Hej Sandra, vilka fina svar du ger jämt och ständigt. Jag gillart. Nu är det så att jag själv har en liten fråga/vill be om tips. Jo jag undrar hur man ska göra när man är jättedålig på att hitta på saker och snart kanske kommer bo själv för första gången på dödslänge. Ofta så fastnar jag hemma utan att hitta på något om dagarna (undantag: gå i skola/jobba) och det känns mer och mer ovärt att ens gå utanför dörren för varje dag som går. Ibland känns det liksom som jag går i ide i min egen lägenhet och känner mig ensammast i världen! Det känns alltid kul när mina vänner hör av sig och vill göra något men jag själv känner mig oftast jobbig och på om jag hör av mig trots att jag har så fina vänner. Hur bryter jag den här dåliga vanan så jag inte skrumpnar ihop och dör i min ensamhet?
Hej! Jag tror i alla fall att du måste börja med att tänka att du INTE är jobbig när du hör av dig. Alltså, en kompis som vill hitta på saker = rolig kompis. Ej jobbig. Den andra grejen är ju den att vill man att saker ska hända så måste man ta tag i det själv. Ingenting kommer trilla ner i ditt knä, vill man ha en rolig vardag måste man bara styra upp det själv. En sak som till exempel kan vara smart till en början är att starta små traditioner. Biomåndag, träningstisdag och så vidare. Då vet man ju att något fint kommer hända varje vecka. Jag, Joakim och Michelle har exempelvis aktivitetstisdagar, där vi gör något tillsammans på kvällen, exempelvis bowlar, går på bio och nästa gång ska vi spela laser doome (sjukt nervös :(( ). Lycka till!

hej, en fråga som inte alls hör till inlägget:
Var har du lärt dig att dj:a/spela skivor osv? skulle du kunna berätta lite basics o sånt för dem som är lite sugna på att lära sig 🙂
När jag var arton år och hooked på franskt sextiotal så kom jag på, efter att ha klagat en del för att ”min” musik aldrig spelades någonstans, att jag kunde ju lösa det själv! Jag och min kompis Filip frågade en bekant till oss som hade en liten bar i Gamla Stan om vi fick spela en kväll och han sa sure bacon. Jag ringde min kompis Erik som spelade skivor och frågade om han kunde visa mig grundkunskaperna. Och på den vägen är det. Att spela skivor är verkligen inte svårt om man bara gör själva grunden. Alltså, om man jobbar som DJ och är master på att mixa och jacka i rätt låtar i varandra och sånt är det ju såklart en konst (all credd till dom förstås). Men jag kan inte sånt. Jag byter i princip bara låt mellan två maskiner. Man ser i vilken takt låten går i på en liten skärm, och sen försöker man hitta en låt som går i ungefär samma takt så att själva övergången ska bli så snygg som möjligt. Och sen drar man en knapp upp och en ner. Det är typ det jag kan. Sedan handlar det såklart mycket om att känna av dansgolvet och spela det som gör just den crowden glada.

vart är kjolen ifrån på sista bilderna?!

Åh hur fin var inte den tröjan du hade när du spelade skivor i pastell? Varifrån alt. kan du tänka dig tt sälja den? (har inte sett att du använt den på ett tag hehehe)

Hejhej! Jag undrar bara var du har köpt den svarta kjolen du har tillsammans med den svart-vita tröjan på under maj-månad?

Svaren på alla dessa frågor är American Apparel!

Var är skorna på första bilden ifrån? Väldigt snygga!
De är från Jeffrey Campbell men supergamla.

Vad är dina åsikter om hiphop? Anar att det inte riktigt är din kopp te.. men går det att vara feminist och ändå sjunga med till ”my side bitch is my main bitch cus my main hoe aint feelin me no more”.Tja, tydligen går det ju. Jag är ett levande bevis. Men om du har några tankar kring det får du gäärna dela med dig av det! xx
Jag lyssnar inte speciellt mycket på hiphop, och om jag gör är det i princip enbart svensk, och den har ju sällan bitches&hoes-kulturen utan handlar med om politik och klass och så vidare. Är rätt säker på att Brita Zackari skrivit ett superbra blogginlägg om detta men kan inte hitta det när jag letar. Kanske någon annan vet och kan länka, eller har någon smart åsikt om detta? Det är ju en knixig fråga, men min magkänsla säger att det borde vara okej, känns helt knäppt att du inte skulle ”få” lyssna på din musik? Däremot kan man ju hata och absolut problemtisera att det finns så få alternativ och att ”my side bitch is my main bitch cus my main hoe aint feelin me no more” är så pass utbrett och ”självklart”.

