Till Sandra och alla Sandras läsare: hjälp mig, snälla! För 1,5 år sedan så träffade jag mitt livs kärlek. Jag har alltid trott på kärlek vid första ögonkastet och när jag såg honom första gången så fick även lilla jag uppleva det, ”love at first sight”. Båda två är väldigt komplicerade personer och i början av detta året så valde han att avsluta allt mellan oss då det inte riktigt fungerade. Jag accepterade det och försökte gå vidare men det gick inte riktigt. Har gått och tänkt på honom varje dag i prick 288 dagar trots att vi inte pratat en enda gång efter det (han har hört av sig men jag har inte svarat då jag försökt gå vidare, plus att jag var väldigt sårad). Nu till problemet.. jag fick ett mejl från honom för ungefär 2 veckor sedan där de stod att han saknade mig, gärna vill prata med mig och att han inte kunnat glömma mig heller. Vi har pratat en del efter detta och allt känns så himla sjukt, precis som att vi inte alls ”missat” dessa 10 månaderna, för alla känslor finns kvar och vi har fortfarande en väldigt speciell.. connection typ. Vad gör man? Vågar jag börja träffa honom igen och hoppas att det denna gången fungerar eller ska jag bara försöka släppa det och försöka gå vidare igen? Vi fungerade ju inte tillsammans sist, men båda två har varit riktigt olyckliga utan varandra också.
→ Det här är verkligen en fråga som jag tycker är alldeles prick helt omöjlig att svara på utan att veta något om er och ert förhållande. Så jag får nog säga att det är bäst att följa magkänslan. Är ni kära, är ni olyckliga utan varandra, är han vettig (=behandlar dig bra! obs mycket viktigt.) så hade jag testat igen. Visst, det kanske är 288 dagar av bearbetning som blir puts väck om det tar slut igen, men vet spelar det för roll när det handlar om kärlek. Tycker jag i af. Att du dessutom benämner honom som ditt livs kärlek borde väl säga en hel del. puss.

Hi Sandra, I have been a fan of your blog for many years now but ever since the site has been moved to this new one, I feel it hasn’t been very great for english readers. In the past I used to be very active in writing and reading comments. But the new ”english translated” site is very buggy when it comes to comments, as it doesn’t load all of the comments when it’s more than what is shown, and I have also had problems commenting. This has stopped me from commenting since the change which i feel very sad about, as your blog has always been a very lovely community to me.
Secondly, I have noticed in the past week too that if I google your blog and click on the tab that says ”Translate this link” on Google, the english version of your site doesn’t actually load. I would have to go into your site, then click on the translation link from there to load it. I really hope that all these can be looked into as I’m sure you have a lot of english readers too. I am using a macbook if that helps.
All these aside, I am a very huge fan of yours and will always continue reading. You have inspired me a lot, and through your blog I have had so much inspiration on movies, food, fashion and interior and I look forward to more! Enjoy your NY trip and all the best wishes to you and Magnus!
→ Hi <3! I have noticed this as well and I am very sorry for it. The Google Translator should work now, it seems like every time Metro update their site to a new version my Google Translator-button stops working. I e-mail them about non-swedish readers-related issues several times a month but their developers have a lot on their plates and since you guys aren’t a majority of my readers a lot of these problems gets pushed back and will be solved ”later”. Very frustrating but that’s just how it is. For the comment issue I most of the time need to approve the english comments myself (since wordpress thinks it is spam), so your comment will show up, it just takes a little bit longer. To load all the comments you need to press the little button ”visa alla kommentarer” which means ”show all comments”. Sometimes when you are in Google translator-mode, the button doesnt seem to load, which is more of a Google-issue than an Metro issue, so I don’t really know how to fix that : ( I do agree that you loose a lot of the community feel when you can’t read the comments. I will ask Metro if it is possible to get rid of the ”load more comments”-button and show the comments all at once! But just so you know, if they agree it might take a month or two to sort that out. Thanks for reading <3

Superfin mössa Sandra! Är den nyinköpt och i så fall varifrån?
→ Den är från asos och finns här!

Vad mysigt med matmarknad! Hur var det vegetariska utbudet? = är det värt att åka dit om en är vegetarian?
→ Även om utbudet av djur var mycket större tror jag Smorgasburg för vegetarianer skulle vara fint det med! Det finns så himla mycket olika mat.

En fråga som inte alls har med inlägget att göra mer än att jag blev påmind om det av uteserverings-bilden: Du är ju ganska ljus i hyn. Hur gör du i solen på somrarna när du är ute mycket/sitter på uteserveringar/är utomlands osv, smörjer du in dig med solkräm hela tiden? Du är ju ofta både bararmad och barbent på bilder. Jag har haft en hudsjukdom som gör att jag knappt kan gå ut på somrarna för att jag inte vågar vara i solen och HATAR detta ständiga kladdande med solkräm.
→ Hej! Usch vad jobbigt med hudsjukdom för solen! Fattar tröttman med att kladda med solkräm också. Jag har solskyddsfaktor året runt i form av min BB-kräm och min primer som har runt 25 i solskyddsfaktor. På somrarna i Sverige brukar jag smörja in mig med spraysolskyddsfaktor på armar (ben ibland men de får typ aldrig färg av någon anledning ändå). Rekommenderar spray! puss.

Hej Sandra! Kom bara och tänka på en sak sådär helt plötsligt, om du bara får välja en emoiji som din favorit, vilken skulle det va och varför? Min skulle nog va de ögonen som kollar lite snett, så himla användbar! Puss
→ En enda emoji! Gudars. Det måste nog bli trés bon-fingrarna, med tummen och pekfingret ihop du vet. Alt. den lite småglada rosiga emojin eller den som stirrar rakt fram och ser lite generad ut.  Din e också bra! Min värsta emoji är gråtande skratt-emojin.

