Sandra Beijer

Det hann bli en ny årstid innan jag blev frisk. Nu går världen i vitt.

Jag fick sjukbesök av en liten tax och min mamma! Alltid lika trevligt.

Min mamma hade med sig saffransbullar hon hade bakat. Dör vad goda dom var.

Jag fick en allergisk reaktion av nåt i måndags när jag äntligen började må lite bättre. Attans. Eksem och uppsvullen i ansiktet och över halsen. Fick kortisontabletter av doktorn och av min mamma fick jag låna polotröja.
Inte kul. Kände mig så ensam och ledsen att gå från febrig till det.
Här är från i onsdags dock när det mesta gått ner, känner mig fortfarande rätt skruttig dock.

Upptäckte att jag hade kycklingvingar i frysen och testade att göra fried chicken wings för första gången i livet.
Inte hade jag en aning om att jag tydligen var PROFFS på detta? De blev sjukt saftiga och krispiga.

Gjorde såhär (mycket enkelt):
Marinerade de i en bunke filmjölk i en kvart. Sedan doppade jag dom i en blandning jag gjort av vetemjöl och olika kryddor jag hittade hemma: vitlökspulver, grillkrydda, cayennepeppar, sischuanpeppar och trocomare.
Friterade de sedan i frityrolja tre minuter på varje sida gånger tre. Alltså jag trippelfriterade dom. Sedan saltade jag, strösslade på lite sesamfrön och ringlade över honung.

NOM!!!!!

Min kjol som jag beställde från Zara om ni minns kom hem till mig. Fin och röd.

Fick ett Krya på dig-bud av Mutti med ingredienser till tomatsoppa efter att de sett att jag bara ätit färdig tomatsoppa i några dagar. Blir så glad av såna här genomtänkta bud.

En sak som jag tänker på ibland är att vara bloggare måste vara det närmaste man kan komma att bo i ett dockskåp. Att få såna här gulliga små glasburkar med socker och kryddor i, får såna flashbacks till att jag var barn och hade liknande miniatyrer i dockskåpsköket.

Snö snö snö. Hoppas den stannar kvar ett tag.

Hallå visst fick jag till bra clickbait-rubrik eller vad?
Här kommer 6 tips på 6 designers som jag tycker gör pangfina grejer.

LPA
Dsignern Pia Arrobio beskriver sitt klädmärke som ”tomboy-meets-girly girl aesthetic that’s at once both rock ’n roll and bohemian, elevated yet casual, design-specific yet simple (källa)”. Funnits i något år och redan en instagramhit (dvs LA-it girls svansar runt i det).

Réalisation Par
Jag är nykär i detta märket som ni kanske vet?! Sjukt fina klänningar i tunt silketyg som är askorta och jätteurringade och känns franskt dekadent och efterfest i stökig lägenhet i Brooklyn på en och samma gång.
Jag har The Goldie dress och The Alexandra dress.

Frasier Sterling
Smyckesmärke från Los Angeles. Allt är handgjort och i den perfekta mixen av nittiotalsflickrum och klubbdansgolv.

The Stone Cold Fox
LA-baserat klädmärke som inspireras av ”vintage lingerie, Jane Birkin and Ossie Clark”. Mycket blommigt, matchande set och flirtigt sjuttiotal.

Petite Studio NYC
New York-baserat klädmärke som specialiserar sig i att göra kläder för ”petite girls”. Om du också känner igen dig i känslan att kläder ofta är för breda över axlarna, för långa i ärmarna och minikjolarna slutar vid knäet är detta märket för dig. Så fina grejer också!

Nico Giani
Italienskt väskmärke som hämtar inspiration från femtio- och sextiotalet. Så otroligt tillfredställande och rena former och färger, dras till dom på ett nästan märkligt sätt.

Jag fick hem John Greens nya roman Sköldpaddor hela vägen ner som recensions-ex och kände att det var min plikt som bloggare att läsa för att jag vet att så många av er läsare gillar honom.

John Green är för den som missat författaren bakom bokhits (och filmhits) som Looking for Alaska, Paper Towns och Förr eller senare exploderar jag.

