Här står jag vid min hallspegel, ungefär lika blek som väggen bakom. En klassisk januarilook alltså.
Men det var inte det detta inlägg skulle handla om, utan häng med på min vardagsvecka!

I måndags fick jag ett brev hem som gjorde mig oerhört glad. Jag hade blivit invald som medlem i Sveriges Författarförbund! Det kanske man kan tro att man blir automatiskt om man ger ut en bok, men så är det inte riktigt. Man måste ansöka, skicka med artiklar och verk och helst ska man ha gett ut två böcker för att bli invald. Så nu kan man väl alltså säga att jag är författare officiellt (och kan exempelvis knäppa onyktra hipstermän på näsan som säger att jag inte ”gills som författare om jag inte är med i författarförbundet” och ja, detta har hänt mig flera gånger). Detta gör bland annat att jag enklare kan söka skrivarstipendier mm! Mycket pepp över detta.

Samma dag fick jag ett bud av Passione Italiana med massa italienska delikatesser. Italienskt = bästa jag vet, så måndag var en fin dag.

Annars har jag hängt mycket med Gustav denna vecka. Både tisdag, onsdag och torsdag. Elsa tog denna bilden när vi lyssnar på musik på en gata i tisdags.

I tisdags hade även Love Antells nya låt och musikvideo premiär, där jag är med en snutt. Håll ögonen öppna vid 00:35 🙂

I onsdags var jag på premiären av Filip & Fredriks film Trevligt Folk. Något av det finaste jag sett på jag vet inte hur länge. Vad ni än gör, gå och se den.

Drack sedan kaffe och cava med detta gäng på Kåken och kom hem alldeles försent.

I torsdags åt jag och Magnus middag i sängen och kollade på tv-serier. Pizza från Ciao Ciao och tv-serien Looking, som jag rekommenderar en massa, lite som Girls men utspelar sig i San Francisco.

Idag har jag haft mötesdag på stan och nu ligger jag hemma med en jättejobbig tandvärk. Hoppas hoppas hoppas den går över innan jag ska resa imorrn.

.

Translation. Pictures from monday – friday. Read the captions by clicking ”in english” in the right frame.

Så här såg jag ut i förrgår, en alldeles särskilt grå januaridag.

Jag fick ett par nya Adidas-sneakers skickade till mig och blev så himla glad. De matchade finfint min Adidas-piké som jag köpte i somras.

Tillsammans med skorna fick jag en enorm affisch av mitt huvud.
– Den här kan du ha på jobbet, sa jag till Magnus. Han tyckte idén var sådär.

Jag låtsas som det är vår nu som ni ser.

Det funkar ganska bra. Fast det funkar nog extrabra för att jag lever på vetskapen att jag reser utomlands på lördag till ett JÄTTEvarmt land. Längtar så.

.

Translation. New sneakers from Adidas! (The shirt is from Adidas collaboration with Y3)

Jag har skrivit så många texter om olycklig kärlek att jag ibland tänker att jag nog inte kan skriva mer om det. Att jag har på något vis sagt allt jag i varje fall själv kan säga om det.
Fast, hoppas inte det.
Jag tänkte att det kunde vara något om jag samlade ihop alla (jag hittade) i ett enda inlägg – så nu har jag gjort det. Kanske kan det vara skönt för någon därute med trasigt hjärta att se att man inte är så ensam.
Vissa av dessa länkar är förresten krönikor som förut bara fanns som skärmdumpar, men nu la jag även in hela texten i de inläggen så att de blir enklare att läsa.

Så. Här kommer då en bunt texter om olycklig kärlek.

→ Ögonblicket då det tar slut.

→ Jag ligger på gatan med ett hål i hjärtat.

→ Det är som att han är död.

→ Tre månader efter att det tog slut.

→ Söndagarna är värst.

→ När man bara vet – men inte vill – att det snart är över.

→ Om att inte att det inte går att rymma från sin ångest.

→ Att bestämma sig för att inte ge honom fler tårar.

