jamen då åker jag till andorra idag.

Men hallå nu åker jag iväg till ANDORRA. Ett land i Europa jag aldrig tidigare varit i (var till och med tvungen att googla upp om det ens var ett land för några veckor sen eh..). Här ska jag stanna en hel vecka och åka skidor med min pojkvän och hans familj.

Jag är nervös av två anledningar:
1. Har inte åkt skidor på många många år, och det där med carvingskidor som är det som alla åker på sedan hundra år tillbaka har jag bara provat på i två dagar och minns mest att jag gjorde fel.
2. Känner ingen jag ska resa med förutom Magnus. Oj oj hur ska detta gå, måste vara mitt trevligaste och älskvärdaste jag i dagarna sju.

Jag har förresten efter mycket betänketid bestämt mig för att ha hjälm. Inte haft hjälm i skidbacke sedan jag var cirka tio år men tror jag är för nervig och räddis nu när jag typ glömt bort hur man åker att det nog är lika bra. Hittade denna på mina föräldrars vind och kände direkt att hjälm kanske ändå var helt okej ändå. Jag ser ju oerhört snabb ut.
Det med snabbhet är dock en lögn, är långsammast i skidbacken av alla jag vet om efter att jag krossade armbågen en gång när jag var 17 och skulle åka offpist och stajla. Sedan dess: livrädd för minsta isfläck.

Okej nu åker jag. Hoppas internet finns. Då hörs vi därifrån. Har i alla fall tidsinställt några inlägg för säkerhetsskull.

Känner mig förövrigt som Olivia Newton-John i mina skidbyxor.

Mot Andorra ————–>

 

Translation. I’m off to go skiing in Andorra with my boyfriend and his family.

i like wearing lipstick because you leave marks on literally everything omg. kiss a boy’s cheek? my boy now.


Avslutar den här vardagsveckan med det allra sista knippet av era favoritcitat, ett par fantastiska kvar som jag tycker ni ska läsa för att göra den här helt sinnessjukt slaskiga februaridagen lite mer glittrande.
.

Det finns en massa romaner som handlar om kvinnor som går omkring och älskar en man i tjugo-trettio år, utan något egentligt hopp om att någonsin få honom. De lider så stilla och ihärdigt och jag bestämde mig för att bli en sådan kvinna. Jag skulle lära mig att leva med min längtan och bli sådär blek, stark och vacker. Om tio år skulle han ha två små söta barn och bo i en tjusig villa och då ska jag sitta på hans altan och erbjuda mig att vara barnvakt och tvätta hans kläder, bara för att i smyg få stryka med handen över hans använda skjortor.

– Katarina Von Bredow


I’m drowning, and you’re standing three feet away screaming ”learn how to swim”.

– c.j.

A poem begins with a lump in the throat.
— Robert Frost


Why do people have to be this lonely? What’s the point of it all? Millions of people in this world, all of them yearning, looking to others to satisfy them, yet isolating themselves. Why? Was the earth put here just to nourish human loneliness?

– ur Sputnik sweetheart av Haruki Murakami


I miss that world where Stalingrad is not a former name of a Soviet city

but some distant metro station
Where Shakespeare is not a British writer
but a second hand book store
Where Luxembourg is not a small European country
but a park where we used to go jogging
And where Maison pour des étudiants suédois
is a place where we had pickled herring
– en bloggläsares pappa


i like wearing lipstick because you leave marks on literally everything omg. kiss a boy’s cheek? my boy now. drink out of a cup? my cup forever. don’t even think about having coffee out of that thing. it’s like marking your territory

– okänd.


Att prata med honom känns som att drunkna i ljummet vatten.

– ur Den andre Will Grayson av John Green & David Levithan


Leaving is not enough. You must stay gone. Train your heart like a dog. Change the locks even on the house he’s never visited. You lucky, lucky girl. You have an apartment just your size. A bathtub full of tea. A heart the size of Arizona, but not nearly so arid. Don’t wish away your cracked past, your crooked toes, your problems are papier mache puppets you made or bought because the vendor at the market was so compelling you just had to have them. You had to have him. And you did. And now you pull down the bridge between your houses, you make him call before he visits, you take a lover for granted, you take a lover who looks at you like maybe you are magic. Make the first bottle you consume in this place a relic. Place it on whatever altar you fashion with a knife and five cranberries. Don’t lose too much weight. Stupid girls are always trying to disappear as revenge. And you are not stupid. You loved a man with more hands than a parade of beggars, and here you stand. Heart like a four-poster bed. Heart like a canvas. Heart leaking something so strong they can smell it in the street.
– Frida Kahlo

pic source.

