Sandra Beijer

Har ju födelsedagsvecka!! I torsdags fyllde jag år men vi kollar hur dagarna innan den såg ut. Här är i måndagsmorse i min badrumsspegel.

Jag åkte tunnelbana och upptäckte att Stockholms Stad hade börjat pynta inför torsdag. Fint med stora S i glada färger, tack tack

Blev bjuden på födelsedagslunch av min kompis Ea på Riche <3 Hon åt köttbullar och jag tog falafel med primörer.

Sedan kollade vi in Rodebjers höstkollektion. Tyckte Ea skulle köpa allt.
Sen minns jag inget mer av den dagen. Minns inte ens vad jag åt till middag, sjukt ju

Dagen efter var det födelsedagsvecka dag 2! Såg ut på detta sätt. Ribbad t-shirt från H&M och vintagekjol.

Jag tog tag i det här spektaklet: mitt palettblad. Växt åt alla håll och kanter och såg ut som nån tecknad skelettgubbe. Gick med i palettbladsgäris på Facebook och de förklarade för mig hur jag skulle göra. Så fint och gulligt med en feministisk grupp om palettblad btw

Klippte ner den till detta. Och JA JAG SER att jag kan klippa ner mer men det gjorde typ ont i mig så jag gör mer sen

Sen sprang jag 5 kilometer.

På kvällen lagade jag köttbullar med pasta och tomatsås.
Mina godaste köttbullar gör jag genom att blanda färs, ett rått ägg, en klick dijonsenap, en nypa muskot, hackad färsk persilja, rejält med riven parmesan och salt och peppar. Stek på mellanvärme i massa smör tills dom får färg.

Tredje dagen av födelsedagsveckan!

Hade kjol från Urban Outfitters och skjorta från Boy by Band of Outsiders.

Nu började verkligen födelsedagspyntningen av stan komma i ordning rejält. De hade släppt ut corgis över hela söder. Genidrag

Jag jobbade hemma under dagen och fikade med en kompis men glömde ta foto på fikat.

På kvällen gick jag till Paradiso och drack cava med Petra och Eleonore.

Vi talade om män, åt oliver och var allmänt rimliga såsom jag och alla mina kompisar är

Klart slut! 3 fina dagar ?

Har ni hört talas om Väggen av Marlen Haushofer? Jag hade inte, trots att den är någon form av modern klassiker (kom ut -68 första gången), översatt till massor av språk och obligatorisk skolläsning i Österrike, som jag förstått det.
Alltså, borde vara obligatorisk skolläsning även i Sverige! Nästan irriterad över att jag inte läste denna tillsammans med någon för det finns så mycket att prata om.
Så existentiell, feministisk och kuslig.

Väggen handlar om en kvinna som vaknar upp en morgon i sin kusins och hennes mans jaktstuga ute i skogen. Hon är ensam tillsammans med deras hund och undrar var de andra tagit vägen. Hon beger sig ut för att leta och går snart rakt in i en osynlig vägg. På andra sidan väggen ser hon människor, fåglar, djur. Alla döda.

Väggen är skriven som en dagbok där kvinnan berättar om sitt liv i stugan tillsammans med hunden och de djur hon allteftersom träffar. Hon kan ingenting om jordbruk och att leva i naturen egentligen, men är tvungen att lära sig. Man förstår att hon varit ensam länge och hon använder dagboken som ett sätt att inte tappa sitt förstånd och att undvika att dagar och årstider inte flyter ihop.

Väggen har så himla många bottnar och jag ska inte göra nån filosofisk utläggning här, men den levde kvar i mig länge. Det är en bok som handlar om att leva och att vilja leva, med en plot som egentligen skulle kunna framhäva det motsatta. Det är en bok som är en hyllning till djuren, en feministisk roman om att vara kvinna och om en människas innersta styrka och väsen.

Jag insåg att jag som läsare brydde mig mindre och mindre om väggen och snarare önskade mig ännu tydligare instruktioner på hur man odlar, hushåller och klarar sig på ingenting. Jag blev typ stressad över hur jag som stadsblomma kan exakt ingenting? Hur håller man kött ätbart över vintern? Hur kärnar man smör? Hur odlar man potatis? No idea. Ibland ligger jag fortfarande vaken om kvällarna och tänker på slutet och drabbas av någon form av kombinerad skräck och styrka.