Hej Sandra! Du har så fin stil. Har du något tips om var man kan hitta fina toppar och tröjor? Tänker särskilt på croppade versioner, fina runda urringningar (som din första bild t.ex.), klassiska randiga, bastoppar, skjortor osv.. vore kul att hitta något som är finare och av bättre kvalitet än det som finns hos t.ex. H&M
Definitivt Asos.com och för bättre kvalité älskar jag Boy by Band of Outsiders skjortor och Carven har fina croppade toppar.

Sandra, du är den enda jag kan fråga det här av! Jag gillar en kille i min klass, men han är typ den blygaste människa jag nånsin träffat. Jag är också rätt blyg, men har sagt att jag gillar honom. Han har inte sagt nåt tillbaks, utan var bara tyst och såg ner i golvet. Hur ska jag göra för att veta ifall han gillar mig?
Dör vad gulligt. Och modigt av dig! Jag tänker att du kanske ska skriva till honom på facebook eller så? Blygisar är ibland modigare bakom en datorskärm. Säg hej och kanske fråga om en fika? puss.

Blev ju nyfiken på biljetten nu!  Vad ska ni hitta på?
Vi ska hiiiit på nyår!

Var kommer din Hit Girl- (Kick Ass) kostym från? Det är en så himla bra utklädnad! 🙂
Haha tack. Jag byggde den själv med egen jacka, egen kjol, dr martens och lite annat jag hittade hemma. Men sett massa färdiga hit girl-kostymer på nätet!

Sandra! Jag har en fråga! Jag är just nu inne i en såndär lyssnalyssnalyssna-på-bara-ett-album-period. Och albumet är Veronica Maggios senaste skiva. Tänker så himla mycket på dig i nästan alla låtarna! Vet inte varför! Men tänkte bara höra vad du tycker om skivan? Känner du igen –dig?
Alltså det här är ju typ världens finaste komplimang. Jag älskar skivan. Och absolut, känner igen mig i mycket av det Veronica Maggio sjunger, det är det som gör henne så genial tycker jag.

”kiss the boys and make them cry”-tröjan! Vart har du köpt den någonstans!? Kram
Den är från A Question Of, jag köpte den på Colette i Paris i våras.

Vad gör man när man varit tillsammans med sin kille i tre år och har varit sådär fruktansvärt kär, men inte längre känner så mycket?
 Vad gör man när man flyttat till en ny stad tillsammans och tänkte hålla ut tills kursen var avslutad, men man vill bara avsluta det nu nu nu?
 Jag har tillochmed vart otrogen emot honom. Hånglade upp en kille i klassen. Som är sådär mystisk och avgudar mig. Han ger mig uppmärksamheten som jag saknar från pojkvännen!
Och det enda jag drömmer om just nu är hur det skulle vara att ha sex med den ‘nya’ grabben…
Men så sitter jag här i en liten lägenhet jag delar med killen som varit min största kärlek i tre år. Jag vill älska honom sådär så att det gör ont, men det enda jag tänker på om dagarna är hur jag vill hångla upp det nya killen.
Vad fan gör man? 
Jag letar lägenhet Som fasen just nu, men det är svårt!
 Jag försöker hålla mig ifrån killen, men vi går i samma fucking klass. Och när han ska ut så hör han direkt av sig till mig.
 Hur ska jag lyckad undvika honom tills jag gjort slut med min pojkvän? 
Och framför allt, om Jag gör slut med min pojkvän (förstår att jag måste det…) hur lång tid efter det måste man hålla sig ifrån nya killar?
 Jag vill bara kasta mig runt halsen på dom där snygga skäggiga killarna! 
Men jag kommer säkert träffa på min kille när jag står där med nya killen.
 Åh så mycket förvirring och jag förstår om alla tycker jag är dum i huvudet.
Men jag är så förvirrad och vet inte vad som är rätt och vad som är fel längre.
Jag tänker: tänk inte så mycket på sen. Du får hångla med nya killar direkt om du känner för det, men du kan ju vara lite diskret med det, ditt ex behöver verkligen inte få reda på saker som skulle göra honom ledsen. Man behöver ju inte stå mitt på dansgolvet och äta upp någon annan efter en vecka liksom. Jag tror verkligen du ska göra slut prick nu. Flytta in hos en kompis tills vidare, det kommer lösa sig. Du kan inte gå runt och ha den där ångesten och det är inte rätt mot din pojkvän heller. Gör slut. Typ nu exakt efter du har läst det här. Kram lycka till.

