Har så hiiiimla långsamt internet här så här kommer ett bildlöst inlägg där jag svarar på lite kommentarer jag fått de senaste dagarna. En del känsliga grejer, men jag hoppas vi kan försöka hålla någon slags god ton i kommentarsfältet ändå, det vore fint tycker jag.

✉
Jag har en fråga som jag är nästan rädd för att ställa och förstår om du inte svarar då pengar har alltid varit ett känsligt ämne på denna blogg. Så jag vill absolut inte att du ska få jobbiga kommentarer. Strunta i att svara hellre än det.
Men här kommer den iaf:
Är så nyfiken och intresserad av den företagsgrejen. Dvs Sandra Beijer AB. (Och eventuellt andra bloggar såklart, ej nyfiken på dig personligen). Vad gör ditt företag mer än bloggar? Varför plockar man inte ut ett högre lön? Investerar man då resten? Eller hur fungerar den?? Absolut inte för att räkna dina pengar!!! Och egentligen kanske en tråkig fråga..men blev typ imponerad av att du driver ett företag. Hur mycket drivandet är det? Är du VD osv?

→ Hej hej! Alltså du undrar helt enkelt vad jag jobbar med antar jag! Jag är då frilans och inte anställd, och därför har jag ett eget företag så att pengarna kommer in någonstans. För det första som du nämner är det ju denna blogg jag jobbar med. Jag fakturerar en fast summa till Metro varje månad som en slags blogglön kan man väl säga. Fast i och med att jag inte är anställd av Metro utan frilans så fakturerar jag. Utöver det fakturerar jag för dom samarbeten jag gör, det är olika summor beroende på hur mycket arbete det är för mig, hur många inlägg de köper och så vidare. Utöver det arbetar jag som skribent på andra sätt än bloggen. Ibland skriver jag krönikor och fakturerar för dom. Just nu föreläser jag en hel del för skolor och bibliotek. Det tjänar jag också lite pengar på. Och så skriver jag ju böcker och får pengar för att vara författare. Båda säljer fortfarande bra (även om man inte direkt blir rik på böcker). Det är ungefär det som kommer in på mitt företag just nu.
Dom pengar som kommer in hamnar absolut inte direkt i min ficka, utan dom hamnar i mitt företag. I företaget har jag anställt mig själv så att jag kan plocka ut en lön varje månad. Jag är alltså både VD och anställd.
Min lön fungerar ungefär som att vara anställd lite överallt, jag får en summa som jag och hon som har hand om min ekonomi kommit överens om som det sedan dras skatt på och resten hamnar på mitt konto den 25:e.
Eftersom jag är min egen så har jag till exempel inte betald semester eller sjukdagar eller annat som ingår som ”vanliga” anställda får. Annat som jag betalar för i mitt företag är min kontorsplats, ersättning för dom som sköter min ekonomi, skatt, mobil etc etc.
Jag vill inte ta ut någon hög lön för det känns helt onödigt, har hellre pengarna i företaget. Vill ha en buffert och är inte intresserad av att slösa bara för att. Dessutom är jag ju bara 1 person i mitt företag liksom så drar inte in några jättesummor och kan liksom inte heller ta ut nån megalön.
Jag fattar att det här är knepiga saker jag tycker själv ekonomi är assvårt, men Hildur svarade bra på norska här:
”Kan svare på noe av det her siden jeg selv er frilanser og har eget foretak (kan være noe annerledes med blogger). Man har to ting: Omsetting og Lønn. Omsettingen er det foretaket får inn av penger totalt. Men så må man betale skatt, mva, regnskapsfører, legge til sparing etc etc. Når man har regnet ut hvor mye som går ut kan man også regne ut hvor mye man kan ta ut til lønn. Går omsettingen bedre, dvs foretaket får inn mer cash, kan man også tillate seg å ta ut mer lønn”.