Vad tycker du om listan som satts ihop med statistik över hur mycket bloggare ”Skriver om alkohol”? Har för mig att du låg på plats ett där. Själv känner jag mig kluven till vad den ska leda till, skuldbeläggande av bloggare eller ”samhällets uppvaknande”…?
→ För det första är det inte statistisk. De har plockat ut 8 bloggare som de studerat under en sommarperiod. Det är inte en undersökning, kanske skulle man kunna kalla det en studie. Jag tycker såklart att det är viktigt att prata alkohol, men blir också ganska trött på alla dessa ramar man som kvinna förväntas passa in i, leva upp till, förebildsboxar att checka av. Jag lämnade en kommentar till Dagens Media igår som du kan läsa. det får räcka. puss!

Hej Sandra! Först och främst tack för en jättefin blogg, dagns höjdpunkt att läsa:) Sedan undrar jag något jätteskumt; Jag använder mycket kjol och för några år sedan tipsade du om någon slags varmare under. kjolen- grej du hade som värmde rumpan jättebra (har för mig att den kanske satt ihop med strumpebanden men inte helt säker) Vad hette den och var hade du köpt den? Hatar att frysa men älskar kjolar och klänningar:)
→ Det var en grej jag köpte på Betsey Johnson för en himla massa år sen. Har inte sett den någon annanstans sen dess och vet inte vad det heter. Men här är inlägget! puzz

Hej Sandra! Tack för en jättebra blogg. Undrar om du kan svara på detta till nästa frågeinlägg: Du skriver ibland om killar du tycker är snygga/heta/hunkiga. Nästan som att du tänder på dem. Jag undrar bara om Magnus någonsin har reagerat på detta? Har han någonsin blivit svartsjuk eller bryr han sig inte? Pratar han om tjejer han tänder på (eller att någon tjej är snygg/het/bejbig?)? Min kille skulle nämligen bli sårad om jag skrev så på min blogg, och jag skulle nog få ett stick i hjärtat om han gjorde så mot mig. Jag tycker att det är jätteintressant hur olika förhållanden är så det vore roligt om du svarade! Obs är bara nyfiken på dina och Magnus tankar, inget moraliserande från min sida!
→ Hej! Jag och Magnus har en väldigt avslappnad relation till detta vilket jag tycker är otroligt skönt. Jag hade inte hållit på och killat mig i bloggen om han mått dåligt av det, mitt ex uppskattade det till exempel inte, så då fick man backa lite. Jag och Magnus är mer på samma nivå kring det här, vi kan liksom gå på stan och så kan ha peka och säga ”kolla där typiskt sandra-kille”. Detta är otroligt befriande, härligt och säger mycket om hur trygg han är i vår relation tycker jag. Kanske inte funkar för alla förstås, men funkar bra för oss. kram

photo source.

Sandra, jag ska åka till New York alldeles själv i januari. Är så himla pepp, MEN undrar hur det är att röra sig ensam i staden på kvällarna? Är det taxi, promenad eller tunnelbana som är säkraste transportsättet?
→ Hej! Det beror lite var du bor. Jag rekommenderar taxi, samt promenad där det är mycket folk. Tunnelbanan är lungan också egentligen men jag själv skulle inte åka tunnelbana efter 23 och kanske inte heller längst ut i Bronx liksom. kram.

Jag har precis flyttat till en ny stad för att börja plugga på universitet. För ungefär två veckor sedan var jag med och hjälpte till på en aktivitet med kåren och där var den, vad det verkar, sötaste och härligaste killen jag träffat på länge. Vi pratade inte mycket endast i grupp, eller vad man ska säga. Vet inte ens om han la märke till mig eftersom jag är en person som brukar smälta in i massan. Min fråga är: hur gör jag för att gå vidare? (Vänner på Facebook- check!) Är det creepy om man bara frågar om man ska hitta på något? Eller ska jag vänta ut tiden till nästa tillfälle men kåren för att kunna prata mer då? Behöver en fet självförtroende boost!
→ Hej! Det beror på såklart vad du vågar, men egentligen är det ju inga konstigheter att höra av sig direkt. Jag skulle (pga lite feg) vänta tills nästa tillfälle med kåren, försöka få upp ett snack med honom då, och sedan slänga iväg ett mess på fejjan om att hitta på något! En sak som man inte får glömma om det är läskigt att hitta på något själva är ju att man alltid kan maskera det genom att bjuda in flera människor. Typ: ”Jag och tre kompisar ska på bio/fest/stranden/fika imorgon, vill du hänga på?” Kommer gå toppen det där! kram.

Gjorde du och Magnus 3d figurer?? Jag ska till New York med min familj över jul och funderar på att göra en familjestaty :)) Har kollat in http://www.doob3d.com, var det där dina vänner gjorde sina?
→ Vi gjorde aldrig det för jag glömde helt bort det?!?! Så värdelöst, är verkligen besviken på mig själv. Vet inte vad stället hette men det låg i Soho och kostar 100 dollar per gubbe.

Boys <3 Kan inte du recensera den Sandy? Det vore kul att höra din syn på den, du som läst genus och allt. Har hittills i min bekantskapskrets inte hört en enda som inte antingen älskar den eller tycker den är vedervärdig..
→ Jag tycker ändå den är rätt fin och lite rolig. Har bara läst massa dålig kritik om den och kan ju hålla med om att om det är meningen att de ska skildra den genomsnittliga hipster-duden så kanske de inte helt hamnat rätt. Men om man tänker att de skildrar två rätt osäkra popkillar som bor ihop på Söder och inte lägger så mycket värdering mer i det tycker jag ändå om den på något vis. Känner igen flera av mina killkompisar i huvudkaraktärerna (särskilt som yngre) – när alla känslor satt utanpå kroppen och de skulle stajla med någon feminist-grej utan att veta riktigt vad de sa. Plus att jag tycker så mycket om varje scen Nour är med i, hon lyfter hela serien till en annan nivå.