Så fina outfits! Undrar var du har fått Italia-tischan från, gör utbyte i Italien nu, men har inte hittat nån liknande nånstans!!!
Den är från Wildfox!

En fråga förresten, hur gör du med superduper inlägg som fått typ en miljon kommentarer av vilka alla är fina, långa och djupa? Tänkte nu på till exempel namn-inlägget under och dess 625 kommentarer… Går det att läsa 625 kommentarer och välja nåt alls??
Jag läser inlägget i omgångar för att inte bli blind, och gör ett urval på ungefär 50 som jag sedan trattar ner till 20 osv tills jag är nere till tre. Tar många timmar men det går ju..

Nu när du kan se tillbaka på detta år med lite perspektiv och även nu när du är nykär. Hur känner du när du tänker på Ludde? Bara fina känslor och ingen ilska längre? Jag frågar för jag känner fortfarande efter 8 månader ilska över mitt uppbrott.
Jag känner bara ilska. Förstår egentligen inte hur jag någonsin ska känna ”fina” känslor över den där mannen igen ärligt talat. Han förstörde något inuti mig som gjorde att jag var osäker på om jag någonsin skulle kunna stå upprätt igen. Michelle sa till mig när jag hade träffat Magnus att egentligen är inte du färdig med att bygga upp dig själv. Egentligen borde du vänta med att hoppa in i något, men jag ser hur du tittar på honom, och då måste man ju bara. Och det är nog så. En ny pojkvän gör inte allting bra igen, men jag råkade visst bli så himla kär och då måste jag få vara det. Jag bearbetar fortfarande det som hände, har fortfarande en del mörkt kvar inuti mig från den där sommaren, men jag vet att det kommer försvinna, det måste bara få dunsta bort i sin egen takt. Det handlar inte om att jag inte är över honom, det handlar om att han sårade mig så djupt att det tar tid att bygga upp sig själv igen från det sveket. Jag fortsätter leva under tiden helt enkelt och att få vara så himla förälskad i en ung man med världens längsta ögonfransar är världsbäst. Men att jag skulle tänka ”fina” tankar om L igen känns mycket tveksamt.

Ny tröja! Forever 21 har en collaboration med Disney i sann 90talsestetik. Jag skrev om det här och kunde ej hålla mig utan var tvungen att i alla fall klicka hem två plagg (sedan fick det räcka. ”Du kan ju inte ha en hel garderob med Musse Pigg-plagg” sa personen som satt bredvid mig när jag konsumerade).

Det blev denna stickade med den klassiska bilden på Musse. Alltså jag vill ha den på mig varje dag?
Här är hela kollektionen, jag är dock osäker på om de shippar till Sverige? Såg ingen sån knapp, utan jag skickade de till en kompis i New York som fraktade hem till mig.

Måste förövrigt skaffa ett stativ. Dessa bilder tog jag genom att balansera kameran på ett stort värmeljus med en passionsfrukt under objektivet så att den inte skulle tippa neråt, samtidigt som att jag hukade mig med knäna så att jag höll på att darra sönder låren när jag väntade på att kameran skulle klicka. Eh.
.

Translation. New sweater from Forever 21’s collab with Disney!

Ni bad om att jag skulle göra en liten julönskelista. Såklart jag kirrar det. Egentligen önskar jag mig nog allra mest ett fluffigt täcke, att jag ska få till 150 000 tecken innan nyår på mitt nya bokmanus och att SD får noll procent i nästa val. Men här kommer lite ögongodis i form av finheter!

Herschel Heritage Backpack in pink.

Kupade champagneglas. (bild härifrån)

Plates by Rebecca Rebouche for Anthropologie.

