Hej! Vi ska åka till Tulum i mars och bo på samma hotell som ni bodde på. Har du några speciella tips på vad man bör ha med sig eller fixa innan man åker?
Ficklampa är ett bra tips, för elen stängs av på nätterna nästan överallt i Tulum!

it would be nice to see one photo per hour posts more frequently again maybe?
Sure absolutely. I will take more photos in general when the sun starts to appear again. I find it so boring to take pictures in this grey weather, they rarely turn out very good :/

Men asså vänta, kommer jag ihåg helt fel nu eller har du blivit utbjuden på DEJT av JONAH HILL? Varför sa du inte ja, jag hade typ sagt ja bara för att det hade varit kul!! Hur känns det nu när han är oscarnominerad och allt? BERÄTTA VAD SOM HÄNDE JAG KOMMER INTE IHÅG!!!
haha jo det stämmer. 🙂 Jag satt och åt på en italiensk restaurang i New York med min familj och han satt några bord bort. När han betalat kommer han fram till vårt bord och säger: Jag såg dig från sekunden du kom in. Får jag bjuda ut dig på lunch? Sedan vände han sig till min styvpappa och sa: Do I have your permission? Och han skrattade och sa ja självklart. Jag tackade så hemskt mycket och svarade att jag hade kille, vilket jag hade då. Då vände han sig till min bror och sa, vem vill du helst ha i familjen, jag eller han? och min lillebror svarade YOU of course! Sedan sa jag tack men nej tack igen och sedan var allt över. Så himla knäppt men väldigt roligt ändå. Hade jag varit singel hade jag ju lätt låtit honom ta mig ut på lunch.

alltså, bilden högst upp! Vad kommer den ifrån? är det en film eller tvserie eller något?:) Vill så gärna veta<3
Det är en scen från Saved By The Bell, en av de mest populära komedieserierna när jag växte upp. Här är introt.

Lyssnade på ett podcastavsnitt med er för ett tag sedan där ni berättade att ni brukar styra upp fester om det börjar bli deppigt eller om inte folk verkar ha det så roligt. Det är nämligen så att jag och min ”partner in crime” brukar vara de personerna som drar upp en fest till oanade höjder när det brukar dippa och det är ju jättekul! Fast grejen är den att nu börjar jag bli trött på att vara den som alla ”räknar” med att ska styra upp. Så vad gör man när man inte ens orkar gå ut och festa med sina kompisar för att det ställs sådana ”krav” på en? Hade varit roligt om du ville svara.
Puss och kram och tack för en jättefin blogg!!
Meh vad sjutton, vad är det här för sega polare? Varför vill de inte peppa? Säg till dom!

Hej Sandra! Tycker om dina lite längre svar som du sammanställer i ett inlägg så här kommer en fråga till dig 🙂 Du tycker ju om Breaking Bad väldigt mycket och det är ju bra men ur ett feministiskt perspektiv tänker jag mest bara ”suck”. Jag får ofta höra att en ska ta av sig ”genusglasögonen” och uppskatta en roligt och bra serie trots dess brister men personligen vill jag sätta krav på mitt tv-tittande. Du behöver absolut inte förklara eller försvara dig men tänkte höra vad du tycker? 🙂 Kanske missar jag något här. Vill så himla gärna se en badass brud som är lika tuff som vissa av de andra karaktärerna, och framför allt en tjej som en kan relatera till då valet verkar så mellan mamma eller hora. Men måste säga att männen i serien är flerdimentionella, komplexa och inte så stereotypiska, alltid ett plus
Hmm håller med dig! Det är ju överlag rätt få kvinnor i Breaking Bad. Dock gillar jag exempelvis Skyler White som definitivt är komplex och kämpar med en jäkla massa svårigheter och gör stundtals ganska märkliga ”okvinnliga-enligt-normen” val. Men håller verkligen med om att serien kunnat få lite fler badass brudar!

Hej, undrar bara över en sak. Jag antar att du och din kille inte har gemensam ekonomi, så när ni t.ex är ute och äter, brukar ni turas om att bjussa varandra eller splittar ni notan? 🙂 Vet inte hur det är nowadays, är folk ”moderna” och splittar eller är det fortfarande mycket så att mannen ”känner press” över att vara den som bjuder varje gång.
Japp, vi brukar köra varannan gång för det blir mer romantiskt och trevligt tycker jag. Det där med att mannen jämt ska bjuda har jag aldrig någonsin fattat och vill inte syssla med.