Superbra tips! Jag skulle också hemskt gärna vilja ha ett annat tips. Jag tänkte fixa en överraskningsfest för min man, fira att vi varit gifta i sex år och att han fyller år. Vill gå på härlig restaurang och därefter karaokebar, sån där man hyr ett eget rum. Kan du tipsa om bästa karaokebaren? I Stockholm alltså. Tack snälla!
→ Grattis! K Karaoke är den bästa karaokebaren enligt min mening. Den har öppet senast och där kan man även hyra sitt eget rum. Kram!

Hej Sandra! Har en fråga till din frågehörna. Växte upp i en ganska liten stad nära göteborg, kort och gott kan man säga att hela uppväxten var rent kaos skol- och kompismässigt. Mobbning och skolbyten och hela grejen. När jag sedan tog studenten tog jag mitt pick och pack och började plugga på universitet i en annan studentstad. Nu läser jag mitt sista år där och har verkligen hittat så himla många fina kompisar och varit med om otroligt grejer, byggt ett helt nytt liv. Men, till problemet. Jag tar examen om ca ett halvår och är dödsrädd över vad som ska hända då. Är så rädd för att livet ska gå tillbaka till hur det var innan jag började plugga, alltså utan kompisar och saker att göra. Det är ingen idé att stanna kvar här i stan efteråt eftersom alla andra också ska iväg, så funderar på att dra till en storstad men det känns fruktansvärt ensamt. Känner mig rädd och ledsen. Har du några tips? Kan tilläggas att jag kommer ut i reklambranschen också. Tack, stora kramar!
→ Hej! Jag fattar att du är orolig och det får man vara. Så fort man ska göra stora förändringar så blir man ju orolig, så är det för vem som helst. Jag hade också svårt att få kompisar i grundskolan, låg status, folk ville inte va med en etc bla bla bla. Det sitter ju kvar. Så fort jag har skaffat ett nytt jobb, flyttat till en ny stad eller börjat plugga på en ny skola har jag varit fullkomlig meganervös och livrädd i början. För man vet ju hur det kan gå. Jag kan iaf lugna dig med att det här ändå är väldigt ovanligt i vuxen ålder. Vuxna människor är oftast snälla människor faktiskt. Du kommer hitta kompisar och det kommer bli bra, ganska så hundra procent säker på detta. Spana in mina brevvänsinlägg också när det närmar sig! Finns så många bra personer där (kommer ha ett nytt snart)! Förövrigt har människorna jag mött i reklambranschen inte alls varit sådär som man kanske tror att de är, typ douchiga nollåttor. Nej, de har varit påhittiga, kreativa, knäppa, öppna, snälla och oftast också haft en bakgrund med halvkul i grundskolan. puss!

Hej Sandra! Det går en helt magiskt vacker pojke i min klass och ett tag verkade det som att han gillade mig, men nu på en fest vi hade drack min kompis sig full för första gången och han gick med armen runt henne istället för mig. Under kvällens gång gick jag istället med hans kompis och pratade och när jag skulle säga gå hem tidigt tjatade han konstant i 2 minuter på att jag skulle stanna, vilket jag gjorde. Men då pratade han ändå med bara min kompis och frågade vem i klassen hon skulle vilja hångla med. Ska jag bara skita i honom? Mina vänner säger att det är jätteuppenbart att han bara ville ligga, men jag vill inte att han ska vilja ligga med henne. Det skulle vara en fest igen i helgen men han struntade i att ha den eftersom jag skulle åka hem (jag pluggar i en annan stad än den jag är född i). Jag känner nästan inget för honom eftersom han känns lite som en sån där ”fuckboy”, men vill inte lägga honom på hyllan ändå…? Har du Sandra, eller någon annan, några kloka tips? Kram.
→ Hej! Jag tycker det låter som dina kompisar har rätt. Den här killen vill uppenbart hångla med någon, typ den som har lust. Du kan säkert få hångla med honom om du vill, han låter inte sådär jättesvår att få på kroken. Hur det blir sedan är ju svårare att veta, men av erfarenhet tycker jag att öppna kort fungerar bäst med s.k. ”fuckboys” (älskar detta nya ord btw?). Typ ”Hej, tack för hånglet senast, tycker du verkar skön, vill du ses någon dag?”, de verkar liksom inte vara beredda på att tjejer ska vara med rättframma än de själva. Och så vet man snabbare om man ska gå vidare mot ett nytt span eller inte. Förresten är ju såklart öppna kort alltid det bästa och alltid det läskigaste, men ändå!

hejhej skulle va jättegulligt om du gjorde ett inlägg (eller bara svara med en miniguide) om hur du gör pin curls! Jag letade lite men det enda jag hittade i ditt arkiv var en hänvisning till en video som inte syntes :/ (och typ all youtube videor är när pinsen (?) ska tas ut, vill veta hela processen haha)
→ Videon som jag hänvisade till var inte min utan en jag fann på youtube. Jag skulle absolut youtuba ”how to pincurls”, det måste finnas. Det är egentligen inget svårt, du snurrar håret inåt så som ett snigelskal ser ut kan man säga, och när du är vid hårbotten sätter du fast hårspännet. Det är smart att rulla alla slingor i hela håret åt samma håll, antingen utåt eller inåt. kram.

 Åh Sandra, jeg må bare si ifra nå; jeg blir helt gal av den pop-up menyen som spretter opp nederst på siden.. :/:/ Er det noe som lar seg gjøre noe med?
→ Va vilken då? Menar du den med alla metro-bloggarna? För mig syns den bara när jag scrollar uppåt. Så fort jag scrollar neråt försvinner den. Jag använder Chrome och Firefox! kram.

