Sandra Beijer

Jag håller på och gör om lite hemma. Min lägenhet ska bli sin 2.0 i vår. Jag ska måla om dörrar och dörrkarmar, jag har köpt en sänggavel (ska visa i veckan), krokar ska upp, tavlor ska spikas och så ska jag skaffa nya nattduksbord. Så att det är ett stort fint bara för mig och inte två stycken i ett par.
Här är lite olika grejer jag tycker är fint.

Den här monster-monsteran är liksom inte en omöjlighet i mitt vardagsrum? Monsteran jag köpte på Ikea för något år sedan får nya blad nästan varje vecka och kommer snart tippa över om den inte får en ny kruka och en ny plats. Måste ibland klippa av lianerna som den slugt slingrar sig iväg mot andra växter. Känns mer som att den snarare är min rummis än min växt ibland. Mot sommaren kanske det kommer se ut såhär, hade varit både obehagligt och underbart.

Sådana här klätterväxter har jag i min bokhylla. De har slingrat sig runt genom hyllplan, klättrar över väggen, bakom böcker och är säkert tiotalsmeter långa om jag hade kunnat mäta. Fin idé att göra samma sak i badrummet ju? Har i och för sig noll sol där. Men man kan ju prova.
Annars är ett bra tips att ha murgröna i badrummet, jag har tre murgröneplanter i svenskt tenns ekollonvas i mitt badrum och de trivs som fisken i vattnet.

De här stora kuddarna i smutsig pastell tyckte jag var så otroligt fina. Man vill ju att vardagsrummet ska bjuda in till att ens vänner bara slänger sig ner och känner sig som hemma. Dessutom när våren och sommaren kommer kan jag dra ut dom på balkongen och skapa en koj-feeling. Finns här.

Just nu har jag massor av tavlor som bara står lutade mot ena vardagsrumsväggen och väntar på att bli upphängda. Jag tror jag till slut lyckats samla på mig tillräckligt många för att bygga en hel tavelvägg från golv till tak. Tycker det är väldigt fint som de har gjort på det här fotot att tavlorna verkligen gå ända ner till golvlisterna. Fint med svarta ramar också.

Avslutningsvis – detta överkast med matchande kuddar i smaragdgrön sammet – jag älskart. Min nya sänggavel är i rotting och detta skulle passa perfa till. Tyvärr verkar det vara slut på sajten, men man lär ju kunna hitta liknande på andra platser. Säg till om ni vet <3
Ett enkelt och smart sätt överlag om man vill uppdatera sovrummet är att byta ut överkastet. Ett ens ha ett överkast är väl ett tips i sig, ser så mycket hemtrevligare ut.
Fast sedan har jag förstått att folk inte är så nitiska med att bädda sängen som jag.. Jag bäddar liksom exakt prick när jag går upp ur sängen för att jag mår så mycket bättre av känslan av ett städat hem. Men känn ingen sorg om du inte känner såhär än men vill, jag levde i en mess fram till jag var typ 26 minst.

Alla källor finns på min home-board på Pinterest.

Så var det ny vecka igen. Idag hoppar jag och Jenny på ett plan och reser hem till Stockholm.

Har varit mycket uppfriskande att befinna sig någon annanstans i en vecka, särskilt under en så trist månad som januari. Den här veckan som kommer nu är också ganska händelserik. Jag har fått redaktörens synpunkter kring min novell och ska fixa det under dagarna, jag ska gå och se Alex och Sigges nya show, jag ska ut och äta med Nina och Alexandra, kanske dricka öl med en kille från tinder (om jag vågar. har ej vågat träffa någon tinderman än) och jag har blivit bjuden på lunch hemma hos Siri. Ganska många bra grejer.

Jag skrev i min dagbok den första december: ’längtar tills jag vänjer mig med det konstanta i att ha ont. det brukar ta någon månad eller två, i alla fall de förra gångerna.’ Nu känner jag att jag äntligen nått dit, vilket är något slags framsteg antar jag. Jag får inte längre panik av sorg utan har istället vant mig vid detta konstanta molande. Jag är olycklig, men det är får väl vara så nu då. Man dör inte. Man fortsätter framåt bara. Det är som att något litet inuti har gått sönder, en flisa som skaver mot huden, men hur många människor är hela egentligen? Typ ingen. Jag gråter ens knappt längre, bara när jag råkar bli för full och scrollar för långt bak i bildarkivet på telefonen. Men nu är snart alla bilder raderade.

