Hey Sandra! Do you always ask everbody if its okay that they appear in the blog? My friends are so afraid of the internet & they don’t want anything published. How do you handle it? Do you show them every picture before posting? Hugs! You’re the best.
Hi and thank you <3 None of my friends mind if they appear on my blog. But I would never publish a picture of them that I know they wouldn’t like. I think that is important, that they know they can trust me that I don’t publish pictures when they look weird/drunk/etc. Almost all my friends are quite internet savvy and are not afraid of the internet.

Har du någon krönika eller liknande där du förklarar ditt förhållande till Joakim? Jag vet ju inte riktigt, men så som det ser ut på bilderna påminner det som ett förhållande jag en gång hade. Man är nästan ihop men aldrig riktigt. Och trots det är man världens vänner.
Japp, under ”best of” här till höger finns en länk som heter Joakim som du kan klicka på! Skriven under en period i våra liv när vi inte sågs. Men nu har vi hittat tillbaka till varandra och det är typ det bästa som hänt mig under tvåtusentalet! <3

Har du några Antibes-tips, åker dit över midsommar och skulle gärna vilja få ett tips eller två om du har möjlighet?
Har skrivit en rivieran-guide för Sofis Mode förra sommaren. Den hittar du här. Sök även på ”cap d’antibes” eller ”cannes” i bloggen så hittar du till de inläggen. Skriver typ alltid vad platserna jag är på heter.

Du tar så otroligt fina bilder Sandra! 🙂 Roligt att du träffar Elsa! Hur känner ni varandra? ^^
Jag och Elsa har känt varandra i hmm.. hur lång tid kan det vara nu, typ tio år? Våra expojkvänner Tobias och Oskar var bästisar och så lärde vi känna varandra genom dem.

Elsa (Och Gustav) på middag hos mig runt 2005-2006.

Kan du hjälpa, det kan du förstås inte men du kanske kan säga något bra. Något som jag inte hört sjuttitusen gånger. Min pappa dog för två månader sedan, hon dog och han valde det själv. Efter det har jag känt mig så jävla levande, som om jag måste leva för honom på någotvis. Men nu är allt bara grått, jag vill inte jobba, killar som var fina är dumma i huvudet och kompisar vågar inte ens fråga hur man mår. Ingen vågar säga någonting och det gör mig så jävla förbannad. Jag har fått värsta fina jobberbjudandet men jag vill bara inte, jag vill inte tjäna massa jävla pengar. Jag vill ut å resa, jag vill känna, jag vill uppleva, jag vill dansa, jag vill leva. För mig, för att jag inte är sjuk, för att jag kan och måste ta tillvara på den gåvan. Men nu har jag tackat jag till den här skiten och jag vill inte. INTE!! Min chef är en sån som typ dödar när man säger upp sig så hur fan gör man?!? Hur gör jag?!
Plus en sak till, när ska det ta slut med alla jävla pojkar som kommer in i ens liv och som lika snabbt försvinner ut??! När ska det komma något stabilt som man kan luta sitt huvud mot och somna tätt intill utan att behöva fundera på om han kommer försvinna när du råkar menas ner hans säng. Alla är så flyktiga, och jag vill inte det mer.
Tack.
Hej finis. För det första – så himla sorgligt med din pappa. Det är klart att det känns mycket och det är klart att allt blir grått då. Och det är klart du ska ut och resa, ut och leva. Kan du inte sätta upp ett mål för dig själv? Typ – nu ska jag jobba där i 6 månader och spara pengar och sen ska jag iväg och upptäcka världen. Världen finns ju kvar där ute, den försvinner inte på ett tag och ibland kanske det är bra att spara ihop till en reskassa så du kan upptäcka alla äventyr ännu mer. Dessutom slipper du ha ångest över ditt jobb när du satt upp en plan och ett slut. Och angående pojkarna – det kommer vettiga typer, oroa dig inte. Strunta i de där himla knäppisarna tills vidare.

Är Joakim singel?
Japp.

vilken låt tyckte du va bäst? (ang håkan-konserten)
Pistol tyckte jag var fantastiskt fin!

Bara en fråga, dricker du alltid alkohol när du umgås med vänner? Känns som du skriver om det väldigt mycket iallafall
Oftast när jag har med mig kameran är det helg eller upptåg och ja, då tenderar alkohol vara med i bilden. Särskilt när det är sommar. Men vi fikar ju/picknickar/äter middag utan alkohol också.

Har inte du några bra tips på secondhand butiker i stockholm?
Kolla min stockholmsguide under ”reseguider” här till höger.

Hej Sandra, du är i princip den enda bloggen som jag läser dagligen och du verkar vara en schyst person med god smak. Nu är det så att jag har världens slappaste jobb i sommar med hur mycket tid framför datorn som helst, så jag undrar om du har några tips på bloggar och hemsidor som kommer göra mig till en smartare, mer allmänbildad person i sommar? Mer viktiga saker och mindre djurbilder om du förstår vad jag menar? Tackar på förhand!
Jag har samlat typ alla bloggar jag läser här till höger under FAQ. ”The blogs I read” heter länken. Folk får gärna tipsa om annat i kommentarerna.