Hej försökte hitta soffborden som du skrev var från Ikeas PS kollektion men hittar det inte på deras hemsida. När köpte du det? Vet du mer exakt vad det heter? Vilket års kollektion eller så? Tack för hjälp och sjukt mycket fin inspo!
→ Jag tror tyvärr de är slutsålda. Jag köpte de på Ikea Kungens Kurva men har hört från andra bloggläsare att de inte finns kvar. Länken där jag länkar till soffborden här, verkar vara död. Tror det är PS 14 men kan också va PS 12? puss

SANDRAAAAA VAR HITTAR JAG BLOGGAR SOM DU LASER?! Sokt overallt och hittar ingenting :((((
→ Men hallåååå det är ju en STOR knapp i högerram som heter ”The Blogs I Read”. Där!! Behöver kanske uppdateras för det var något år sedan jag gjorde det, men där hittar du iaf massor.

 photo source.

Hej Sandra! Vad använder du för kameraväska? Har precis köpt en kamera och upptäckt att det bara finns fula kameraväskor i butikerna som jag varit i. Har du något tips? Kram
→ Hej! Jag använder ingen kameraväska, har bara min kamera i ett band över axeln. Kram.

Åker till New York på lördag och jag funderar vilka ytterkläder man bör ta med sig? Tunt eller varmare eller lager på lager? Har som fått för mig att vädret växlar ganska mycket där. 
→ Hej! Just New York är omöjligt att svara på vad det är för väder. Det växlar, precis som du skriver, något helt otroligt. Ena dagen kan vara 25 grader och nästa 5 grader. Så packa för senhöst med halsduk och mössa men bered dig på att du kan slippa det och bara gå i tröja från en dag till en annan!

Bästa Sandra! Jag anar att du som har så god smak och med finfin koll på NY – Kan ge mig ett bra tips på restaurang att fira in nyåret på? Jag har aldrig varit i NY tidigare, men har nu detta år slagit på stort och bokat en 10-dagars resa över nyår med killen och två kompisar. Men vi har noll koll, och utan att ha för stora förväntningar på nyår (vi vet ju att det är dåligt) – så vill man ju i alla fall boka en bra restaurang. Kan du hjälpa oss? Puss :-*
→ Hej vad kul! Jag vet faktiskt inte riktigt vilka restauranger som är bra för nyårsmiddag. Jag firade nyår en gång på Miss Lilys på Houston Street men maten kom sent där och var inte så god så skulle inte rekommendera. En annan gång firade jag på en restaurang på Lower East Side som inte längre finns. Det beror ju lite på vad du vill ha för vibe på restaurangen. Spontant tänker jag kanske Lucien, Walter Foods, Roebling Tearoom och Lafayette, men vet inte om jag har rätt! kram.

Okej, var var VAR kan man 3D-printa i New York? Har man med sig en bild eller hur funkar det? Jag ska till NY snart & blev så pepp på att göra det där!
→ Jag återkommer när jag gjort detta och berättar om upplevelsen! Man står i ett rum som scannar en typ. kram.

 Hej Sandra. Va ska man göra när man är dödspank, i slutet av studierna (på högskola), snart tjugofem å så otroligt olycklig? Finns ingen solklar anledning, massa smågrejer som tillsammans blir ett stort grått moln som följer en runt varje dag, varje minut. 
Måste göra nåt, annars dör jag känns det som. Känns dock så dumt, för kan ju inte flytta hem till föräldrarna efter studierna å så, det är att gå bakåt å det vill jag verkligen inte. Vill göra nåt radikalt, eller liksom nåt. Har ingen kille å ensam i en ny stad här, inga vänner å ett 9-17(niotillfem, hah) jobb känns så grått just nu . Vill bo i typ usa (bodde där ett halvår förra hösten, älskat) eller australien, eller nånstans en stund ialf, men vet inte hur jag ska fixa detta? Är annars bra på att fixa grejer, men detta känns så omöjligt och olycklig på det så känns det Omöjligt, med stort o. 
Är så rastlös, blir alltid det när något håller på att förändras (studierna tar slut, måste flytta från studiestaden där finns inga jobb). Vill liksom vinna förändringen, vill hinna först, förändra saker innan jag tvingas, ta tag i kontrollen liksom.
Men vad ska jag göra med min rastlöshet tills studierna är över? Kan inte bara sticka (pank och måste gå sista kurserna). Skulle bokat biljett prick nu annars.
Livstips tack.
→ Hej fina du. Jag tycker det låter som att allt känns som ett stort trasselsudd som måste nystas upp. Lite struktur liksom. Jag skulle kanske exempelvis skriva listor (obs väldigt simpelt tips men ändå)? En lista med problemen/utmaningarna och en lista vad jag vill göra, och sedan försöka lokalisera lösningarna. Du vill utomlands men är pank – kanske söka ett helgjobb/deltidsjobb och kötta på och spara pengar? Alt. köpa en megabillig flyg/tågbiljett till typ London/Prag/Köpenhamn en helg bara för att känna annan luft? Och jag tänker också, nu när studierna snart är slut, så blir du väl färdigutbildad som något och hamnar i en ny fas där du ska söka jobb? Sök i en annan stad, sök på platser du inte hade tänkt dig ens lite att bo på. Eller sök jobb på den plats där dina gamla vänner är så du kan vara med dom?  Försök hitta saker du kan se framemot till. Vad är liksom ditt mål? Det går att nå dem, men det tar ju ibland lite tid. När jag flyttade till USA höll jag ju på i nästan ett år med att söka jobb, fatta visumprocessen, översätta min portfolio etc etc. Förstår att det såklart är en helt annan sits, men ibland kan det också vara skönt att komma ihåg att alla som tar stora beslut gör de inte från en dag till en annan, utan saker tar ju lite tid och jävlar anamma för att det ska bli fint sen. Och ni andra, kom hemskt gärna med bra tips i kommentarsfältet!

