brevväxling med mamma.

2001

Min mamma städade genom sin mail igår och vidarebefordrade mailkonversationer som hon och jag haft när jag varit utomlands. De sträcker sig från 2001-2012.
2001 var jag 17 år och bodde ett år i London. Jag gick på svenska skolan i London under andra året i gymnasiet för de som missat (här finns ett inlägg om det). Hur som helst fanns jättemånga av de mailen som vi skrivit till varandra kvar och det är som en liten skatt tycker jag!
Det är så spännande att kastas tillbaka och se hur man skrev och hur man var och tänkte när man var 17, och också så fint att jag skriver så öppet om killar och liknande tankar till min mamma. Jag tänkte att ni kanske ville läsa ett litet gäng, tycker själv att det är så spännande med tillbakablickar och läsa om hur folk var och mådde en gång i tiden, då när man var ganska liten. Mycket hemlängtan blir det, men så blir det nog när man skriver till sin mamma.

Notera även min tidigt-tvåtusentals-tonåriga e-mailadress: ”star_tear”.

✉ 27 Aug.

✉ 28 aug.

✉ 3 sept.

✉ 10 sept.

✉ 10 sept.

✉ 18 sept.

✉ 19 sept.

✉ 24 sept.

✉ 24 sept.

✉ 8 okt.

✉ 9 nov.

✉ 9 nov.

✉ 12 nov.

✉ 13 nov.

✉ 21 nov.

✉ 25 nov.

✉ 26 nov.

✉ 26 nov.

✉ 1 jan.

✉ 22 jan.

✉ 22 jan.

✉ 23 jan.

.

Translation.
My mom sent me a bunch of old e-mails that we sent to each other in 2001, when I was seventeen and lived in London. Such a long time ago! Here are some of them.

outfits of 2013. july – december.

JULY.

Lyxen att inte behöva ha strumpbyxor! Gick till Trädgården i magtröja och buffalos en fredag.

1

Hade nya fina shorts från Dr Denim som fick besöka Rosendals.

Dessa drömskor kom in i mitt liv och jag ville aldrig ta av dem.

Var en vecka i Frankrike och hade bland annat matchande topp och kjol från Asos.

AUGUST.

1

Augusti = festival! Så här såg jag ut på Way Out West två av dagarna., den till vänster är min födelsedag.

SEPTEMBER.

3

Jag var i New York hela september och införskaffade fyra saker jag tyckte väldigt mycket om. En genomskinlig ryggsäck, en t-shirt från NASA’s giftshop, en Adidas-jacka och årets vinterskor.

OCTOBER.

När jag kom hem flyttade jag in i en ny lägenhet (Ninas närmare bestämt). Oktober var fortfarande tillräckligt varmt för att slippa halsduk.

oktober

Fyra höstiga outfits.

skelett

Månaden avslutade med Halloween när jag och Joakim var skelett.

NOVEMBER.

nov2

Hade nya örhängen i november.

nov3

Såg ut lite såhär.

Tills det till slut var dags att plocka fram vinterjackan 🙁

nov1

Flyttade från Ninas lägenhet i ganska långt hår.

DECEMBER.

dec1

.. som klipptes av direkt i början av december. Page är nog min frisyr, trivs inte riktigt helt i längre.

DEC2

December hade fyra viktiga kvällar som behövde finkläder. Först Filips födelsedag när jag hade rosa kjol och ny t-shirt, sedan en filmpremiär för en film som min styvpappa varit med och jobbat med, hade då en vit klänning från Tibi. På julafton hade jag stickad Musse Pigg-tröja och på nyår, som ändå var alldeles nyss, blev det silverkjol!

Och det var det året.

nina’s birthday.

I fredags var det inte bara vilken vanliga himla fredag som helst, utan det var Ninas 30årsdag! Mycket stort. Jag började kvällen med att hälsa på i Ninas och hennes pojkvän Antons hotellrum för att ge bort present och dricka cava.

Nina fick en låda av mig med tre olika bra grejer: en mjuk&fin tröja, en diktsamling av Tomas Tranströmer samt ett doftljus som luktade precis som det gör inne på Colette i Paris.

Vid halvåtta gick vi till Schillers för att äta middag.

Födelsedagsdrinkar i baren när vi väntade på att alla skulle komma.

Och så fick vi sätta oss vid vårt långbord för åtta bra personer.

Jag fick finplats bredvid Marie.

Fabian och Liza.

Middag! Moule bland annat.

Vid midnatt var det dags att gå vidare. Marie snodde med sig ett glas skumpa som färdkost. Smart tänkt.

Vi skulle sjunga karaooooke!

Oj oj oj vad vi sjöng.  Stod på bord och stolar och sjöng (skrek) som att vi skulle dö dagen därpå.

Här kommer en bildkavalkad med sjungande människor:



Så himla kul och så väldigt bra första helg i New York. Hurra för Nina!

 

Translation. It was Nina’s birthday last Friday. We celebrated with drinks and dinner at Schillers and then karaoke all night long.

expeditionen, min kärlekshistoria.

