tankar.

vecka 5.

YES. Den här veckan händer det. Från och med idag ska solen gå ner efter 16.00. I alla fall i Stockholm då. På onsdag är det ny månad och sen efter det är det bara 28 dagar kvar till våren. Världens längsta vinter SO LONG.

Den här veckan är det modevecka men jag tycker modeveckan är superläskig ärligt talat så jag ska inte gå på någonting förutom Daisy Grace middag för där brukar det vara snällisar. Jag ska till Helsingsfors och föreläsa på onsdag och på torsdag ska jag och mamma gå på teater och se Egenmäktigt Förfarande, en av mina bästa böcker. Här är en gammal recension när jag hade läst den btw. I helgen har jag ingen aning vad jag ska göra men det brukar ju lösa sig.

Förra veckan var ganska jobbig. Man ska inte skriva att man mår bättre för då kommer det tillbaka och biter en tydligen. Jag har vaknat med hjärtklappning under flera nätter och i onsdags eftermiddag började jag hacka tänder okontrollerat och hyperventilera, fy fan det sög. Har hänt mig tidigare en gång, men det var för 11 år sen och grejen som hände då var så stor och hemsk och den som hände i onsdags var inte alls särskilt livsomvälvande. Men det tyckte tydligen kroppen.
Men, i och med att världen vill vara i jämvikt har jag märkt hände också ett knippe fina grejer. Till exempel åt jag en ovanligt god skaldjurspizza med extra vitlök, jag dansade till northern soul i mitt vardagsrum en helt vanlig vardagsnatt med en grabb som var helt sjukt bra på souldans, Norge vill ge Finland ett berg i födelsedagspresent, vintertomater kommer smaka gott om några år, min kompis kidnappade mig ut på en öl en kväll när jag begravt mig i panik under mitt täcke + jag har fått en väldigt fin jobbförfrågan om den blir av.
1 2 3 nu börjar vecka fem, en dag i taget

picture source.

en lista med många bilder och ett stycke känslor.

Hittade den här gamla klassiker-listan hos Flora som hittade den hos Underbaraclara och den är ju fin så nu gör vi den.

En bild från en plats jag älskar:
cap d'antibes.

Min sovrum i Frankrike. Med fluffiga täcken och vidöppna dörrar och varma julimorgnar.

En bild från ett tillfälle då jag kände mig snygg:
tokyo.

Piffig och färgmatchig i Tokyo.

En bild från då jag kände mig glad:
video stills.
Detta är en screenshot från en film jag var med i. Men kolla glad person! Det var vinter men jag kunde inte bry mig mindre för jag hade varit ledsen så länge då men var inte det längre, hade skrivit klart en bok, bodde i Stockholm igen och var dessutom jättekär.

En bild på en bra dag i mitt liv:
midsummer's eve.

En midsommarafton när jag fick vara lekledare (älskar att bestämma) och det var askallt men vi dansade oss genom hela dagen och natten och glömde halsduken någonstans ändå.

En bild på min favoritplats hemma:
balcony.
Min balkong förstås!

En bild på någon jag tycker om:
Way Out West.

Alexandra är en storfavvo.

En bild på ett oförglömligt ögonblick:
new home.
Nyinflyttad i min alldeles egna lägenhet 2014. Den första jag ägt, mitt bästa hem hittills i livet.

En bild på en stolt stund:
my clothing line for JC.
Det var himla roligt när min klädkollektion för JC var klar sommaren 2014 och jag fick den hem med bud. Jeansjackan är fortfarande mitt bästa plagg i garderoben!

En bild på när jag var ledsen:
saturday.
Juni 2012. Hade varit singel i någon vecka eller två. Var så ledsen, frös jämt fastän det var stekhet New Yorkisk sommar.

En bild från när jag var liten:
1997
Man var ju lagom rejvig 1997.

En bild på mig i en annan stil:
-

Tja.

En favoritaktivitet:
thursday
Kräftskiva är förbaskat kul.

 

Glad fredag alla <3

I will not quietly go back to the 1950’s.