✉
Jag tycker att det är helt sjukt att vissa människor ska leva på överflöd medan andra knappt på ingenting! Det FINNS resurser i samhället DET finns pengar åt alla. Men det är så sjukt ojämt fördelade. Sandra jobbar inte fler timmar än andra. Ändå finns de dem med betydligt jobbigare jobb som knappt tjänar nånting alls. Som knappt kan ge sina barn mat på bordet. Och en del människor har inte råd med ett hem för de föddes kanske inte med förutsättningarna att kunna ta hand om sig själva. Eller vad som. Samtidigt finns det dem som kan lägga pengar på att få naglarna filade, en ledig timme här och där och aldrig nånsin nånsin behöva lägga sig hungrig. DETTA ÄR SÅ SJUKT. Ingen borde tjäna mer än 50 000 i månaden. Resten skulle va skatt! Resurser åt skola, vård och trafik… bättre skolmat, bättre undervisningsmaterial, fler lärare, färre sjukskrivna lärare…. osv osv. Kollektivtrafik skulle va gratis så att alla kan åka.
Det är inte ett jobb som Sandras som bygger samhället. Pengarna hon tjänar river det snarare. På individnivå kan jag vara glad för Sandra. Men i det stora hela gör det mig skitledsen att det finns människor med hennes lön.
→ Hej du. Wow var ska jag börja. För det första: så sjukt glad att vi bor i ett land med hög skatt så att vi har statlig sjukvård, gratis skola och ett mer eller mindre välfungerande samhälle. Håller med om att löner borde va högre för både lärare och inom sjukvård också. Det jag kan göra rätt för mig är helt enkelt att betala in min skatt, rösta på det parti jag tror på i val etc. Jag vet inte var du har fått för dig att jag tjänar mer än 50 000, det är inte ens i närheten sant.
Det är jättedumt att ställa olika yrken mot varandra, det blir komplicerat och väldigt svart och vitt och onyanserat.
Jag vet inte på vilket sätt mitt jobb river samhället, men jag tycker inte alls det. Tvärtom. Jag ser mig som en bra skribent faktiskt, som bidrar till något i blogg, bok och krönikeform. Jag får dagligen mail och kommentarer av människor som tycker om det jag gör, som blivit gladare, eller känt sig mindre ensamma, fått på sig genusglasögonen, eller upp ögonen för någon ny författare/film/serie osv. Jag försöker följa någon slags inre kompass för att göra min plattform till en rimlig plats i en tid av många orimliga platser i världen just nu.

Kanske räddar jag inte liv på ett sjukhus, men det måste finnas rum för olika yrken i ett samhälle. Jag är en skrivande person och kommer alltid vara det, och jag försöker helt enkelt arbeta med det jag är bäst på. Är inte det det himla fina med att leva på en plats med en välfungerande demokrati? Att vi alla drar vårt strå till stacken på olika sätt, att vi betalar in skatt och vågar följa drömmar.
Och självklart har inte alla exakt samma förutsättningar, det är jag i högsta grad medveten om och har skrivit om flera gånger, men jag kan heller inte konstant ursäkta mig i vem jag är, det blir i slutändan så förminskande.

Jag hoppas jag kunde förklara mig själv någorlunda bra. Känner mig seg i huvudet idag. Jag har fått såna här kommentarer sedan bloggen startade och jag tycker de är problematiska. Bloggbranschen är kvinnodominerande och den får ofta ta ofta såna här liknande kommentarer att det man skulle göra inte är värt något och det är tröttsamt och faktiskt jättedumt tror jag. Det är viktigt att lyfta drivande kvinnor och inse vad 17 de har byggt upp, istället för att annonsintäkterna hamnar i fickan på någon gubb-VD någonstans istället. Jag lyfter ingen stor VD-lön utan driver ett företag som jag byggt upp från grunden, jobbar varje dag och tycker faktiskt att jag är värd de pengar jag tjänar. Och samtidigt tycker jag precis som du att höga skatter och bättre arbetsvillkor för statligt anställda är väldigt viktigt. Det säger inte emot varandra.
Borde kanske inte ens tagit upp den här frågan, känner att jag inte riktigt pallar med en haterstorm här just nu. Bara så uttråkad (sorry) på att typ rättfärdiga mig själv yrkesmässigt, har fått göra det på ett eller annat sätt sedan jag började jobba vid tjugoett års ålder. Har svårt att se att snubbar fått göra det i sin karriär på samma sätt. Jag existerar och jag lever och jag försöker göra det på ett sätt som gör både mig och mina medmänniskor glada, som vem som helst.

✉
Hallååå jag blir knäpp på denna hemsida! Älskar din blogg osv men det Går Inte att lyssna på musik samtidigt som man läser den (i mobilen) pga hemsidan liksom pausar musiken också uppe i menyraden på telefon som man kan dra ner (där klockan och alla notiser är) står det att sandrabeijer.se vill playa nåt! Och inte bara på detta inlägg (som ju är videos!) Utan Hela Tiden. Så fort man försöker scrolla neråt och trycker 1 microsekund för länge!! Hjälp.
→ What va! Måste kolla upp detta låter superknasigt.