En av de finare grejer med att ha ett förlag är att varje gång jag är där på möte får jag plocka med mig vilka böcker jag vill. Som att gå i en bokaffär och bara ”jag tar den där och den där och den där”. Alltså. Drömmen. <33
Hur som helst, förra gången jag var där fick jag den här. Var helt enormt peppad, för jag har hört så mycket bra om boken. Läste ut den på två dagar och även om inte ens halva januari gått är jag helt säker på att jag läst den bästa boken jag kommer att läsa detta år. Tror kanske vid närmare eftertanke att det är en av de bästa böcker jag läst i hela mitt liv.

I juli, år 1897, ger sig Ingenjör Andrées expedition iväg i en vätgasballong mot Nordpolen. Ingen har någonsin lyckats ta sig dit och dessa tre svenska män vill vara de första. Ingen av dem har några större kunskaper om arktiska förhållanden, men det gör ju inget, de ska ju bara passera ovanifrån med en ballong, inte sätta en fot på marken. De har packat champagne, rosa sidenhalsdukar och tjusiga handskar i älgskinn. De blir bejublade i Sverige när de ger sig av och alla tre ser framemot att komma hem som hjältar.
Resan ska ta 6 dagar, men ingen hör något av dem på 33 år.

1930 hittas deras kroppar av en slump på Vitön, en öde ö hundratals mil från Nordpolen. Alla deras dagböcker är intakta. Man läser att de har tvingats nödlanda på isen redan efter tre dagar. I flera månader drar de sin packning (som väger flera hundra kilo) på slädar och försöker ta sig till någon slags fast mark. I oktober når de Vitön och så fort de har stigit i land på ön upphör alla dagboksanteckningar.

I nästan hundra år har forskare försökt klura ut hur de tre männen har dött, men ingen har lyckats. Bea Uusma har studerat expeditionen i femton år och är numera världens främsta expert på ämnet. Den här boken handlar om hennes väg mot att försöka lösa gåtan.

En av de tre männen har Bea kanske mest snöat in på, och det är Nils Strindberg, den yngste i expeditionen. När de reser iväg är han nyförlovad med en Anna och i hans dagbok har han skrivit otaliga brev till henne, hur mycket han saknar henne och vad de ska göra tillsammans när han kommer hem. Det är så fruktansvärt sorgligt.

Ett av breven.

Anna väntar på honom i tio år innan hon till sist ger upp och gifter sig med en amerikan. När hon dör har hon skrivit i sitt testamente att de kan begrava hennes kropp hos sin man, men hennes hjärta, det ska de ge till Nils. Nils bröder lever fortfarande, de åker till Amerika och fraktar hem Annas hjärta i en liten silverkista. I hemlighet gräver de upp Nils grav och placerar hjärtat bredvid hans brända aska.
ALLTSÅ <33

Historien om den här expeditionen är så otroligt ångestfylld. Isen rör sig och även om de går i månader kommer de knappt framåt. De går och går och går. Trots att man vet hur det ska sluta hoppas man så mycket att de kanske ändå överlever just den här gången, just när jag läser boken kanske de får komma hem? Det är som den mest spännande historien, och ännu mer spännande blir det ju när man vet att allt är på riktigt.

Även om det här kanske vid första anblick i bokaffären ser ut som en faktabok är den desto mer som en roman, där vi hoppar mellan artonhundratalet och nutid och Beas jakt på att lösa gåtan vad som egentligen hände på Vitön.  Gudars det är så himla bra. Läs den bara.

 

Translation. I just finished reading the loveliest of books, about a Swedish Arctic balloon expedition. In 1897, three men decides to be the first to reach the North Pole. They go on a voyage with a hydrogen balloon, and the goal is to just pass the pole in the sky and then land in Russia or Canada. The expedition were supposed take 6 days but instead they are gone for 33 years. In 1930 they find their bodies on a desert island hundreds of miles off the North Pole. All of their diaries are still intact.

 

new york. thursday.

Jag landade i New York sent onsdagskväll, så torsdag var min första riktiga dag i stan. Det var helt strålande sol och ganska många minusgrader.

Jag åt lunch på Tartine, butternutsquashsoppa med champinjoner. Läser även John Green på engelska nu eftersom ni sa att jag absolut måste göra det. Återkommer till den när jag läst klart.

Promenerade runt i vackra West Village och hoppade in i affärer lite då och då för att inte frysa ihjäl. Fast tycker inte kylan gör så mycket när solen lyser så klart.

Fikade med Nina och hennes pojkvän Anton på Café Select, de har det finaste taket i stan.

Såhär pepp över att vara i New York.

Sedan blev det kväll. Jag gick till East Village för att träffa Nina och Anton igen.

Vi åt pork buns på Momofuko Noodle Bar. ALLTSÅ DET ÄR SÅ GOTT.

Sedan slog jetlaggen in vid tiotiden så då fick torsdagen ta slut. Så fint att vara här igen en liten stund.

Translation. My first day in New York. I walked around in Meatpacking District and West Village, had lunch at Tartine and read a book. In the afternoon I met up Nina and her boyfriend at café Select and then we had pork buns for dinner at Momofuko Noodle Bar.

bloglovin

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!