Hej hej, jag lovade ju att jag skulle uppdatera hur det gick med mitt skrivande denna månad i och med att det är National Novel Writing Month.
Första veckan skrev jag cirka 7500 tecken men förra veckan var en disaster. Skrev NOLL bokstäver.
Men, var rikssjuk och låg hemma och hade feber och så, och då går det bara inte att skriva. I alla fall inte för mig. Så nanowrimo vecka 2 blir en icke-uppdatering. BU. Hoppas jag hinner skriva mer denna vecka.

Annan grej: lystring alla Skånebor! På onsdag föreläser jag i Lund om mitt skrivande och vägen till min debutroman. Klockan 18.00 på Lunds Stadsbibliotek, komsi komsi! Och ni får såklart ta med bok om ni vill ha signerad eller så. Här finns all info om föreläsningen.

(halsduk: monki, hörlurar: urban ears, mössa: wood wood, dunjacka: penfield)

.

Translation. Update about my nanowrimo week number 2 as promised. Didn’t write a single letter because I had a fever all week :((

Hej! Nu har det gått en vecka in i november, även kallad NaNoWriMo (National Novel Writing Month ni vet). Blev så glad förra veckan när det var några tappra själar som också hoppade på! Min vecka har inte varit så produktiv som jag hoppats på, men en del har det blivit i alla fall!
För att summera:

Måndag:
Hade två andra skrivjobb + poddinspelning så la bokmanusskrivande åt sidan.
Tisdag:
Gick igenom två kapitel och skrev klart ett av dem på ett café. Ungefär 2000 tecken. Sedan kom Elsa och fikade med mig vid elvatiden så då ville jag hellre dricka kaffe med henne och skvallra :))
Onsdag:
Noll inspiration. Öppnade i alla fall dokumentet och skrev 500 tecken.
Torsdag:
Gick upp klockan 7, satte mig på Il Caffe under förmiddagen och skrev i fyra timmar i sträck. Bland annat ett kapitel som jag inte kommit vidare med tidigare. Så skönt. 5000 tecken totalt. På eftermiddagen kom jag på att jag skulle spela in de fyra första kapitlen och lyssna på när jag tränade. Ibland är det enklare att hitta upprepningar eller saker man inte fattar om man hör dom tycker jag. Det funkade helt okej, lite weird att springa med sig själv i öronen.
Fredag:
Idag blir det nog inte så mycket överhuvudtaget. Pga fredag plus annat jox.

Totalt: 7500 tecken.

Berätta berätta hur det har gått för er!

PuZz.

Translation. Week one of (National Novel Writing Month)

Nu har jag läst en ny bok igen. Denna gång Kristofer Ahlströms ”Ett liv för lite”. Den kom ut rätt nyligen och var så bra tycker jag.

Någonting man märker när man hoppar från att just läst en översatt bok till en svenskskriven är att man önskar att alla böcker i hela himla världen var skrivna på ens modersmål. För det blir så mycket bättre när man hamnar direkt i författarens språk och det tänkte jag mycket på när jag läste Kristofers bok. Att varenda mening är så genomtänkt, som om att varje ord har funderats kring i ett par sekunder. I alla fall känns det verkligen så. Tycker man om vackra formuleringar är denna bok som godis och prinsesstårtor.

Boken handlar om en arbetsklassfamilj på Södermalm i Stockholm, den tar avstamp i femtiotalet men vi får följa med ända till nutid.
Det är ett tvillingpar som växer upp där den ena – David – inte är som alla andra. Och där den andra – Caroline – tampas med att försöka skydda honom från verkligheten och samtidigt få bli vuxen på sina egna vilkor.

Den handlar även om Sveriges psykvård, om trasiga familjerelationer och om ett Stockholm som förändras över decennierna. Den har dessutom några slags övernaturliga, eller snarare typ magiska små skeenden i boken. De gillade jag extra mycket.

Och om kärlek då förstås. Mitt bästa att läsa om 🙂

Allt som allt, helt sjukt välskriven, spännande, obehaglig och sorglig. Rekommenderas.

.

Translation. A Swedish book called ”Ett liv för lite” I recently finished reading.

Imorgon som är första november börjar National Novel Writing Month! Det tänkte jag hoppa på och vore det inte roligt om några av er gjorde det också? Så kan vi peppa varandra att inte glömma bort/tränga bort/hänga på pinterest istället. Det är lättare att göra svåra saker ihop än ensam som ni nog vet.

Även om det är ganska läskigt tänkte jag denna månad försöka vara så öppen kring mitt skrivande som möjligt. Bokmanuset som jag håller på med nu har ingen läst en endaste mening av. Jag har inget bokkontrakt än och ingen egentlig tidsplan, förutom att jag själv gärna skulle vilja bli klar med ett första utkast lagom till att det nya året börjar. Jag är en sån som gör saker själv och i hemlighet så långt det bara går, för annars blir jag så osäker och otrygg om någon annan ska tycka till innan jag själv ens vet vad jag tycker.
Så alltså, det är inte ens säkert att boken blir publicerad när och om den blir klar, den kanske är helt värdo utan att jag fattat det än 🙂 Men hoppas inte!