✉
såg på din snapchat att du fått hem din nya sänggavel. Såå nyfiken på den! Kommer vi får se den i bloggen? Hoppas du får det fint i Frankrike! Kram
→ YES. Kommer. puss.
✉
Alltså fattar inte det där med att bära body, ser skönt ut att slippa glipa eller byls som med vanlig tröja, men hur kissar en iklädd body med kläder ovanpå? Eller är det tryckknappar i grenen som på småbarnskläder? Kan inte någon avslöja detta mysterium för mig?
Haha, yes box det är tryckknappar!

✉
Åh, jag måste få råd av dig!
Hur ärlig ska man vara när man dejtar någon och hur mycket svår ska man spela? Jag orkar inte med den ångesten det innebär att inte veta och tänker att det är lika bra att vara ärlig. Samtidigt VET jag att man många ggr tjänar på att vara cool. Och chilla lite. Jag vet ju hur jag fungerar själv. Jag är 28 år, har gått igenom ett helvete med ett uppslitande uppbrott för 2 år sedan och sedan haft obra flörtar däremellan som har resulterat i hjärtesorg. Pallar inte att gå och vänta på att saker ska hända, därav att jag vill vara ärlig mot killen jag träffar nu. Men vill ej sabba något som skulle kunna bli bra. Detta tär så FRUKTANSVÄRT mycket på mig. Hjääääälp
→ Hej! Jag fattar. ”Spelet” och alla dess kringelkrokiga vägar är stressande. Jag förstår känslan att inte vilja bli sårad igen och därigenom försöka spela sval för att inte stå med hjärtat i två halvor några månader senare. Men av min erfarenhet är det just öppna kort som fungerar allra allra bäst. Att inte spela spelet, att säga: jag vill hångla med dig nu, eller; jag gillar dig nu så du vet.
Att vara tydlig och göra saker för att man själv vill dom underlättar otroligt mycket. Om man är modig och vågar detta det vill säga! Fattar också om man inte vågar, med mig kom det med åren.
Jag har så otroligt dåligt tålamod så jag orkar liksom inte vänta tre dagar med att höra av mig (om jag vill höra av mig), eller ”hålla på mig” för att det förväntas fastän jag vill ligga med nån snubbe på momangen. För mig har detta egentligen aldrig varit ett problem, snarare tvärtom – överlag gillar folk att förstå vad det är som händer. Och samtidigt så sållar man ut dom snubbsnubbiga douchebagsen som har föreställningar om hur tjejer ska vara.
Men med det sagt tror jag också på att inte spamma folk, men det gäller i alla relationer tror jag. Skickar någon mig 15 sms på raken (om man inte är mitt i en spännande konvo dvs) så gör det mig stressad och säkert irriterad också. Jag hör av mig när jag kan och vill, och vill inte att någon ringer mig 03 på natten eller smsar femtioelva ”varför svarar du inte?”.
Är man bara snäll och säger hur man känner kommer man ofta hur långt som helst. Oroa dig inte, det finns liksom inga hemliga regler, det räcker med att vara rätt rimlig bara.

✉
Hej Sandra! Är i en liknande situation som du. Och jag undrar hur ni gjort med allt praktiskt sen det tog slut? Saker ni köpt ihop etc. Hur kommunicerar man om sådant när båda är så ledsna och det sista man vill är att diskutera vem som ska ta vad och mycket man är skyldig. Ps. Jag bor kvar, han flyttar.
→ Grejen är att det var min lägenhet och mycket av det i lägenheten hade jag köpt, så majoriteten av sakerna ägde liksom jag. De grejer som vi hade köpt tillsammans eller som vi båda tyckte väldigt mycket om pratade vi om. Ingen av oss ville bråka kring det här (det är ju bara grejer) så oftast löste det sig ganska enkelt. Dom saker han verkligen ville ha kunde han väl få tänkte jag, det är inte hela världen. Och han verkade känna samma med det jag kände.  Bråk om pengar och materiella ting ger mig så jävla mycket ångest och då backar jag hellre 9 av 10 gånger. Men självklart förstår jag att det är en helt annan grej om man inte tjänar så mycket, är student etc. Men i vårt fall ville jag bara att vårt förhållande inte skulle sluta i ett tjafs kring en pryl och tack och lov verkade han tycka likadant.
Men om jag får ge ett tips så tycker jag att ni kan ses hemma i lägenheten och helt enkelt bara prata kring hur ni känner med grejerna. Och är det något som verkligen känns viktigt för båda får man fundera ut en plan. Att en av er helt enkelt bara får grejen eller att man köper grejen av varandra eller så. Kommer bli bra, men jag tror inte på att man ska vara småaktig och att allt ska vara ”exakt lika”. Det är på något vis omöjligt och kommer antagligen sluta med bråk och det kanske är värre än att få den där sleven typ.

