Jag har känt mig så stressad på sistone utan att riktigt kunna sätta ord på varför.
Jag möter människor som frågar vad jag sysslar med just nu och svaret efteråt är i princip jämt ”Vad skönt att du bara bloggar nu”.
Och ja, jag tänker att
Ja, det är kanske skönt.
Men varför känns det inte så då? Varför känner jag mig så satans stressad? Varför lyckas jag inte göra klart mina att-göra-listor?
Vad äter all tid?
Vad jobbar jag med egentligen????????
Så jag satte mig ner och försökte utkristallisera vad mitt yrke egentligen går ut på för att förstå var energin blir snodd och varför jag inte hinner med mitt skönlitterära skrivande på det sätt jag vill.
Och då kom jag på att det lika gärna kan bli ett blogginlägg, för jag vet att många är nyfikna vad som egentligen ingår i mitt yrke.
Så:
VAD JAG GÖR I MITT YRKE SOM INFLUENCER:
Skriva blogginlägg.
Det som syns tydligast utåt är ju blogginläggen som publiceras.
Jag skriver 12 inlägg i veckan. 2 varje vardag och 1 på lördagen och 1 på söndagen.
Jag gör ett schema varje måndag vad jag ska lägga upp.
Jag brukar tänka att det ska vara två moderelaterade, två matrelaterade, två vad jag hittat på i veckan, två tipsiga inlägg, två tillbakablickar-ish och två unika för veckan, varav ett med längre text.
Ett blogginlägg tar ungefär 1-4 timmar att skriva beroende på vad det handlar om. Alltså kan vissa inlägg ta drygt en tredjedels arbetsdag. Det är om det exempelvis handlar om text-tunga inlägg i krönikeform, eller mycket ”hopplock” (exempelvis välja ut nyårsklänningar och gå igenom sjuttielva modesajter och välja ut plagg), eller många foton att redigera (och fota).
Och så vidare.
Interaktion med läsare/wordpress
Förutom det som syns utåt så jobbar jag ju mycket ”bakom” bloggen så att säga.
I wordpress ingår det att svara på kommentarer och hålla koll på kommentarsfältet till exempel. Jag skriver även massor av utkast på framtida inlägg att spara till regniga dagar.
Det ingår även att svara på mail från läsare i den mån jag hinner samt att vara (en av två) admin i bloggens facebookgrupp 925. Där försöker jag läsa och interagera med så många inlägg som möjligt, radera och blocka inlägg som är olämpliga, godkänna medlemmar och försöka svara som adminroll när det uppstår diskussioner.
Samarbeten
Sedan har vi förstås samarbeten. Jag gör ungefär 4 samarbeten i månaden. Att göra samarbetsinläggen tar mycket längre tid än att skriva ett osponsrat inlägg.
Här handlar det snabbt förklarat om att först tacka ja till varumärkets förfrågan (då det känns rätt), träffa/maila med byrån för att spåna vidare på idén, bestämma antal inlägg och upplägg samt bestämma ersättning.
Efter det sätts det upp en tidsplan och ett schema. Sedan ska inlägget skrivas, fotograferas och redigeras (och såklart ageras, som i form av event, tillställningar eller outfitshoots).
Därefter skickas ett första utkast till kund som oftast går ett par vändor fram och tillbaka innan det till sist godkänns och publiceras. Sammanlagt skulle jag säga att ett sponsrat inlägg tar om man slår ihop tiden ibland nästan två arbetsdagar.
Andra kanaler
Utöver bloggen har jag ju mina andra kanaler som ska uppdateras:
Instagram (39 000 följare): ca fyra-fem poster i veckan plus dagliga instastories.
Twitter (11 000 följare): Mer sällan, typ när jag får feeling och kommer på något kul, men även om jag vill lyfta något som när jag föreläser eller är med i en tidning etc.
Pinterest (55 000 följare): Vill ha ett levande flöde och försöker pinna dagligen.
Spotify (25 000 följare): Påfyllning på mina mest aktiva listor varje vecka samt skapa nya spellistor i alla fall varannan månad.
Facebook (8000 medlemmar men ca hundra nya i veckan) Se punkten ”interaktion med läsare”.
Mailen.
Mailen är min CANCERSVULST. Min mail är osorterad, stökig, ångestframkallande och såklart asviktig för mitt jobb.
Jag får ungefär 50 mail om dagen varav drygt 20 av dem i alla fall kräver att jag måste tänka efter och skriva längre (= tar energi från det kreativa i mitt jobb).
