Sandra Beijer

Vissa saker har man ju alltid i sitt kök, och har man de inte går man ner och inhandlar dem på momangen, för att man under inga omständigheter kan leva utan dem.
Dessa 9 ingredienser har jag jämt hemma. De återkommer i typ alla recept jag lägger upp på bloggen (som ni hittar i min matkategori).

Persilja.
Persilja är min favoritkryddört tillsammans med basilika. Den bör inte bara få stanna i fisk-och skaldjursrätter utan jag tycker man kan klippa ner några blad över egentligen vad som, tomatsås som soppa. Jag har alltid fryst persilja hemma som jag strör ner i det mesta jag lagar, dessutom blir det fint grönprickigt. Färsk persilja är svår att ta hand om i kruka av någon anledning tycker jag, men köper man ett knippe och sätter i vatten håller den superlänge.

Vitlök.
Vitlök är ju LIVET. Det finns ju inte en enda maträtt där vitlök inte passar. Jag antingen river den på ett litet rivjärn eller skär den i tunna tunna bitar. Ett tips när du bryner vitlök i stekpanna är att inte ha på för hög värme utan låt den långsamt bli genomskinlig i olivolja på medelvärme.

Tomater.
Tomat är min bästa grönsak, äter den som äpple. Förvara inte tomat i kylskåp, då försvinner så mycket av smaken (och den goda lukten!). Tomaten trivs bäst i rumstemperatur. Jag tycker inte om krossade tomater utan gör till exempel spaghetti med tomatsås alltid på färska tomater. Blir SÅ mycket godare <– tips.
Skållade tomater (speciellt körsbärstomater!) är förresten en lite bortglömd grej som är så himla gott i soppa och pasta. Gör det.

Ägg.
Varje hem behöver ägg. Jag äter ett kokt ägg varje morgon så måste liksom ha ägg hemma. Annars är äggula exempelvis en supergrej för att göra en pasta krämig. Det behöver man inte ost eller grädde för utan äggula fungerar prick lika utmärkt.
Att ha ägg hemma gör också att du snabbt laga en middag av överblivna ingredienser genom att svänga ihop en omelett eller en frittata exempelvis. Det perfekta löskokta ägget lagar jag genom att lägga ägget i kastrullen när vattnet är kallt och sätta klockan på 3,5 minuter när det börja koka.

Parmesan.
Lagar man mycket pasta måste man ha parmesan hemma. Eller liksom, en borde alltid ha parmesan hemma. Den där sträva, umamiga smaken gör egentligen allt godare. Eller kanske inte sushi i och för sig.
Eller vad vet jag, har inte provat.

Buljong.
Buljong är den hemliga pastaingrediensen. Lägg en buljong i pastavattnet så blir din pastarätt ungefär dubbelt så god.

Dijonsenap.
Dijonsenapen på bilden är mitt bästa dijonsenapsmärke. En liten klick på omeletten, på mackan, i riset, i pastan, till räkorna, i risotton, i salladsdressingen etc. Istället för vanlig senap som innehåller vinäger innehåller dijonsenap (iaf grey poupon som syns på bilden) vitt vin.  Dijonsenapen ger hetta till din mat men på ett lite mer sofistikerat sätt (hello lökig matblogger)!

Chili.
Ni som läser mina matrecept vet kanske att jag tycker om chili. Jag har det i nästan alla mina maträtter. Vi köper storpack på den asiatiska matbutiken (de på ICA brukar vara så mjäkiga) och fryser in hälften (därav den frostiga looken på bilden). Sedan är det bara att ta ut en när man ska använda den.
Min bästa bas är en riven vitlöksklyfta, riven citronzest och en finhackad chili (utan kärnor) i god olivolja i en stekpanna på medelvärme.

Citron.
Sist men inte minst: citron. Zesten (det gula på skalet) är som sagt gott det med och det brukar jag använda som bas till det mesta. Citronjuicen brukar jag använda istället för vitt vin i recept. En skvätt citron gör egentligen det mesta godare tycker jag. Till och med dricksvattnet obviously.

Japp, det var ungefär det. Sedan har jag såklart torrvaror som spaghetti, ris etc hemma.
Men det känns så självklart.  Fast en bubblare som jag egentligen inte heller kan klara mig utan är förstås basilika! Den borde fått varit med på fotografi.
Och mozzarella också! åh attans.
Nej nu måste jag sluta innan jag kommer på fler saker

.