✉
tycker det vore så kul om du skulle göra typ ett *reacting-inlägg* på gamla outfits/saker du har gjort kanske? men främst kläder pga minst jobbigt för dig att utvärdera kanske, samt väldigt kul att läsa. som då vi tittade tillbaka på din stil och du ba ”ful kjol”, det var konstigt underhållande och vore kul att se en liten sammanfattning av dina finaste/fulaste plagg genom tiderna enligt dig. du äger, pusskram
→ Hej och puss! Jag får det här förslaget i kommentarsfältet lite då och då av olika personer, och jag håller med om att det vore ett roligt inlägg! Men alltså – och detta kanske låter helt sinnessjukt – jag kan typ inte göra det? Jag tänker att dåtida Sandra hade blivit så himla ledsen om hon vetat att framtida Sandra skulle hålla på så med henne. Jag har haft många olika stilar men alltid känt mig fin – även om jag kanske inte skulle klä mig så nu. Men jag respekterar att jag som typ 23åring gjorde det och jag vill inte ta det ifrån henne med ett helt inlägg som är att skratta och peka. Eh. Förstår om detta makes no sense. Men så är det i alla fall. : )

✉
Hej coola du!!
En snabb fråga? Var kommer ditt köksbord från?
Ska sätta mig och leta i ditt arkiv nu men du/någon annan som vet kanske hinner före.
Väldigt fint och fin(?) storlek.
Kramkram
→ Det är från Habitat men några år gammalt. Men Habitat har väldigt många fina grejer. Finns online och har en butik i Skrapan på söder.

✉
Om du drar dig ner till Göteborg igen, så kan jag rekommendera Ramen-ya vid Linnéplatsen! De har flera urgoda tonkotsu-ramen!! Och jag vet att du inte gillar kylan, men jag är så avundsjuk på er snö!! Ni behöver inte ens julpynta, typ. Har du förresten några tips på julbord i Stockholm? Hoppas du har det fint <3 heja Sandra!
→ Tack för tips! Jag är ingen julbordstjej men jag har sett att många bloggare varit på julbord på Gamla Riksarkivet och tycker det ser så otroligt fint ut där! Café Operas julbord är också väldigt fint och anrikt liksom (men säkert ganska dyrt). De har en magisk efterrättsbuffé. Och Berns har ett asiatiskt julbord! Kanske svarade på denna fråga försent? Felåt isåfall.

✉
Sandra.
Jag kräver ett femtioelva mil långt kjol-inlägg.
Snälla??????
SJÄLVKLART har jag redan gjort ett sådant : ) Du hittar det här!

Här kommer lite Q&A! Jag har så långsamt internet här så jag kunde inte gå så långt bak och leta så det blev inte så många. Men om ni har ställt en fråga och verkligen verkligen är måna om att få ett svar kan ni fråga igen bara, jag är här.

✉
Åh, vad för guldig eyeliner använder du? Ser så fint ut!
→ min guldiga eyeliner har fått ett eget inlägg en gång. Här!