→ Att skaffa rebound.

→ Att träffa sitt ex efter några månader och låtsas som att allting är bra.

→ Vänner – de som är där i alla stormar.

→ Utdrag ur min dagbok när jag försökte komma över min första pojkvän.

→ När man slutar vara kär i sin pojkvän.

→ Att göra slut med någon.

→ Att krossa någon annans hjärta.

→ Om att bli kär och olyckligt kär på en och samma festival.

→ En dikt om att inte veta om man är kär längre i ett förhållande.

→ När ens kompis hånglar med den man är förälskad i.

→ Att vara otrogen.

→ 13 år och livrädd för kärleken.

→ 16 år och kär i någon i ens klass.

→ Sjutton år och kär i en kompis.

→ Hur man kommer över någon.

 .

Translation. All my texts about a broken heart.

Här kommer ett filmtips lastat. Bästa Tim Burton kom ut med en ny film i år, Big Eyes. Den bygger på en sann historia och handlar om Keane som under sextiotalet blev en av världens kändaste konstnärer.

Men här börjar historien, i norra Kalifornien år 1958.

Margaret skiljer sig från sin man, flyttar till San Francisco och försöker leva på sin konst. Hon sitter på lördagarnas marknader och målar av människor.

Hennes stil är sorgsna barn med överdimensionerade ögon.

Hon blir nästan genast uppvaktad av Michael Keane, en man som står bredvid henne och säljer sina oljemålningar av gator i Paris.

Ett tu tre är de gifta.

Michael försöker sälja in sina och Margarets tavlor på olika gallerier.

Men det är inte förrän de lyckas ställa ut dem på en hipp bar och sextiotalets it-folk förundras över barnen med de sorgsna ögonen som det verkligen börjar gå vägen.

Och Michael kan inte riktigt låta bli att säga att det är han som är konstnären till Margarets verk när ingen bryr sig om hans gatumålningar. Det står ju trots allt samma efternamn på tavlorna i och med att de är gifta.

Sedan går det fort. Strax har de öppnat ett Keane-galleri som bara ställer ut tavlorna på de storögda barnen.

Presidenter, filmstjärnor och viktiga uppsatta, alla vill äga en Keane.

Det blir på några år en miljonbusiness och det går att handla vykort och posters till och med i snabbköpen.

Och under tiden som Michael blir till en av världens största konstnärer sitter Margaret instängd i ett rum och målar och målar och målar utan att någon vet att det är hon som egentligen är den egentliga stjärnan.

Och sedan händer en himla massa skruvade, sorgliga och knäppa saker, som det alltid gör i Tim Burtons filmer. Skillnaden är att det här även är en helt sann historia. Så spännande, så bra. Har biopremiär i mars tror jag.

Jag fick en så väldigt fin present till mitt hem av franska Designerbox som jag måste visa! Det är en låda man kan prenumerera på och så får man en gång i månaden en designerpryl i limiterad upplaga. Låda nummer nitton kom hem till mig.

I min låda låg det lampskärm i guld skapad av en designer som heter Maurizio Galante. Man skulle bygga ihop den själv a la ett kinderägg, fast alla delar var i metall. Jag skojar inte att det tog kanske två timmar för mig, trots att youtube-instruktionsvideon var tre minuter lång.
Men till slut!! Till slut såg den ut såhär. Var så lycklig då.

Sladden som kom med var meningen att den skulle hänga från taket, så jag köpte en ny längre sladd på en el-affär + en mjuk glödlampa. Glödlampan var visst lite för lång för lampskärmen som ni ser, men vi struntar i det va, det funkar ju ändå.

Nu bor den här och sprider fint ljus i vårt sovrumsfönster där det mesta går i gult för att matcha husfasaden mittemot ^^

.

Translation. I got a lamp made by Maurizio Galante for the french concept Designerbox. Designerbox is a monthly subscription where you get a box in the mail with an unique object made by a designer. The lamp is now residing in our bedroom window!