Jag har en fråga om lägenhetsköp som jag tänkte att du kanske kan svara på. Jag letar efter en bostadsrätt, eftersom det typ är helt omöjligt att få någon lägenhet i gbg. Men fick höra nu att för att få lånelöfte så måste man ha en fast anställning?! Vilket jag inte har, däremot har jag garanti för en inkomst hur länge jag vill (är säsongsanställd och studerande). Detta låter helt idiotiskt tycker jag. Och hur funkar det för dig, som frilansar? Har du något bra tips på en vettig bank? 🙂 Tack!
Såhär gjorde jag: jag driver ju ett litet aktiebolag där jag är VD med noll anställda. Men, när jag blev frilans så anställde jag mig själv för att kunna ta ut lön varje månad. Så jag har helt enkelt en anställning, med mig själv som chef, och så fick jag därmed ett lånelöfte! Så kan tyvärr inte hjälpa dig, men så gjorde jag! kram

Men en helt annan sak: Du som har försvarat American Apparal med att de gör bra saker också, tycker du verkligen, oavsett annat de gör, att det är okej att stödja ett företag som gör så fruktansvärt vidrig sexistisk reklam? Jag måste fråga, för jag tycker själv att de är så långt förbi allt som kan kallas okej. Jag tycker du ska läsa vad Genusfotografen skriver om dem en bit ner i det här inlägget.
Hej! Jag har aldrig försvarat AA, utan mer förklarat hur jag tänkt kring alltihop (länk till det här). Har alltid varit tydlig med hur jag känner med reklamen som fick väldigt mycket uppmärksamhet och kritik. Håller med till fullo. Jag minns samma storm kring Sisley i slutet av 90talet. De kom med en kampanj som var väldigt obehaglig och såg ut som om kvinnan blev våldtagen. Det blev en liknande storm då, då var jag 14 år och var helt chockad och jag och mina vänner bestämde oss för att inte köpa mer, och det gjorde nog ganska många också. Sisley gick i graven i Sverige (de hade butiker överallt), och jag vet inte om det hade just med det som hände ang annonserna, men om det var det så är det ju fantastiskt, att folkets makt är så pass stor. Jag känner ungefär samma med AA just nu, att det som de har gjort är inte försvarbart och vi får se hur de väljer att ta sig ur detta. Nu senast hade de ju skyltdockor med könshår, vilket ändå är spännande. Företaget gillar att provocera, det har de alltid gjort, men det rättfärdigar inte deras handlingar. Jag har en del AA-plagg i garderoben som ni vet, men sedan det här hände har jag inte köpt några nya (förutom när jag fick ett återfall i vintras på nyårsafton när jag var inne i samtliga affärer på jakt efter en rosa topp till min silvriga kjol varav ingen hade förutom AA, ursäkta, ska ej upprepas :)). Jag har även kontaktats av AA flera gånger där de vill samarbeta med mig eller skicka mig kläder och då har jag tackat nej för att det känns fel. Jag kommer att använda de plagg jag har, men precis som livet fungerar köper jag ju nya kläder som ersätter de gamla och allt eftersom blir gamla kläder trasiga och går inte att använda mer. Och en dag innehåller min garderob andra varumärken, som vi får hoppas inte gör sådana extrema tabbar. Jag tänker inte konsumera nya kläder ”bara för att.”  Så ser det ut, och jag hoppas att ni på något sätt förstår hur jag ser på saken. Men jag tycker såklart ni ska få undra, men jag blir ledsen när stämningen i kommentarerna blir i nivån att jag är ”äcklig” och ”vidrig” och ”låtsasfeminist” och så vidare. Det är ingen trevlig nivå och gör ingen gladare. Jag hoppas ni vet att jag inte är helt dum i huvudet och såklart också funderar en massa hur man ska ställa sig till sådana saker (bra inlägg av emily dahl om detta här förövrigt). Ingen är genomond och jag försöker inte ”lura” er på något vis. Det skulle jag aldrig göra.