tjuuuus! maste ju ba fraga anda, du har sakert sett kampanjen i sverige mot AA ang. deras sjukt sexistiska marketing. sjalv alskar jag deras kollektioner av fittkorta kjolar och grymma fargutbud (man vill ju se ut som en superhjalte varje dag) men samtidigt hejar jag starkt pa den har protestvagen, for AA har sa sjukt manga kampanjer som ar lojligt fornedrande och skickar ett vridet objektifierande budskap till kvinnor i alla aldrar, varlden over.
hur ser du pa det har? jag har sa svart att bestamma ifall jag borde borja bojkotta eller inte! vill ju inte uppmuntra den har typen av reklam men samtidigt far den ju mig att vilja bara deras klader… jag vet ju att jag formodligen gillar kortkort for att jag blivit uppfostrad att gora det (via dagens kvinnoideal som ar tapetserat overallt, AA ar en stor bidragsfaktor) – men hur vet man vad man pa riktigt gillar och inte, borjar ju undra om det finns nan fri vilja i grund och botten..? du ar i vilket fall en javla stjarna, tankte att du nog har en o annan bra tanke om just santhar och skulle va kul o hora hur du resonerar! puss parej sandra
Hej! Jag har svarat på den här frågan ganska många gånger i kommentarerna men får den ändå ställd till mig upprepande gånger så jag skriver väl ett svar här igen då. Jag håller med om att AA’s reklam är sexistisk, precis som egentligen det mesta vi exponeras för på gatorna. Jag tycker det är bra att frågan är aktuell och tas upp i media och bloggar men jag tycker det är ganska knäppt att folk inte sett detta tidigare? AA har ALLTID haft sån där smygporrig hipsterreklam, sedan urminnes tider. Inte för att det är okej bara för det, men förstår inte riktigt hur man kunnat missat det förut? Till skillnad från många andra klädmärken så är American Apparel ett av få politiska klädmärken. De retuschar aldrig sina modeller, och modellerna kommer i alla former och storlekar. De hyllar ju snarare “defekter” (som typ ett jättestort födelsemärke) och speciella utseenden vilket ändå är ett intressant grepp inom sin genre. Dock håller jag med om att det blir extremt löjligt och fucking onödigt att visa en unisex-skjorta med en naken tjej och en påklädd snubbe. AA’s reklam görs ju i USA och där är de inte ens i närheten av den grad av jämställdhet vi kommit till i Sverige och jag tror det gör att det ännu mer klaschar fel när de ska ha samma reklam internationellt. I New York är avklädda hipsterbrudar fortf ”coolt” (extremt tröttsamt). Indieklubbar i East Village har ofta flyers med halvnakna emobrudar som visar brösten och har massor av tatueringar. Den coolaste indieklubben när jag bodde där hade strippor på bardiskarna men gjorde de liksom ”legitimt” och ”indie” genom att tjejerna hade svarta snedluggar och converse. Hela den här trenden har ju AA ridit på och jag säger inte att det är okej, jag tycker det är helt fel, men den blir enklare att förstå när man har bott i USA och det är helt normalt att hipsterbrudar flashar tuttarna för nattklubbsfotografer. Nakenhet är fortfarande ”häftigt” där borta (bu).
AA är en av få större klädmärken som gått ut och gjort reklamkampanjer enbart för att stödja Gay Marriage i USA, de är aktiva under Pridefestivalen varje år, de går i 1majtåget och de har vad jag läst förut flera gånger stängt ner sina fabriker och affärer under 1 maj så att alla som jobbar för dom ska kunna gå ut och demonstrera utan att oroa sig för sin lön. De har ett stort miljötänk och 80% av deras kläder är organisk bomull till skillnad från till exempel HM som gör nån enstaka ekologisk linje ibland. Dessutom gör de ju typ bikinis och headbands av tyget som blev över från en klänning, inget slängs så att säga. De donerar även extremt mkt kläder och pengar till välgörenhet. Alla deras kläder tillverkas i USA i en fabrik i Kalifornien vilket innebär att deras sömmerskor har relativt höga löner och bättre villkor.
Trots allt detta, så ja, de gör oskön reklam. Och fy fan vad de flesta klädmärken gör det, oskön reklam alltså. Man skulle ju kunna helt sluta shoppa iofs. handla på myrorna osv istället. men jag väljer att inte göra så. Jag vet inte om det gör mig till en dålig förebild. Kanske. Har så extremt mycket plagg från AA i min garderob för jag älskar snitten och stilen och jag vill inte sluta ha på mig de kläderna. Jag tycker det är viktigt att diskussionen är igång och jag tycker inte heller att de gör rätt. Men jag kan ändå tycka att tycker de där smygiga retuscherade nakna perfekta a la valfri bilboard med tjej på är värre än det AA publicerar. Hela klädindustrin är så sjukt jäkla shady, och ibland kan jag tycka att det sätts så jäkla mycket krav på enskilda personer när det egentligen handlar om en större fråga, om företags ansvar, lagstiftning och så vidare. Men med det sagt behöver ni inte tycka som jag, och ni får gärna diskutera sådant här i kommentarsfältet.

Jag ska till stockholm om 3 veckor och jag har inte varit i Sverige på 3 år eftersom jag bor i utlandet… kan du inte göra en liten updatering på din Stockholms guide
Jo det kan jag absolut men jag har ju också varit borta från Stockholm i flera år och måste också bo här ett litet tag igen för att kunna uppdatera den. : )

Har Michelle och Joakim blivit ett par?
Haha nej, vi är vänner allihopa.

Michelle är så himla fin! Finns det någon chans att man kan få veta vad hon har för läppstift på bilderna?
Hon hälsar att det är Chanel men vet tyvärr inte färgen.
.

Please click ”in english” below FAQ to read.

Jag har kommit på att jag nästan aldrig sitter vid en dator nu när det är sommar och det är bättre att jag sammanställer veckans kommentarer i inlägg istället för att svara på dem direkt, för jag verkar inte riktigt få ihop det. Så här kommer alltså veckans frågor och svar.

Finaste du! Var är tröjan ifrån på bilden där du är blöt av regnet?
Från American Apparel. Den är rosa. Har en i turkos och mörkblå också.

Från Anonym
Hej Sandra! Just nu befinner jag mig mitt i en fruktansvärd kärlekssorg likt den du upplevde för drygt ett år sedan. Mannen i fråga är väldigt mån om att vi ska fortsätta vara vänner, så mån att han låtit mig sova där i en veckas tid nu. Vi fortsätter precis som förut (undantag sex- och närhetsbiten), och jag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till detta. Under de tre år vi känt varandra har han pendlat mellan att vilja ses till att ställa in dejten (vi träffades på internet), till att vilja ge det en chans i alla fall, till att två intensiva veckor senare ändra sig och helt vilja sluta med “sex-biten”, till att vilja vara enbart vän, till att vilja ha sex igen, till att referera till mig som en flickvän ca 4 månader senare, till att göra slut efter sex månader… Efter det var det tyst ett helt år och jag gick vidare i livet.
Av en slump hördes vi sedan av på nytt, och jag flyttade in hos honom efter kanske tre veckor. Och för ca två veckor sedan gjorde han slut ännu en gång. Under det över ett år vi var ihop den här andra vändan visade det sig nu att han inte ens var kär i mig (“mer förälskad, kanske”), vilket gör ondast i hela den här historien…
Tidigt blev jag en del av hans familj (föräldrar och syskon med familj), men sedan dag 1 anser han att åldersskillnaden är för stor (han är dubbelt så gammal som jag), vilket väl visserligen stämmer men varför då återkomma till mig gång på gång?! Nu sist när han gjorde slut har vi förresten haft sex ett par gånger (inte den senaste veckan dock), och jag tolkar det som att han är världens veligaste person för sex skulle vi ju minsann inte ha sedan det tog slut en andra gång. När jag påpekade detta sa han ungefär: “Ja, men då slutar vi att ha sex då!” Vet inte varför jag går med på att ses överhuvudtaget… Jag mår fruktansvärt dåligt utan honom, pyttelite bättre med.
Jag sa till mannen nu att han får lova att aldrig mer ta mig tillbaka och ge mig falska förhoppningar, och han påstod att det tänkte han inte göra. Om några månader lämnar han Sverige för gott för en utlandsflytt som han planerat sedan dag 1 och som jag hela tiden hoppats på att jag ska bli en del av, men icke. Sommaren däremot, den vill han tillbringa med mig.
Hmm… Hur tänker ni som läser detta? Utnyttjar han mig?

