Nu i maj börjar buss 73 gå helt på el, vilket gör bussresan både hållbar och tyst. I samband med det har Vattenfall bjudit in ett gäng författare att specialskriva varsin novell att fylla tystnaden med. Jag är en av dem tillsammans med Sigge Eklund, Mian Lodalen, Viveca Lärn, Björn Ranelid och Daniel Boyacioglu!

Jag har skrivit en kärleksnovell om tystnad som jag kommer att läsa högt ur den 10 maj mellan klockan 17 till 18 på buss 73.  Alla författarna har olika tider och lyrikbussarna avgår den 9-10 maj, och biljetterna (som är gratis) går att boka från och med onsdag den 6 maj kl 09.00 på www.medsamladkraft.se (där all ytterligare info finns). Kan man inte ta sig till Stockholm kommer det gå att livestreama ljudet därifrån också!

https://youtu.be/1LM7CLSCzq0

Här är en liten film där jag pratar om min relation till tystnad, om min novell och om mina tankar kring eventet.

Vore så fint som ni kom, eller live-lyssnade! Jag kommer att lägga ut hela novellen på bloggen sen också när eventet är över.

https://youtu.be/6B_pSLmVNGs

Här är en film med samtliga författarna.

.

Translation. I’ve written a short story that I will be reading in Stockholm at an event the 10th of may.

För två somrar sedan recenserade jag klassikern Den Allvarsamma Leken av Hjalmar Söderberg. Det är en sorglig historia från 1903 om Arvid Stjärnblom som är olyckligt kär i fröken Lydia Stille år efter år utan att det aldrig riktigt blir bra. Barn kommer emellan, äktenskap, jobb, andra kärlekar och kanske framförallt den tiden också, då man var tvungen att tänka på sitt rykte på ett helt annat (tråkigt) sätt. För Lydia kom ut 60 år senare och behandlar precis samma historia, men ur Lydia Stilles perspektiv, och dessutom utspelar den sig under 60- och 70-talet.

Gun-Britt Sundström har då tagit Lydias parti och berättar hennes sida av denna knixiga romans. Stor igenkänning i Lydias väntande och längtande. Efter en sommar av hångel börjar hösten och Arvid tycks glömma bort att höra av sig. Lydia står knappt ut, skickar brev men får inga svar.

Hon försöker tyda Arvids alla blickar, gester, beröringar när de ses av händelser. Men att hålla uppe hoppet gör ju oftast ondare än att ge upp. Tiden går ju så jäkla långsamt när man är olyckligt kär.

Åren går och Lydia gifter sig, bygger upp ett eget liv tills hon en dag många år senare råkar träffa honom på en bioföreställning av en slump.

Så börjar allting om igen.

Det är inte helt enkelt såklart. Samtidigt parallellt med Arvid-romansen handlar det framförallt om Lydia själv. Om att vara kvinna på sjuttiotalet och allt vad det innebär, om att inte vilja följa den förväntade kvinnorollen och om att bryta sig fri. Om att försöka förstå män som förväntar sig att man ska leva efter deras villkor, och kanske inse att man faktiskt inte har någon lust med det alls.

Lydia träffar även andra killar, tyckte denna beskrivning av en hipp sjuttiotalsman var rolig ^^

Så sorglig men så stark och girlpowerig bok också, som i högsta grad innehåller massor av igenkänning fastän den skrevs för fyrtio år sedan.

Translation. The Serious Game is a Swedish classic novel written by Hjalmar Söderberg. I’ve blogged about it here and you can read more about it here. For Lydia is a book written sixty years later in 1973 by Gun-Britt Sundström. It’s basically the same novel but written from the woman’s point of view.

För några veckor sedan var det World Poetry Day och jag frågade er om ni hade någon favoritdikt att bidra med. Det hade ni förstås. Idag pyntar vi onsdagsmorgonen med några stycken av dem. (här är del 1)
.
✎
i like my body when it is with your
body. It is so quite new a thing.
Muscles better and nerves more.
i like your body. i like what it does,
i like its hows. i like to feel the spine
of your body and its bones,and the trembling
-firm-smooth ness and which i will
again and again and again
kiss, i like kissing this and that of you,
i like, slowly stroking the,shocking fuzz
of your electric furr,and what-is-it comes
over parting flesh….And eyes big love-crumbs,

and possibly i like the thrill

of under me you so quite new

– ee cummings

✎
Aldrig ångrar jag åren som slösades bort, som vit syrén

– Okänd

✎
När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.