De 20 kan exempelvis innehålla att jag ska godkänna prisförfrågan ang samarbeten vilket är ett jäkla harvande fram och tillbaka. Även om Metro Mode förhandlar åt mig så är prismodellen fortfarande så att man indirekt måste förhandla med dom som förhandlar och jag måste tycka till. Detta är jobbigt, ensamt och svårt tycker jag.
Jag har satt upp en egen modell i förhandlingssammanhang där jag försöker räkna in 1. exponering på bloggen, 2. tiden det tar för mig att göra samarbetet, 3. mitt eget varumärke, 4. eventuella andra externa kanaler. Säkert glömt nåt nu men ni fattar.
Andra mail är varumärken som vill jobba med mig, eventinbjudningar, byråer/varumärken/personer som vill ha möten, förfrågningar ang föreläsningar och skrivuppdrag, intervjufrågor jag ska svara på, grejer som ska bokas, folk som vill ha min hjälp på olika sätt (studenter/läsare med problem/signera böcker/bara prata av sig). Etc.
Möten.
Mycket av mailskörden leder till fysiska möten. Det är tidningar som vill intervjua, spånmöten, möten ang framtida samarbeten, jobberbjudanden, nätverkande och så vidare.
Jag försöker vara organiserad och strukturerad i mitt mötesläggande men oftast märker jag hur jag lyckas boka upp veckorna med alldeles för många vilket leder till att jag flänger runt istället för att sitta framför datorn.
Nyårslöfte: en himla mötesdag i veckan och inga fler.
Inspiration
En punkt som kanske inte känns som jobb men som jag ändå tycker är essentiell i mitt yrke är inspiration. Jag försöker läsa romaner när jag äter lunch för att kunna recensera de i bloggen, jag tittar på serier och filmer inte bara för att det är kul utan även för att det leder till content.
Jag letar konstant efter ny musik på Spotify för att lägga in i listor, jag håller koll på debattartiklar och nyheter till mer politiska inlägg, lyssnar på poddar när jag gör mig i ordning, läser runt 50 blogginlägg om dagen inte bara for pleasure utan också för att se vad andra i min bransch gör etc.
Överallt finns inspiration till potentiella blogginlägg och de faller inte i ens knä utan det gäller att konstant konsumera information på olika sätt.
Skrivande.
Ja. Så då har vi då kvar det som jag allra oftast längtar efter att göra: skriva.
Det jag jobbar med utöver alla de punkter ovanför.
Vad det är specifikt hittar ni i min portfolio, men det har exempelvis i år varit att skriva en novell för Novellix, skriva några krönikor, haft ett samtal kring kärlek med Alain de Botton, att översätta en poesisamling från engelska till svenska, föreläsa om mitt skrivande vid tio olika tillfällen samt påbörja min tredje roman.
I en drömvärld önskar jag att jag skulle kunna lägga minst en halvdag tre vardagar i veckan kring denna punkt.
⭐️
Ja, det var väl ungefär det tror jag. Jag kan inte ens avgöra om detta låter mycket eller inte för en person. Men i alla fall är det för mycket för mig.
Jag får inte ihop allt.
Jag har för många olästa mail, jag blir irriterad på random folk som inte har gjort något, jag behöver jobba kvällstid för att hinna producera blogginlägg, jag måste tacka nej till jobb som låter roliga och jag hinner inte skriva på min bok.
Bloggen har liksom gått från en trivsam och lustfylld plats jag kunde hantera till en stor plattform som jag driver helt ensam och måste ha koll på alla delar själv. Jag är liksom projektledare, produktionsledare, receptionist, kreatör, ekonomiperson och chef på en och samma gång.
Energin har förflyttats till administrativa delar och sedan har jag ingen kvar för det kreativa.
När jag tänker efter borde egentligen ganska många saker gå att outsourca till en annan person.
Någon borde kunna hjälpa mig med min mail, hjälpa mig att fotoredigera mina samarbeten och längre bildbaserade inlägg, någon borde kunna hjälpa mig att strukturera mitt schema, hjälpa mig att ta bilder på mig ibland och hjälpa mig att göra research till vissa inlägg.
För isåfall kan jag ju lägga min tid på det jag verkligen tycker om att göra: skriva konceptuella och roliga blogginlägg samt att skriva skönlitterärt.
Men nu!
Nu är det lördag och vilodag och jag ska äta brunch, gå på balett och dricka vin och ha roligt.
För roligt måste man ju ha, det är ju hela poängen med allt.