svar från Angie i kommentarsfältet till Anonym: Han är ett jävla as och borde veta bättre än att behandla dig som en trasa han bara kan kasta iväg. Du är värd tusen ggr mer och bättre än någon som gör så emot dig. Träffa honom inte i sommar, oavsett om det dödar dig. Det blir inte bättre av att du väntar en hel sommar på att göra slut på det.
Gör det på en gång!

Svar från xyz i kommentarsfältet till Anonym: vet inte hur bra mitt svar egentligen är, med tanke på att jag inte varit i din situation men jag tycker att det verkar för komplicerat. jag tycker inte att ett förhållande borde vara så komplicerat, då är det väl ändå nåt som inte stämmer? dessutom tycker jag att det verkar som att han leker med dig, att han vet att du är där vad han än gör så han gör lite hur han vill utan att kanske tänka på dig. du verkar vara ledsen över hur det är mellan er och om man är ledsen med nån som man borde vara lycklig med borde man kanske inte vara tillsammans. för din egen skull tror jag att det skulle vara bättre att släppa honom, men du gör såklart som du vill och känner är bäst – jag är ju trots allt bara en anonym kommentator på internet. hur som helst, till slut löser det sig för dig <3

Svar från mig: Jag håller med Angie och xyz. STRUNTA i honom. En bra måttstock till typ allt i livet (och kanske framförallt förhållanden) är ju att om något gör dig mer olycklig än glad ska du absolut inte vara en del av det. Spelar roll om man är megakär, ett förhållande ska finnas för att man ska känna sig lyckligare, smartare, bättre och vettigare. Gör man inte det, utan är man ledsen mer än glad ska man banne mig inte ödsla mer tid på det där. Lämna det bakom dig genast, det är knixigt och svårt att lämna förhållanden och det kommer finnas perioder efteråt (många) när du kommer vilja tillbaka dit och ångra dig bittert men bit ihop och se framåt. En dag är man ännu lyckligare än vad man trodde man ens kunde vara.

Jag kommer att vara i New York över Midsommar, vet du om det finns något särskilt roligt man kan göra där just då?
Battery Park har världens största midsommarfirande. Börjar runt tretiden tror jag. Googla upp!
.

Jag har en fråga angående det du skrev om att eventuellt åka tillbaka till NY på ett mediaviasum. Jag har varit en del i New York och jag vill bo där, kanske mer än någonting annat just nu. Men som jag har förstått det går det inte att åka dit som frilans utan man måste vara anställd för ett medieföretag/tidning etc och dessutom kunna visa att tiden i Usa är relevant för jobbet. Har jag fel eller vad är det för visum du tänker på? Jag blir galen för jag vill så himla gärna flytta. Har bott en del utomlands och det ENDA som hindrar mig från att dra nu är visumet. Har sparade pengar och har även sagt upp mig från jobbet för jag känner att jag måste iväg. Blir det inte NY blir det en annan stad och det blir nog bra det också men.. Inte lika bra Skulle bli så glad om du svarade!

Det stämmer att det är så. Jag är ju anställd av Rodeo så det skulle isåfall vara en fråga jag tog med dom! Det finns kanske andra sätt också men de har jag tyvärr inte koll på. Kram.
.

Du nämner ofta din vän Ea som bor i Paris med sin pilot. Men under din tid där, syntes hon knappt. Är det flera av dina vänner som ber om att inte synas på bloggen?

Ea och jag sågs rätt ofta, i alla fall två-tre dagar i veckan. Däremot i och med att hennes pilot är just pilot åkte hon ofta med på hans flygningar under helgerna till olika delar av världen. Åt middag i Rom, frukost på Mauritius och ett glas vin i Nice och så vidare. Ah ni fattar : ) Ea har helt klart ett av de drömmigaste liven. Jag har ingen vän som inte vill synas på bloggen. Michelle ville inte i ett par år men sen gick det bra.
.

Fint festtema! Vart har du köpt din perfekta jeansväst?
Den är från American Apparel.

What are you doing this year for Midsummer’s night? Anything special?
Nothing special yet, might stay in the city and drink wine in Vitabergsparken.

Har inte Michelle en lookbook eller något? Vill ha allt hon har på sig mest hela tiden.
Nej men hon tackar så väldigt!

Åh! Ska du bo hos dina föräldrars vid Karlaplan i sommar?
Bor på Gärdet nu men när de flyttar ut till landstället i Frankrike vid midsommar tänkte jag husera där ett litet tag japp.
.

Från Matilda.
Vet inte vem jag ska vända mig till. Ingen verkar riktigt förstå. Men du verkar vara en person som förstår. Min pojkvän ska iväg i en månad snart och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara mig utan honom. Just nu är en dag utan honom en dag för mycket. Igår började jag gråta när jag var med honom och han tröstade mig. Men vad ska jag göra när han är på andra sidan jordklotet? Trodde aldrig jag skulle bli så fäst vid en människa, men det blev jag. Det gör ont i hela mig.