Translation. The last batch of your favorite quotes from this post.

my wednesday in 9 pictures.

Min onsdag började med en mötesfrukost på café Rival. Men glömde visst fota frukost, men här var jag klarsminkad för morgonen i alla fall. Sminkar mig alltid vid fönstret, dagsljus är den bästa lampan.

Sedan gick jag till Vasastan från Söder. Ser ut som kväll fastän klockan var elva..

Jag och Michelle spelade in vår podd på Rodeos kontor! Böcker är temat denna gång, kommer ut om en vecka.

Sedan gick vi till Vurma och åt lunch. Åt en sallad med majskyckling, chevre, valnötter och äpple. åh den var så god.

Efteråt gick jag tillbaka till Rodeo för en fotografering. Sminkösen gjorde så himla fina ögonbryn på mig, vill alltid ha.

Här står jag och poserar.

Promenerade hemåt igen.

Åt middag. Matvete med mozzarella, tomater, champinjoner,vitlök och ruccola. Älskar konsistensen på matvete, lite som vinegum typ.

Efter maten gick jag till Nada och drack vin med de här fina, Elsa och Ulrika. Och sedan var onsdagen slut!
.

Translation. A wednesday with meetings, a photo shoot and some wine with friends. Read the captions by clicking in english below FAQ.

if I told you things I did before, told you how I used to be, would you go along with someone like me?

Idag har vi haft klassfoto på Rodeo. Eller ta bylinebilder och sånt kanske det heter. Fotografering hur som helst. Precis som skolfotograferingar under högstadiet och gymnasiet funderade jag på vilken outfit som definierade mig bäst när jag klädde på mig imorse. Eller så tänkte i alla fall jag då när katalogerna skulle fotas: alltså inte ta den tröjan som var ny och som man tillfälligt gillade bäst, utan ha på sig de kläderna man kände sig tryggast i och som man haft mest under en längre period.
Därför blev det detta, min adidasjacka, min kortaste kjol och sneakers.

.

Translation. Today we had a photo shoot at Rodeo and I wore my favorite clothes. Adidas jacket, short skirt and sneakers.

answers to past weeks comments. part 2.

Hann inte svara på alla frågorna igår såhär kommer lite fler lastat såhär på morgonkvisten. Jag svarade på frågorna sent igår kväll när jag var såååå trött (detta inlägg tidsinställt) så om jag låter knäpp någonstans är det därför, eller inte, det kan också bara vara jag.

Sandra. You are so great, and give such great advice to all of us when it comes to love and confusion. So I couldn’t come up with anyone else that I would rather ask this question (you can reply in swedish, I’m from Denmark, I’m just not sure if you would understand if I wrote in danish). So i’m studying at the university, and this guy is having this one semester with my class. I haven’t even talked to him, but he just looks so great, and because I’m so creepy I managed to stalk him on facebook, where I got even more exited, because as it turns out, we share alot of interests besides our studies. I really want to talk to him, but I have no idea how to open up the conversation? In the lectures we only have a ten minute break, and he always disappear somewhere, or takes a nap, and even if I should find him, I wouldn’t now what to say. Do you have a good idea? I can’t just start talking of all our mutual interests, because i’m pretty sure he would be creeped out. I really need help, I get all fluffy and weak in my knees when I look at him.
Kan man inte fråga just precis det, antingen IRL eller på facebook: Var försvinner du iväg mellan tio minuters pauserna egentligen? finns det någon parallell verklighetsportal/hemlig spritgömma/lönndörr till fantastiskt café som jag har missat? tacksam för svar mvh/uttråkad på tiominutersrasterna och går i din klass