SANDRA! Mkt viktig fråga! Din svarta fodrade jeansjacka från ASOS – är den varm? Vill ha den så gärna men vill verkligen inte frysa när hösten blir råare! Tacksam för svar.
Ps. Din blogg är det f i n a s t e. Kram!
→ Hej! Den är precis så varm som man tänker att en fodrad jeansjacka är, rätt så varm alltså. Vet inte hur jag ska förklara bättre. En klassisk höstjackevärme men absolut inte för vinter. puss.
(bilden tagen av Jennifer Rydell)

Hur är det egentligen med språk i dina vänkretsar i New York? Känns som att många kommer från Sverige (eller andra random länder?) men att en del även är från USA (eller typ Kanada också?). Pratar ni mest svenska då eller blir det mest engelska så alla förstår vad alla säger? Och de som inte kan svenska, känner inte de sig utanför när (om?) ni pratar svenska sinsemellan svenskar?
→ Hej! Det stämmer att alla är från lite olika platser, men de flesta från Sverige. Men om det är någon som pratar engelska som är med (vilket det brukar vara) så pratar alla engelska. Det spelar ingen roll om vi liksom är 10 stycken och bara en är engelsktalande, alla måste förstå förstås. Det kan säkert kännas lite konstigt i början, att prata engelska med någon man egentligen skulle prata svenska med, men man kommer in i det väldigt fort. kram.

Perfekt med ny springlista, och tack för din ärliga och sunda syn! Tränar Magnus? Och snackar du om vikt och kaloritänk med honom när det kommer över dig? Jag har nämligen också oturen att kunna alldeles för mycket om kalorier och skit pga tidigare ätstörning och känner att man tyvärr alltid kommer vara lite av en ”nykter alkoholist” när det kommer till sånt där. Viktigt med stöttande personer runt omkring då. Kram
→ Hej hej! Magnus tränar inte, kanske kommer det ske någon gång i framtiden men nu är han i alla fall inte särskilt pepp på det hela. Har väl hänt att han följt med på någon springrunda men jag kan fortfarande räkna dom på min ena hand : ) Jag pratar vikt och kaloritänk med honom när det kommer över mig, för jag tycker det är viktigt att han vet att jag ibland tampas med sånt. Att hemlighålla grejer, även om det är minsta lilla sak, tror jag är dumt. Tror precis som du att det är bra att ha stöttande personer runt omkring sig! puss.

Hej Sandra!
Jag hoppas du kan svara på mitt dilemma, men nu är det så att jag liksom levt med en stor klump i halsen efter en facebook-inbjudan till en klassåterträff med alla niondeklassare från min gamla högstadieskola. Även om det gått nästan 10år sen jag gick i 9an så gav det där facebook meddelandet mig en enorm ångest och det kändes som om den 14-15åriga jaget inom mig som jag så länge jobbat med att utveckla till den personen jag är idag, kom tillbaka. Jag var aldrig mobbad i 9an, men extremt osäker och tyst. Såg även att en tidigare vän som jag bröt med, då jag kände mig illa behandlad, efter gymnasiet ska attenda.
 Nu, nästan 10år senare, har jag snart gått ut universitetet, har en urgullig pojkvän och underbara vänner men förstår trots detta inte varför denna inbjudan gav mig en sådan ångest och jag behöver in put om jag bör gå eller inte. Även om detta ger mig en stor ångest så är det väl alltid bra att möta sina rädslor eller?
PS. Din blogg hjälpte mig mycket med att klara högstadiet och drömma mig bort mot bättre tider <3
→ Hej fina du! Precis som alla andra i kommentarsfältet skrev ang detta: gå inte om det får dig att må så här! Varför ska man behöva återbesöka sin gamla högstadietid om den ger en så mycket ångest så här i efterhand? Usch och blä, skit i det där och njut av livet du har nu istället. massa pussar.

Sandra!
Hur mår du egentligen? Du verkar inte så glad och du utstrålar inte den där ”vanliga spralligheten” som annars varit ditt signum. Många av dina vänner syns aldrig till i din blogg längre, du har redan bestämt att du ska tillbringa en dryg månad i Tokyo innan du ens åkt till NY. Så klart skitkul men ändå…känslan man som läsare får är att någonting skaver. Rejält. Såklart ska du inte svara här, ville nog bara få ur mig mina tankar och känslor inför din blogg. Kanske kan bidra till någon liten reflektion om det skulle behövas. Önskar dig allt gott och hoppas att mina funderingar inte helt stämmer
med din verklighet.
→ Alltså. Blev lite ledsen av den här kommentaren. September har  varit en stressig månad så har inte hunnit med så mycket vardagshäng med mina kompisar. Var ju nyss en sommar dock där jag spenderade typ varje ledig stund med dom. Metro Creative lanserades i sept, jag spelade in fyra bokprogram till bloggen, krönikeskrivandet tog fart igen plus jag jobbat med ett större skrivprojekt som jag inte kan prata om riktigt än. Plus bloggis då. Men annars så är det samma vänner som alltid, och mår varken bättre eller sämre på något vis. Så konstigt att skriva så, kan ju finnas tusen anledningar till grejer. Och ang resandet, att jag väljer att resa och upptäcka världen borde vara något härligt tänker jag. Det är ju inte en flykt, utan ett sätt för mig att maximera mitt frilansande. Att jag planerar till Tokyo innan New York handlar mer om hur jag är som person. Jag är rätt organiserad och vet på ett ungefär vad jag ska göra ett år framåt minst och så har det alltid varit.
Förövrigt är jag kär, lycklig, snart färdiginredd med min lägenhet, tillbringar hösten i New York för tredje året i rad och jobbar med precis det jag vill jobba med. Tackar som frågar.