Svar från Linnéa till Matilda:
 Jag vet hur det känns. I januari flyttade min pojkvän till andra sidan jorden, 800 mil och 9 timmars tidsskillnad bort. Innan han åkte kunde jag inte sluta gråta. Jag grät och grät och grät och det kände som att det aldrig skulle bli bra. Hur skulle jag klara mig, vi som varit med varandra i princip varje dag i ett års tid? Min bästa och mitt största stöd. Det gjorde ont överallt. Men vet du vad? Det går! Nu har vi klarat av en termin (av 6) och det har gått så mycket bättre än vad jag trodde. Det låter galet men man vänjer sig. Och en månad är inte så länge som man tror, även om det känns så nu. Se till att ha saker att göra här hemma och prata mycket på Skype! Snart är han tillbaka!
Om du klickar här kan du läsa lite om våra tankar på vårt långdistansförhållande osv (det har varit lite bloggtorka sedan han kom hem till Sverige, men klicka bak i arkivet!)

Svar från mig: Jag hade ju ett distansförhållande som varade i nästan två år och jag förstår ångesten. Den första månaden vi var ifrån varandra trodde jag verkligen att jag skulle paja totalt. Men grejen är den att man gör inte det! Fyra veckor är trots allt bara fyra veckor och det går fort. Dessutom är det precis som Linnéa säger, man vänjer sig. Man vänjer sig för att man måste. Och fatta sen när ni ses, det är explosioner och fyrverkerier minst sagt. Det där klarar ni. Att du är ledsen är ju bara för att du tycker om honom så himla mycket och det är något att vara lycklig för om något.

du får ju berätta om titelreferensen. (ang: ”jag hade hammaren beredd under kavajen när han kom ut i sidenscarf och sa, – god dag.)
Det är en rad från Olle Adolphsons låt Trubbel som bland annat Håkan Hellström och Monica Zetterlund gjort en cover på.

Hur gick det med hälsoundersökningen?
Den är 18 juni.

Blir du igenkänd hela tiden när du går på Stockholms gator? Tycker du det är jobbigt eller bara kul?
Ibland blir jag det. Det är bara roligt förstås. Alla som kommer fram är så himla himla gulliga.

Jag har totalt missat att du ska släppa en novell! Har du skrivit något om detta och jag missat det? Jag kommer definitivt läsa den! Kan du inte skriva någonting om den? snälla….
Jag har skrivit om det en del, bland annat här. Men ”novel” betyder roman på engelska, så den är alltså inte en kort sak utan en längre : ) Kommer ut april 2014 på Rabén och Sjögren och är en kärlekshistoria mellan två femtonåringar. Mer om den kommer när det närmar sig!
.

The truth is, Sandra, that I need advice.And as I think of you as being very intelligent, I want to share what I feel with you.
I’m having a terrible year. It started last December, when my grandpa dies. Then, things started to go crazy at work, as I’ve got too much to do and nobody recognizes even a little all the work I do within the company where I am employed. No one is able to recognize what I do well, only interested in me when there’s a problem or something does not go as planned.
Of course, not that I plan to stay in this business forever, but I’m having a surgery in September (I’m getting a breast reduction) and I cannot afford to change jobs (even country), especially as how things are in Spain.
In March, I discovered that the guy I had a relationship had been cheating on me for over two months with another girl from the same group of friends. And all of them have chosen to remain friends with both of them instead of me, showing that they were not my friends.
You know, it’s supossed that I have more friends, but suddenly it’s as if it did not fit with anyone of these people, who make their lives without me. I don’t blame them, of course; but I feel terribly alone. And the only person who I know would really really listen to me, lives at Warsaw right now. Damn it, I miss my bestie, but I cannot go to Warsaw right now!
I feel I need to meet new people, breathe fresh air, do new things. But at the same time feel very sad, and I have no desire to do anything. I feel very ugly (physically and personality) for everything that has happened with the guy who has cheated me. It’s not the first time someone cheat at me, and sometimes I think that is what I deserve. And the days pass, and I feel more and more sad and unwilling to go forward. I look at my reflection at the mirror and I only see a little fake redhead, so ugly and sad, and ask myself ’Who would love me like this?’. Nobody cares.
I live far from my family, and I see them very little. And I don’t wanna worry them at all. Nor do I wanna worry people around me, ’cause the more sad I am, the more they don’tcount on me to do anything. In fact, sometimes I feel I have to beg the company of people. Before all of this everyone liked to count on me for doing things; and now nobody remembers me.
So I feel lost. And alone. And sad, really really sad. Just wanna seat and cry in my bedroom.
And you see that as I don’t know who talk to, I decided to write this here. Because I know that you always give good advice. Because I know for sure that some of the girls who reads you may feel like this too.
Thanks for reading, I’m really sorry if this is very long or bothers you or anyone, but it’s like I need to say this.
First of all, I’m sorry about your year. For some kind of reason when things go bad, it’s almost like a Domino reaction and even more worse stuff starts to pile up. When my ex boyfriend left me for another girl (and its not like i am comparing our problems i just find it easier sometimes to explain stuff by taking examples from my own life), my 2 best friends left New York within 2 months, I had a very stressful time at work, my wonderful little dog that my family had for 13 years died, my sucky relationship with my dad got even suckier, I lost a lot of weight and got stressrelated rashes all over my body and face. I lived far far away from my mom and the rest of my family and felt very lonely. Every day was a hard day to get out of bed for several months, and it didn’t matter that I had a fancy job in a fancy city, I felt so alone, ugly, angry and sad. The only solution I could thought of was planning for the future. From july 2012 I started to dream about 2013. I decided that I needed I new start in my life. I needed to dream about something that didn’t have any connection to the life I was living at that moment. I decided I was going to quit my job, follow my dream and move to another city. I wrote about it for myself, I talked about it with my friends and every time I felt everything was going against me I always had that in my mind – that there was another future ahead, and I was the only one deciding how it would start and end, no one else. I don’t think it need to be such a brutal life change like I did. Sometimes a trip for a week, a concert or a new hobby can be the fix. It’s bascially just something to keep your mind of things. I know you love Sweden, maybe you should plan a trip within the next year or something? Plan it, dream about it, look forward to it. When life is pitch black you need to find those small moments and dreams that keep your mind of things that make you sad. I promise you that within a year you will feel so much better. Sometimes life gives you hard times for you to grow and find yourself. Everything will be okay in the end. And like they say – if it’s not ok, it’s not the end.
(And I also want to say that this is just one example, a very simple one. Sometimes, it can also be good to not be afraid to find professional help to talk about you problems, and most of all, be open with your friends about that you are having a hard time in life right now).
.

