Sandra Beijer

Snodde rolig lista från Clara. Man gillar ju att muttra runt lite på söndagar.

Obehagligaste jag vet: Blött hår mot ryggen när man har duschat och det är vinter. Ljudet av att öppna en Piggelin. Rensa duschbrunnen. När folk ställer sig för nära en på tunnelbanan, vid övergångsställen etc. Människor som pratar för nära ens ansikte.

Absolut inte min killtyp: Biznizkillar i brattig juristkostym, alla killar på Tinder som tagit en selfie i sängen/i badrumsspegeln med bar överkropp, killar som inte bryr sig om sin klädstil, killar som överanvänder skrattgråtande emojin, killar med för mycket skägg, killar i dreads, killar i fula skor, killar med smutsiga naglar, killar med småstadskomplex, killar som ser för vuxna ut, alltså som liksom förlorat all form av pojkaktig glimt. Alla jävla snubbar på Tinder som säger att de ”inte gillar att chatta” LOL? Inte upp till dig ditt äckliga äckel, det handlar att man som tjej ska känna sig säker på att man inte möter upp nåt läskigt weirdo. Känns som jag kan fortsätta 4-ever, är kräsen. De killar som fått hångla med mig sen jag blev singel ser typ likadana ut.

Äckligaste mat jag vet: Har ju gjort ett sånt inlägg! Finns här.

Blir arg på: Folk som går aslångsamt framför mig på trottoaren.

Sämsta bok jag läst: Sthlm Queens av Denise Rudberg. Den var nominerad i Stora Ljudbokspriset där jag satt i juryn. Utan tvekan det absoluta sämsta jag någonsin läst.

Något som får mig att byta radiokanal: Pianocovers på kända nutids hits.

Sist jag ville ta till knytnävarna: När jag såg honom senast. Men det var länge sedan nu.

Sämsta serien jag nyligen sett: Kan inte komma på? Testar så många serier som jag stänger av om de inte imponerat på mig inom fem minuter.

Fulaste plagg jag vet: Jeans med strassapplikation.

Äckligaste drycken: Avslagen Coca Cola.

Det skriker jag när jag blir arg: Satans jävla kukhelvete.

??

photo source.

Har ju födelsedagsvecka!! I torsdags fyllde jag år men vi kollar hur dagarna innan den såg ut. Här är i måndagsmorse i min badrumsspegel.

Jag åkte tunnelbana och upptäckte att Stockholms Stad hade börjat pynta inför torsdag. Fint med stora S i glada färger, tack tack

Blev bjuden på födelsedagslunch av min kompis Ea på Riche <3 Hon åt köttbullar och jag tog falafel med primörer.

Sedan kollade vi in Rodebjers höstkollektion. Tyckte Ea skulle köpa allt.
Sen minns jag inget mer av den dagen. Minns inte ens vad jag åt till middag, sjukt ju

Dagen efter var det födelsedagsvecka dag 2! Såg ut på detta sätt. Ribbad t-shirt från H&M och vintagekjol.

Jag tog tag i det här spektaklet: mitt palettblad. Växt åt alla håll och kanter och såg ut som nån tecknad skelettgubbe. Gick med i palettbladsgäris på Facebook och de förklarade för mig hur jag skulle göra. Så fint och gulligt med en feministisk grupp om palettblad btw

Klippte ner den till detta. Och JA JAG SER att jag kan klippa ner mer men det gjorde typ ont i mig så jag gör mer sen

Sen sprang jag 5 kilometer.

På kvällen lagade jag köttbullar med pasta och tomatsås.
Mina godaste köttbullar gör jag genom att blanda färs, ett rått ägg, en klick dijonsenap, en nypa muskot, hackad färsk persilja, rejält med riven parmesan och salt och peppar. Stek på mellanvärme i massa smör tills dom får färg.

Tredje dagen av födelsedagsveckan!

Hade kjol från Urban Outfitters och skjorta från Boy by Band of Outsiders.

Nu började verkligen födelsedagspyntningen av stan komma i ordning rejält. De hade släppt ut corgis över hela söder. Genidrag

Jag jobbade hemma under dagen och fikade med en kompis men glömde ta foto på fikat.

På kvällen gick jag till Paradiso och drack cava med Petra och Eleonore.

Vi talade om män, åt oliver och var allmänt rimliga såsom jag och alla mina kompisar är

Klart slut! 3 fina dagar ?

Har ni hört talas om Väggen av Marlen Haushofer? Jag hade inte, trots att den är någon form av modern klassiker (kom ut -68 första gången), översatt till massor av språk och obligatorisk skolläsning i Österrike, som jag förstått det.
Alltså, borde vara obligatorisk skolläsning även i Sverige! Nästan irriterad över att jag inte läste denna tillsammans med någon för det finns så mycket att prata om.
Så existentiell, feministisk och kuslig.

Väggen handlar om en kvinna som vaknar upp en morgon i sin kusins och hennes mans jaktstuga ute i skogen. Hon är ensam tillsammans med deras hund och undrar var de andra tagit vägen. Hon beger sig ut för att leta och går snart rakt in i en osynlig vägg. På andra sidan väggen ser hon människor, fåglar, djur. Alla döda.

Väggen är skriven som en dagbok där kvinnan berättar om sitt liv i stugan tillsammans med hunden och de djur hon allteftersom träffar. Hon kan ingenting om jordbruk och att leva i naturen egentligen, men är tvungen att lära sig. Man förstår att hon varit ensam länge och hon använder dagboken som ett sätt att inte tappa sitt förstånd och att undvika att dagar och årstider inte flyter ihop.