Nu när november faktiskt är skrivarmånad kan man ju passa på att faktiskt ta tag i detta på riktigt. Listor är bra grejer för att strukturera upp saker, så här kommer lite listor.

Detta har jag redan:
– En romanidé
– Ett skelett och en tydlig struktur
– Idéer till samtliga kapitel (vissa lösare än andra)
– Ca: 70% skrivet (men ej redigerat)
– En himla massa utkast och lösa meningar i en kanske-kan-använda-någonstans-mapp.

Mitt eget mål innan månaden är slut:
– Komma upp till 85% färdigskrivet. Skulle tippa på att det är ytterligare 30 000 tecken
– Redigera och läsa igenom det jag redan har skrivit minst två gånger (av ca en miljon…)
– Gå igenom min kanske-kan-använda-någonstans-mapp och SLÄNGA det som legat där längst och placera ut så mycket som möjligt. Rensa upp helt enkelt.

Vad som blir kvar efter månadsslutet:
– Skriva klart (…)
– Läsa om igen och igen och igen. Se till att allt synkar och funkar, att inget är knas och att alla trådar som ska knytas ihop knyts ihop.
– Låta en kompis eller två läsa (helst Nina om hon vill).
– Skriva om igen utefter hens kommentarer
– Komma på en titel
– Låta min förläggare läsa.

Jag har signat upp mig på National Novel Writing Month’s officella hemsida, gör det du med!
Där kan man göra egna mål, prata med andra som skriver, hänga i forum och fråga grejer, få inspiration samt se hur många som skriver där man bor och prata med dom om man vill! Bra grej.

Är någon på? Hoppas! Berätta dina mål i kommentarerna så hörs vi om en vecka om detta och ser hur långt vi kommit 🙂

.

Translation. It’s National Novel Writing Month! Let’s do this.

Förlåt, nu var det så länge sedan jag gav ett boktips. Jag hamnade i en flera-otipsiga-böcker-på-raken-spiral. En gav mig exempelvis så mycket ångest att jag var tvungen att titta på någon form av tecknad film efter typ varje läs-session. Nog om det och i alla fall: jag har läst Looking For Alaska nu. Jag köpte den på Arlanda innan jag reste ner till Marseille.
Looking for Alaska är John Greens allra första roman. Först läste jag ju Förr eller senare exploderar jag och tyckte sådära om den (filmen var ju rätt lökig den med..) och då sa ni att jag absolut måste läsa honom på engelska! Så då tog jag tag i Paper Towns och boken växte helt klart i sitt originalspråk. Och så nu: Looking For Alaska.

Den här boken är nästan tio år gammal, den publicerades i 2005 och handlar om sextonåriga Miles som samlar på berömda personers sista ord. Miles kommer från Florida och flyttar ner till Alabama för att gå på internatskola. I samma korridor bor Alaska. Alaska är skolans cigarettsmugglare, är ihop med någon äldre snubbe och är förstås allt Miles längtat efter och vill ha. Han blir dödsförälskad från första mötet och tillsammans med henne, hans rumskamrat The Colonel och några andra på skolan bildar de ett tajt gäng som sätter sig emot skolans rika, populära elever och röker och dricker vin på hemliga gömställen.

Vet inte hur många gånger jag har sett det här utdraget pinnas vidare på Pinterest. Och det är ju förstås för att det är så himla himla fint.

Den här boken är framförallt en kärleksroman. Och som John Greens andra böcker är även denna rätt sorglig, utan att avslöja för mycket. Alla är trasiga på sitt eget lilla vis och ingen vågar riktigt berätta hur de känner på riktigt. Nu var det över två månader sedan jag läste den, men det som fastnar mest är just de här slags meningarna. Tycker John Green är bra på att blanda kommersiellt och ganska amerikanskt lätt-utlistat filmiskt i sin dramaturgi tillsammans med meningarna som gör att boken till slut är full med nedvikta taxöron.

Looking for Alaska håller fortfarande efter tio år helt klart, men bör nog läsas på engelska. Har upptäckt att amerikanska böcker med mycket dialoger blir helt värdelösa när de görs om till svenska, som om vårt språk inte matchade det amerikanska överhuvudtaget. Kanske är det så.
En bok som gick snabbt att läsa och lämnade efter en mjuk fin känsla.

.

Translation. A review of Looking For Alaska by John Green. So many people have recommended it to me, so this summer I finally read it. My favorite parts where the ones where the main character describes in which ways he were in love with her.