles för länge, eller snarare precis så länge man ska vara vaken när Nina och Anton gifter sig. Hurra hurra va fint det var!

.

Translation. Nina and Anton’s wedding part three: the dinner and the party! (part one here and part two here). To read the captions please click the Google Translate to the right below my profile description.