Sandra jag behöver hjälp!
Jag bor i en helt vanlig stad i Sverige, har inget jobb och bor fortfarande hos föräldrarna. Jag är 22 år!!! Jag orkar inte mer, men det FINNS ju inga jobb, och alltså kan jag inte flytta heller. Jag söker allt som verkar vettigt som jag hittar annonser på, har varit på några intervjuer men inte fått jobbet för att jag inte ”har tillräckligt mycket erfarenhet”. Nej, men ge mig jobbet så att jag FÅR erfarenhet då?
Drömmen är att fota/skriva och kunna leva på det men jag har förstått att det går inte om man inte har en jävla massa tur eller är 60+ och har hållit på med sånt hela livet. Men lite småjobb inom skriveriet måste väl finnas? Eller vad ska jag göra? Någonting måste hända nu. Och jag vill inte flytta ifrån den här staden… (Eller vill, jo det vill jag, men inte prick nu) Snälla kom med tips!
Oj vilken knixig situation, låter fruktansvärt jobbigt! När jag slutade gymnasiet skickade jag ut tjugotvå stycken CV’s till olika caféer och dylikt och fick ett enda svar, från en Seven Eleven på Valhallavägen där jag sedan jobbade ungefär ett år. Så jag fattar att det är svårt. Jag vette sjutton vad man ska göra, kanske be någon att se över ditt CV? Visst kan man typ gå gratis CV-kurser och sådant via arbetsförmedlingen? Rätt säker på det i alla fall, det kanske man kan kolla upp? Har någon annan ett vettigt tips säg gärna till i kommentarsfältet!

Hej Sandra! Jag har en fråga som egentligen är alldeles för sent påtänkt, men jag ställer den i alla fall: hur fasen packar man inför en utlandsflytt??? Det går ju bara inte! Att försöka pressa ner hela sitt liv på 23 kg är ju jättesvårt?
En annan sak jag funderar på är, hur överlever man sin första vecka i en helt ny stad, i ett helt nytt land med okända människor? I morgon bitti flyttar jag till Bryssel och jag är så nervös att jag sitter och pimplar vin mitt i natten för att jag tänker att det kanske blir lite, lite bättre då. Jag känner ingen och vet inte var jag ska bo. Det enda jag vet är att jag ska sova de första veckorna hos en kvinna som har katt och röker cigarr. Vilket i och för sig låter ganska härligt.
Det ska förstås bli superkul. Men läskigt. Men så tänker jag att om du vågade flytta över Atlanten, ja då ska väl jag klara att flytta 145 mil. Så ja, hur gör man för att stay strong så att säga?
STOR KRAM TILL DIG!
Hej! Oj nu har ju du redan rest, men till nästa gång, eller till någon annan som ska flytta: jag tror på att skriva listor och bocka av! Sedan är det ju inte hela världen om man råkar glömma något, det kan man hämta nästa gång man reser hem eller be någon att skicka. Jag kom på massor i efterhand som jag hämtade hem under jullovet. Men listor alltså! De är grejen! Jag skickade även rätt mycket i flyttkartonger via posten, det kostade ju lite grann men inte alls lika mycket som jag var beredd på. Angående att flytta utomlands och hur man ska tackla ensamhet och läskighet så lovar jag dig att det är framförallt mest spännande! Och allt det där som du lämnade hemma finns kvar, det försvinner inte bara för att du försvinner därifrån. Dessutom kan man ALLTID åka hem om man inte vill längre, och det är en ganska skön tröst. Människor lär man känna faktiskt, även om man inte tror det så dyker de alltid upp på något vänster. Hoppas du får det massvis av kul!

Har frågat förut, provar igen: en liten liten fråga bara: Har du inte tänkt på att laga niotillfem.se / com ? Slog mej häromdagen varför du bloggar via Rodeo.
Rodeo är ju mina bloggchefer! De sköter alla mina banners och annonser och samarbeten. Mycket mer bekvämt för mig.

Waaa. Sandra. Hur uttalar man Riche? Har bara sett det i skrift och har fått för mig att man uttalar e:et men det verkar ju dumt egentligen. Har funderat på detta i flera år men känner ingen som hänger där. Haha!
Haha <3 Det uttalas ”Rish”

har haft en diskussion med mina vänner om att vara kompis med någon man varit kär i. är så himla nyfiken på hur många av dina kompisar som är dina ex eller som du haft en crush på förr?
En del av dem, men inga namn nämnda! Omger man sig av så många vackra män är det klart att man råkar crusha på någon av dem i början. Nu däremot är jag bara väldigt kär i en enda perfekt person.