✉
Hey Sandra!
Please-please tell me that your books will be translated to English some day. I want to read them so badly because I have loved your blog for such a long time and even with google translator your texts are amazing.
Greetings from Estonia

→ Hey! Thank you so much, but this is not for me to decide. To get a book translated to English is extremely hard and very uncommon since so many books already are in English. It has to be super successful in their home country more or less. To get a book published in a another country a publishing house from that country has be interested, buy the manuscript and have it translated. That hasn’t happen for me yet. Cross your fingers ^^

✉
jag är i samma sits som dig sandra, min kille dumpade mig för en månad sen och jag är helt förstörd. tack för att de delar med dig, det hjälper mig att förstå att om andra klarar så kommer jag också klara det. när det gör som ondast kan jag gå in här och påminnas attjag inte är ensam <3 men sandra, i alla mina relationer är det killen som har gjort slut. jag har försökt tänka ut varför men jag vet inte riktigt och de har bara sagt att de har slutat vara kär. men hur kan man sluta vara kär,eller tycka om nån man delat så mkt tid med?? tänker du att du har något att göra med dina breakups, de två senaste alltså? varför har de dumpat dig? vet du det? eller vet man inte det? har dina ex bara slutat vara kär i dig? tycker det är så konstig grej, man borde ju bara älska någon mer efter all tid tsm och när den första förälskelsen lagt sig. kan du ta upp detta sandra, förstår iförsig om det är för privat. men du hjälper mig så mkt. all kärlek ochs styrka till alla oss som är hjärtekrossade.

→  Ja, varför slutar folk vara kära i en? Hade jag vetat hade jag varit rik. Min terapeut sa att jag måste vända på frågan när jag undrade vad jag gjorde för fel. Att det kanske inte handlar om en själv. I det förra fallet föll han ju för någon annan, men det jag tänkt som kanske delvis kan stämma som jag tror båda mina senaste break-ups har gemensamt är att jag oftast förälskar mig i nyfikna, inte riktigt färdiga, hungriga-och-nya-på-livet unga män som under vårt förhållande växer upp till vuxna män med den där inneboende tryggheten som kommer med det. Och till sist verkar de vara redo för nya äventyr. Jag tror att jag i mitt nästa förhållande måste hitta en mer likasinnad. Ingen som placerar mig på en piedestal som allt eftersom åren går sjunker och när vi väl möts som jämlikar finns intresset inte kvar. Måste hitta någon som är stark redan nu, oängslig och totalt trygg och som inte ser upp till mig, hur härlig den känslan än är. Pallar inte ge någon allt och sedan se den personen vinka adjö och äntra världen med vuxet rotat självförtroende. Kanske inte alls svar på din fråga. Men kanske ett svar, eller en teori. Det är inget fel på dig i varje fall. Lova att inte tänka så, så lovar jag att inte göra det heller.

✉
jag ser inte din header någonstans? vilket är lite störigt när man klickat via länk på facebook och vill komma till ”hela bloggen” och inte vara fast i bara inlägget, utan att behöva skriva in bloggadressen:)
→ Håller med! Ska ta upp detta med Metro. Jättekonstigt.

✉
Har inte du en till bror? Fast det kanske är på din pappas sida bara?
→ Det stämmer! Jag har en halv-storebror på min pappas sida som heter Rickard. Vi växte upp som varannan helg-syskon hos min pappa. Nu var det flera år sedan vi sågs dock, mycket pågrund av att jag sa upp kontakten med min pappa. Det är inget jag pratar om i bloggen dock, så kommer inte svara på några frågor kring det. Så ni vet bara.

✉
Måste påpeka att Alexis Biedel heter Alexis Bledel egentligen. Mmm ELLER HUR alltså alltid trott hon hett Biedel???? Typ alla jag känner också? Men googlar man så ba nä så har hon aldrig hetat. Kan ju vara att du skulle skriva Bledel men skrev fel också iofs
→  Oj va! Hade ingen aning!!

✉
Har du tagit hem fler grejer från din lägenhet i New York än bara fåtöljen?
→  Ja! Skeppade hem allt i september. Vad jag tog med mig var alla tavlor, små grejer, min stringhylla, kuddar, fåtöljen samt soffbordet. Resten sålde jag eller gav bort till vänner. Soffbordet gick dock SÖNDER i transporten, sjukt ledsen över detta. Det var 1. rätt dyrt, och 2, väldigt fint och 3. perfekt stort för mitt vardagsrum. Se bild i detta inlägg.