Fina Sandra! Du beskriver att du är lite ”dålig” på att vara singel i podden. Jag är inte singel nu men jag är dålig på att vara själv, överlag. Jag önskar att jag var bättre på att roa mig själv, gärna ute bland nytt folk, men det är så himla svårt! Min pojkvän som jag haft i drygt 3 år nu kan ibland bli lite lätt irriterad på mig över att jag ”aldrig vill gå ut själv”. Jag vill oftast ta med honom, eller gå ut med ett gäng vänner. Men det är inte alltid att de har lust eller vill, såklart. Och då tycker jag att det känns jättetrist att gå ut själv. Brukar du gå ut själv någonting? Och hur gör man när man är ute själv och vill ha kul ändå (vill inte ragga utan bara sitta och snacka, skratta och kanske skaffa nya vänner)? Kan ju tillägga att jag har provat några gånger att gå ut själv, men det slutar ofta med att alla killar som kontaktar mig vill ragga/ligga och ingenting annat och tjejerna brukar blänga och/eller sitta slutna i sina gäng utan att bry sig någonting alls om att jag sitter i baren och blickar ut med min drink i handen. Bor i en mindre stad och vet inte om det har med det att göra eller vad sjutton det är! För när du och dina vänner är ute verkar ni ju verkligen vara öppna för att träffa nytt folk och ”invita” och sådär…
Jag blir lite undrande kring denna kommentar. Du menar gå ut på krogen själv? Alltså, jag tror inte du ska se det som ett problem, få människor går ut själva, det händer nog allra mest i filmer. Majoriteten vill helst ha med sig lite kompisar när det ska festas. Du är inte ”dålig” på att gå ut själv, du är liksom helt normal. Men om du känner ett urge att hänga på barer själv och så, då kanske du ska gå till lite lugnare ställen och ta ett glas vin, kanske restauranger? Där känns det mindre sannolikt att killar skulle störa och kanske lite enklare att småprata lätt med någon som sitter bredvid.

Hmm, jag kom på en fråga till dig apropå ditt kommentarsfält! Har du några tips för hur en hanterar när andra människor tydligt visar vad de vill att en ska göra för val? Alltså, när människor försöker ”styra” en i olika riktningar? Jag tänker att det borde vara något som en får ganska stor erfarenhet av att ha en stor blogg. Jag undrar liksom hur en hittar balansen mellan att kunna ta in andras råd och stänga ute andras röster för att följa sin egen riktning? Jag vill kunna göra båda, men det känns som att det nästan alltid blir att jag antingen litar blind på andra eller stänger dem ute totalt. Puss och tack!
Bara du känner dig själv bäst. Ta en paus och sug på karamellen (kommentaren) och fundera hur du känner och står i det hela. Man kan inte pleasa alla och det viktigaste är att din egen röst kommer fram. En ganska enkel regel som jag kör på är att om ”styrningen” gör att jag känner obehag eller blir rent ledsen är det ej värt/vettigt. Uppmuntring och idéer till blogginlägg och tankar är alltid spännande men det är du och ingen annan som skapar din blogg/ditt liv. kram

alltså nä. jag har brutit upp med en av mina närmaste vänner, han är helt förändrad och så elak, plus hyser sånt vidrigt hat emot mig, och jag vet förstår verkligen inte varför. Hur gör man för att inte låta sig själv konsumeras av någons hat, speciellt när det är någon som inte längre spelar någon roll i ens liv? pussen, vad fint med pasta <3 ps använder annat namn pga nervis om någon skulle se hejhej ds
Prata med honom och säg detta! Han är uppenbarligen sårad över uppbrottet och verkar behöva snacka av sig. Kanske en fika mellan er två för att lägga korten på bordet vore något?

Vet inte ens om jag kan förklara det på ett bra sätt. Men grejen är den att jag vill inte ständigt behöva tänka på hur jag är mot min bästa vän, bara för att andra tror att vi ligger med varandra när vi egentligen bara går hem ihop efter en festkväll och äter chips och pratar om livet (och varför får vi inte göra det? Varför är det okej att jag pussar min tjejkompis som sen sover över på min soffa utan att någon ens reagerar men om jag går iväg en timme med honom under festen får vi konstiga blickar?) Jag vill inte anpassa mig efter en sån dum norm. Kan man vara för bra vänner? Eller är det något som alla utom vi har fattat?
Strunt i vad alla andra tycker! De kan gå och dra något gammalt över sig. Huvudsaken är vad ni känner.