Här kommer en fråga som inte hör till inlägget. Det är så att min kompis är tillsammans med en kille. På den senaste tiden har vi varit ute och festat ganska mycket= träffar många killar. Och förra veckan träffade hon en kille ute som hon pussades med, och som hon senare i veckan träffades för att fika med, helt utan dåligt samvete och utan att hennes kille visste något om det. Nu börjar JAG må lite dåligt över det här, vill säga att hon inte ska göra som hon gör men vågar/ vet verkligen inte hur..
Nämen! Jag fattar att du mår dåligt och jag tycker du ska prata med din kompis. Du kan ju säga precis så som du skrev nu ungefär.  Typ, ”Hallå jag har tänkt mycket på den där killen du pussades med och sen träffade, jag vet att jag inte har med det att göra men jag kan inte hjälpa att tycka det känns fel och det skulle vara jätteskönt om vi bara kunde snacka lite om det så jag förstår hur du tänker.” Är man lugn och saklig brukar folk inte bli arga. Puss.

Ska det vara hål i strumpbyxan?
Haha nej inte med mening förstås.  Cirka alla mina strumpbyxor har hål i sig, orkar inte bry mig.

Jag undrar så vad din hårfärg heter? Har lust att testa den själv! Svara gärna om du hinner.
Färgar hos frisör så jag vet inte riktigt. De blandar massa olika.

Varifrån kommer skjortan?:)
Den kommer från ett märke som heter Boy by Band of Outsiders.

Hur lång är du? Utan att räkna in dina platå-doc’s, haha.
162 cm!

Hej Sandra! Jag vet att du får hundra sådana här frågor men du ger alltid så kloka svar! Jag har kollat efter en pojke i korridorerna ända sen jag började gymnasiet (vilket är ungefär 1 och ett halvt år nu). Jag är relativt blyg, och han väldigt blyg men på nyår var vi på samma fest och jag tänkte att jag ska börja det här året starkt med en nyårskyss från honom. Och det fick jag, och sen dess har vi hamnat på samma fester och hånglat ungefär på alla av dem. Men nu till problemet, när jag träffar honom i skolan har jag ingen aning om vad jag ska säga. Vi går i helt olika delar av skolan, så vi springer inte på varandra så ofta, men när vi gör det blir det mest bara ett litet hej, hur är det? och sen skynda vidare. Och jag känner att jag vill att det ska vara mer än så, men det är fortfarande inte på en nivå där jag kan fråga om vi ska ses över en fika eller liknande. Så jag undrar om du har några bra tips?
SVÅRT! Jag känner såå igen mig i den här situationen och hur man skulle bete sig mot varandra i skolkorridorerna när man om helgerna umgicks på ett helt himla annat sätt. Mitt tips till dig är kanske att ta upp det när ni hånglar nästa gång? Kan man inte säga rätt lättsamt typ, tycker inte du att det känns weird när vi hälsar i korridorerna som om vi aldrig gjort det här vi gör nu? Hur tycker du vi ska hälsa?
Så kan man väl säga? Det tror jag i alla fall inte skulle skrämma iväg honom eller så, han har säkert tänkt i samma banor. puss.

Hej sandra, jag har ett problem som angår dig… Nämligen så drömde jag om dig inatt, jag skulle vara med dig och dina vänner och spela tärningsleken men du var så jäkla otrevlig mot mig! Ville inte hjälpa med reglerna och typ suckade åt allt jag sa. Nu idag när jag öppnade din blogg kände jag att den känslan satt kvar lite i kroppen, jag känner lite motstånd till dig eftersom jag plötsligt har fått uppfattningen av att du är sjukt taskig… Snälla säg att det inte är så, att du är precis så trevlig som det framstår i bloggen? Eller är det bara fejkat för att ingen ska veta hur otrevlig du är egentligen?
Åh nej Förlåt :'( Jag hoppas ändå att jag är helt okej i verkligheten.

första bilden tagen av christian gustavsson.

.
Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

Mira, min styvsyster, fyllde år förra veckan och i present gav jag och Magnus henne megabrunch på lördagen. Mimosas, tranbärsjuice, plommon, bröd från bageri och förstås..

…eggs benedict! Bakade från scratch med alspånsrökt bacon, pocherade ägg och hollandaisesås.

Mira <3 Nu 24 år!