✉
Hej Sandra!
Jag älskar ÄLSKAR din blogg & det är den första sidan jag kollar varje dag, haha. Jag har preciiiiis fått upp ögonen för ansiktsprodukter, innan brydde jag mig inte ALLS men jag tror det beror på min stundande 30-kris. Jag kan typ nada men kan inte snälla du bara gå igenom fin morgon samt kvällsrutin? Jag har alltid typ tvättat mig med tvål och sen smörjt mig med ACO eller Nivea, det är först nu jag ens tycker det är kul att höra hur andra sköter sin hud. Allra roligaste skulle det vara om just du skrev ett inlägg om hur dina rutiner ser ut? Man ser ju inte en enda rynka på dig (jag står minst fem min om dagen och får panik över min enda som börjar uppenbara sig). KRAM

→
Hello och puss!
Självklart kan jag göra detta! Jag vet inte om det egentligen kommer hjälpa någon för jag själv har fortfarande inte riktigt lärt mig hur min hud funkar, men här kommer ett inlägg om huuuuuden:

☆
So –
Först och främst tror jag att GENER är anledningen till att jag ser yngre ut än vad jag är. Min mamma såg ung ut när hon var i min ålder och därför gör jag nog också det. Så är livet.
En annan anledning kan nog också vara att jag egentligen aldrig har solat. Alltså – jag har ju varit ute i solen och så där, något annat vore ju knas, men jag har aldrig aktivt solat. Alltså aldrig någonsin.
Både för att jag absolut inte tycker om att hänga i direkt sol utan föredrar skugga, och för att jag varit ett indiekid och då ville man vara blek.
Detta har lätt till att jag har 0% skolskador enligt en hudvårdsterapeut, vilket säkert är great för huden?

Med det sagt så är det verkligen inget fel med rynkor? Jag har skrattrynkor vid ögonen exempelvis och mer lär det bli snart, och det är ju ingenting annat än fint ju. Så ta det chill!
Däremot får jag panne av att du tvättar ansiktet med tvål, börjar typ klia i mitt ansikte när jag läser detta : )

☆
Jag är rödlätt och har alltid haft problem med eksem. Hade högkostnadskort på apoteket som tonåring och nästan hela 20-nånting på grund av alla kortisonkrämer och fuktkrämer och allt vad det var jag skulle ha. Alltså är min hudvårdsrutin för en person med väldigt torr och känslig hud så ni vet. När det är riktigt jäkla kallt ute äter jag till och med antihistamin för att ansiktet svullnar upp för att det är så torrt i luften.

☆
Vad jag använder:

Jag bytte ut alla mina produkter i våras efter att mina kinder sett ut såhär under ett längre tag. Jag gick till en hudterapeut som diagnostiserade min hud med något jag inte alls minns namnet på, men jag blev uppmanad att helt sluta upp att använda all hudvård som innehåller oljor. Man kan ju tänka sig att oljor är asbra för torr hy, men det behöver det tydligen inte vara alls?
Sedan dess har jag använt en serie som är helt biologisk som heter Biologique Recherche.
Den är dyr tyvärr men efter att jag bytte till den har jag varken lidit av eksem eller utslag, vilket är otroligt skönt.

Detta använder jag:
Serum (morgon och kväll): Biologique Recherche –Sérum Erythros
Dagkräm (morgon): Biologique Recherche – Crème Verte Espoir
Nattkräm (kväll): Biologique Recherche – Crème Masque Vernix
Ansiktsmask (två gånger per vecka): Biologique Recherche – Masque Visolastine E
Sminkborttagning: Cetaphil – Gentle Skin Cleanser

Som sminkborttagning använder jag Cetaphil, för Biologique Recherche egna märke fick jag utslag av. Cetaphil finns på Apoteket och är både billigt och milt! Hittills funkar den toppen på mig men jag har inte använt den under vintertid än så kan inte lova något.
Några ggr i månaden exfolierar jag lite försiktigt med min sminkborttagning tillsammans med detta verktyg.
Min ansiktsbehandlingstjej har också sagt att det är okej för mig att använda olja när jag tvättar bort sminket, så det är också ett tips. Man kan köpa mandelolja på hälsokostbutiker asbilligt, typ 60 kronor för en flaska som håller i ett år.
En annan ansiktskräm som har funkat på mig tidigare år under vintern är Locobase Repair, kostar 145 kronor på Apoteket. Den är väldigt tjock och snäll.

Jag använder även Dr Jaarts sheet masks ibland. De är väldigt återfuktande och kostar ungefär 50 kronor styck. De kom till Sephora i Sthlm typ förra månaden (innan köpte jag dom i New York).

☆
Jag går även på ansiktsbehandling var sjätte till åttonde vecka, jag går till Revive Kliniken på Karlavägen. De är supergulliga, jättekunniga och min hy får värsta fuktbomben och är så lycklig varje gång jag varit där. Kan rekommendera om man har råd! Där finns även produkterna från Biologique Recherche.
Vill också understryka att ingen av dessa produkter eller behandlingar har jag fått gratis för att skriva om eller något sånt.