Location Coordinate Necklace.  Jag vill ha New York!

Au Jour Le Jour printed kilt.

Lime Crime lipstick in the colors Babette and Pink Velvet.

This Ikea furniture!

Belt from Moschino <3

Pasta Maker!

Print by Jonathan S. Dockal 

This kitchen.

APRIL.

I april hängde jag i Paris och upptäckte att jag hade en bra fotovägg för outfitbilder. Införskaffade ny kjol med guldknappar från & Other Stories och hade som vanligt min varsityjacka så fort jag fick chansen.

Hade även en bra fotospegel i sovrummet 🙂 Bar halsband i form av kort guldkedja eller sammetsband när det vankades kalas.

Promenerade på Paris gator i svartvitt.

Och så klippte jag page och färgade håret hos min vän Kris.

MAJ.

Jag tog ett extra hål i örat under slutet av mars ungefär och i maj kunde jag äntligen byta ut den tillfälliga titankulan mot en stjärna. Som jag dessutom fått av Magnus fastän vi knappt kände varandra än. <3 Den har jag fortfarande inte tagit av.

Hade fint svartvitt set från Asos när det blev varmare. Var också väldigt smal. Skrev ett inlägg om det efter att ha fått en del kommentarer om det. Vet fortfarande inte riktigt varför det blev så under den där våren, min teori är att hormonerna från p-pillrena till slut gått helt ur kroppen och den behövde omställa sig på något vis. Har hur som helst gått upp till min vanliga gamla vikt nu igen så det känns bra. Köpte förövrigt den där ljusblå mockajackan från Acne i maj som var det FINASTE JAG SETT. Antal gånger jag använt den? Tre.
Mitt absolut sämsta köp genom tiderna, vågar liksom inte ha den på mig för att jag är så orolig att den ska få en fläck. Till våren kommer jag sälja på ebay.

Köpte en regnkappa på Petit Bateau som till skillnad från Acne-jackan är årets bästa köp! Älskar den såååå mycket och använt den såååå mycket. Har aldrig tidigare längtat efter regn.

En vecka i maj såg ut såhär klädmässigt.

JUNI.

I juni bar det av till Stockholm igen och jag åkte ut till Skärgården i dessa skärgårdiga kläder.

Gick på jeansmaskerad och var jeansklädd från topp till tå.

Spelade skivor i pasteller.

Kiss the boys and make them cry.

.
Translation. Please read the captions by clicking ”in english” below FAQ.

Vad har du för synfel och varför använder du inte din glasögon oftare?
Jag har, om jag minns rätt, -1,25 och något annat jag inte minns på det andra ögat, kanske -0.05?. Jag använder dom sällan för att vi inte trivs superbra ihop, känner mig ibland som en fågel? Jag har inte linser heller, så jag ser rätt dåligt på långt håll, men inte så att jag stör mig jättemycket. Får däremot ont i huvudet och ser extra suddigt när jag är trött eller hungrig. Glasögonen är från Tom Ford för de som undrat, men jag vet inte vilken modell tyvärr.

Blev dumpad för ett tag sedan av killen som jag var och fortfarande är löjligt kär i. Han dumpade mig ganska sådär, sen sket han i mig och han lever sitt liv precis som att våra två år tillsammans inte betydde någonting för honom. För han verkar nästan lyckligare nu än vad han någonsin var med mig. Innan jag träffade honom hade jag vänner, bra och roliga vänner. Men han fick mig att endast välja honom, så att mina vänner liksom försvann ifrån mig och istället började de hata mig. Så några vänner har jag inte längre, utan jag har bara min mamma som håller om mig och sover hos mig. Jag har massor texter av dig sparade på telefonen som jag läser om och om igen och som jag nästan börjat lära mig utantill nu. Men jag vill bara veta om du har något tips som man kan byta ut att få tröst av sina vänner med, för jag har inga vänner att skriva till, inga fester att gå på så att jag kan hångla med andra killar hur mycket jag än önskar det. Och vad ska jag underhålla mig med när jag bara vill skriva till honom, har du något tips?
Det känns som att jag aldrig igen kommer att bli hel, utan att mitt hjärta alltid kommer vara såhär krossat och trasigt. Men jag kommer nog inte klara mitt liv länge till då, för jag kan inte äta, kan inte sova, kan knappt stå upp och jag vill ingenting.
Hej gullis. Jag tror det viktigaste i detta är att ta itu med dina vänner och den vänskap ni hade. Du kanske måste fundera på varför du tror att de hatar dig, för vet du, jag tror inte de gör det. De kanske känner sig svikna över att du valde honom framför dem, men är de bra och vettiga kommer de förlåta dig om du förklarar att du inte tänkte riktigt klart och gick in i någon förälskelsedimma. Det kan hända den bästa. Ring dem, be dem att ta en fika med dig och förklara hur du mår och känner dig. Om de är precis som du skriver: bra och roliga vänner så kommer de att förstå. Man måste vara försiktig med sina vänner, de är också som ett slags kärleksförhållande, och känner man att man glömt de för ett litet tag måste man jobba för att få dem tillbaka. Lycka till. puss.