Hejsan! Fick i fredags reda på att jag ska flytta till stockholm imorgon (måndag 10/6)!!! Kom in på en läkarkurs som jag verkligen ser fram emot att läsa. Men så är det ju detta med lägenheter. Tänkte kolla om du Sandra eller nån annan känner nån som hyr ut över sommaren? Landar i Sth imorgon och bor där till 31e augusti. Skulle vara toppen om någon visste nått! Kramar Jasmine
Grattis! Jag vet tyvärr ingenting, hoppar själv runt i olika lägenheter utan något hem. Stockholm är knivigt med sånt, någon annan får gärna tipsa i kommentarerna.
Vad är grejen med att påbörja en mening med liten bokstav? Har retat mig på det här så länge jag kan minnas, men aldrig kommit mig för att fråga. Ser detta lite varstans men särskilt i kommentarsfält som dessa, eller hos personer som röstar vänster och jobbar inom media. Finns det någon koppling? En f.d. barndomsvän till mig envisades med att skriva sitt förnamn med liten begynnelsebokstav på MSN när det begav sig, och visst sjutton började hon senare läsa på Berghs. Överhuvudtaget verkar det råda någon trend i att utrycka sig så prentatiöst och/eller så barnsligt som möjligt inom vissa kretsar, vilket jag alltså inte riktigt förstått syftet med. Någon som kan svara? Jag lärde mig redan i årskurs 2 på grundskolan att en mening börjar med stor bokstav och avslutas med punkt. Efter ett år på JMK ser jag det än mer hos en viss typ av personer som väldigt mycket påminner om Sandra vad gäller socialt umgänge, yrkesidentitet, musiksmak, intressen etc. Det måste ju vara någon slags gruppnorm. Själv tillhör jag nog ingen särskild stereotyp så kan inte direkt greppa det där riktigt.
Tycker det ser snyggare ut, framförallt i rubriker, där jag oftast använder det greppet.

hej Sandra. Underbar blogg, blir alldeles glad i hjärtat av att läsa den! nu är det så att jag letat som en tok på asos hemsida efter klänningen du har på dig i det här inlägget men kan inte hitta den. Skulle du kunna länka sidan där själva klänningen finns?
Tackpuss <3 Den finns här och här!

do you miss ny very much? or someone from there?
I miss a lot about New York. My friends and the city itself. But Stockholm is magical right now.

Nu har jag varit dålig på att svara på kommentarer igen. Här kommer en måndagssummering av förra veckans frågor:

Jag har alltid förundrats över hur du lyckas ”sammanföra” dina kompisar, nya med gamla och från olika situationer i din vardag. Typ jobbkompisar med barndomsvänner osv. Eller så är det bara i mitt huvud det ser ut som att det är det du gör. Jag menar, många av mina vänner är så helt olika att det skulle bara bli konstigt om jag försökte få dem att hänga med varann.
Hej! Jag tror inte jag tänker så mycket på det. Om någon hälsar på från någon annan kompisgrupp är det en självklarhet för mig att de ska hänga med mina nya vänner osv. Jag är aldrig orolig att någon inte kommer passa med den andre, det har liksom aldrig hänt, människor tenderar ju att gilla varandra. Dessutom tror jag att jag kompisfaller för ganska lika typer som jag själv, som är sociala och tycker om att träffa nya människor och så.

Men vad har Matilda och Sebastian gjort av sin son?
Morris stannade i Sverige, de hade barnvakt såklart när de var i Paris.

Inget bälte Sandra (ang Opelfilmen)
Jo jag hade förstås bälte, men var tvungen att dra ner det som gick över bröstet pågrund av att mikrofonen började brusa annars.

Bästa Sandra, jag undrar lite över ditt förhållande till djur. Vissa djur beskriver du som ”personer” som du hänger med medan andra bara är mat. Har du någonsin reflekterat över ditt köttätande? Hoppas du inte uppfattar min fråga som provocerande, är bara nyfiken!
Jag reflekterar en del över mitt köttätande och har nog ingen anledning att försvara det. Jag tycker jättemycket om djur – hundar och kossor och kaniner och elefanter etc. Anledningen till att jag äter vissa och klappar vissa är nog för att jag är uppfostrad in i en köttätande familj. Jag försöker äta så lite kött som möjligt, alltså typ göra det som en helggrej mer, och när jag lagar mat hemma blir det till 90% vegetariskt. Att äta kött är ju både dumt mot djur och miljö och någon gång kommer jag säkert bli veggo. Är verkligen ingen perfekt person och gör ganska mycket dumt egentligen, är inte särskilt politiskt korrekt och tänker mig inte alltid för. Det är dumt. Men jag försöker i alla fall se kött som något lyxigt och njutbart och inte bara random äta det varenda dag. Köttkonsumtionen har ökat med 90% sedan år 2000 och det kan man ju tänka på som köttätare och försöka skära ner på det.

Vadå fanns det kickers på Östermalm eller kom de från andra stadsdelar och hälsade på?
GUD vad det fanns kickers på Östermalm.

Hej! Jag älskar din bakgrundsbild, vilka är det??
Alain Deloin och Brigitte Bardot!

Hej Sandra, vilka härliga äventyr jackan får hänga med på! Hoppas du kan ge råd på ett stort frågetecken i mitt liv – jag har pluggat på universitetet i 3 år och har tagit ledigt lite då och då när jag var sjuk/ledsen. Jag trodde jag älskade kursen, att det var allt jag ville göra. Nu är jag tveksam och något gör mig fortfarande ledsen ibland. Hur hittar man motivationen att ta sig vidare från det komplicerade som har varit? Eller borde man söka efter något annat, och tänk om det inte finns något annat man kan göra eller är bra på? Hur ser man skillnad på att ge upp och att gå vidare när man inte gjort sitt bästa? Tack för världens finaste blogg, dina texter berör djupt! kram!
Jag tror att man kanske måste känna efter med magen om man verkligen vill saker. Får man mer ångest än pepp kanske det inte är linjen man ska läsa? Jag hoppade av kulturvetarlinjen när jag kom in på Berghs för att det andra kändes mer rätt. Man förändras som människa hela tiden också, det som kanske kändes jätterätt först behöver ju inte vara det efter några år. Det är viktigt att inte se något i sitt liv som något misslyckande eller att man har gett upp tycker jag. Inte för sig själv och inte för någon annan. Särskilt om man varit ledsen och sjuk. När man är förvirrad och inte riktigt vet vad man ska göra måste man hitta någon bra att prata med om det. Antingen någon professionell eller vänner och familj man kan lita på. När jag hoppade av reklambranschen och flyttade från New York hade jag ju pratat ihjäl min mamma och mina vänner angående det för att jag var så rädd och nervös hur det skulle gå. Man måste få visa att man är det, annars blir alla beslut man tar så himla stora och läskiga. Har man trygga människor bakom en att fråga och bolla med så känns allt lite lättare.