Blev kär i den här proseccon jag hittade på systemet, ser ut som den hör hemma i en Wes Anderson-film.

Jag och alla mina tänder var glada.

Nutella, en viktig hörnsten i lördagsfrukost.

Sedan åt vi en omgång eggs benedict till och det var min lördagsmorgon på ett ungefär.
.

Translation. It was my stepsister Mira’s birthday last week, so two days ago me and Magnus invited her home to us for brunch with mimosas and home-made eggs benedict.

2014 är feminismens år utan tvekan. Det känns liksom så fort bara man slår upp en tidning, loggar in på facebook, hamnar i ett samtal på en fest. Så himla roligt och helt fantastiskt, framförallt nu när det är valår. Tajmingen kunde inte varit bättre.
För att fira tänkte jag därför under hela året sammanfatta månaden och publicera intressanta och bra länkar som delats mycket under de senaste veckorna. Ibland är jag blind och tänker att ingen kan ha missat det här, för det är ju den enda som min feed är full av. Men det är ju inte alls så himla självklart, och då kanske det kan vara bra att det finns någonstans där man får en slags helhet.
Fyll mer än gärna på i kommentarsfältet! Jag är ju bara en person och har antagligen missat en del.

4 januari.
Den briljanta och mycket roliga bloggen Killarna mot tjejerna startas.

6 januari.
Malin Michea illustrerar hur det skulle se ut om man skulle byta ut artiklar om kända kvinnor mot män.

10 januari.
Rättviseförmedlingens grundare Lina Thomsgård debatterar mot TV4:s programdirektör Åsa Sjöberg angående juryn i Sveriges Mästerkock som bara består av män. Det bästa är i slutklämmen när Åsa Sjöberg säger
– Det är i alla fall så bra att det varit en kvinna som vunnit ”Sveriges mästerkock” tre år i rad.
Och Lina Thomsgård svarar,
– Ta en av dem då.

12 januari.
R Kelly släpper ett nytt album där han ligger omringad av tjugo nakna tjejer som döljer sina ansikten. Lovisa Ternby skriver en facebook-status om omslaget samt går igenom varenda låttext på skivan och uppmanar alla att inte lyssna eller köpa skivan. Statusen delas över 8600 gånger.

15 januari.
Nina Åkestam skriver inlägget Inget jävla lyxproblem riktat till dem som försöker förminska kampen för jämställdhet.

15 januari.
Blekk skriver om Paradise Hotel och analyserar två avsnitt (det ena när Samir ligger med Emelie och det andra när Emelie hittar spermasats på sitt foto) utifrån ett feministiskt perspektiv. Väldigt intressant om man följer serien.

16 januari.
SVT lanserar en ny serie: Fittstim – min kamp, med Belinda Olsson. En dokumentärserie om feminism och genus. Programmet får en hel del kritik när det kommer, Maria Sveland skriver bla en bra artikel om det hela jag tycker ni ska läsa.

18 januari.
Efter att en man frias från en våldtäktsdom trots att kvinnan skrikit nej upprepade gånger (fakta här) samlas tusentals människor på Medborgarplatsen för att demonstrera mot sexuellt våld och för samtycke. Demontrationen får uppmärksamhet över hela världen.

19 januari.
Statistiska centralbyrån visar och ger stöd för att nej, feminismen har inte gått för långt.

20 januari.
Sd:aren Erik Almqvist skriver en rätt obehaglig tweet om samtyckeslagen. Hejsonja och Emmerentia Lund går in och bara oh snap-ar hela diskussionen.

22 januari.
Bloggen tempelman visar hur det skulle se ut om man vände på modeindustrin och använde samma argument för manliga modeller som kvinnliga.

28 januari.
Sydsvenskan lanserar en ny debattsida och den första krönikören är någon idiot som tycker att kvinnor ska se sitt eget ansvar vid våldtäkter. Margret Atladottir skriver en motkrönika med namnet ”Att jag ens ska behöva skriva det här”

28 januari.
”Jag vill inte knulla – tack för visad hänsyn” Karin Adelsköld skapar våldtäktsväskan.

Translation.
A summary of a bunch of feminist links that have been shared in Swedish social media during january.

Fantastisk helgfrukost ju! Men vad äter du på vardagarna? Jag är så himla dålig på frukost, och jag gillar all mat du lägger upp, skulle älska tips!
På  vardagar äter jag två knäckemackor, en med ost (just nu Port Salut) och en med kräftost, samt ett löskokt ägg. Till det dricker jag te (förtillfället citronte).