Rekommenderas!

Finns här och här.

? ? ?
Idag är det min födelsedag!
33 år fyller jag, ett väldigt estetiskt snyggt nummer. Nu måste jag vänta ända tills jag fyller 66 innan jag fyller ett lika snyggt nummer igen. Attans.

Att bli äldre är i princip enbart roligare. För varje år känner mig lugnare i mig själv, mer säker på mina yrkesval, tryggare i mina vänskapsrelationer och bekvämare med att säga vad jag tycker om saker och ting.

Så jag kan verkligen rekommendera det till alla! Att bli äldre. Det är som att man landar behagligare i sin egen personlighet för varje år, blir ödmjukare för världen runt omkring en och samtidigt känner jag hur jag utvecklas framåt, att jag inte är färdig, att det finns så mycket att göra och lära mig och människor att träffa.
Så mycket liv kvar att leva helt enkelt!!

Däremot är det en sak som blir extra tydlig, särskilt sedan jag fyllde en ålder med en trea i början. Och det är åldersdiskrimineringen. Framförallt mot kvinnor som inte följer en specifik mall.
Det är så lol på att jag känner av den trots att jag ännu är så ung. Jag ser den i mitt kommentarsfält ibland, på trådar om mig själv på internet och jag möts av den när jag hamnar i nya situationer. Varför har jag inga barn? Varför är jag inte gift? Varför klär jag mig som jag gör? Vad får jag ut av att gå ut så mycket? När ska du växa upp? Kan du bara lägga av?

Det är ingen slump att jag får dessa frågor. Att vara 33 år och bara gå en yttepyttebit utanför ramen av en traditonell kvinnoroll stör folk utav helvete. Det är som att de känner ett behov av att uppfostra mig, försöka få mig att förstå att du får faktiskt inte ha mer roligt nu, nu måste du faktiskt bidra med din primära uppgift här i livet: yngla av dig och ta hand om en snubbe.

Jag säger inte att det ena valet är bättre än det andra (obs verkligen inte!). Men jag säger dock att jag aldrig i mitt liv stött på en 30+nånting man som ställs inför dessa frågor. Att jag driver mitt eget aktiebolag, skrivit flera böcker, byggt upp en av Sveriges största bloggar helt själv, skrivit över hundra krönikor, jobbat som copywriter på de några av de bästa byråerna i Sverige och New York i ett gäng år och drog in min första miljon i mitt företag innan jag fyllde 25 är irrelevant. Jag har sagt det förut, men det är för att kvinnor fortfarande definieras utifrån sitt utseende och sin relation till män.

Tänk vad tråkigt det måste vara för alla dom (män) som känner ett behov att förklara för kvinnor vad de får och inte får göra. Och tänk vad härligt det är ändå att vi lever på en plats där man får bestämma helt själv.

För i slutändan är det ju just så. Folk kan sitta där och irritera sig hur mycket de vill. Och samtidigt knäpper jag min allra kortaste kjol, stryker på mitt allra rödaste läppstift, möter upp mina allra roligaste kompisar och dansar iväg ut i natten.

Coconut rice är med på min lista av väldigt goda grejer som jag sällan äter men alltid beställer om det finns på restaurangmenyn. Ni förstår vad för slags lista jag menar då va? Tänker att de flesta har en sån.
Andra grejer jag har på den listan är exempelvis sichuan chicken wings, lamb ribs, lobster rolls, bao buns och gnocchi. Ingen aning varför jag skrev allt på engelska, men nu blev det så.

Förra veckan testade jag att göra eget kokosris! Åt det med chilifrästa räkor, lite koriander och annat. Vi kan ju gå vidare mot receptet istället för att prata sönder det här blogginlägget.

För att göra kokosris för 4 personer behöver du:
2 dl klibbigt ris, exempelvis jasminris eller sushiris
400 ml kokosmjölk (dvs en burk)
2 dl vatten
1 buljongtärning

Lägg allt i en kastrull, låt koka upp och lägg sedan ett lock på och låt sjuda i tio minuter. Ta bort från plattan, rör om och lägg på locket och låt sedan stå och klibba ihop sig i tio minuter. Sedan klart.