– Edith Södergran

✎
Längst inne i mitt huvud
står hästar under träden
och molnen flyger fort
där lyser vallmon röd i säden
Det har den alltid gjort

Längst inne i mitt huvud
är livet skönt och utan slut
och göken gal varenda timma
Jag ligger stilla i en båt
och driver långsamt ut
fast det är dimma

Längst inne i mitt huvud
är allting ofattbart och svårt
och skratten dånar
som kanoner
och gräs är mjukt
men sten är hårt
och jorden rymmer millioner

Längst inne i mitt huvud
finns det en tystnad
stor och tung
och tankar som man inte orkar tänka

Längst inne i mitt huvud
är jag alltid ung
och kan se dina ögon blänka

– Barbro Lindgren

✎
jag har varit med om dig
jag kan aldrig förlora dig

– envoi av jaques werup

✎
Vem bryr sig om hur nätterna far?
Jag bryr mig inte ett spår.
Bara jag får ha mitt ansikte kvar,
dolt i min älsklings hår”

– Cornelis Vreeswijk

✎
may i feel said he
(i’ll squeal said she
just once said he)
it’s fun said she
(may i touch said he
how much said she
a lot said he)
why not said she
(let’s go said he
not too far said she
what’s too far said he
where you are said she)
may i stay said he
(which way said she
like this said he
if you kiss said she
may i move said he
is it love said she)
if you’re willing said he
(but you’re killing said she
but it’s life said he
but your wife said she
now said he)
ow said she
(tiptop said he
don’t stop said she
oh no said he)
go slow said she
(cccome?said he
ummm said she)
you’re divine! said he
(you are Mine said she)

– may i feel said he av e e cummings

✎
The one thing I know for sure is that feelings rarely are mutual, so when they are, drop everything, forget belongings and expectations, forget the games, the two days between texts, the hard to gets because this is it, this is what the entire world is after and you’ve stumbled upon it by chance, by accident – –
So take a deep breath, take a step forward, now run, collide like planets in the, system of a dying sun, embrace each other with both arms and let the rules, the opinions and the common sense crash down around you.
Because this is love kid, and it’s all yours. Believe me, you’re in for a hell of a ride, after all – – this is the one thing I know for sure.

– Beau Taplin
.

.
Translation. It was World Poetry Day a few weeks ago and I asked about you favorite poems. Here are some of them.

photo source.

Den här boken läste jag ut i förra veckan och nu vill jag mega-rekommendera till er. Jag hade den liggandes i en låda alldeles för länge för att jag trodde att det var en chick lit, baserat på det något märkliga valet av omslag. Inget ont om chick lits om man gillar sånt, men det är inte min typ av böcker alls. Men never judge a book by it’s cover säger man ju och det stämmer till hundra procent med den här lilla pärlan.

Kalmars Jägarinnor handlar om ett kickersgäng i Kalmar på nittiotalet. De är stans livsfarligaste med sylvassa naglar, glansiga kjolar och eastpak-ryggsäckar. De tjuvkopplar bilar, dricker ambulansvin och hånglar med allt de vill ha. Tillsammans är det okrossbara och Kalmars glittrigaste. De kallar sig själva ”KJ”: Kalmars Jägarinnor.

I KJ ingår Jenna, Linden, Jossan, Sudden och till sist Eva, bokens huvudperson. En brokig skara från rätt trasiga familjer i radhusen bredvid varandra. Hade jag gått i deras klass hade jag varit fullkomligt livrädd för dem och i smyg inte önskat något högre än att få följa med dem ut på deras äventyr.
KJ enas om alla andra tjejer i Kalmars totala v ä r d e l ö s h e t. Handbollstjejerna som alltid spelar handboll och bor med båda föräldrar i villor utan för stan. De vandrade pinnarna i samhällsprogrammet i Filippa K-jeans och hästsvansar: värdelösa. KJ har vita spaghettilinnen och går efter mantrat Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga.

Vi får följa KJ genom andra och tredje ring på gymnasiet, de där sista åren när man nästan smälter ihop med sina bästisar, innan man slutar skolan och måste klara sig på egen hand.
I början av boken kände jag att det var lite väl mycket droppande av nittiotalsreferenser, men efter ett tag in anade jag att det kanske ändå var meningen. Att det kanske var livsviktigt just då att det var just Absolut Vanilla på soffbordet, Caterpillar på fötterna och Max Factor Soft Beige på kinderna.

Kalmars Jägarinnor är precis på gränsen hela tiden. De utmanar varandra konstant, drar det alltid lite för långt, letar konstant efter hjärklappningen i bröstet och att bara något ska hända.

Killar kommer och går men jägarinnorna består.
När Eva börjar blicka bort mot det där indiegänget i svarta kläder och lika svart kajal, när hon börjar längta efter något annat utbyte, till och med då inser hon att hon är låst i sitt jägarinnegäng, på gott och ont.

Älskade språket i boken. Så himla fint är det, som en enda lång poetisk hyllningslåttext till tjejgänget.
Kan också tänka mig att många känner igen sig i den där känslan att ta vad man har, när man fortfarande är fast i sin omyndiga kropp och längtar så himla mycket till något större än staden man bor i.

Läs läs!
.
.

Translation. A review of a Swedish book called Kalmars Jägarinnor by Tove Folkesson. Not translated to english.

Nu äre tävlingsdags!
Jag lottar ut tio stycken signerade Det handlar om dig i pocket.
Allt du behöver göra är att svara på frågan:
Vad heter huvudkaraktären i boken?

Maila ditt svar + adress till [email protected].

Tävlingen pågår fram till den 10:e april

<3