Dum fråga kanske men: vad är en ångkokare?
Det är ganska exakt vad det låter som men här kommer wikipedias svar: Ångkokare är ett köksredskap som används för att tillaga mat genom att värma det i ånga. Ett vanligt utförande på ångkokare är en gryta i botten som är fylld till hälften med kokande vatten.Detta gör att det som ska kokas inte har kontakt med det kokande vattnet utan bara ångan som stiger upp från vattnet.

Jag har en fråga och du känns som rätt person att besvara den. Jag går just nu i trean och tar således studenten nu till sommaren. Efter att ha vinkat hej då till plugget i juni är min dröm att upptäcka världen på hösten. Jag älskar att resa och det är så mycket där ute som drar i mig. Får en kittlande känsla i hela kroppen av att veta att jag har världen framför mina fötter.
Nu till los problemos. Jag har ingen att åka med. Grejen är att jag har ganska många kompisar, men ingen av dom vill göra vad jag vill. De flesta vill plugga vidare direkt men jag är inte redo. Så, hur vågar man? Jag är LIVRÄDD för att kasta mig ut i världen och vara ensam. Det känns mörkt, otryggt och alldeles, alldeles…. Ja jobbigt bara.
Det spelar nästan ingen roll vart jag åker, men jag vill iallafall ha någon att åka med. Det behöver inte ens vara någon jag känner så bra. Hjälp.
Hej! Nu tänker jag såhär, det måste ju finnas massa roliga människor därute som är sugna på att resa. Kan inte ni skriva här i kommentarsfältet tillsammans med er e-mail (skriv e-mailen i kommentaren annars ser bara jag den), så kanske du kan titta efter där och höra av dig till dom? Klart du ska ha någon att resa med!

Do you feel like including a recipe for the pork buns in the future for us, please?
He used the recipe in the momofuko cookbook, maybe it’s out there somewhere on the internet? 🙂 Otherwise you can buy the cookbook here.

Åh Sandra, skulle inte du kunna skriva ett sorts inlägg där du berättar lite hur du hittade och lärde känna dessa fina personer i New York? Ni verkar som ett sådant härligt gäng åhh.
(och du måste ge Christian lite extra cred för den där taklampan från mig, JISSES VAD SNYGG)
Jag har gjort det en gång faktiskt! Kolla in här.

sandra, jag har tänkt så mycket på det här. hur gör man en sån där fotoautomat-strip om man är flera personer?? och så är det en på varje bild?? blir det att man turas om och springer ut och in liksom?? tycker det här är så förvirrande??
Det funkar precis så som du tror. Vi kutade ut från automaten och så hoppade den andra in innan nästa foto togs!

Alltså hans TAKLAMPA??! (Inte för att jag någonsin skulle ha råd) Men vart har han hittat detta magiska ting??
Den kommer från en affär som heter Restoration Hardware. Den ligger vid Union Square i New York.

Sandra hur gör man för att glömma bort killen som var så trasig och lärde känna en och som man tröstade i två månader och sedan helt plötsligt var man kär i honom och det slutade så olyckligt om man är inte ens vänner längre, hur gör man för att glömma honom helt? Hur gör man för att inte tappa den glädje som man kände när man pratade med honom och nu känns livet så jävla piss igen, ingen mening och dystert. Hur gör man för att sluta vara sur på sin omgivningen och längtar efter det där skrattet som var så nära varje dag som man pratade med honom. Han var så jävla trasig, jag hjälpte honom läka och nu är jag den som är trasig. Jag vill bara att allt som har med honom att göra ska vara över.
Jag kan inte mer om hur man kommer över någon än vad jag har skrivit tidigare. Jag har inga fler svar. Men jag lovar. Det kommer gå över. Här kommer jättemånga komma-över-länkar som jag har skrivit:
Att komma över någon.
När det gått tre månader.
Om att vara olyckligt kär.
En dagbok från 2007 som sträcker sig i tio månader.
Att träffa sitt ex efter ett halvår.
Att försöka orka resa på sig igen.
Om allt det som inte blev av.
Att inte kunna rädda varandra.
Om att känna sig ensam.
Att skaffa rebound.
Om hur viktiga vänner blir när något tar slut.
Såhär känns det.
När det tog slut.