Det var typ det? Jag hoppas det hjälpte på något sätt! Om inte annat är ni numera experter på min hudvårdsrutin : )

.

Translation. What products I use for my skin.

✉
Tycker du själv att du är snygg? Jag tycker det! Men jag kan inte låta bli att undgå, både du och din vän Elsa har era små manér framför kameran, har svårt att tänka mig att ni sitter och gör samma ”grimaser” i verkliga livet (vet inte vad grimas har för fin motsvarighet!). Har du/ni övat in den eller har den alltid funnits där? Är det när du gör grimas du tycker att du är som snyggast? Jag får en känsla att du tycker att du ser extra gullig ut (kanske binder ihop med din serietidning-figur-dröm)? När tycker du att du är som allra snyggast? Med vänlig hälsning, en tjej som ser ut som ett fån både i och utanför kameran

→ Hej och puss. Jag tror, att när man har bloggat i över elva år, så kommer poseringen utan att man ens tänker på det. Jag har tagit så många fotografier på mig själv att för mig finns det inte längre något ”skamligt” eller pinsamt kring det. Jag ba gör det. Jag struntar i om någon tycker att jag ”gör mig” snygg eller gullig, eller om jag släpper poseringen exakt efter att fotografiet tagits. En fotomin är ju något annat än ens vanliga uttryck.
Men med det sagt är det klart att alla gillar att bli fina på foton. Har till exempel efter att fotograferat mina kompisar i så många år lärt mig alla deras spegelminer och vet vilka foton de inte skulle tycka om att jag la upp på dom i min blogg.
Jag har även utvecklat ett slags ”skydd” för mig själv eller hur man 17 ska säga. Ska försöka förklara.
När jag tar foton till dagens outfit eller en selfie tänker jag liksom inte att det är jag på bilden? Jag tänker att det där är en annan person, det är niotillfemsandra. Det gör att jag inte sitter och stirrar sönder bilder på mig själv för att upptäcka fel. Har haft så mycket komplex (och har fortf en del) att jag nog hade blivit tokig om jag hela tiden tänkte att det var jag på bilderna. Och obs, jag menar inte att jag har skapat en bloggpersona som inte är jag, utan snarare att jag bara ser mig själv helt utifrån, som om jag publicerade bilder på en kompis. När någon kommenterar typ ”oj vad snygg du är!” tänker jag mer ”kul att de tyckte bilden var fin!” än ”härligt att någon tycker jag är snygg”.
Det är väl en ren slags överlevnadsstrategi. Tycker själv att jag har ett ganska alldagligt utseende ärligt talat, men att jag har många andra fina kvalitéer (och är en jäkel på att posera!). Tycker i överlag att folk är som snyggast när man får se dem irl och får ihop hela deras persona. Ett asstort garv eller ett spännande blänk i en blick är den ultimata snyggman för mig.

✉
Mitt bästa tips? Njut av hösten istället för att vara så himla negativt inställt till vintern. Jag älskar din blogg, och alla får tycka vad dom vill tycka om att vintern är på G, men det blir alltid så negativ ton i din blogg så fort sommaren är över typ. Hösten är fin, vintern är också fin, och jag känner att det intrycket du ger dina läsare varje tidig höst är ”kyla är hemskt och tycker du inte det är du knäpp”

→  Ah jag vet. Jag får lite kritik kring detta varje gång det blir kallt igen..Men jag klagar typ inget IRL så då känner jag att jag måste få vältra mig i klaaaaget i min egen kanal. Plus att jag försöker ju vända på det ibland genom att göra lite peppiga listor om kul grejer med vintern å sådär.. Erhm.
Önskar verkligen att jag inte var en så väderstyrd person. Tänker att det kanske väger upp i och med att jag är så orimligt pepp mellan maj-september?
Men! Tänk i framtiden när jag blir asrik miljardär och det varje gång på bloggen i oktober kommer ett ”So long! Nu drar jag till Bali fram till mars! Vi hörs därifrån!”. Det kan vi gemensamt längta till – när jag, Mange och alla våra corgis sätter oss på vårt jetplan till vårt slott vid havet. Sedan blir det bara massa inlägg med fruktsallader på stranden, dagens outfit med sarong och hundvideos när de jagar pinnar i sanden. Samt lite bilder från slottet då, kommer ha många fester där tror jag.