Translation. Ingredients I always have at home. Read the captions here.

Idag hittar du en ny krönika i Metros papperstidning och på webben. Den handlar om att göra slut med en kompis.

LÄS HÄR eller här i sin helhet:

→
Vi står och tittar på varandra. Vi borde kanske kramas nu men det gör vi inte. Med pojkvänner är det enklare, då kan man använda kroppen på ett annat sätt och göra saker bra igen. Men nu står vi bara här. Jag vet inte ens om jag är arg längre. Hon står och vrider på remmen till sitt armbandsur, maniskt, fram och tillbaka. Jag har sett det förut, den där gången hon snattade en parfymflaska och blev tagen av en väktare och några år senare när hon råkade kyssa en jag var kär i.
Vi har försökt göra saker bra igen alldeles för länge, det känns som år nu men det är bara ett par månader om man börjar räkna.

Vi reste iväg till Prag för några veckor sedan, vi delade kläder och belägrade uteserveringar. Vi försökte sminka över och plåstra om vår vänskap så omsorgsfullt, som par som köper hund när förhållandet för länge sedan dött ut. Jag kom hem dränerad från resan, grät hjälplöst sängen och min pojkvän frågade vad som egentligen hade hänt. Och jag kunde inte ens svara på det. Det fanns inga specifika problem, ingen enskild händelse. Bara känslan av att det här är fel, så jävla fel och jag tillbringade större delen av vår weekend med magont och sömnlöshet.

Jag kan ju allt om henne, hon som nu står mittemot. Jag vet hur hon vinklar ögonbrynen strax innan hon ska gråta, jag vet vilka godisbitar hon plockar ur skålen. Jag kan hennes killtyp och högtflygande planer. Vi skulle flytta till London ihop. Bo i kollektiv och äta majs direkt ur konservburken. Men någonstans på vägen särades drömmarna. Hon ville inte längre, och jag ville ännu större. Det kom smygande tills det helt slukade oss, ett tjockt grått täcke vi knappt kunde andas under, där vi inte längre delade en enda dröm.

Till sist kramas vi ändå, fast avhugget och kort.
– Ta hand om dig, säger hon och jag svarar du med men vet inte om någon av oss menar det. När hon vänder sig och går står jag kvar och väntar på tårarna. För jag ska väl vara ledsen nu? Vi som var som en enda person. Men jag får inte ens fram en snyftning. Istället är känslan motsatsen: som att en vass och stenig grushög lyfts från bröstet. När jag promenerar hemåt tar jag ut svängarna och går i stora slalomkurvor längs med trottoaren, sträcker ut armarna, andas frisk luft. Borde känna mig trasig men är mer intakt än någonsin, behöver inte göra något. Jag behöver inte, fastän jag delat silverhjärta i små tunna halskedjor och lovat lovat lovat i år efter år att vi ska stå enade mot livets alla orättvisor. Man kan stå på barrikaderna alldeles ensam också. Det räcker faktiskt.

.

Translation. My third column in the Metro newspaper. About breaking up with a friend.

God kväll!
Jag har tillbringat min dag i Tidaholm och föreläst. Det är ju Världsbokens Dag idag! Föreläste inför massa gulliga fjortonåringar. Älskar fjortonåringar <3
Hur som helst. På tåget hem fastnade jag totalt i den där appen MyIdol som har ägt sönder mitt instagram-flöde idag. Så himla rolig.

Man bygger avatarer utifrån fotografier. Appen är asiatisk (tror japansk?) så allt är i tecken jag inte alls förstår, och inte så många västerländska frisyrer att välja på, alltså fick jag bli långhårig:

Men ändå! Fin! Med magtröja och hörlurar och sådär.

Tågresan hem tog två timmar och jag hann göra ganska många kompisar.
Därför kör vi nu lek!
Gissa personen jag känner, alla återkommer på bloggen då och då.
Alltså finns väl inget pris, kände mest att jag måste få användning för dessa gubbar som jag spenderat så många timmar på. Plus att lekar är kul. Plus att det vore så fint om ni gissade rätt : D

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Translation. Today I made avatars of some of my friends. Guess who!

Idag traskar vi vidare down memory lane och är ända framme i 1997. Året då jag började högstadiet och var nyss fyllda 13 år. Så här såg jag ut på mitt skolkort i sjuan.

