Sandra Beijer

Här kommer ett litet recept på något jag lagade förra veckan som jag tyckte blev himla gott. Det är massa olika saker i ugnen med lite fetaost på.  Receptet är för ungefär tre personer.
Du behöver:
– 1 morot
– Två rödbetor
– Några champinjoner
– En halv gul lök
– En charlottenlök
– Två vitlöksklyftor
– Purjolök
– En halv paprika
– En halv chili
– En palsternacka
– Lite kålrot
– Valnötter
– Fetaost
– En chorizokorv (eller annan korv du gillar)
– Matyoghurt

1. Sätt ugnen på 225 grader. Börja skiva alla grönsaker. Ungefär såhär stora bitar är väl bra.

2. När alla grönsaker samt löken och chilin är skivade och klara kan du blanda ihop allt på en plåt. Eller förresten, har du en ugnssäker form så lägg allt i den istället, det är nog trevligare. Jag har ingen sådan nämligen och därför blev det direkt på plåten.

3. Skiva korven i tunna bitar och lägg runt och på alltihop. Strössla över fetaost och lite kryddor som basilika och timjan och salt och peppar. Sedan in i ugnen i 25 minuter!

4. Under tiden du väntar kan du rosta lite valnötter. Det gör man genom att steka de utan någon olja i någon minut eller två.

5. Efter 25 minuter ser allt ut såhär.

6. Gör en fin liten portion till dig själv. Toppa med ruccola och valnötter och lägg en stor klick matyoghurt i mitten. Ät upp!
.

A dinner I made recently. I’m in a hurry so I don’t have time to translate it today but please click ”in english” in the right frame if you are curious. xx

Idag har jag rensat mina skrivbordslådor. Inuti dem ligger alla mina gamla dagböcker, så jag tänkte att vi skulle ta oss en liten titt.

Min allra första dagbok var rosa och innehöll mycket viktiga saker om man var 6, 7 år.

Fast de flesta är blödande och hjärtklappande från när jag var 15, 16, 17, 18 och så.

Fulla med olika låtcitat.

Och utklipp från tidningar.

Och stycken om klassrumsorättvisor.

Ett tag hade jag världens ångest över att jag inte kunde tillräckligt många ord, så då gav jag mig själv ett nytt ord varje vecka att lära mig och använda i meningar. Har inte haft så stor användning av ordet cyklotym i och för sig.

Korta dikter när jag kände mig lite extra tonårstung.

Modiga framsteg.

En bild på mig själv med min mini-polaroidkamera en fredagskväll.

Ett trolleritrix med koppar helt plötsligt.

Lite 16årig uppgivenhet.

Lite vänskapsäventyr som man får piffa till så de slutar lite bättre.

Fast mest sånt här. Om ungefär tusen olika pojkar och alla gjorde lika ont. Såklart.

.

I’m cleaning out my apartment and found my old diarys.

Bea har flyttat till Småland och börjat på fotoskola. Hon bloggar varje dag om sina knasiga och inspirerande fotoidéer som blommor i väskor och moln i snören.

Pandasoppa har en fäbless för de nästintill utdöda men härliga 90talspandorna och blandar den klädstilen med extravaganta-moviestars-på-rivieran-under-60-talet-outfits. Och typ allt därimellan.

Love is a letter sent thousands of times, min absoluta favorit-tumblr just nu. Bara kärlek och de allra bästa bilderna från filmerna, böckerna och historien.

Och Julia säljer just nu fina egentryckta tygväskor på sin blogg som passar alldeles perfekt under höstdagar.
.

Four blog tips. Bea, who just moved to Småland to study photography. Pandasoppa, a very eccentric dresser with a mix of late 90s indie and 60s. Love is a letter sent thousands of times, such a inspirational tumblr about love. And Julia, who is selling some lovely totes that she printed herself.

Hej igen.
Det är jobbigt att inte få åka iväg, att vara kvar här. Jag har levt i den här mellanzonen i fem veckor nu. Fem veckor där jag inte har jobbat, där tiden står stilla och jag går planlöst runt på gatorna. Jag och pensionärerna. Jag åker bussar och de är alltid tomma och jag äter lunch ensam.
Jag skulle egentligen kunna få så mycket gjort under den här tiden. Jag skulle kunna svara på alla de hundra mailen i min inkorg som bara ligger där. Jag skulle kunna sy fast knappar i jackor, röja på vinden, träffa kompisar jag inte hunnit med. Och jag skulle kunna skriva, skriva allt jag tänkt skriva och vill få ner på papper. Men jag gör inte det.
I lördags åkte min pojkvän till New York i fem veckor och jag är inte där. Om två veckor åker mina syskon och min mamma dit över höstlovet. Jag är inte där och det gör så himla ont och jag är så fruktansvärt trött på Stockholm nu. I förrgår gick jag på utställning och stod framför bilderna på fotografiska med uppsvullna ögonlock och tänkte bara varför är jag här det skulle ju inte bli så, och på kvällen blev det minusgrader fastän det bara är oktober.

Men idag har jag bestämt mig för att inte vara ledsen mer. Nu tänker jag börja låtsas att jag åker om ungefär en vecka. De här dagarna tänker jag därför packa ihop min lägenhet oavsett om visumet dröjer ännu lite mer. Allt ska ner i flyttlådor, bort och hejdå. Så ska det bli. Nu ska allt bli glatt och bra igen och snart snart snart är Manhattan under fötterna. Snart.
.

i new york oktober 2006.
.

Basically I’m really anxious about my visa. It’s so frustrating and lonely to still be in Stockholm. Cross your fingers that it will arrive soon!

foto: eleonore bridge

Nu tar jag en överhelgenpaus. Jag får liksom inte riktigt ihop mina tankar just nu och bloggen känns bara tung och i vägen. Och så ska det inte behöva vara. Vi hörs om några dagar.