Hey! How do you edit your iPhone pictures from the mirror? The effect is so nice! DO you use an app or some kind of photoshop layering? Thanks in advance!
I edit them in the apps Snapseed and VCSCO cam.

Hej Sandra. En tonfiskssallad. Trodde du svarade för några inlägg sedan med att du sällan åt tonfisk då det är en hotad art?
Jag vet, detta är typiskt mig. Jag glömde helt enkelt bort det. Bara ”åh nicoise sallad gott det beställer jag!”. Bra att du säger till/påminner, man kan ju lätt undvika tonfisk liksom. Pardon.

Hej! Vet att du förmodligen svarat på detta tidigare… men undrar var din fina jacka är ifrån, den svartvita som du beställde en ny av?
Från en amerikansk site som heter Delias!

Where are you up to next? Are you coming back to Paris? I can’t wait to know about your plan!
Actually I don’t really have a plan for the fall. I will stay in Stockholm för 3 months and then I’ll see if I go back to New York on a media visa or stay in Stockholm. But I will not go back to advertising, not at the moment at least, I love to write full-time.

SNÄLLA FINA SANDRA, berätta om hur det är att bo där. Berätta på riktigt liksom. Är det så drömmigt som man kan tro? För jag ska dit och tänker att det kanske vore underbart att bo där någon gång. Kram!
Paris är definitivt den vackraste staden jag vet. Jag älskar Paris. Hur det luktar, hur man kan evighetspromenera och hela tiden hitta nya affärer, barer, platser och vrår som är så sjukt jäkla fina. Men jag tycker att det var komplicerat att bo i en stad där man liksom inte kan språket. Det gör att man hamnar i en liten bubbla och man kan ju inte lika enkelt skaffa random kompisar liksom. Dessutom är det ganska tufft och mycket kriminalitet. Man kan inte gå med iphonen på gatan eller ha den uppe på tunnelbanan med risk för att bli bestulen och man kan inte promenera själv hem på kvällarna. Och sedan är det ju så att New York är staden i mitt hjärta. Det finns ingen plats som New York och allt som jag älskar med Paris och Stockholm, allt det älskar jag lite mer med New York.

Eh man fick ju aldrig se lägenheten i Paris?
Jag vet.. Ehm förlåt. Glömde bort. Den var jättefin i alla fall!! Ni fick ju se lite glimtar här och där i alla fall.

Men Sandra! Vill du inte stanna i Paris?
Nej det vill jag inte. Fanns för mycket jag saknade i Stockholm.

Vad händer mellan dig och Gustav?
Haha ingenting förutom att han är en av de finaste nya människorna jag lärt känna och vi blev megabra vänner under de här månaderna. Gustav gillar killar!

Jag har varit dålig på att svara på kommentarer i och med sjukdom, kompisbesök och numera ingen dator. Ursäkta och pardon, man ska ju inte skylla ifrån sig men det har liksom inte blivit av, så jag tänkte samla de senaste veckornas i det här inlägget, så kan jag börja från noll sen liksom och svara er som vanligt igen.
Håll i hatten:

Antar att du vill hänga med din mamma när du kan, men jag bor på rivieran för tillfälligt, finns det möjlighet att ta en kopp kaffe eller liknande i Antibes? Kram
Jättegärna i sommar när jag kommer vara här längre, men nu är jag bara här i så få dagar. Påminn mig igen då, tror jag kommer vara här i juli då eller så.

Men vad hände med hårfärgen?
Jomen den är kvar, men den skiftar i olika ljus, beroende på om det är kväll eller dag, sol eller molnigt och så vidare.

Men hörru. Är det inte värt och åka hem en snabbis och fixa datorn? Tio dagar är lång tid när man inte vet vad som kommer hända med ens dator, särskilt när man är osäker på om saker har sparats. Det är ju ditt jobb dessutom! Dessutom är de allmänt sega och byråkratiska i Frankrike Hoppas det löser sig iallafall
Jo, jag åker till Sverige på onsdag eftermiddag och kommer fixa datorn samtidigt. Apple France var ju hopplösa.

Varför använder du inte time machine?
Jag vet inte hur man gör! :O

En fråga, pratar du franska eller engelska med folk i Frankrike?
Jag pratar engelska men ibland kanske jag beställer på franska eller tackar på franska och sånt. Jag försöker använda så mkt franska som möjligt men är ju inte så duktig.

hallå kan vi inte få se lite bilder på lägenheten nurå? !! pepp på det, ser så himla fint ut!
ok ok nästa vecka!

Jag har en fråga: Jag tar snart examen från en lååång utbildning och vill unna mig en jättejättefin klänning. Men jag hittar ingen! Har du något tips?
Grattis och oj en jättejättefin! Kolla netaporter.com för tjusiga och megafina klänningar, även Carven säljer megafint online. Annars vet jag inte riktigt. Någon annan kanske har tips? Asos designeravdelning har mycket fint också.

Vet du vad hårfärgen heter mån tro? Letar efter en rödblond färg nämligen.
Ingen aning tyvärr. Men jag brukar säga att jag vill ha en golden strawberry blonde till frisören och då brukar det bli fint.

Är Kris också svensk?
Nej han är fransk.