Jag hade en väldigt oskyldig högstadiestart och spenderade min lediga tid med att bygga hemsidor, chatta och klä ut mig med mina nyfunna klasskompisar.

Photo shoots med allt som fanns i min utklädningslåda. Vi spelade även in sjukt mycket egna filmer, mest talkshows och skräck.

Här var mitt crew i sjuan. Alltså hur fina? Våfflat hår, tajta halsband , plastiga solglasögon och glansiga byxor. 90s deluxe alltså.

Har många sådana här bilder när vi låtsas-sover. Tror att det var liksom klassisk tjejbandsposter-look. Jag är längst till vänster.

Här vill jag bara uppmärksamma nittiotalsmodet kjol över byxa. Kjolen skulle även vara av underklädesartad karaktär med bred spets längst ner.

Här är det julafton 1997 med mig och mina ögonbryn.

Jag och min kompis Pernilla och mina buffaloskor som jag prick aldrig tog av mig.

Här har vi maskerad. Temat var ”space” vilket vi tolkade ungefär som att vi skulle vara med i en futuristisk musikvideo. Jag har överdimensionerade hoops i öronen, knorrfrisyr med fjädrar instuckna, blått läppstift, näsring, tusen plastiga armband och pärlarmband och lager på lager av magtröjor och korta toppar.

Bättre bild på min outfit samt Nathalies (solglasögon i öronen!). Den rosa och den lila långkjolen i sammet med slits hela vägen sydde vi på syslöjden och bar även på skolavslutningen. Jonna sydde en likadan blå.

Här är vi på Spice Girls-konsert!

Pilen visar var vi stod i kön, alltså nästan längst fram. Vi åkte dit sju på morgonen för att köa.

Här sjunger jag lite. Vi är hemma hos Nathalie och ska snart åka in till Gröna Lund för att ”hänga” där. Tror tonåringar gör det ganska mycket fortfarande på Grönan? Man går runt och tittar på varandra och kanske vågar prata. Vissa fick till och med fick hångla men det fick aldrig jag.

På sommaren mellan sjuan och åttan åkte vi på språkresa till Isle of Wight.

Jonna poserar utanför där vi bodde.

Vi var egentligen för unga för att åka på språkresa. Alla andra var sexton och var fulla varje kväll. Vi hängde hemma och spelade Crash Bandicoot på Playstation med värdfamiljens dotter. Här hänger vi i deras vardagsrum.

Jag och Jonna i moderiktiga solglasögon.

Vi fick åka till London över en dag också. Jag och Nathalie lokaliserade Buffalos-affären och köpte varsitt par. Hon i knallrött med guldiga spännen och jag ett par ljusblå med stor plös.

Jag och Jonna gulliga vid någon engelsk byggnad.

Här är sista kvällen på språkresan. Vi var på något nöjesfält. En kille kom fram och sa att hans kompis tyckte jag var söt och frågade om jag ville komma dit och säga hej. Detta hade aldrig någonsin hänt mig och jag blev så nervös och sa att det ville jag absolut inte. Ångrade mig i cirka sex månader efteråt.

Här är jag och min bror på semester i Kuba. Det där var min favoritväska, med Sylvester från Looney Tunes på. Väskor skulle typ vara lite roliga? Hade även en Nalle Puh-väska som ni ser några bilder upp, samt en ryggsäck som såg ut som en färgtub.

Rider på en häst i Kuba.

Avslutar med den här bilden på mig, Nathalie och Jonna när vi har häxmaskerad. Hur fina?
Sedan började jag åttan, men det tar vi nästa gång.

Här hittar ni inlägget om 1993 – 1995
Och här 1995-1997.
.

Translation. Photos from my photo album, 1997 – 1998 when I was 13 years old. So very 90s. The translator button on the blog is not working at the moment so read here in english.

Vi har köpt ett träd. Ett två meter högt fikonträd som står och tronar i vardagsrummet.

Det spanar ut mot låg- och mellanstadieskolan mittemot tillsammans med citronträdet.

Det kostade lite över tusen kronor på Plantagen vilket jag ändå tycker är ett fint pris för ett helt träd. Särskilt om man delar på det.
Förändrade hela himla rummet och tog oss ett rejält kliv närmare drömmen om att bo i en inomhusskog. <3

Translation. Say hello to our new fig tree!