Är ute efter en vinterjacka, men det är galet svårt att hitta något som passar tycker jag. Alla jackor är så långa och vida/breda, det funkar inte så bra på mig som är 154 cm och behöver ha figursytt om min form ska synas överhuvudtaget. Någon som har något tips på någon bra hemsida, affär eller jacka rentav?
→ Hej! Jag älskar Asos petite-kollektion som passar oss lite mindre personer. Har även gjort ett inlägg med mina vinterjackor för inte så länge sedan som du hittar här! Sedan tänker jag också, barnmodeller? Exempelvis Petit Bateau har ju storlekar i ålder, typ 12, 15, 16 år etc. Lycka till puss.

Hej fina du! En fråga kommer lastad till nästa frågeinlägg!
Jag och mitt ex gjorde slut för kanske ett och ett halvt år sedan, och jag kan verkligen med handen på hjärtat säga att jag är över honom, även om det fortfarande bränner till då och då. Även fast vi knappt hörs, och inte har träffats på i alla fall ett år dyker han fortfarande upp bland tankarna i minst en gång om dagen. Typ något minne eller ”oj vad vi två hade skrattat åt detta”-tanke, men aldrig så att jag skulle skriva det till honom. Men det stör mig, jag vill inte längre tänka på någon som sårade mig och gjorde mig så jävla ledsen. På något sätt känner jag mig inte helt fri och lösgjord från den relationen, varför vet jag inte. Hur släpper man det sista taget och blir en hundraprocentig hel människa igen? Jag har inte träffat någon på riktigt sen vår relation, inte legat med någon och knappt hånglat, och det lilla som funnits har påmints så himla mycket om vår relation att jag drog mig ur. Jag drar mig till och med för att ha sex med mig själv för att han jämt dyker upp i tankarna. Och inte som ”fyfan vad het han är”, utan mer som hjärtevärk och ångest. Och så ska man nog inte ha det tänker jag. Eller hur tänker du? Många kramar
→ Hej fina. Gudars skymning vad mycket jag skrivit om att komma över någon på det här lilla utrymmet genom åren. Ändå är det ju en så himla svår grej som på något vis aldrig blir uttömt, för att man är så ensam i det hela. Nu är det tre och ett halvt år sedan som jag var med om ett uppbrott senast. Svindlande lång tid sedan kan jag stundtals känna. Ändå är det klart att jag tänker på honom ibland. Inte som att jag vill bli ihop med honom (förstås, vill verkligen vara ihop med min gulliga kille), men för att jag kan känna en sorg över att saker tar slut. Känner samma när jag springer in i min första pojkvän, skillnaden är kanske att han och jag kan prata om det. Det är så speciellt att vara ihop med någon. Att man är mer än bästa vänner, ibland smälter man nästan ihop till en person. Man samlar på sig så mycket information om denna människa, och när det tar slut  är plötsligt informationen helt värdelös. Man behöver den inte längre, inte ens lite. Livet är så underligt, men samtidigt helt fantastiskt fint, eftersom det helt plötsligt – när man minst anar det – dyker upp en ny person bakom ett hörn som fullständigt golvar en. Och vad man tar med sig till nästa förhållande som man lärt sig av sina föregående är allting något bra tror jag. Flera förhållanden i kappsäcken gör en till en vettigare flickvän på många sätt säkert, man lär sig av misstag som man inte gör om (även om såklart nya kan dyka upp och gör). Här är min guide över att komma över någon, här är ett inlägg om mina första månader efter uppbrottet och här är ett inlägg om alla mina texter om olycklig kärlek. Det låter på dig som att du verkligen måste våga gå vidare. Du måste kavla upp armarna och bara slänga din in i framtiden. Även om det kommer innebära ångest i början. Man måste göra sånt, framtiden väntar inte på en utan det är sånt man skapar själv. Man måste jobba själv på att gå vidare. Och om det inte blir bättre tycker jag att man ska gå och prata med någon professionell om det. Det här är uppenbart något som sätter krokben för ditt liv ju.
Tycker Hannah Widell postade en så bra mini-superguide på sin insta om det hela:

Har du tips på hur man kan tänka när man har svårt att förlåta sig själv? Stort som smått. Jag är så himla bra på att fokusera på allt jag gjort fel, lägger det på hög i mitt självvärde och kan aldrig känna att det räcker med att jag Faktiskt är medveten. Det är som att jag måste straffa mig själv, att det inte är nog med att klappa sig själv på axeln och lära sig av misstagen. Ibland inte ens misstag i sig. Jag kan aldrig bekräfta mig själv utan måste även söka ett okej från andra. Hur går man vidare snarare än fastnar i detta självhat?
Tycker så mycket om dig,

Josefin
→ Hej <3 Jag vet inte hur gammal du är, men jag tycker man blir bättre på det här med åldern. Hade så otroligt mycket ångest över grejer förut som jag bara struntar i nu. Alla människor gör ju misstag dagligen liksom. Man får göra sitt bästa i att lokalisera sig fram på den här planeten och det finns ingen anledning varför du skulle göra det sämre än någon annan. Dessutom, vilket man inte för glömma – gud vad alla bara tänker på sig själva egentligen. Ingen märker om man gör något snett, och om de nu gör det så har det blåst över på en vecka högst. Det är såklart svårt att svara på din fråga utan några konkreta exempel, men jag tycker du ska snacka om det här med dina kompisar. Inte skämmas över tankarna och lyssna på vad de har att säga. Oftast känner ens nära precis likadant om sig själva. Och det kan vara så skönt att höra. puss.

Är du inte naturligt lite rödblond? Varför låter du inte bara den färgen växa ut?
→ Jo det är jag, men tycker det är fint med lite extra färg i för att håret liksom ser gladare ut då. Vuxenhår är så tråkigt ofta, barn har så himla fina hårfärger som bara blir halvdammiga sen när man blir +15 år typ (var detta kanske weird att skriva btw?). Här är jag som fyraåring ca iaf.