HUr skiljer sig pizzorna från sverige i usa och frankrike?
Svensk pizza är ju ensam i sitt slag tycker jag. Den svenska sunkpizzan alltså. Osten, skinkan, konsistensen och med sina märkliga (och heavenly) kombinationer som kebabpizza och bearnaisesås och ”oxfilé” och allt vad det är. Skulle säga att den svenska pizzan är den absolut bästa bakispizzan! USA’s pizzor är tjockare, mer ost och framförallt flottigare (omnom) och Frankrikes pizzor är väl tjusigare, bättre råvaror och lite mindre får man väl säga då. Obs detta är ju väldigt mycket generalisering, men ni fattar.

Hej Sandra! Vilka fina texter du skriver, vacker blogg och en härlig skärva av världen. Jag tycker att du verkar ha ett så fint fokus i livet – just på det som är fint, glatt, skört, vackert. Blir nästan alltid på väldigt gott humör när jag dyker in här och försöker applicera på mitt eget liv. Men ibland är det svårt.
Och då blir jag nyfiken, hur gör du för att inte bli nedslagen av allt elände på nyheterna – barn i krigszoner, människor som dör i cancer, utblottade personer, rasism och utanförskap? Hur gör man för att bry sig om vad som händer i världen, men ändå inte låta eländet förgifta en – för det hjälper ju ändå ingen.
Frågor jag brottas med då och då. Tänkte att du kanske har något klokt svar, eller sätt att se på det.
Hej och tack snälla. Såklart blir jag ledsen av orättvisor i världen. Jag läser tidningar och tittar på nyheter och blir trött av orättvisor och ojämställdhet, idioti och elakheter. Men man kan heller inte bära allt ansvar i världen på sina axlar. Alla kan göra lite men inte allt. Man kan till exempel välja att rösta på de partier som värnar om mänskliga rättigheter och jämställdhet allra mest, man kan skänka pengar till välgörenhetsorganisationer, man kan se till att vara påläst och veta vad som försegår i världen, man kan hålla uppe diskussioner med vänner och bekanta och lyssna på vad de har att säga också även om man inte tycker lika och man kan vara snäll mot människor man möter. Till exempel.

Varfor kallar du stackars exet for hen helt plotsligt?Borjar han se ut som ett hen for dig nufortiden?
(ang ”att komma över nån”-inlägget.
Kallade honom inte för hen, men när jag skrev om relationer och uppbrott i överlag använde jag hen för att det är både tjejer och killar, hetero/bi/homosexuella som läser min blogg. Och hjärtekross kan hända vem som helst.

Vad gick dina chanel creepers på pängamässigt?
JÄTTEMYCKET. Jag fick en fin julbonus som bara några på reklambyrån jag jobbade på förut fick, och jag bestämde mig för att spendera en del av den på något sjukt onödigt som jag väldigt gärna ville ha. Så det gjorde jag.

var är t-shirten ifrån? så fin <3

den är från urban outfitters! köpte i vintras.

Vilken av färgerna har du på dina wildfoxglasögon?
brunsvart liksom, och inte den matta varianten.

Skulle också vilja åka till Versailles!! Men undrar: kostar det jätte mycket för att få gå in och kolla??
Det var gratis om man är under 26 och annars kostar det 15 euro att kolla i slottet. Minns inte vad det kostade att hänga runt i parken men tror typ 8 euro per person.

Vem var du i Versailles med???
Det du!

vore kul att veta vad du nu har för kamera (kameranörden i mig är så nyfiken!)?
Har en Canon 600D!

Ååå, vad heter stället på LES med frukostpizza och mimosa?!
Gud nu kommer jag inte ihåg alls, heter något på M. Finns i min New York-guide under ”reseguider” här till höger!

hej sandra o alla andra.
tror ni det är sant att den första kärleken, liksom det första seriösa förhållandet, tror ni det är sant att man aldrig riktigt kommer över det? och att det är den svåraste kärleken att komma över?
Nej det tror jag inte stämmer alls. Alla kärlekar går över till sist. Däremot kanske man minns den som något viktigt, eftersom det var den allra första. Jag sörjer inte mitt första förhållande alls utan tycker väldigt mycket om det på ett nostalgiskt sätt.

Jag och min första pojkvän Tobias.

Vad har du för storlek på varistyjackan från Delias? Funderar på att också köpa den men är rädd för att den är liten i storlekarna, vad tycker du? Tack för hjälp! Har letat efter en jacka som slutar i midjan typ för alltid, men det är nästan omöjligt, så denna är ju perfekt till vårvärmen!
Jag har XS men hade nog lätt kunnat ta small, den är väldigt liten i storleken.

en sak som ofta förvirrar mig är när du som exempelvis i detta inlägg skriver “dansade med de här två” om en bild med fyra personer. Hur ska man veta vilka du menar och varför inte kommentera alla på bilden?. Samma är det ofta med bild på två eller flera personer och så skriver du “Anna” under bilden. Varför inte namnge alla på bilden eller åtminstone kommentera vem det är som nu är Anna, typ “Anna till vänster, Olof/främling till höger”. Bara ett förslag.
Bra förslag, ska tänka på det!

Tror du att du kommer ha samma klädstil som du har nu om säg 2-3 år? Tror du att du kommer ha den stilen om 10 år? Kluriga frågor, jag vet. Är lite nyfiken bara hur du tänker om det.
Hmm ingen aning, tycker den utvecklas ganska naturligt liksom, den är ganska typisk mig men hänger med i modet en del samtidigt i och med att tiden går typ.
Typ såhär:
2006:

2007:

2008:

2009:

2010:

2011:

2012:

2013:

Sandra, jag ska på min allra första festival i sommar!!! Du som har varit på en himla massa olika festivaler, kan inte du skriva ett inlägg med festivaltips? Te.x. packning, lekar, bra att ha koll på…

Har skrivit ganska många festivalinlägg genom tiderna. Här är länk till ett! Bra saker att ha med är gummistövlar, konservburköppnare, toapapper och ficklampa exempelvis. Tips på lekar finns under FAQ här till höger.

Hey Sandra, snälla gör en träningslista? Jag vill börja gymma i sommar men vill inte höra “Call on me” och sånt trams och jag bara VET att du kan tipsa om bra svettmusik!
Jag springer till min northern soul-lista! Kanske inte för alla men jag tycker den är mest pepp av allt. Finns här.