Men jag tyckte jag såg att du i alla fall budat på en lägenhet (och köpt) en lgh på instagram? :s
Nä, jag var och tittade på min kompis lägenhet som låg ute. Varken budade eller köpte.

Safety Not Guaranteed finns inte på netflix?! :O
Sorry, jag har amerikanska netflix så den kanske inte finns i det svenska utbudet.

Hej Sandra jag har en liten fråga (eller ganska stor, egentligen): vill du ha barn?
Någon gång vill jag nog det, tror jag. I alla fall inte nu och helst inte på ett gäng år om jag får välja.

Hej Sandra! Vart kan man se de bloggar som du själv läser dvs bloggtips?
I högra ramen här till höger under ”FAQ”

hejsan! Umgås du fortfarande med Nina?
Självklart, men hon har bott i LA under hela hösten. Men nu är hon tillbaka igen!

Har du några bra tips på fina inrednings-webbshoppar? Jag är i full gång med att leta efter bra julklappar i form av smyckesskrin, tjusiga kuddar och dylikt och tänkte att du med din braiga smak kanske kände till någon bra webbshop?
Pinterest är ju världens bästa bokmärkessida, där måste man ju hitta massa fint. Här är mitt inredningsboard.

varför är objektifiering av män okej men inte av kvinnor? Jag är feminist och jag tycker att objektifiering åt båda hållen är fel. Riktigt fel. Börja inte snacka om att det ska jämnas ut – att det är okej bara för att exploateringen av kvinnans kropp är större än vad männens är. Det är fortfarande sjukt. Det är ett sjukt sätt att jobba emot sig själv och alla slags jämställdhetstankar. All respekt åt dina feministiska texter och tankar, men sådant här gör mig seriöst upprörd.
I ett samhälle där kvinnan är objektet överallt, i tidningar, på film, i konst och i reklam (och har varit det genom HELA historien) så går det inte att frånkomma att det blir något annat när en man är det. I all media är det tjejer som är sexiga och villiga hela tiden, det är viktigt att vi får rätten till att vara rätt och slätt kåta också, för OSS SJÄLVA och inte för någon snubbes skull. Jag tror att det är asviktigt att vi tar tillbaka vår egen sexualitet och ÄGER den, och då tror jag det behövs att även män objektifieras till en början. För att bryta och visa en norm måste man ibland vända på den. Det här är ett bra blogginlägg som tar upp män som objekt och hur det är viktigt i den feministiska kampen. Den fantastiska tumblr:en Men Are Objects har även skrivit massor om detta och är bättre på att uttrycka sig än vad jag är, läs deras smarta ord här.
Jag tycker verkligen att killfredagar befriande och kommer att fortsätta med dem. När jag ser hur mycket inläggen länkas och delas är det uppenbart att de fortfarande behövs.

Jag har tänkt på en sak ett tag när jag läser din blogg så tänkte passa på och fråga nu. Jobbar dina vänner med liknande saker som du gör (alltså skriver osv) eller hur sjutton hinner ni hitta på så mysiga saker som detta mitt på dagen? Förstår att du kan lägga upp ditt arbete lite efter vad som passar dig bäst men har alltid funderat över hur det är med dina vänner, då du alltid har någon att gå på äventyr med! Ser fantastiskt ut att bara kunna fånga dagen sådär lite när som helst. Tack för en fin blogg! Kram
De som jag hittar på saker med på dagen under vardagar är oftast Joakim och Michelle, och det är helt enkelt för att de också är frilans. Nästan alla andra jobbar på kontor. Kram!