Du flyger ju ganska mycket, är du aldrig flygrädd? Tänker du någonsin katastroftankar ombord på planet? Jag har inte varit flygrädd förut men har nyligen ingått ett distansföhållande som innebär att jag flyger oftare än vanligt och jag har plötsligt drabbats av dessa tankar.. Hur gör man för att få bukt med rädslan? Någon som kan svara?
→ Hej! Jag är inte flygrädd, just för att det är så himla hopplöst där uppe i luften. Skulle något gå snett kan jag ju verkligen inte göra något åt det. Därför ser jag ingen poäng med att vara rädd, händer det så händer det på något vis. Kan dock tänka mig att det är just varför folk är flygrädda. Tänker att det finns massor av sidor och platser på internet som just tar upp flygrädslan. Min kompis Elsa är flygrädd också och har skrivit en del om det på sin blogg tror jag. Gå in där och sök på flygrädd vetja. puss.

är det verkligen [email protected]? fick en delivery failure message när jag mailade. puss
→ Hej! Ja det ska det vara? Knasigt. Maila mig annars! Märk ”Creative” i ämnesraden. puss.

Att både du och Flora är i New York samtidigt! Kommer ni träffas??
→ Ja fint eller hur! Vi ska absolut försöka att ses. kram.

Sandraaaaa! Visst är den fina mattan ni har i köket från Urban Outfitters? Beställde ni den via hemsidan, och i så fall: gick det bra? Hur dyr blev frakt? Är själv sugen på matta därifrån men oroar mig för transporten liksom. Kyssar!
→ Hej! Yes mattan är från UO! Frakten står ju när man lagt mattan i sin varukorg och checkar ut! Bara att spana in. puss.

Kan inte du berätta om hur det kom sig att du och Nina blev ett kreatörspar? (Eller har du gjort det innan kanske?) För ni pluggade väl inte tillsammans? Blev ni ihop-parade på byrån bara? För jag får höra hela tiden att man ”ska” söka kreatörsjobb i par, nämligen. Hade varit kul att få höra hur det var för er.
→ Hej! Jag och Nina jobbade på samma byrå i tre år i Sverige och bestämde oss helt enkelt för att flytta tillsammans till USA som ett kreatörsteam. Så vi sökte jobb med gemensam portfolio där vi slog ihop jobb vi gjort separat. En längre historia om det hela kan du läsa här.

When I click on google translate, everytime some ads and cookies pop up from top and bottom of this blog
(I click on ”I understand” but still it remains there) . It’s like a hell to try to read. I hope they will change iy or find any other solution.
→ Yes, I’ve heard this and I’ve email tech support at Metro so hopefully they’ll fix it as soon as possible.

Hej Sandra! Först om främst, bästa filmtipset <3 Sen, när vi är inne på kärlek så tycker jag att du alltid ger så kloka råd och skulle behöva ett själv.. Om du har tid och lust såklart. Det är nämligen så, att för ca två veckor sen så började jag prata med en söt kille på tinder (ja…) och efter mindre än 30 minuters snack kom vi fram till att vi skulle ses, samma kväll, ja det vill säga typ två timmar senare. Jag hann ju dock bli orimligt nervös under den tiden då jag aldrig ens varit på en vanlig dejt med en kille. Vi sågs, klickade svinbra och spenderade natten tillsammans. Fast det var nästan som en film hur allt bara föll på sin plats och båda blev så jäkla förälskade i varann om du förstår. Till saken hör att han är från Australien, och tidigt morgonen efter flög till USA för en månad backpacking. Om två veckor befinner han sig i London i några dagar innan han återvänder hem till Australien igen, och vi har pratat lite löst om att jag ska komma dit. Pratade med min storebror om detta som halvt avrådde mig att åka dit ”för en kille” och liksom ”vart ska det leda” men tyckte samtidigt att det var upp till mig att bestämma. Det känns bra men skitnervöst i magen inför tanken på att åka dit. Är jag galen och dum i huvudet om jag gör det? Tänker att oavsett om det blir en kärlekshistoria på bara några dagar eller inget alls så kommer jag alltid ångra mig om jag inte åker dit. Är det naivt att tänka så? Kan inte bestämma hur jag ska göra! Hade blivit så glad om du svarade i en liten kommentar, men förstår absolut om du inte har tid. Kram.
→ ÅK! Punkt slut. Om inte annat för att ha en bra historia berätta när du är gammal och grå ^^ Klart som korvspad att du ska dit, det kan ju bli hur bra som helst. Och blir det inte det är det ju bara ett par dagar. Tuta och kör. Du kommer bara ångra dig annars. puss.

Jag har en fråga som är lite halvt relaterad till ditt inlägg… Mannen vill hemskt gärna till USA igen (han har varit där som ung, själv har jag aldrig varit där), då främst NY men han har även pratat om Florida och dyl.
Själv är jag lite kluven… är det värt den långa resan? Visserligen skulle jag gärna vilja kryssa av Amerika på min ”bucket list” men av det jag känner till så känner jag inte riktigt att något lockar mig där.
Jag älskar historia, dock ska den helst vara från 1800-talet eller så långt bak som det bara går. Jag går igång på gammal konst, gammal arkitektur, vackra vyer, kungliga smycken osv osv. London, Rom och Toscana är ställen som jag är förälskad i.
Meeeeen… jag uppskattar verkligen en riktigt god middag med. Och det måste inte vara ett michelin guide-ställe, bara maten är genuin och galet god.
Så, vad har USA för mig? Snälla sälj in det, för på något sätt så vill jag gärna dit.
→ Hallå! Kör ba kör. Du lever i jättemånga år till och kan åka till flera platser och om din snubbe vill till USA är det klart ni ska dit. Det är inte särskilt långt, bara 7 timmar med flyg eller så. Man vet aldrig vad som lockar förrän man varit där. USA är ett underbart land (och ja idiotiskt på många sätt också), men lätt att älska och folk är så himla trevliga och snälla. Vackert är det också, trots att byggnaderna kanske inte är urgamla. Här är min New York-guide. puss.

photo source.