1

Jag känner mig dåligt politiskt insatt just nu. Världen står i lågor och jag orkar knappt ta in det för att jag går runt och sörjer nån snubbe som inte vill ha mig. Så förnedrande ändå. Men jag vet också att det måste vara så ibland, att det finns perioder i livet när man inte pallar bära hur mycket som helst. Det måste få vara okej det också. Jag försöker gå in på nyhetssidor ett par gånger i veckan även om det ofta slutar med att jag får en ångest jag knappt hantera. Ligger i sängen och bygger upp framtidsscenarier så att det till slut känns som om jag vill krypa ur min egen hud.

Därför blir jag så glad när jag ser hur många som engagerar sig politiskt just nu över hela världen. Mitt Facebook-flöde fullkomligt vibrerar av feminism och jävlar anamma och frikkin glädje. Ja, glädje. När världen krackelerar uppstår en form av organisering som pumpar ut en pepp och systerskap som ger mig hopp.

Jag har många vänner som bor i USA, svenska som amerikanska, och sättet de har engagerat sig i det här sjuka valet är så jävla fint. Samtliga, alltså _samtliga_, var i Washington och gick Women’s March i lördags. Demonstrationen som förövrigt var den största i USA sedan demonstration mot kriget i Vietnam 1968. Worldwide räknade man att ungefär 4,8 miljoner människor gick och i Washington cirka en halv miljon av dem. Otroligt ju.

Min kompis Linn tog jättemånga bilder i lördags och jag frågade om jag fick publicera dom på bloggen för lite feministisk pepp. Det fick jag. Varsegoda enjoy and unite

2

3

15

18

19

21

27

2

37

42

45

♡♡♡♡♡♡!

 

Translation. Photos my friend Linn took when she walked the Women’s March in Washington last Saturday.

vecka 4.

Så var det ny vecka igen. Idag hoppar jag och Jenny på ett plan och reser hem till Stockholm.

Har varit mycket uppfriskande att befinna sig någon annanstans i en vecka, särskilt under en så trist månad som januari. Den här veckan som kommer nu är också ganska händelserik. Jag har fått redaktörens synpunkter kring min novell och ska fixa det under dagarna, jag ska gå och se Alex och Sigges nya show, jag ska ut och äta med Nina och Alexandra, kanske dricka öl med en kille från tinder (om jag vågar. har ej vågat träffa någon tinderman än) och jag har blivit bjuden på lunch hemma hos Siri. Ganska många bra grejer.

Jag skrev i min dagbok den första december: ’längtar tills jag vänjer mig med det konstanta i att ha ont. det brukar ta någon månad eller två, i alla fall de förra gångerna.’ Nu känner jag att jag äntligen nått dit, vilket är något slags framsteg antar jag. Jag får inte längre panik av sorg utan har istället vant mig vid detta konstanta molande. Jag är olycklig, men det är får väl vara så nu då. Man dör inte. Man fortsätter framåt bara. Det är som att något litet inuti har gått sönder, en flisa som skaver mot huden, men hur många människor är hela egentligen? Typ ingen. Jag gråter ens knappt längre, bara när jag råkar bli för full och scrollar för långt bak i bildarkivet på telefonen. Men nu är snart alla bilder raderade.

Och om 60 dagar börjar sommartiden.

photo source.

11 saker jag längtar efter:

friday.

Trängas på Trädgårdens dansgolv de första vårdagarna när alla är så orimligt peppade på värme.

thursday

Gå ut och promenera i aprilväder med sur liten tax.

staycation

Placera sig på uteserveringar och sedan inte lämna dom.

wednesday

Färska kryddor på balkongen. Och tomater!

gothenburg.

Vara tipsy och redo för fredagsäventyr i bara jeansjacka och inga strumpbyxor.

sunday.

Pioner och egenplockade blommor.

nina's bachelorette party.

Börja leva större delen av sin vakna tid på balkongen.

Nina and Anton's wedding.

Åka på roadtrip och stanna vid en mack och köpa korv och glass.

gothenburg.

Känna sig fin och somrig.

nina's bachelorette party.

Solvarma väggar.

nina's bachelorette party.

Och bara denna allmänna vårpepp och känslan att precis vad som helst kan hända och göra precis det.

☼ ☼ ☼ ☼ ☼

 

Translation. Spring things I’m longing for.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!