Och om 60 dagar börjar sommartiden.

photo source.

I fredags plockade jag och Jenny grapefrukt från trädgården, skar i skivor och la i en plastpåse som matsäck. Vi skulle nämligen åka tåg.

Från Cannes till Paris. 5 timmar prick tar det. På tågstationen spelade någon Amelie från Montmartre på ett piano och vi byggde på vår matsäck med kaffe, tabbouleh och surt godis.

Ganska så fin utsikt från tågfönstret, annat än Sveriges tallar.

Jag började läsa min nya bok som jag köpte innan jag reste till Frankrike.

Och fem timmar senare var vi framme i Paris. Paris! Så vackert här.

Vi firade med att placera oss på en bistro direkt för ett glas rött.

Sedan gick vi hem till min kompis Ea där vi bor under helgen! Hon serverade champagne och satte på musik.

Och vi piffade oss.

Vid halv åtta gick vi ut för att äta på en restaurang som Ea hade bokat. Salt hette den.

Där delade vi på lite olika rätter. Bland annat denna carbonara – men istället för spaghetti var det bläckfisk. Så himla gott var det?

Drack rödvin gjorde vi också.

Och efter en efterrätt bestående av litchi och maränger åkte vi hem, hade lite minifest i vardagsrummet innan vi somnade någon gång efter midnatt.

Translation. On Friday Jenny and I took the train from Cannes to Paris. We are staying at my friend Ea, and we all went out for dinner at a place called Salt.

Helsvart är fint och så här såg jag ut för ett par dagar sedan.

Den ribbade tröjan är från River Island och kjolen är ny och från Alexander McQueen. Hade den på min julklappslista som jag skrev i december och direkt efter att jag publicerat den på bloggen bestämde jag mig för att ge den till mig själv i julklapp. Och så gjorde jag det.
Önskar dock att den vore två centimeter kortare. Jag borde lämna in den till en skräddare som kan fixa det faktiskt. Ska görat nästa vecka bestämmer jag nu.

Så fint med knäppningen tycker jag, som en kilt typ?

puss hej.

Translation. Outfit time. Sweater from River Island, scarf from my mom, skirt från Alexander McQueen and shoes from Asos.

Jag är i Frankrike den här veckan om någon missat. Jag, Jenny och min lillebror Jack bor i våra föräldrars hus i Cap d’Antibes och lever life typ. I onsdags bestämde vi oss för att gå långpromenad till den närliggande lilla staden Antibes.

Då passerar man huset Jules Verne bodde i en gång i tiden. Tycker de där utemöblerna (minus den orange kranen) är så fina.

Speciellt att vara på ett ställe under lågsäsong. Vi passerade strandrestauranger som blivit kidnappade av havet typ.

Jag var med såklart, hello.

Jag har ju skrivit en novell som kommer ut i vår, och den råkar handla om södra Frankrike! Tycker ni det här ska bli mitt författarporträtt längst bak kanske.

Vi fotograferade vågor och oh:ade och ah:ade oss.

Samt poserade vid en skylt.

Någon timme senare var vi framme i Antibes. Vi lokaliserade en uppvärmd uteservering.

Jenny och Jack drack mega-öl och jag drack ett glas rött.

Sedan promenerade vi runt i de gamla gränderna.

Och placerade oss på Jacks favorit-italienare i Antibes. Han beställde pasta med havskräftor och då får man haklapp.

Själv åt jag ravioli med tryffel. Tryffel luktar och smakar typ som killars grunddoft tycker jag, därför borde man alltid äta tryffel egentligen.

Sedan promenerade vi hela vägen hem igen och somnade prick tjugotvå!

Translation. On Wednesday Jack, Jenny and I took a walk to Antibes for drinks and pasta.