Vart kommer din super fina ljus råsa topp ifrån?
→ Monki!

Kan du berätta lite mer om den här Mason Pearson-borsten?
→ Jag pratar om den bland annat i denna video när jag berättar hur jag fixar mitt hår. Det är en rätt dyr handgjord borste som verkligen gör mycket för håret på ett knäppt sätt. Älskar den innerligt.

Hur är din relation till din mamma förresten? Kan du prata om allt med henne? Och kan du fortfarande vara ”barnet” som i princip kryper upp i hennes famn när något jobbigt händer i livet? För ni verkar iallafall ha en så bra relation till varandra.
→ Jag har en väldigt bra och nära relation till min mamma! Hon är min bästa vän. Hon kommer alltid med fina råd och är så himla snäll mot mig. Och orolig förstås, som mammor kan vara. Hon är också väldigt rolig! Vi pratar nästan varje dag, hon är en av få personer jag fortfarande pratar i telefon med (föredrar sms annars). Klart vi bråkar också (ganska ofta) men så är det väl. Vi är väldigt lika. Jag är dock inte längre ”barnet” som du beskriver. Har inte krupit upp i någon förälders famn sedan jag gick in i äldre tonåren och har inte alls det behovet kvar. Det bara försvann när jag gick till att bli ett o-barn. Tycker typ att det är lite weird med folk som fortfarande är så..? Men kanske bara är jag och att det var så länge sen jag kände så. kram.

Jag är tydligen lite av en analfabet när det gäller tekniska prylar och vänder mig genast till dig hehe
Du (som jag) använder dig nämligen av en macbook air (som även jag älskar). Problemet med den här tjusiga datorn är ju att den inte har gott om hårddisk. Sedan några månader tillbaka har min dator ropat om att den är FULLFULLFULL och att jag måste rensa för att få plats. Det gör att alla mina fina bilder ligger kvar i både mobilen och i min systemkamera eftersom jag vet inte hur jag ska göra för att både rensa samt skape/upprätthålla ett vettigt system med bilderna i en hårddisk
Jag har en extern hårddisk med typ 500gb men jag älskar iphoto och har sorterat alla bilder enligt ett system med titlar för varje mapp och får panik av tanken på att förstöra mitt fina bildsorteringssystem (lite väl systemorienterad människa med typ lätt OCD när det kommer till sådant). HUR GÖR DU??
→ Jag sparar inga av mina bilder på datorn utan har alla på Flickr. Har skrivit ett helt inlägg om det som du hittar här. Gör även fotoböcker varje år som du kan läsa mer om här!

Hej! Din blogg är goals!! Undrar vad du använder för app när du gör gifs?
→ Puss! Appen heter party party!

Vart är din klänning ifrån förresten? Så fin!
→ Asos!

Sandra kan du inte göra ett inlägg där du och dina läsare ger de allra bästa tipsen för att ta sig igenom denna tid när allt dåligt väder kommer på en och samma jävla gång? mörkret/regnet/blåsten/kylan
→ Ja bu för dåligt väder :/ Skrev en krönika om detta för Sofis Mode en gång som du hittar här! Uppmanade läsare att komma med överlevnadstips i ett blogginlägg för sju år sedan, här hittar du det!

Blir så avundsjuk på dig för att du gör dig fin och jobbar hemifrån. Har du tips? Jag är student och har svårt att komma upp, iväg och sätta igång med plugget många gånger. Samt att jag ska jobba hemifrån/själv, men jag bara procastinerar :’( Tips?
→ Jag känner igen mig i det där från när jag pluggade. Jag tror jag gör det annorlunda den här gången för att jag 1. är äldre. 2. får bara betalt om jag faktiskt går upp och gör grejerna. 3. jobbade på kontor i 6 år och har det i mig.
Mitt bästa tips hur som helst är att inte plugga hemma utan att ta sig ut till något café som om det vore ens kontor. Då måste man liksom upp och äta frukost och klä på sig etc. Lycka till puss!

Vilken krånglig sida Creative verkar vara! Försökte komma dit från bloglovin’-appen och då ville den att jag skulle logga in och prenumerera och hålla på, jag gav upp, gick till datorn, men då hamnar jag bara på fel saker. Ville BARA hitta feministiska sommarpratslistan, men jag blir bara yr och runtslussad.
→ Det är nog bloglovin som är krångligt : ) Den vill att man ska vara inloggad etc etc. Gå in direkt på Creative HÄR!

ÅÅÅH Sandra, letar efter ett vitt skoskåp! Var kommer ditt i hallen ifrån?
→ Jysk!

Vad tycker du om nyaste säsongen av Paradise hotel?
→ Sådär. Inte fastnat helt tyvärr. Men kämpar på och hoppas att en Täljeblad-hottie snart kommer att uppenbara sig!
Visste ni förresten att han älskar mig? Han är mitt frikort så Magnus ligger farligt till!

fina sandra! hur redigerar du denna filmen? i vilket program är väl det jag undrar mest! kanske har du redan skrivit om det, men skulle du (eller någon fin filur som läser detta) vilja länka inlägget i så fall? har så många videos som väntar på att bli redigerade. PUSSS
→ Jag redigerar min filmer i iMovie och har gjort ett helt inlägg om det här!

så tufft ändå att man kan ändra ögonfärg för en dag! vart kan man beställa linserna?
undrar också vilken modell och färg du har på dina jeans? satans fina, som du.
→ Tack puss <3 Jag googlade bara på färgade linser och hamnade således på färgadelinser.se! Där finns dom. Det står inte på jeansen vilken modell det är men det är Dr Denims högsta variant i en blandning av stretch och jeans om jag minns rätt! kram.