Som någon annan sa: underligt att ingen reagerar mer på springtaxin. Kanske världens underligaste grej att be någon göra ett jobb för en och sen låta personen själv betala för jobbet. Nej fy usch. Eller närmare bestämt, det jag stör mig på är kommentaren ”inget särskilt farligt” efteråt, där du förminskar det riktiga illa i exempelvis en springnota eller att sno saker.
Ja alltså, med inget farligt menade jag mer att jag inte mördat någon eller rånat en bank. Och angående springtaxin, jag på något vis antog att ni förstod att jag var ung och dum och en engångshändelse, men det kanske inte var så självklart. Jag får dåligt samvete av minsta lilla sak och skulle aldrig någonsin komma på tanken att ta springtaxi såklart, men vi var 18 år och fulla. Här kommer historien:
Jag hade varit på Trädgården med två kompisar och vi skulle vidare till Spy Bar. Klockan var ungefär tre på natten, det var sommar och vi tog en taxi dit. Min ena kompis sitter i framsätet och börjar plötsligt må illa. Jag måste kräkas, säger hon och taxichauffören säger att det går absolut inte i hans bil så då ber hon honom att stanna vid Humlegården. Vi stannar vi kanten och helt plötsligt ropar hon SPRING till oss i baksätet och min andra kompis bara drar ur mig ur taxin och jag fattar inte vad som händer men vi springer och springer och kastar oss i en buske. Hjärtat klappar hundra slag i sekunden och jag frågar va 17 hände?!? och då hade de tydligen kommit överens om detta, pga var jättefulla och tyckte det var kul. Jag tyckte sådär, men sprang ju ändå liksom, så det var ju lika mycket mitt fel. Har aldrig någonsin gjort det igen. Det var den historien!

Hallå där Sandra. Tänkte bara fråga vilket fransserum du använder? Har alltid varit för feg för att använda något sådant men vore ju trevligt att testa tänkte jag nu för du ser ju döläcker ut!
Hej och tack :D! Jag använder en fransserum som heter Neulash. Men innan du börjar, läs kommentarerna i inlägget för många har ju dåliga experience av fransserum. Man får nog avgöra själv om man tycker det är värt det eller inte.

Lägenheten du hyrde i Paris, kan man hyra den? Såg så fin ut på dina bilder!
Nej den är inte till uthyrning längre, det var min mammas kompis lägenhet.

Hej Sandra! Jag har en fråga som säkert ställts rätt ofta, men hittar inte den någonstans. I alla fall: jag vet att du gjorde en utbildning på Berghs, men vilken? Och hur svårt är det att komma in? Är det svårt att hitta jobb efter det? Skulle vara jättetacksam för svar! Stor kram! E.
Jag gick den tvååriga reklamutbildningen som jag nu tror heter just ”reklam”. Jag utbildade mig till copywriter. Man ansöker på arbetsprover och inte betyg. Och ja, det är rätt svårt att komma in, men man ska alltid prova om man vill. Är man duktig, jobbar hårt och har en fin mapp när man kommer ut är det stor chans att man får ett jobb.

Sandra, kan man tycka om någon jättejättemycket och vilja bli ihop även om man inte riktigt vet om man är KÄR? Jag har nog inga fjärilar i magen men jag vill ju vara med honom typ hela tiden och han är världens finaste (och han tycker om mig). Tror du att jag är kär?
Kör bara kör! Bättre att prova än att ångra sig sedan att man inte gjorde något.

Jag antar att du redan gjort massa såna här inlägg förut, men jag har precis blivit singel och bor ensam i Stockholm. Mitt problem är att jag nu inte har någonting att göra på kvällarna. Mina vänner har sällan möjlighet att ses under vardagskvällar och nästan det enda jag har att göra är att kolla på tv, trixa på datorn, läsa, stirra i taket och plugga men det börjar bli lite långtråkigt nu. Så, snälla Sandra, kan du ge mig lite Stockholms-tips eller vad-man-kan-göra-i-sin-ensamhet-tips? Skulle uppskattas!
Hmm. När jag var själv som singel så brukade jag gå på bio. Det kanske låter läskigt och ensamt men är precis tvärtom! Skönt och trevligt och man kommer ut och får sitta i en mysig biograf och kolla på en film och äta popcorn utan någon som stör. Mitt bästa tips!