Tillbehören till kokosriset tog jag bara det jag hade hemma: små tomater, asiatiska haricot verts som jag inte minns det riktiga namnet på, räkor samt färsk chili. Jag stekte detta i kokosolja, sesamolja och en skvätt fisksås.
De skalade räkorna la jag i sist (bara ge dom lite färg i nån halv minut).

Strödde över koriander, furikake sprinkles och lite soja och åt upp.

Laga detta ikväll, bara gör det.

?

Gud det här var den svåraste listan jag svarat på pga kände så förmätet att skriva om sig själv så som man tror att man upplevs positivt? Insåg samtidigt att listan måste således publiceras, för allt som skaver är ju intressant. Här kommer den, en lista om att vara kompis helt enkelt.

★
Hur är dina egenskaper som vän?
Jag är den som startar gruppchattar, har förfest, projektleder resor och bokar restaurangbord. Jag gillar helt enkelt att styra upp grejer. Jag trivs i stora grupper allra bäst tror jag också, och gillar ha många kompisar. Hade väldigt få kompisar fram tills jag var 16 ungefär, tror det kan vara lite därför.
Det är viktigt för mig att ingen ska känna sig utanför, försöker alltid vara inkluderande och tror på att liksom se sina vänner var för sig. Ge dom komplimanger, tagga dom i mysiga hundvideos, skicka länkar på grejer som jag tror de gillar, alltid svara på sms samt fråga hur dom mår. Och är väldigt bra på födelsedagspresenter om jag får säga det själv ?. Jag är lojal, de flesta av mina kompisrelationer är minst tio år gamla.
Jag är bra på att ta hand om ledsna personer. Kanske inte genom att vara så fysisk men jag står stadigt på jorden och därför bra att hålla i handen, samt är i princip alltid tillgänglig, duktig på att kolla läget och aktivera utan att älta. Samt en jävel på att hålla hemligheter. Jag är öppen, pratig, glad och påhittig. Samt rätt enkel, hänger med på det mesta och är okrånglig. Jag är alltid i tid och är motsatsen till oberäknelig, har jag lovat bort mig kommer jag vara där (om det inte är något speciellt som hänt då förstås). Jag säger ifrån men är extremt kortsynt.
Jag är nog lite svår att komma nära till en början men lyckas du ta dig in får du hela mitt hjärta.

★
Sämst som vän?
Jag är bestämd och glömmer ibland bort att alla inte är lika mycket ”raka rör” som jag är och är således inte alltid tillräckligt inlyssnande på andras viljor. Jag tänker alltid: man säger väl vad man vill annars vill man det inte tillräckligt. Men alla är ju inte så, och då kan man säkert känna sig lite trampad på.
I större sociala sammanhang, typ fester, kan jag även vara ”följa en fjäril”-ig, dvs: jag dras till där det är roligast och kanske helt glömmer bort att jag faktiskt stod och pratade med någon, eller att stå kvar bara för att vara artig. Jag är mycket otålig och vill att saker ska hända nu och tänker inte efter ibland.
Jag har en ganska rå och rak humor utan krusiduller kombinerat med att jag talar från magen och det händer ibland att folk tror att jag är arg på dom? Fast jag är noll procent arg? Försöker verkligen tänka på detta men det är skitsvårt att ändra hur man pratar.
Jag är jättedålig på kroppskontakt och kramar. Är bara bekväm att krama, pussa, klappa på mina kompisar när jag är onykter egentligen, eller om man typ bott ihop i flera dagar och jag känner mig femhundra procent trygg med personen. Jag har någon sjuk osäkerhet med folks personal space, kanske för att mitt eget är så viktigt (men aldrig i förhållanden, då är det tvärtom). När man typ rest ihop och alla ska säga hejdå kan jag gå och gruva mig för alla hejdåkramar och liksom må dåligt över det i flera timmar. Helst backar jag iväg och står och vinkar vid dörren och säger HEJDÅ istället. Detta betyder inte att jag bryr mig om dom, jag bara blev en inte så kramig person. Mina kompisar brukar skämta om hur awkward jag är kring vänskaplig kroppskontakt men det är ju som det är.
Jag tycker inte om att prata i telefon och jag vill sällan umgås med någon annan än mig själv mellan söndag till onsdag för då måste jag ladda batterier för att orka vara social dom andra dagarna.
Jag är även Spotifyhitler. Byter du mitt i måste du tyvärr dö.