✉
Hej Sandra!
Litar alltid på dina kärlekstips hehe så här kommer en fråga. Jag tror jag börjat gilla en person, vi går i parallellklass och har hängt en del i grupp på sistone. Då är det SÅ kul och avspänt, känns som att vi klickat. MEN de få gånger vi varit ensamma (Max några minuter) har det känts som att det är lite ansträngt – han har blivit ganska stel och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Han är verkligen inte den flirtiga typen=svår att läsa av. Är trots detta typ säker att jag skulle vilja träffa honom ensam men är 1. Sjukt rädd att få nobben och 2. Osäker på hur det då skulle bli med gruppdynamiken. SNÄLLA hjälp, ska jag fråga ut honom, och isåfall hur? Är INTE van att dejta så några basic dejttips vore också toppen.
Tack för superfin blogg, kram!

→  Hej din puss. Grattis till att gilla någon, det är världens mysigaste (och jobbigaste) känsla. Att det blir stelt är inte så konstigt känner jag, det brukar det bli när man tycker om någon (och kanske han dig!). Jag tycker hjärnan rör sig helt panikartat när man sitter bredvid någon man gillar men inte vet hur hen känner.
Vad. i. helskotta. ska. jag. säga. tänker man och så slutar det med att man inte säger någonting. Så bara så du vet, du är inte ensam i detta.
Ang tips så skulle jag mjuka upp relationen mellan er genom att prata mycket med honom när ni är i grupp. Då är det inte lika läskigt och du har chansen att samla på fakta om honom. Alla människor gillar nämligen att prata om sig själva samt uppskattar när man minns info om dem. Vad lyssnar han på för musik? Vad gillar han för TV-serier? Vad är hans fina tröja ifrån? Var ska han resa härnäst? Vad gjorde han i helgen? etc. Plus följdfrågor då.
Sedan, när ni är själva, så kan du bara plocka upp något av det du har lärt dig om honom.
Ex: han berättar att han gillar Lorentz. Toppen, då kan du nästa gång ni ses själva kanske prata lite om den musikgenren, kanske har du hittat någon ny låt du tror han skulle gilla, en klubb han borde gå till, ett sjukt snyggt albumomslag. Musik är extra bra grej för det kan ju leda till att man delar hörlur (=kroppskontakt).
Efter det kanske du vet någon konsert han skulle gilla, så du frågar om ni ska gå ihop. PANG BOM datingmoment! Att hitta så naturliga övergångar är nyckeln när man är lite orolig tror jag.
Så: samla information om honom, visa att du minns den, ge honom uppmärksamhet om hans intressen, föreslå en gemensam aktivitet som är naturlig. LYCKA TILL. <3

✉
Vore kul att se hur en ljudbok blir till! Jag undrar om det är svårt att läsa? Och det måste ta så lång tid? Blir man inte väldigt trött i rösten??

→  Hej! Bara för det så fotograferade jag aldrig de dagarna jag var där för att det inte blev så av x antal orsaker. Men! Kan berätta! Jag var där 4 timmar om dagen i tre dagar och läste. Så totalt läste jag i tolv timmar.
Man sitter i ett ljudisolerat bås med hörlurar och läser från en ipad och sedan sitter en ljud-redaktör i ett annat rum med ett fönster emellan så man ser varandra. Hon sa till mig när jag läste för snabbt. Eller när jag läst för många kapitel efter varandra så att rösten började gå på tomgång. Hon instruerade mig lite då och då och gav input hur man ska tänka när man läser.
En bra grej var att hon sa att man ska tänka som om man berättade historien för någon och inte bara läste upp den för någon. Då hamnar man i ett annat mindset. Jag försökte också ”kapsla in” mig själv, som om jag berättade min egen historia, som om den hänt mig själv. Tur att boken är skriven ur ett jag-perspektiv. Eftersom hon är ledsen typ majoriteten av boken gick jag därifrån ganska dränerad hehe.
Man tar någon minuts paus i timmen för att pausa rösten lite men annars läser man i princip konstant under fyra timmars-sessionerna. Drack en liter vatten per gång jag var där!
Allt som allt var det en sjukt rolig upplevelse, hoppas ni som gillar ljudböcker kommer gilla min uppläsning.