Snälla snälla Sandra kan du inte skriva ett inlägg om dina bästa boktips nu inför sommaren? Jag har ingen aning vad jag ska läsa i solstolen i grekland.
Jo, tänkte göra en lista snart på böckerna jag läst hittills i år. Du kan också kolla i kategorin ”om böcker”. kram
.

Translation.
Been lousy at answering comments in a few posts lately, so here are some Q&A from the past week.

Det känns som att det har dykt upp ganska många nya läsare som ställer frågor om vad 17 jag gör om dagarna och sånt. Så jag tänkte att en FAQ kunde vara på sin plats.
Här kommer lite förklarande info om mina jobb och sånt!

Hur gammal är du?
Jag är 28 år. Fyller 29 den tionde augusti. Då kan ni komma fram och säga grattis om ni är på Way Out West : )

Vad gör du?
Jag lever på lite olika saker. Först och främst bloggar jag ju, det är min huvudinkomst. Jag har ju en väldigt stor blogg liksom, så jag kan tjäna pengar på att skriva och fotografera härinne. Jag är alltså anställd av Rodeo och fixar inte annonser och sånt själv, utan får en lön som vilket jobb som helst.
Jag skriver även frilansgrejer. Har fått en hel del roliga uppdrag sedan jag sa upp mig från mitt reklamjobb i februari så det är jag himla glad över! Så om dagarna sitter jag och skriver krönikor och sånt för olika tidningar. Säger till när de kommer ut förstås.
Jag skriver även klart min roman som kommer ut nästa år på Rabén& Sjögren. Den är i princip klar men det är ju massa småfix och jag läser om den hundra gånger och skriver till saker och ändrar och så. I och med att vi skrivit kontrakt har jag fått ett bokförskott också, så det är även det en inkomstkälla. Har även börjat på bok nummer två!

Vad gjorde du innan?
Jag gick ut Berghs, en reklamskola i Stockholm när jag var 22 år. Jag utbildade mig till copywriter som är en reklamkreatör. Det innebär att man hittar på koncept och kampanjer för olika varumärken. Väldigt roligt! Jag jobbade tre år i Sverige på en byrå som heter Garbergs och sedan som 25-åring bestämde jag mig för att flytta till New York tillsammans med Nina, som också jobbade på Garbergs. Man söker nämligen i kreativa team om två utomlands. Vi översatte vår portfolio och fick jobb på en byrå som heter KBSP som ordnade arbetsvisum till oss och hösten 2010 flyttade vi. Där trivdes vi sådär. Våren 2011 ringde Wieden & Kennedy upp oss och frågade om vi inte ville jobba hos dom. Gudars vad glada vi blev, det är nämligen en himla bra byrå som gör väldigt roliga saker. Ja tack, sa vi och började där. Där jobbade vi med varumärken som Target, Heineken och Nike.

jag och walter aka snyggjohan på berghs skolavslutning 2007.
.
Varför sa du upp dig?
Att jobba med reklam i USA är inte så lätt. Hierakierna är väldigt tydliga, både internt och hos kunderna man jobbar med. Även om våra chefer var nöjda med oss och tyckte att vi hittade på roliga saker så köpte nästan aldrig kunden våra idéer och ville oftast ha snälla tidningsannonser med en logotyp på istället. Efter två och ett halvt år hade vi knappt producerat någonting. Det kändes som att leka reklam nästan, man gick till jobbet och hittade på och hittade på, skrev och skrev, presenterade och presenterade, men kom aldrig hela vägen fram. Det är väldigt själsligt uttömmande och gjorde att man lite tappade gnistan. Samtidigt märkte jag att jag fick mer skrivuppdrag utanför reklamen som jag inte alltid kunde tacka ja till pågrund av tid.
Jag började skriva på mitt bokmanus i januari 2012 och när jag skickade första utkastet i maj till förlaget och de sa att de var intresserade om jag skrev mer så märkte jag att det här var ju det jag tyckte var allra allra roligast. Jag jobbade med reklamen om dagarna men längtade efter att få komma hem och skriva på boken.
När min förra pojkvän gjorde slut med mig i somras och jag inte längre hade något som band mig till USA (han bor i LA) så bestämde jag mig för att säga upp mig i januari och samtidigt skriva klart boken tills dess. Så det gjorde jag.

Hur hann du?
Hmm. Får den här frågan ganska ofta. Ändå svår att svara på. Att jobba med reklam är ju mer än ett heltidsjobb, man förväntas jobba sent och mycket helg. Även bloggen tar ju minst sagt flera timmar om dagen, att knåpa ihop inlägg, svara på mail och kommentarer och fotografera och skriva. Har fem svar:
1. Har ingen TV. Slötittar alltså inte på saker, utan när andra går hem och knäpper på femman, gick jag hem och skrev.
2. Jag tycker att det är jättekul. Att blogga och skriva är liksom min hobby. Jag skriver på tunnelbanan och när jag promenerar och jag funderar ut blogginlägg innan jag somnar. Jag gör det gärna, och då blir det lätt och enkelt.
3. Att blogga och skriva på andra grejer hjälper liksom varandra. Skriver jag på en krönika kan jag få en idé till bokmanuset och skriver jag ett kapitel i den kan jag komma på ett blogginlägg och så vidare. Så jag hoppar hela tiden mellan de olika grejerna och skriver här och där.
4. I USA var det mycket väntetid mellan olika projekt. Ens idéer ska upp till ens kreativa chefer och vidare upp till deras kreativa chefer osv. Då förväntas man sitta på sin plats och vänta. Därför blev det luckor i mitt schema då och då i veckan, någon timme hit och dit. Dessa timmar skrev jag och tidsinställde blogginlägg.
5. Jag tror jag har svinmycket energi, kanske lite mer än andra.

Varför Paris?
I och med att jag sa upp mig försvann mitt arbetsvisum och jag var tvungen att lämna New York. Men jag kände att jag inte ville flytta hem till Stockholm så därför tänkte jag att Paris kunde vara en fin plats att skriva på. Så nu bor jag här i tre månader och sen vet jag inte riktigt var jag ska flytta. I och med att jag nu frilansar kan jag ju bo lite var som helst. Ska i alla fall vara i Stockholm i sommar.

Så.
Hoppas jag rätat ut lite frågetecken!

Translation.
An FAQ about what I work with and what education I have. Read by clicking ”in english” in the right frame (just below my blog profile picture).