Sköldpaddor hela vägen ner handlar om tonårstjejen Aza. Hon lider av tvångstankar och OCD och hamnar ofta i tankespiraler som hon har svårt att ta sig ur.
En dag när hon och hennes bästis Daisy är ute och kör bil hör de på radion om att en av stadens miljardärer är försvunnen. FBI har utlyst en belöning på 100 000 dollar. De behöver pengar och bestämmer sig för att försöka hitta honom.

Snart får vi lära oss att miljardärens son är Azas barndomskompis Davis. Tycke uppstår och en kärlekshistoria vevas in i mysteriemixen.

Förlåt, men hur trött är man på den här killtypen i böcker och film? Snubben som är ”djup” och ”missförstådd” och fungerar som någon slags wikipedia och ska lära tjejen om typ stjärnhimlar och filosofer. Och tjejen bara ? tell me more ?

Kanske har det att göra med att John Green är amerikan fast mest tror jag det har att göra med att han är snubbe om jag ska va ärlig. Suck och stön och högst ointressant romankaraktär

Boken var lättläst men fungerade på sin höjd som någon form av bakisfilm på tv3 en söndag. Mest tyckte jag dialogerna var krystade, karaktärerna otrovärdiga och historien tunn. Flera lösa trådar som aldrig riktigt knöts ihop och någon sympati fick jag inte för någon fastän John Green uppenbart kämpade för att en skulle få det.
Å andra sida har jag ju aldrig riktigt fastnat för hans böcker, ska ni läsa nåt rekommenderar jag Looking for Alaska.

Däremot tyckte jag stycket häröver var så sjukt fint och träffade i alla fall mig. I hela mitt liv har jag trott att jag var huvudrollen i en kärleksfilm, men kanske var det hela tiden en kompiskomedi. Så jäkla fin tanke ju?

Gamla recensioner om John Green:
Förr eller senare exploderar jag
Paper Towns
Looking for Alaska

Den här burken med ananas har stått i min kyl ett bra tag nu.
Vad sjutton ska jag göra med den? tänkte jag. Lägga på en pizza? Mixa i nån smoothie? Äta direkt ur burken? 

Men så kom jag på!

Jag gör ju fried rice med ananas och räkor såklart! Fy 17 va gott.
Ur kylen plockade jag: salladslök, champinjoner, chili, citron, selleri och så räkor (eller räkorna låg i frysen).

Så. Såhär gör du, receptet ungefär för 2-3 portioner.

Börja med att koka jasminris/klibbigt ris för två personer så som det står på förpackningen.

Ta fram en stekpanna. Fräs en halv färsk chili, två vitlöksklyftor och ett gäng skivade champinjoner i kokosolja på medelvärme.

Sänk värmen och lägg i det kokade riset tillsammans med en skvätt sesamolja, fisksås, citronsaft och soja + ungefär en halv burk ananas.

Höj värmen, knäck i två ägg och rör om ganska försiktigt, annars blir det liksom gröt. Man vill att ägget och riset ska få lite stekyta tycker jag.

Släng sedan i skivad selleri, salladslök och skalade räkor och ta bort stekpannan från plattan.

Toppa med lite salladslök, puffat ris och granatäpple (eller det hade jag hemma så det toppade jag med, man får göra som man vill).

Klart!

MMM! ?

I somras översatte jag ju Rupi Kaur poesisamling Milk & Honey till svenska. Mjölk & Honung är den svenska titeln. Jag läste för några veckor sedan att det är USA mest sålda bok 2017 (hittills iaf). Sjukt! Kul för Rupi! Kul för poesin i stort också!

Den svenska versionen gick direkt upp som Sveriges mest sålda bok det första dygnet när den kom ut. Det är första gången det händer för en poesisamling sedan Tranströmer vann Nobelpriset. Sedan dess har den legat som stadig första plats i poesikategorin på Adlibris.

Blir så glad över det! Även om jag förstås inte skrivit boken har jag ju levt med den i flera månader och vridit och vänt på varenda bokstav för att göra den svenska versionen så klockren och trogen originalet som möjligt.

Blir även glad när jag hittar dikter läsare tyckt särskilt mkt och och lagt upp på insta. Det är fint att se vad folk fastnar för. Tänkte att jag skulle dela med mig av några idag.

?

Boken finns här och här och använd gärna instataggen #mjölkochhonung om du lägger upp nåt. ❤️