I söndags avled Bodil Malmsten, alldeles för tidigt. I cancer såklart. Satans skitsjukdom. Bodil Malmsten var – förutom min favoritperson på Twitter – en fantastisk författare med ett språk som jag älskar. Jag skulle därför vilja tipsa er idag om den här boken: Så gör jag – konsten att skriva. En bok som jag fick en vinter av en annan skrivande person och som jag haft mycket användning för.

Jag vet att ni är många därute som skriver en massa och drömmer om att skriva något längre. Den här boken är för er!
Bodil Malmsten berättar på sitt alldeles egna sätt om arbetsprocessen, om skrivandet som hantverk, om skrivkramp, författaridoler och hur viktigt det är att ibland sträcka på benen.

I vilken annan att-skriva-en-bok-bok tipsas det om liljekonvaljer till exempel?

Jag har inte läst den här pärm till pärm, utan slagit upp den när jag behövt det. Bodil skriver på ett sätt så det känns som man sitter och fikar med henne. Man säger till Bodil: det går inte idag. idag kan jag inte skriva.
Och Bodil svarar något självklart – faktiskt på vilken sida i boken som helst gör hon det – och så känns tyngden mellan bröstet lite lättare.

En väldigt klok bok som för mig har varit en slags genväg till att hamna i det som är det absoluta bästa som finns: inspirationen, skrivflowet, viljan och idéerna.

Varför dras man till sammet? När jag gick in i denna klänning var det liksom samma feeling i bröstet som när man ser en hunkig kille på stan. Ville klappa på den.

Långärmade klänningar är så fint också tycker jag. Särskilt i smaragdgrönt.

Och särskilt när de är jättekorta i kjolen och har öppning i ryggen.

Bilderna tog Michaela Wissén när jag var i New York förrförra veckan.

Här hoppar nog hennes hund omkring och gör något gulligt ^^

Klänningen är från American Apparel.

Och här är klänningens theme song.

Translation. Photos by Michaela Wissén, dress from American Apparel.

I lördags var jag bjuden hem till Pontus och Elsa för födelsedagslunch. Kom dit vid 14 och det var uppdukat med cava och snittar och scones och allt sånt gott.
Ber om ursäkt i förväg för halvokej bilder, dags för mig att köpa ett nytt objektiv igen.. /mvh en av de mer klumpiga personerna i Sverige.

30-åringen högg in på ett fruktspett.

Och jag fick en kram av 35-åringen!

Vi drack kaffe och lyssnade på soul och blev mätta av scones med massa ost på.

Jag och en guldis.

Presentöppning var det också! Mitt roligaste på kalas. Här har Elsa fått ett lite mindre paket än Pontus :’ (

Efter paketöppning och ja må dom leva hade vi sängfest.

Med bubbel såklart.

Och contouring.

Dessa killar är så gulliga.

När det var dags att gå plockade Elsa fram en himla massa smink där gästerna fick plocka vad de kunde tänkas behöva. Perksen med att gå på fest hos bloggare.

Jag, Joakim och hans flickvän Ellen gick hem till mig sedan. Vi lagade pasta, kollade på Melodifestivalen och spelade spel. Vid två fick vi ett ryck och åkte iväg och sjöng karaoke! Himla fin lördag.

Translation. Last Saturday Elsa and Pontus had an afternoon birthday party! They served scones and cava and we stayed there all day until it was time for dinner. Joakim, Ellen and I went home to me, made pasta and watch the Swedish Eurovision Song Contest.

Glad måndag gänget. Jag hoppas ni mår bra och haft en fin helg. Vi hade solsken i vårt sovrum för första gången sedan…ja kanske slutet av september? Kändes nästan overkligt.
Jag är lite trött idag, planerade en lugn helg  men slutade ändå såklart med att jag stod i ett karaokerum 04.00 en lördagsnatt och gastade till Ring of Fire. Det är så svårt att säga nej till allt som är så kul! Men nog pratat om sol och fest, här kommer lite måndagspepp lastat istället.

Väldigt fin intervju på Rodeo med Josefine Jinder och Fiona Fitzpatrick om att vara bästisar.

Min briljanta kompis Nina skrev en pangkrönika på sin Facebooksida. Läs den för tusan!