★
Vad stör sig dina vänner på med dig?
Att jag inte svarar i telefon utan bara vill smsa, att jag vill sitta utomhus trots att det är kallt, att jag vill bestämma lite väl mycket ibland, att jag aldrig känner igen bekanta (dvs typ vänners vänner).

★
Återkommande vänproblem?
Ett vänproblem jag haft mer än en gång är att dom människor jag tar mig närmast till hjärtat har jag en tendens att nästan flyta ihop med. Tonårsbästis-style, att vi nästan är mer ihop än vänner om ni förstår. Men utan sexet och hånglet, och denna kombo är livfarlig, för att en vän är inte en partner, hur man än vrider och vänder på det.
Det börjar så fint att man mer eller mindre kan läsa varandra tankar och går helt upp i varandra. Kärleksförklaringar, vi mot världen och vilja ses jämt jämt. Men efter ett tag har det slutat illa, maktstrukturer, äganderätt och respektlöshet infunnit sig från båda parter. Som att man kräver för mycket av varandra. Sedan går det sönder. Och det är det sorgligaste jag vet och ibland har det gått att laga och ibland inte alls.

★
Typiskt för dig som vän?
Svara snabbt på sms, alltid game på en aw/hitta på något roligt i helgen, prata ofta och mycket om relationer, vara uppe sent, dra med dig ut på dansgolvet, PLANERA, ställa många frågor samt vilja ses ofta.
Samt alltid ha din rygg, möjligen varit maffiaboss i tidigare liv. När jag frågade Devi nyss vad som är typiskt hur jag är som vän skickade hon mig den här länken hah

★
När blir du sur?
Blir extremt sällan sur för jag anser att idén med vänner är att ha människor runt omkring en som man ska må bra och ha kul med. Vänskapsbråk hör hemma i tonåren (med vissa undantag såklart). Blir jag irriterad på något vill jag prata om det och reda ut det, och sedan har jag glömt bort varför jag varit irriterad en kvart efteråt.
Men jag klarar inte av långsinthet, martyrskap och när folk inte berättar vad problemet är för att man typ ska ”fatta det själv”. Klarar inte av att bli pratad över huvudet och när folk behandlar en som ett barn.
Jag tror hundra procent på att man ska behandla människor så som man vill bli behandlad själv och försöker att inte tumma på den regeln, men om andra gör det mår jag så himla dåligt.

★
Tråkigast med dina vänner?
Va! Inget.

★
Önskeegenskap som vän?
Snäll, inkännande, rolig, spontan och fantasifull.

★
Värsta sortens vän?
Energitjuv, använder en som statusklättrare, glömmer bort att jag känner väldigt mycket även om jag inte alltid visar det. Samt krångliga!! Emot all slags krångel.

★
Bästa sortens vän?
Dom som låter en blomma. Som plockar fram folks finaste egenskaper genom att vara så trygga och självklara i sig själva. Som gör människor runt omkring dem lugna. De är mina favoritmänniskor topp ett!

★
Gemensamma drag för mina närmsta vänner?
Att dom är bäst? Att dom är intelligenta, kreativa och alltid ute efter det roligaste i livet. Att vi har så intressanta diskussioner om allt från politik till kärlek, att dom aldrig bangar en maskerad och är så barnsliga. Att de har en stor inneboende respekt för sig själva och andra, att de är inlyssnande och så himla måna om sina vänskapsrelationer. Att de alla bär på någon form av mörker i sig som gör att vi möts på ett djupare plan. Att de är gränslösa, unika och sjuka i huvudet.
Jag älskar dom, så glad att dom ville bli just min kompis.

❤️

Lista hittad från början hos Clara och Elsa <3

pic source.