Är det lätt för dig att hitta killar? Alltså, du verkar ju, efter vad jag har läst, ha haft en del förhållanden med otroligt snygga killar. Mina erfarenheter är att de brukar vara väldigt fåfänga och svåra även fast de också tycker att jag är snygg. Det är ju det ytliga, men när man lär känna någon kan det vara så himla svårt att få dom att verkligen falla för en. Jag vet ju ingenting om dig riktigt, hur du är, men du verkar ha lätt för det där att ta vackra män med storm. Är det sant eller har du också det lite jobbigt ibland och inte får den du vill ha? Grubblar och jämför..
Haha knäpp fråga 🙂 Ja alltså, jag är ju lite svag för pretty boys.. Grejen med killar är att jag liksom inte riktigt bryr mig. När jag var singel och ute och såg någon som jag tyckte var het gick jag fram. Jag var sällan orolig vad han skulle tycka om mig, för just då kände jag ju inte honom och jag hade inte investerat mina känslor. Hade alltså inget att förlora. Kanske är det så att vackra män inte är vana vid det? Att någon bara raggar upp dom sådär bara. Jag vet inte riktigt. Jag säger bara hej. Men sedan när jag blir förälskad och osäker vad den andre känner blir jag blyg och analyserar varenda handrörelse, men just där i början, när man träffas. Då bara kör jag. Vill du hångla med en babe, bara gör’t. Mycket enklare än vad man tror. Och sedan angående när man lär känna någon, jag tycker att ofta såhär i vuxnare ålder är båda rätt duktiga på att känna av om kemin passar och om man tycker om varandra personlighetsmässigt och så.

Hej! Tänkte fråga hur du tar hand om dina dr martens, de med extra platå, de känns lite mer ”lackiga” än de klassiska. Ska jag använda vanlig impregnering? Puss!
Jag impregnerar de helt vanligt, funkar fint!

Dum fråga om att visa leg på krogar / barer i NY.. När du är i NY Sandra, visar du ditt pass? Eller har du t.ex ett internationellt körkort? Eller ett amerikanskt?
Visar mitt svenska pass. Dumt kanske men så är det. Har inget legg.

.

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

Jag läste ju en John Green-bok på svenska för några veckor sedan och var inte helt övertygad. Men ni var så många som tyckte att jag absolut måste läsa på engelska för att förstå tjusningen, så på flygplatsen mot New York köpte jag Paper Towns.
Ni hade förstås rätt.
Men! Jag tror också att jag har kommit på varför jag var lite besviken förra gången. Jag trodde att John Greens språk och böcker var närmare typ Nicole Krauss och Jonathan Safran Foer som nästan skriver i diktform. Men så är det ju inte riktigt, Greens böcker är ju snarare roliga och snabba med en tydlig plot. Verkligen inget fel med det, tvärtom, men när jag lyckades förstå honom på något vis var det mycket enklare att komma in i hans värld.

Paper Towns handlar om Q som varit förälskad i sin granne Margo sedan tidernas begynnelse. En kväll några veckor innan de ska sluta high school knackar hon på hans sovrumsfönster och ber honom att följa med på ett nattligt äventyr. Självklart tackar han ja.

När de sätter sig i bilen visar Margo sin inköpslista med de mest märkliga grejerna. De påbörjar sedan en rätt avancerad hämndaktion mot hennes otrogne pojkvän och alla som varit inblandade. Morgonen efter är Margo spårlöst försvunnen. Hennes föräldrar bryr sig inte nämnvärt, Margo har rymt förut. Men Q inser att den här gången är det annorlunda. När han bestämmer sig för att hitta henne upptäcker han att Margo har lagt ut små ledtrådar till honom som tar honom till platser där han aldrig tidigare varit.

Jag tyckte nog mer om den här än Förr eller senare exploderar jag. Paper Towns var himla spännande, jag visste aldrig riktigt vad som skulle hända på nästa sida och jag tyckte väldigt mycket om alla karaktärer och deras jargong sinsemellan. Man gillade liksom deras kompisgäng på ett fint sätt. En både rolig och sorglig bok.
.

Translation.
Finished reading Paper Towns by John Green a week ago. I read The fault in our stars in Swedish and wasn’t overwhelmed by the book. Reading John Green in the original language was a so much better experience and adventure.