Hur fina sänggavlar i järn från Artilleriet? Sörjer att min säng är för bred. Eller det gör jag såklart inte älskar bredden, men ni fattar.

Beautiful Flip Book Machine in Video by Juan Fontanive <- klicka för fin video.

The Overnight. Såg den här knäppa komedin när jag var i New York, med bästa Jason Schwartzman i en av huvudrollerna. För att vara en ganska lättsmält komedi tyckte jag den var så himla bra, rolig och spännande! Se den!

Translation. Some links to brighten up your Monday.

Den senaste boken jag läste ut är en lite mer annorlunda historia från vad jag vanligtvis brukar sätta tänderna i. Nämligen en icke-skönlitterär en!
Rebecca Harrington har skrivit boken (och varit försökskaninen i) ”Jag tar samma som hon – mina äventyr som kändisbantare”.

Är jag knäpp som förresten skulle säga ”Jag tar samma som henne”?
Jag antar det eftersom boken inte heter så? Oh well. (UPPDATERING: japp vi har nu fastställt att man säger ”jag tar samma som hon”. bara jag som är slarvig i språket)

Bokens innehåll kan ni nog lista ut: författaren har testat sig igenom en rad olika kändisdieter och följt dem till punkt och pricka (mer eller mindre) för att se hur man mår när man lever som Beyonce, Karl Lagerfeld eller Elizabeth Taylor till exempel. Eller Greta Garbo, som enligt boken ”saknade” maten hemma i Sverige och hade en gång på en middag i Italien klickat lingonsylt på sina cornflakes och sen hällt kaffe över alltihop. Låter ju rimligt.

Här är alltså reglerna.

Gwyneth Paltrow äter i princip bara dyra gröna grejer. Och är så kul.

Victoria Beckham ägnar sig åt fem nävar-dieten som går ut på att du bara får äta fem nävar av mat under en hel dag. Tortyr alltså.

Ännu mer tortyr låter Elizabeth Hurleys vattenkrassesoppa.

Den här boken var ganska rolig tycker jag. Jag skrattade högt några gånger, vilken jag rätt sällan gör i böcker. Dock är det ju bara så att amerikansk witty humor inte riktigt kan översättas till svenska. Vi är roliga på ett annat sätt när vi skriver, på ett mer torrt sätt kanske.  Därför är det som vanligt något som skär i mig när jag läser amerikanska till svensk-översatta böcker.

Jag älskar dock kändisar och skvaller och det här är lite som att läsa ett mer välskrivet nummer av Klick eller People. Men boken är ju problematisk. Även om författaren vantrivs i varenda diet avslutar hon ändå varje kapitel med något peppigt om hur mycket hon har gått ner. I Beyonces kapitel går hon ner mest och trots att hon knappt står ut av att äta så lite och träna så mycket tycker hon ändå att ”Beyonce vet hur man lever” (…). Eller så var det något i översättningen som tappades, vad vet jag. Jag skulle i varje fall inte rekommendera den till någon som har ätstörningar.

Vad vi lär oss är i alla fall att det är sjukt jobbigt att vara kvinna i det här samhället, kanske i synnerhet som kändis där man synas in på millimetern från topp till tå varje dag dygnet runt. Klart man blir lite dum i huvudet av det och börjar äta något konstigt som typ bark och stenar.

Som författaren skriver:
”Det är otroligt svårt – under alla tider i historien – att vara en idealkvinna. Jag har läs vanvettigt många artiklar i mitt liv där någon hävdar att Hollywoods guldålder hade mer realistiska kroppsideal för kvinnor. Och även om vår idealkvinna tekniskt sett har blivit smalare, fanns det ingen tid då det var särskilt härligt för kvinnor och dieter. Till och med klassiska filmstjärnor åt som mentalsjuka människor. 
Faktum är att sedan grekerna i princip uppfann bantning, har ingen tidpunkt i västvärldens historia sluppit undan den.”

~

Translation. Just finished ”I’ll Have What She’s Having” by Rebecca Harrington. A book about celebrity diets, where Rebecca tries them all out. Sad, funny and interesting, but a little bit problematic I feel. Read more about it here!