Väggen har så himla många bottnar och jag ska inte göra nån filosofisk utläggning här, men den levde kvar i mig länge. Det är en bok som handlar om att leva och att vilja leva, med en plot som egentligen skulle kunna framhäva det motsatta. Det är en bok som är en hyllning till djuren, en feministisk roman om att vara kvinna och om en människas innersta styrka och väsen.

Jag insåg att jag som läsare brydde mig mindre och mindre om väggen och snarare önskade mig ännu tydligare instruktioner på hur man odlar, hushåller och klarar sig på ingenting. Jag blev typ stressad över hur jag som stadsblomma kan exakt ingenting? Hur håller man kött ätbart över vintern? Hur kärnar man smör? Hur odlar man potatis? No idea. Ibland ligger jag fortfarande vaken om kvällarna och tänker på slutet och drabbas av någon form av kombinerad skräck och styrka.

Rekommenderas!

Finns här och här.

? ? ?
Idag är det min födelsedag!
33 år fyller jag, ett väldigt estetiskt snyggt nummer. Nu måste jag vänta ända tills jag fyller 66 innan jag fyller ett lika snyggt nummer igen. Attans.

Att bli äldre är i princip enbart roligare. För varje år känner mig lugnare i mig själv, mer säker på mina yrkesval, tryggare i mina vänskapsrelationer och bekvämare med att säga vad jag tycker om saker och ting.

Så jag kan verkligen rekommendera det till alla! Att bli äldre. Det är som att man landar behagligare i sin egen personlighet för varje år, blir ödmjukare för världen runt omkring en och samtidigt känner jag hur jag utvecklas framåt, att jag inte är färdig, att det finns så mycket att göra och lära mig och människor att träffa.
Så mycket liv kvar att leva helt enkelt!!

Däremot är det en sak som blir extra tydlig, särskilt sedan jag fyllde en ålder med en trea i början. Och det är åldersdiskrimineringen. Framförallt mot kvinnor som inte följer en specifik mall.
Det är så lol på att jag känner av den trots att jag ännu är så ung. Jag ser den i mitt kommentarsfält ibland, på trådar om mig själv på internet och jag möts av den när jag hamnar i nya situationer. Varför har jag inga barn? Varför är jag inte gift? Varför klär jag mig som jag gör? Vad får jag ut av att gå ut så mycket? När ska du växa upp? Kan du bara lägga av?

Det är ingen slump att jag får dessa frågor. Att vara 33 år och bara gå en yttepyttebit utanför ramen av en traditonell kvinnoroll stör folk utav helvete. Det är som att de känner ett behov av att uppfostra mig, försöka få mig att förstå att du får faktiskt inte ha mer roligt nu, nu måste du faktiskt bidra med din primära uppgift här i livet: yngla av dig och ta hand om en snubbe.

Jag säger inte att det ena valet är bättre än det andra (obs verkligen inte!). Men jag säger dock att jag aldrig i mitt liv stött på en 30+nånting man som ställs inför dessa frågor. Att jag driver mitt eget aktiebolag, skrivit flera böcker, byggt upp en av Sveriges största bloggar helt själv, skrivit över hundra krönikor, jobbat som copywriter på de några av de bästa byråerna i Sverige och New York i ett gäng år och drog in min första miljon i mitt företag innan jag fyllde 25 är irrelevant. Jag har sagt det förut, men det är för att kvinnor fortfarande definieras utifrån sitt utseende och sin relation till män.

Tänk vad tråkigt det måste vara för alla dom (män) som känner ett behov att förklara för kvinnor vad de får och inte får göra. Och tänk vad härligt det är ändå att vi lever på en plats där man får bestämma helt själv.

För i slutändan är det ju just så. Folk kan sitta där och irritera sig hur mycket de vill. Och samtidigt knäpper jag min allra kortaste kjol, stryker på mitt allra rödaste läppstift, möter upp mina allra roligaste kompisar och dansar iväg ut i natten.

Coconut rice är med på min lista av väldigt goda grejer som jag sällan äter men alltid beställer om det finns på restaurangmenyn. Ni förstår vad för slags lista jag menar då va? Tänker att de flesta har en sån.
Andra grejer jag har på den listan är exempelvis sichuan chicken wings, lamb ribs, lobster rolls, bao buns och gnocchi. Ingen aning varför jag skrev allt på engelska, men nu blev det så.

Förra veckan testade jag att göra eget kokosris! Åt det med chilifrästa räkor, lite koriander och annat. Vi kan ju gå vidare mot receptet istället för att prata sönder det här blogginlägget.

För att göra kokosris för 4 personer behöver du:
2 dl klibbigt ris, exempelvis jasminris eller sushiris
400 ml kokosmjölk (dvs en burk)
2 dl vatten
1 buljongtärning

Lägg allt i en kastrull, låt koka upp och lägg sedan ett lock på och låt sjuda i tio minuter. Ta bort från plattan, rör om och lägg på locket och låt sedan stå och klibba ihop sig i tio minuter. Sedan klart.

Tillbehören till kokosriset tog jag bara det jag hade hemma: små tomater, asiatiska haricot verts som jag inte minns det riktiga namnet på, räkor samt färsk chili. Jag stekte detta i kokosolja, sesamolja och en skvätt fisksås.
De skalade räkorna la jag i sist (bara ge dom lite färg i nån halv minut).

Strödde över koriander, furikake sprinkles och lite soja och åt upp.

Laga detta ikväll, bara gör det.

?