Fina Sandra,
 Det här är säkert knäppt, men here I go.
Jag blev kär i min bästa vän. Han som sett på när jag blivit dumpad av moppeidioten i nian. Han som inte var min typ. Men kände mig ut och in. Såg igenom hela jag. Sen gick det ett par år jag blev så jävla kär i honom. Hade väl alltid varit det ändå. Han i mig med. Han var så himla fin. Och så direkt så var det vi. Det gick snabbt. Men vafan. Inget kunde stoppa oss nu. Det gjorde inget. Vi visste ju att vi var rätt.
Det hann inte gå lång tid innan det bara inte funkade. Det var inte bra helt enkelt, så innan det hann bli värre så avslutade vi det. Han var så likgiltig helt plötsligt. Som om vi bara var okej han och jag. Det här knäckte mig.
Hur kunde vi inte vara rätt han och jag? Vi var ju rätt väl. Han och jag är inte fel bara. Och så var vi det. Han är ju inte ens min bästis längre.
Det har gått ett halvår sedan det tog slut. Kan inte glömma. Har gjort allt. Inte lyssnat på Bob Dylan. Dansat. Haft kul. Mått rätt bra. Men jag kan inte gå vidare. Går inte. Inte utan honom. Ältar loss.
Så, hur fan glömmer man? HUR GÖR MAN SANDRA?
Jag förstår så himla hårt om du inte orkar svara på alla broken-hearted som säkert vänder sig till dig precis som jag. Men alltså, fan vad fint det är om du svarar.
SÅ HIMLA STOR KRAM
Hej finis. Först och främst: ett halvår är INGEN tid. Ta det lugnt. Det kommer ta tid när det handlar om stora förälskelser. Hjärtat tar tid att läka. Det är bra att du kämpar på, och ibland kan det kännas helt hopplöst, men det kommer bli bra ändå. Men du- jag vet inte om ni umgås eller inte – men snälla, gör inte det! Det kommer ta ännu längre tid om han hela tiden finns i periferin och om ni ska ses och leka att allt är som vanligt och så. Ta ett avstånd från honom. Om du klickar dig in i min kategori ” om kärlek” har jag skrivit massor om att försöka komma över någon. kram.

Roligt att du börjar sponsra företag så sjukt mycket, är lite som att gå in på en enda stor reklamkampanj.
Antal samarbeten jag haft på bloggen i år: 4. Antal blogginlägg jag skrivit: 600.
Såhär tänker jag: när jag gör samarbeten är det viktigt att det är tydligt. Dold reklam är det värsta jag vet på bloggar, dessutom är det olagligt.
Jag väljer samarbeten noggrant. Jag tackar bara ja när det är sånt som passar tonaliteten i min blogg, ger ett innehåll och inte bara säljer, och som ni skulle tycka vara roligt. Helt enkelt är en kreativ och rolig idé.
Att jobba tillsammans med företag är inte direkt främmande i bloggvärlden – snarare tvärtom – och själv tycker jag det är helt okej, och till och med roligt, om man hittar en bra form som passar bloggaren och läsarna. Det tyckte jag till exempel att ölen TT var, när jag fick testa nya ekologiska recept tillsammans med en kock och dela med mig av recepten till er. Eller i somras när jag fick ha ett eget barhäng i hårprodukten Sebastians pop-up butik och bjuda in er, eller när jag fick snacka feminism med andra vettiga brudar iklädd Monki-kläder.

HALLÅ SANDRA!! JAg undrar om en kan följa dig på etsy??? Det vore ju toppen om det gick.
Uppdaterar inte så ofta, men här kan du göra det!

Hej! Fin du blev!! Tänkte fråga var du klippt dig, blir nämligen sjukt nervös av frisörer och vore toppen med ett tips på frisörställe…*snälla* <3
Jag klipper mig hos Håkan som jobbar på Haven på jungfrugatan på Östermalm. Han är toppen.

how tall are you?
I’m 163 centimeter tall.

Färgar du ögonbrynen också, eller använder du ögonbrynspenna som matchar? Vilken isf?
Jag använder den ljusaste ögonbrynspenne-färgen, det skiftar typ varje gång mellan märke. Den har en tendens att se rödaktigare ut när mitt hår är rödare.