Det är så att jag och min sambo har varit tillsammans i över ett år och ibland kan vi verkligen ryka ihop och börja bråka. Jag tycker att han tar upp onödiga saker och gör dom till bråk, medan han tycker att jag gör ”fel” i onödiga saker. Han kan typ klaga på att han tycker att jag håller på med min telefon för mycket och han tycker att det är ohyfsat av mig att göra det tex när vi ser på film tillsammans. Jag blir själv lite stött när han klagar på såna saker, det är ju liksom jag! Men var ska man skilja på saker man gör och saker man är? Han klagar så mycket på saker jag gör som jag själv tycker är helt irrelevanta att bråka om att det verkligen börjar irritera mig. Jag älskar honom och får panik av tanken på att inte vara med honom, men hur mycket bråk och klagomål ska man egentligen stå ut med?
Hmm. Bråk är så himla jobbigt och ändå händer dom. Jag håller med om att de flesta småsaker ÄR verkligen onödiga tjafs och att man bara får acceptera sin partner som den är, men å andra sidan förstår jag saker som mobilpillande och sånt. Mitt ex satt med sin mobil JÄMT och jag lät honom. Jag kunde ibland föreslå ”mobilfria middagar” för att det omöjligt kunde ju ha hänt något på instagram de senaste fem minutrarna? Men han ville inte det. I efterhand önskar jag att jag ställt ett ultimatum och varit hårdare. Typ ”nu lämnar vi mobilerna hemma annars kan den här kvällen vara.”. Din kille blir ju störd för att han vill hänga med dig. Som allt annat tycker jag i alla fall att ni ska ha ett riktigt snack om det här. Vad exakt är det han stör sig på? Kan du tänka dig att backa på några punkter? Man måste försöka möta varandra, ett förhållande handlar ju ändå om två personer.

Vad gör man när gymnasiet blev fel? Så dumt mycket fel. Sen starten i höstas, har mina dagar inte varit fina eller bra alls. Och jag blir arg på mig själv – för jag är inte utfryst, inte mobbad och inte hatad eller så. Jag har bara hamnat utanför. Och det är ingen som hör eller ser när mitt hjärta frågar och skriker ”kommer du någonsin kunna tycka om mig?” eller ”jag finns här.” Som tur, hiskligt tur, så har jag hittat en vän i klassen som är fantastisk och bra. En vän som känner precis som jag. Och det är klart, man kan inte gilla alla i en klass och en hel klass kan inte gilla en. Men denna grupp av trettio pers (tjugo tjejer!!) har bara blivit helt knas. Och det är också klart, att själva skolarbetet i gymnasiet kanske inte är det roligaste men ska man inte få komma till skolan och känna att man har någon där? Jag har verkligen försökt allt nu. Försökt och inte försökt. Men det finns liksom inte plats för någon som mig där och jag vet att det aldrig kommer finnas. Så först tänkte jag att det inte gör något, jag har ju min vän och tillsammans fixar vi detta. Men så kom en dag för någon vecka sen när jag stirrade tomt omkring mig. Hela mig var sönder, allt jag var hade ju blivit fjättrat i små delar som försvunnit med vinden och det fanns inget ”jag” kvar. Jag hade tappat bort mig själv när jag kämpade att få någon annans gillande. Och då visste jag, att det inte var mig det var fel på och det var inte jag som skulle få ändra på något mer. För är det inte så att ibland är det dem omkring en som inte varit bra?
Jag var i samma situation i början av gymnasiet. Åt lunch på min mammas jobb de första månaderna, inte för att jag var mobbad eller något, utan för att ingen såg mig. Sedan började Ea i min klass och vi blev ju bästisar och bundisar direkt och efter några månader blev jag kompisar med ännu fler i klassen. Så det vände ju. Jag tycker du ska ge ettan en chans, men blir det inte bättre framåt våren tycker jag du ska prata med studierektorn om att byta klass. Det är inga konstigheter. Det får man göra. Alternativt byta skola om den chansen finns.

Den här kommentaren har ingenting med inlägget att göra.. men jag behöver hjälp.
Hur FAN gör MAN när ens ex (som man fortfarande absolut inte alls kan glömma fastän det gått nio månader) skaffat en ny??? Hon är skit snygg, och alla säger att hon är världens snällaste också. Dom är väl skit lyckliga och här sitter jag.
Behöver bara någon som säger vad jag ska göra, för det här suger. S U G E R.
Japp. Det suger. Finns inte så mycket göra. Hata på, det kan vara skönt och befriande. En dag är man plötsligt inte arg längre fastän man bara för några månader sedan hade kunnat knuffa båda två nerför ett stup. Slår vad om att du är skönare än henne ändå.

 

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

bloglovin

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!