Sandra! Jag och en vän åker till NY om prick två veckor och jag har självklart läst din guide och där finns ju himla många bra tips. Men, tycker mest det var barer du tipsade om under bar/klubb-avdelningen – har du nått konkret tips på klubbar där man kan dansa hela natten? Vi är båda 21 (och ifall det spelar någon roll för dina tips, inte sådär jättehipstriga)
P.S har läst din blogg sen du gick på Berghs och har inga planer på att sluta. Och du var jättefin i håret! Kram
Tack finis! Grejen är den att det är alltid olika klubbar som är poppis i New York, det kan skifta på några veckor. Men kolla typ Le Bain i Meatpacking för en knäpp men rolig klubbupplevelse. När jag bodde där var Le Baron i China town hippt men jag tror inte det är det längre. Kolla Time Out Magazine kanske för mer uppdaterade tips?

Jag är tillsammans med en helt underbar kille. Är superduper kär så in i helvete. En sak som bekymrar mig är att jag är feminist sedan många år tillbaka och är fruktansvärt allergisk mot typiskt ”grabbigt” beteende. Jag har alltid trott att jag skulle bli kär i en genusmedveten och icke-typisk-maskulin kille. Men killen som får mitt hjärta att dunka så hårt att jag tappar balansen är alltså lite en sådan där typisk grabb. Har snusat, busat, mekar med bilar och har bara svarta möbler i sitt studentrum. Han är fruktansvärt klok och lyssnar väldigt noga på det jag har att säga, och uppmuntrar mig alltid att lära honom om genusperspektiv. Trots detta känner jag ibland att det är svårt att få honom att förstå. Jag är helt galet kär just nu men funderar väl lite på om detta kommer att kunna hålla på lång sikt? Känner ibland att det vore enklare att bli tillsammans med någon som jag inte känner att jag behöver ”förändra”.
Men du! Jag tycker ändå han låter himla fin. Han är ju intresserad av att lära sig, och det är långt mer än vad de flesta vill. Ingen kan ju hjälpa att de är uppväxta i en icke genusmedveten miljö, det är ju de allra flesta. Om han är klok och pepp på att lära sig grejer så tycker jag ändå att han kommit en bra bit på vägen. Köp Nina Björks Under Det Rosa Täcket till honom vetja. Världens bästa manual och grundkurs i feminism.

jag vet væl egentligen redan svaret men kænner ændå att jag måste fråga. Han læmnade mig igår, mitt livs stora kærlek. Han ær inte kær længre. Det kænns som att jag gått sønder. Går det øver? kommer jag att kunne leva igen?
Ja. Jag lovar.

Men…hur gör du för att inte frysa ihjäl i tights då?
Tre par på en gång varav det översta är i ull eller kashmir!

Hej Sandra! Tänkte fråga en sak som inte alls har med detta att göra men men. Alltså, är du alltid sådär sansad när du druckit alkohol? Någon gång måste du ju ha spårat ur tänker jag. När lär en sig att bli lagom full istället för för full? Och när en har blivit sådär jättefull och kanske gråter i ett hörn, gör sönder en massa saker eller tappar bort alla sina värdesaker; hur gör en för att släppa det dagen efter? Hur vågar en dricka alkohol igen och hur gör en för att inte bli lika full nästa gång. Jag kanske är ensam om att tycka det är så jobbigt och generande att tex bli utslängd från en fest, men jag hatar det verkligen. Och det känns som att jag är helt ensam om att få i mig alldeles för mycket och spåra ur. ÄR JAG DET? Igår var jag nära att ta livet av mig pga alkohol och jag vet att jag egentligen inte borde dricka pga djup depression, men det kan jag ju inte säga till någon (dessutom vet ingen i min närhet hur jag mår). Och om/när jag dricker blir jag nästan manisk och jag måste dricka mer hela tiden för att dämpa ångesten men istället bygger det bara på min vilja/beslutsamhet att dö. Det jag mest undrar är om du aldrig har haft en katastroffylla samt hur du gör för att inte dricka för stora mängder alkohol när du dricker. När lärde du dig hantera alkohol ordentligt? Är jag alldeles ensam om att ibland tappa kontrollen helt i samband med alkohol? Kram din blogg är bäst
Okej, om du känner att du är djupt deprimerad ska du ABSOLUT inte dricka. Det kommer bara göra dig ännu mer ledsnare. Du måste prata med någon, det där kan du inte gå runt och bära på. Kontakta någon professionell nu genast, exempelvis via BUP, och berätta för någon kompis hur du mår. Och på riktigt, lova mig, drick inte! Du hamnar i en ondskefull spiral neråt. Är man ledsen och dricker alkohol mår man bara ännu mer fruktansvärt. Det är väl också därför du har svårt att kontrollera det. Snälla gör inte sånt som får dig att må ännu sämre och lova mig att kontakta någon.
Och ni andra som känner att ni har svårt att kontrollera alkohol men kanske inte känner er superdeprimerade – drick isåfall bara folköl/öl. Sprit är det absolut dummaste för man har ingen aning om hur mycket man får i sig och det går fort. Jag är 29 och har lärt mig rätt bra iaf hur mycket jag ska dricka men jag dricker knappt ändå aldrig sprit för det kan så himla lätt slå fel. Ta det lugnt med alkoholen hörrni.

hej, tänkte att du kunde vara en bra person att fråga. hur gör en om en är en superawkward person som blir så himla obekväm i nya sociala situationer och alltid blir den som sitter tyst och lyssnar i stället för att prata när en träffar nya människor. vill så gärna vara social och pratig och glad, sådär som jag är på riktigt, med nya människor också men det tar mig så himla lång tid innan jag kommer dit. det är så himla svårt att få nya vänner när man alltid är tyst och awkward. vill så gärna prata utan att tänka så himla mycket så som jag gör med mina nära vänner. nu blev det himla rörigt men hoppas du fattar. du är så himla bra sandra! kram!!
Hej! Jag kan också vara tyst och awkward när jag är i situationer där jag inte känner mig trygg. Att bli social och pratig handlar verkligen i grunden om övning. Lite konkreta tips: 1. Kommer du till en fest/middag, hälsa då på alla och titta de rakt i ögonen. Gå inte in och häng med dina polare utan att säga hej till någon. Folk fattar inte att man är blyg utan tycker man är dissig. Så börja absolut med att hälsa på alla! 2. Hamnar du bredvid ett gäng du inte känner säg hej igen, fråga kanske ”vad var det ni hette nu igen?” om du inte minns, fråga hur de känner gästen, vad de gör annars och säg någonting om festen typ ”vad roligt det ska bli ikväll” eller ”gud vad fint xx har fått det i sin lägenhet. 3. Ge komplimanger! När du hälsar på någon för första gången eller pratar med någon för första gången, säg ”gud vad fin kjol du har” eller ”älskar din frisyr har också tänkt klippa mig så” eller något sånt. Folk blir så jäkla glada! Lycka till.

Nu undrar jag vilket program du använder för att redigera och klippa dina videos?
Imovie, ett program som ingår i MAC.

hej sandra. alltså jag råkar ha träffat världens snyggaste kille, alltså en kille som är så snygg att man går av, tappar andan osv. verkligen det snyggaste jag sett hittills i livet. han är jättetrevlig och charmig mot mig men är även en riktig douchebag som kysser olika tjejer varje kväll ungefär. men jag kan inte släppa honom och vet att jag skulle kunna få honom nån kväll hur lätt som helst, men jag vågar inte för jag kommer vilja mer sen men han kommer inte det. hur ska jag komma över denna brutala crush? jag är ju inte kär i honom eftersom vi inte känner varandra så bra men så fort jag tänker på honom så dör jag, så vacker är han liksom.
Att crusha på sånt man inte kan få eller som känns spännande för man inte vet vad som ska hända är ju en klassiker. Tror vi alla, oavsett kön, trånat efter det där omöjliga någon gång. Såna crusher går över, promise. Jag tycker du ska passa på att hångla lite med honom om du vill, det kan få lågan att slockna lite, för ibland har man en tendens att höja upp det där omöjliga till skyarna. Du kommer hur som helst inte känna så här för alltid.

Vilket fantastisk grå tröja du har på dig!! In books we trust, vad har du köpt den?
Den är från A.P.C. men från förra årets kollektion.

Translation. Please click ”in english” below FAQ to read.